Jag tycker diskusdamerna ser lite farliga ut. :)

För mig handlar det mer om en känsla än om att det verkligen ”finns” något. Jag tycker det jobbigaste när det gäller religion är när det ska bevisas att det finns något eller inte finns något. Det handlar för mig om att tro eller inte tro.

När jag var tonåring var jag övertygad ateist, trots att jag var intresserad av religion, men kanske inte främst kristendomen. En av två i klassen som intekonfirmerade sig. Men jag var i varje fall till Stora Tuna och tittade på ”uppvisningen” och fick se smyckena och de nya klockorna.

Sedan blev jag mer åt tvekande hållet, nu tror jag på Gud. Däremot är jag inte aktivt troende och jag står inte bakom kyrkans ”politik” i allt.

Över till något annat. Jag gillar också att kolla muskler, på män. En del känner jag till och med en längtan att ta på….ett fåtal vill jag gå längre än att ta på, trots att jag gärna säger att jag tänder på intellektet också.

Åsa, zyrenna@zyrenna.com, http://zyrenna.webblogg.se/