Har redan skrivit om det, men eftersom du har glädjande egenskaper som att uppskatta samma serier som jag skriver jag även här:

Prickade in cliffhangern i kvällens Vita Huset eftersom CJ borde vara klockren som hjälte-Leos efterträdare. Commander in Chief är förvisso inte dålig, men tål inte en jämförelse med Vita Huset.

Hoppas du sovit gott!

Ibland har jag undrat hur det fungerar att vara utbränd i 1-2 mån, och sen blir allt som det var förut.

Jag tror helt enkelt inte på det.

Nej, Desirée. Då är man bara lite utsliten. Utbränd – eller utmattningsdepression som det heter – är något helt annat. Det blir man inte frisk ifrån utan det är något som man får leva med – men man kan börja att fungera när själva utmattningen släpper, liksom när depressionen släpper. Det som gör det hela speciellt är att man ”bränner” sina synapser dvs. rent fysiologiskt får man ett men efter att ha drabbats. Många terapeuter med medicinsk kunskap menar också att kroppen inte klarar av mer än två, kanske tre, rejäla svängar in i väggen. Adrenalinpåslaget är så pass stort att det förstör vävnad och livsnödvändiga delar av kroppen i samband med svårartad stress. Det är också därför KBT är så viktig – att lära sig hantera situationer, lära sig gränserna så att man inte kör in i samma fåra igen.

Att du missade CSI ska du inte vara ledsen över, det avsnittet var inte nåt av de bästa direkt.

Commander in chief har jag börjat titta på. Börjar bli jobbigt att hålla ordning på tre serier, måndag, tisdag och onsdag. De andraär Alias :) och Lost.

Hoppas du sov gott.

Annica

Utmattningsdepressioner är ett outtömligt ämne.

Jag blev uppmärksammad på min egen när min läkare förbjöd mig att gå tillbaka till jobbet. Lite yrvaket undrade jag vad han dillade om. Efter en veckas frånvaro från arbetsplatsen kom den riktiga kraschen. Läskigt.

Lösningen för mig var inte terapi. Upplägget blev istället regelbundna besök hos en duktig psykiatriker. Han förklarade och berättade om vad det var som hände med mig – rent fysiskt. Vad medicinerna gjorde och hur allt hängde ihop.

Det är ju så – varje depression är unik, och måste behandlas så.

Vad nu det hade att göra som kommentar på det här inlägget :)

Ungefär som för mig, Daniel. Det var skönt att någon faktiskt tog ansvaret. Jag gick i terapi – hos en gestalt och kbt-terapeut som är superutbildad inom det här området och förklarade också vad som fysiskt hände. Det var viktigt – tror att det är oerhört viktigt för oss män att få såna klara besked.

Man kanske skulle räkna antalet svängar, om man kan/törs.

Du skrev oerhört fint och gripande i den långa kommentaren hos Heléne N. KRAM.