Jag sitter i Västerås och väntar på lite lunch och hemfärd. Har precis tackat ja till en nominering i en viktig styrelse. Pillat inför Barbara Cup på torsdag. Vägen ner igår var mest smutsig. Inte speciellt halt.
Hemgjord sushi igårkväll och halv elva låg alla utslagna av trötthet. Jag känner mig faktiskt riktigt utvilad. Det är skönt för en gång skull. En soft söndag verkligen. OS på TV. Solstickan har feber.
Inte så mycket mer att säga känns det som. Det är något som jag börjat att märka – att jag inte har så mycket att säga. En fråga via MSN fick mig att tappa sugen för att faktiskt öppna upp hjärtat. Vad har jag för rätt att göra det? Och varför ska jag det?