Jag är trött på att folk försvarar sig med att de bara ”följer sina direktiv”. Lägervakterna i Treblinka följde också sina direktiv.

Och jag är trött på folk som inte inser vem det är som bestämmer saker. Det är jävligt lätt att skylla på enskilda socialarbetare istället för att ta diskussionen dit den hör hemma.

Sist jag kollade levde vi i en demokrati. Det borde innebära att var och en av oss faktiskt kan påverka och bestämma saker. Jo, jag vet att socialarbetare, arbetsförmedlare, försäkringskassetanter och lägervakter försöker överleva som alla andra, och vill man ha ett jobb att leva av så gör man som man blir tillsagd. Men var är det medmänskliga ansvaret? Civilkuraget? Demokratins hörnstenar?

Min poäng är att man visst kan säga att något är fel, oavsett hur by the book det är.

jag tycker att man borde ge mer makt åt enskilda socialarbetare och faktiskt låta en del ha halvtidstjänst/placering på skolor/dagis/fritids.
just den sega vägen för att göra en ordentlig utredning gör att mycket hinner hända och när det väl är dags för mötena, handlar det mer om hur föräldrarna hanterar socialsekreteraren än vad som händer i hemmet.

man har ganska stor makt rent lagligt som enskild socialarbetare, men det finns för få av dom. Som det ser ut nu så är det skolan/dagis/fritids och liknande som i många fall ser problemen men inte gör något åt det. Min erfarenhet (som visserligen är ganska liten) av socialtjänsten är att när dom väl får ett ärende så gör dom allt dom kan för att lösa problematiken. Sen finns det fall där det inte har gått bra alls, men att skylla på soc är att göra det lätt för sig. Det är en flera olika instanser som ska jobba tillsammans och det kan i vissa fall mer stjälpa än hjälpa.

Bortsett från de ”naturliga” instanserna så borde väl grannar, vänner, släkt, familj, anhöriga, kompisar osv reagera och agera? Civilkurage som ngn nämnde ovan. Ngt som vi verkar ha rationaliserat bort tyvärr!