Alltså. Tidigare ikväll var jag för första gången in på Second Life.
Och jag fattade ingenting. Eller snarare – det hela var lite för likt det som jag tycker är jobbigt i det riktiga livet: att gå runt planlöst och försöka att språka med främmande folk.
Ok, jag tillhör inte Simsspelarskaran. Det har jag bara spelat några gånger. Och jag har inte tid att spela andra datorspel. Myst har jag väl kört i tidernas begynnelse.
Second Life känns som något som jag är för gammal för…
och hur kul är det att känna så?
*grymtar missbelåtet*
Fast flyga kan jag inte i IRL… det var lite cool…
(Vän av ordning frågar sig självklart varför jag ens försöker som inte gillar att spela datorspel – fr a inte såna som kräver mer än snabba reflexer, en ratt och konstant gas. Well – grejen är att SL börjar bli något som företag faktiskt satsar på. Ett sorts virtuellt varumärkesbyggande på riktigt. Så – som den noggranna planner jag faktiskt är – måste jag ju åtminstone försöka att förstå vad det hela handlar om. Så det blir nog så att jag får ladda in det på jobbdatorn och ta några arbetstimmar att försöka förstå mer. Nån som vet om man kan använda styrpad till SL?)
Andra bloggar om: Second Life, flyga, networking, social networking