Mitt liv styrs av rutor. Dels i min PDA:s kalender, och i Outlookkalendern. Men också i att vi försöker att dela upp ansvar så långt det går. Så nu sitter jag vid köksbordet och ska jobba - eftersom båda barnen är hemma från skola respektive dagis. Rutigheten innebär visserligen att livets olika rutor måste sitta bredvid varandra - jag kan inte stänga av jobbet när jag kommer hem lika lite som jag kan sluta vara pappa eller make bara för att jag går till jobbet. Hej, jag heter Niclas - jag är pappa, planner och penis ((kom själva på ett ord som är bättre för "älskare" på p )). Ännu en ruta har lagts till - dock inte på p. Under en tid har vi tisslat och tasslat om det, några har fått reda på vad som är i görningen men idag släppte vi nyheten till personalen. Jag är numera även delägare i byrån. Det är stort. Och omvälvande. Och livet går vidare ändå liksom. Det är det som är lite häftigt med livet. Stora beslut och små saker lever bredvid varandra. Jag är numera företagare. Aktieägare. Vilket är ett sorts kall, äktenskap. Och konsekvensen är att jag inte längre kommer att vara präst, och en massa andra saker. Gå ur facket, deklarera som företagare (K10-blanketten ska uppenbarligen vara en rysare) och ta ansvar för att det går bra för oss. Och jag har stängt flyktdörren. Något som är det största av allt. Nu har jag ingen bakväg att fly ut ifrån, nu finns det inga plan B. För första gången i livet finns det en enda plan. Det beslutet har fått andra, kanske oväntade konsekvenser. Som minnesgoda läsare kommer ihåg så har väl mitt äktenskap knappast tillhört de bästa exemplen på lycka. Och jag har hela tiden haft en flyktväg klar, även om den aldrig varit riktigt utstakad. Men nu - varför? Om jag kan välja att satsa helhjärtat på ett företag - då kan jag satsa helhjärtat på den kvinna som jag fått två barn med och som hängt med i alla konstiga svängar som är mitt liv - i arton år. Av vilken anledning skulle jag välja bort det? Ingen. Vårt liv har förändrats - både inuti och utanpå. Äntligen är vi det team som vi önskat. Vi är vuxna. Till slut. Andra om: rutigt liv, hemma, sjuka barn, hemlighet, delägare, kärlek, fru

Mitt liv styrs av rutor.
Dels i min PDA:s kalender, och i Outlookkalendern.
Men också i att vi försöker att dela upp ansvar så långt det går.
Så nu sitter jag vid köksbordet och ska jobba – eftersom båda barnen är hemma från skola respektive dagis.

Rutigheten innebär visserligen att livets olika rutor måste sitta bredvid varandra – jag kan inte stänga av jobbet när jag kommer hem lika lite som jag kan sluta vara pappa eller make bara för att jag går till jobbet. Hej, jag heter Niclas – jag är pappa, planner och penis¹.

Ännu en ruta har lagts till – dock inte på p. Under en tid har vi tisslat och tasslat om det, några har fått reda på vad som är i görningen men idag släppte vi nyheten till personalen.

Jag är numera även delägare i byrån. Det är stort. Och omvälvande. Och livet går vidare ändå liksom. Det är det som är lite häftigt med livet. Stora beslut och små saker lever bredvid varandra. Jag är numera företagare. Aktieägare. Vilket är ett sorts kall, äktenskap. Och konsekvensen är att jag inte längre kommer att vara präst, och en massa andra saker. Gå ur facket, deklarera som företagare (K10-blanketten ska uppenbarligen vara en rysare) och ta ansvar för att det går bra för oss. Och jag har stängt flyktdörren. Något som är det största av allt. Nu har jag ingen bakväg att fly ut ifrån, nu finns det inga plan B. För första gången i livet finns det en enda plan.

Det beslutet har fått andra, kanske oväntade konsekvenser. Som minnesgoda läsare kommer ihåg så har väl mitt äktenskap knappast tillhört de bästa exemplen på lycka. Och jag har hela tiden haft en flyktväg klar, även om den aldrig varit riktigt utstakad. Men nu – varför? Om jag kan välja att satsa helhjärtat på ett företag – då kan jag satsa helhjärtat på den kvinna som jag fått två barn med och som hängt med i alla konstiga svängar som är mitt liv – i arton år. Av vilken anledning skulle jag välja bort det? Ingen. Vårt liv har förändrats – både inuti och utanpå. Äntligen är vi det team som vi önskat. Vi är vuxna. Till slut.

Andra om: rutigt liv, hemma, sjuka barn, hemlighet, delägare, kärlek, fru

1. kom själva på ett ord som är bättre för ”älskare” på p [↩]