Kommentarer till En skarpsinnig kommentar http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/ Om allt det andra. Thu, 09 Feb 2012 06:54:35 +0000 hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.3.1 Av: N|. http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/comment-page-1/#comment-14770 N|. Fri, 18 May 2007 06:26:10 +0000 http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/#comment-14770 För min del handlade det du beskriver om hur människor förklarar det hela utåt. Men eftersom jag då har döpt ett stort antal barn, vigt många par - även utanför själva kyrkorummet så har jag pratat med dem innan och då kryper en annan sanning fram. Att man kan inte förlika sig med den tro som man "tror" att kyrkan står för men ändå har en grundtro på att människan inte är ensam i universum. När det gäller dop så blir det som min förra biskop kallade "utifall-att"-tron mycket påtaglig: man har fått ett barn, det är stort och man vill det barnet det allra bästa - om det är så att Gud kanske ändå är reell så vill man ge barnet det bästa. Samtidigt är det kristna dopet också en viktig samhällelig eller åtminstone "klan"-mässig ritual som inte får glömmas. För min del var det aldrig några problem - jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual. För min del handlade det du beskriver om hur människor förklarar det hela utåt. Men eftersom jag då har döpt ett stort antal barn, vigt många par – även utanför själva kyrkorummet så har jag pratat med dem innan och då kryper en annan sanning fram. Att man kan inte förlika sig med den tro som man ”tror” att kyrkan står för men ändå har en grundtro på att människan inte är ensam i universum. När det gäller dop så blir det som min förra biskop kallade ”utifall-att”-tron mycket påtaglig: man har fått ett barn, det är stort och man vill det barnet det allra bästa – om det är så att Gud kanske ändå är reell så vill man ge barnet det bästa. Samtidigt är det kristna dopet också en viktig samhällelig eller åtminstone ”klan”-mässig ritual som inte får glömmas.

För min del var det aldrig några problem – jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual.

]]> Av: N|. http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/comment-page-1/#comment-314482 N|. Fri, 18 May 2007 06:26:00 +0000 http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/#comment-314482 För min del handlade det du beskriver om hur människor förklarar det hela utåt. Men eftersom jag då har döpt ett stort antal barn, vigt många par - även utanför själva kyrkorummet så har jag pratat med dem innan och då kryper en annan sanning fram. Att man kan inte förlika sig med den tro som man "tror" att kyrkan står för men ändå har en grundtro på att människan inte är ensam i universum. När det gäller dop så blir det som min förra biskop kallade "utifall-att"-tron mycket påtaglig: man har fått ett barn, det är stort och man vill det barnet det allra bästa - om det är så att Gud kanske ändå är reell så vill man ge barnet det bästa. Samtidigt är det kristna dopet också en viktig samhällelig eller åtminstone "klan"-mässig ritual som inte får glömmas. För min del var det aldrig några problem - jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual. För min del handlade det du beskriver om hur människor förklarar det hela utåt. Men eftersom jag då har döpt ett stort antal barn, vigt många par – även utanför själva kyrkorummet så har jag pratat med dem innan och då kryper en annan sanning fram. Att man kan inte förlika sig med den tro som man ”tror” att kyrkan står för men ändå har en grundtro på att människan inte är ensam i universum. När det gäller dop så blir det som min förra biskop kallade ”utifall-att”-tron mycket påtaglig: man har fått ett barn, det är stort och man vill det barnet det allra bästa – om det är så att Gud kanske ändå är reell så vill man ge barnet det bästa. Samtidigt är det kristna dopet också en viktig samhällelig eller åtminstone ”klan”-mässig ritual som inte får glömmas.

För min del var det aldrig några problem – jag visste att det inte spelade någon roll vad människor trodde: det var Gud som faktiskt handlade; välsignade och tog emot. Det är därför jag också valt att säga nej till att viga kompisar efter att jag tappat tron: om jag inte tror på detta längre så kan jag knappast utföra en kyrklig handling för då blir det bara en världslig ritual.

]]> Av: Åsa http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/comment-page-1/#comment-14766 Åsa Fri, 18 May 2007 05:06:24 +0000 http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/#comment-14766 Jag instämmer i att Lisas inlägg är bra. Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill. T ex så många som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med någon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar då undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört någon ha några synpunkter på det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, "prästerna är numera inte speciellt troende", "vi hade ett samtal innan och då förklarades det att det kyrkan inte har så mycket med religion att göra" osv osv. Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt. Jag instämmer i att Lisas inlägg är bra.

Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill.

T ex så många som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med någon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar då undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört någon ha några synpunkter på det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, ”prästerna är numera inte speciellt troende”, ”vi hade ett samtal innan och då förklarades det att det kyrkan inte har så mycket med religion att göra” osv osv.

Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt.

]]> Av: Åsa http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/comment-page-1/#comment-314481 Åsa Fri, 18 May 2007 05:06:00 +0000 http://deepedition.com/2007/05/17/en-skarpsinnig-kommentar/#comment-314481 Jag instämmer i att Lisas inlägg är bra. Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill. T ex så många som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med någon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar då undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört någon ha några synpunkter på det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, "prästerna är numera inte speciellt troende", "vi hade ett samtal innan och då förklarades det att det kyrkan inte har så mycket med religion att göra" osv osv. Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt. Jag instämmer i att Lisas inlägg är bra.

Jag tror det här med att anse att präster är icke-religiösa/speciellt troende är en bild som målas upp ibland för att få fram vad man själv vill.

T ex så många som ska gifta sig i kyrkan, fast de i alla vardagliga sammanhang inte anser sig tro alls, snarare föraktar. Det förklaras ofta med någon variant av att det är en tradition i en fin lokal. Jag brukar då undra om de tycker det är respektfullt mot den som viger att gifta sig i kyrkan trots att man inte tror. Hittills har jag inte hört någon ha några synpunkter på det, utan förklaringen har varit ungefär som i den andra bloggen, ”prästerna är numera inte speciellt troende”, ”vi hade ett samtal innan och då förklarades det att det kyrkan inte har så mycket med religion att göra” osv osv.

Att någon orkar jobba som engagerad präst under någon längre tid tycker jag är beundransvärt.

]]>