Demokrati brukar väl ibland definieras som statligt monopol på våld så helt klart är att det är lite skevt att uttrycka sig som de gör. Intressant postning.

Är du riktigt allvarlig när du jämför AFA:s politiska våld med ANC och ”frihetsgrupper”?

AFA är så långt ifrån dessa organisationer man kan komma. Att dessutom jämföra AFA:s hat, hot och våld med nationers krigsföring är snudd på löjligt.

Och varför skulle AFA:s våld vara okej för att andra är våldsamma? Tar de ut varandra?

Bedrövligt.

Rich, är du riktigt påläst på ANCs historia när du skriver så? Inte för att jag tar AFA eller deras metoder i försvar. Jag tycker att de politiskt är en liten smula överflödiga här i jämförelse med andra länder och att subkulturen med alla dess undergrupperingar drar till sig våldsromantiker med dubiösa syften. Men ANC har trots sin ställning idag en mycket blodig historia av politiskt våld – till exempel necklace-lynchningar http://en.wikipedia.org/wiki/Necklacing

[Comment ID #28608 Will Be Quoted Here]

Rich. Jag jämför argumentationen. Och framför allt inkonssekvensen hos förmenta demokrater.

Men varför inte? ANC kämpade mot ett som de upplevde demokratiskt förtryck (glöm inte att apartheid var ett sorts demokratiskt system – om än att man utestängde en folkgrupp). AFA kämpar mot ett som de upplever förtryckande samhälle (kapitalistiskt) och väljer därmed att använda de medel som står till buds. Skillnaden må vara att omvärlden (efter ett tag) inte såg apartheid som demokratiskt medan omvärlden (än så länge) ser Sverige som en demokrati. Problemet med ditt motstånd mot jämförelsen är att du förutsätter din subjektiva åsikt som varandes sann och utgår från det definierande ANC som ”frihetsgrupp”. Något som AFA själva ser sig som: alltså blir det en svår balansgång att välja att definiera ANC:s våld som rätt och AFA:s våld som fel utan att bygga det på en relativt bräcklig relativistisk-subjektiv grund.

Som beteendevetare tycker jag det också är intressant att fundera över valet av medel. Våld kan vara så många saker – när det gäller Sverige kan man många gånger uppfatta ett institutionaliserat indirekt förtryck (våld) mot identitet och person på ett frihetsplan, något som diskuterats rätt mycket i samband med prostitutionsdebatten. På samma sätt är det intressant att se opinionsmässigt förtryck (våld) mot den som inte tänker som majoriteten.

Själv ställer jag mig i det här inte på någon sida. Utan väljer att konstatera att det i debatten och argumentationen finns starka inkonsekvenser och att opinionen än en gång väljer att relativisera grundlogiken. Jag har inte sagt att våld någonsin är ett bra val. Men jag har heller inte sagt att det är ett dåligt val. Problemet är att det inte finns någon solklar gräns för när något blir gott eller ont utan att behöva lägga moraliska perspektiv på det hela – som i sin tur bygger på grundläggande värderingsmönster som samhället många gånger skruvat in i människan genom olika -ismer.

[Comment ID #28609 Will Be Quoted Here]

Själv har jag träffat flera personer som var aktiva i [[Umkhonto we Sizwe]] och deras argument för att använda våld var inte speciellt annorlunda än AFA:s.
Jag tycker Rich verkar vara rätt uselt påläst ja. Det är ett känt faktum (för alla utom Rich?) att Umkhonto we Sizwe var lika mycket terrorister som Al Quaida, vilket bland annat gjorde att USA hade dubier om att stödja ANC även sent in på 80-talet. Det är ett faktum att man inom ANC tog livet av meningsmotståndare och upplevda femtekolonnare med som du /M påpekar necklacing och andra tortyrmetoder. Det är känt att man bombade civila mål.

För alla utom Rich.

Gör det ANC onda? Inte nödvändigtvis. Fr a har efterbörden visat att man i mångt och mycket upplevde sig tvingad att ta till våld. Något som faktiskt diskussionen inom den anarkistiska rörelsen under senare delen av åttiotalet också handlade om: upplevelsen av hotet mot högerextremism (i det fallet VAM) och om man inför det hotet (och upplevelsen liksom myterna om högerextrema strömningar inom polisen) kanske måste ta till våld.

Bra att du inte förnekar dig Deep Edition – jag har under lång tid noterat ditt sätt att var nedsättande och angripa person när man inte håller med dig.

Hursomhelst – att du inte väljer sida i den här frågan är rent sagt oanständigt. Att inte ta avstånd från AFA:s våld är riktigt illa. Jag menar att man då erkänner våld som medel för politiska mål. Det är inte det vi vill nå med det demokratiska samhälle vi faktiskt lever i.

Men visst – fortsätt med jämförelser med ANC. Försvara AFA:s våld. När du tar ståndpunkt på det sättet – för det gör du – visar du tydligt hur din respekt för samhället ser ut.

och att läsa innantill går ju inte Rich. Exempelvis att jag inte försvarar våldet men sätter saker i någon sorts sammanhang som inte styrs av tillfälliga opinioner. Du har inte ens brytt dig om att läsa om ANC och Nationens Spjut antar jag? För det är ju svårt när något kan hota ens smala politiskt korrekta världsbild.

Det vore intressant att se dig bevisa var jag väljer ståndpunkten att försvara AFA någonstans.

Att likställa »kapitalistiskt förtryck« i Sverige med apartheid är löjeväckande.

Men kanske är Polikerbloggens skribent naiv som inte säger det explicit, och dessutom utgår från att alla läsare vill ha kvar demokratin — inom vilken våld är en lika onödig som oacceptabel politisk metod.

Karin Rebas skrev mer övertygande om samma sak för en vecka sedan: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=675941

Det må vara – och som kapitalist tycker jag det. Men det är en sak som AFA faktiskt tror på, precis som apartheidföreträdare faktiskt trodde på sin dogm om vita mannens överhöghet.

Någon lär ha sagt: den dag man tar demokrati för given så är demokratin död. Det är nog ett av problemen för Rich och många andra: att man inte hela tiden vågar utmana det rådande för att se att det är det bästa (eller det minst sämsta).

Sympatiskt att du bytte till att jämföra AFA med apartheids förespråkare i stället för dess motståndare.

Jag håller med dig om att man inte ska ta demokratin för given, och visst (olagligt) våld för att försvara demokratin mot antidemokratiska element anser jag i vissa lägen privatmoraliskt försvarbart. Men det är inte det jag får intrycket att AFA sysslar med.

Jag kan byta åt vilket håll som helst: logiken bygger fortfarande på varje entitets moraliska utgångspunkt – vilket är själva problemet.

AFAs ursprung låg just i det som du menar är privatmoraliskt försvarbart. Vilket gör att du i ditt argument till stor del också försvarar möjligheten att man väljer våld för att försvara alternativt bekämpa det man uppfattar som en fara för demokrati eller människan.

Den där extrema relativismen är att göra sig dum. Förtryck, våld och demokrati betyder verkliga saker. Det finns gränser för vad man kan hävda att man »uppfattar som en fara för demokrati eller människan« om man ska förtjäna att tas på allvar, och för hur mycket man kan tillåtas åsidosätta sin allmänmänskliga empati och moral i kampens namn.

Ja, samma sak kan sägas om många saker som USA:s militär har gjort sig skyldiga till, och därmed fördöms även de med rätta. Det har ingenting med AFA:s angrepp mot det svenska samhället att göra.

Men USA har med saken att göra. Själv blir jag skrämd att vi så mycket anammat samma synsätt som USA lärt av Lenin och som också AFA kör med: den som inte är med oss är emot oss. För min del handlar det om att förstå vilka perspektiv som gör att man gör de val man gör. Man kan gnissla sig galet mycket om hur fel AFA har – det hjälper inte speciellt mycket om man utgår från att AFA medvetet går ifrån sitt normala perspektiv. För en autonom är faran faktisk. För en autonom är inte Sverige ett demokratiskt samhälle – och därmed har den personen samma förutsättningar för att använda våld för att befria ett samhälle som vilken annan frihetsrörelse som helst.

Själv har jag ingen lösning på hur man ska få autonoma att inse hur fel de har – särskilt då man får det bevisat hur jäkla enögda normala människor kan bli när det gäller sitt perspektiv. Du själv kallar mig dum och naiv…

Jag kallar dig inte alls dum och naiv. Jag tycker bara att ditt inlägg urskuldar AFA, och till och med ger dem lite hjältegloria genom parallellen till ANC, och det tycker jag inte att de förtjänar.

Sedan är jag inte säker på att det politiska perspektivet alltid kommer i första hand. En del människor vill bruka våld för att de har aggressionsproblem, och då hittar de en anledning. En del av dem gör det i politisk aktivism. Men jag har heller ingen lösning.

Jag är knappast urtypen för ja-sägare och det kanske förvånar en del läsare av den här bloggen att jag inte är överens med deep.ed här. Helt riktigt: Jag håller inte med honom nu.

Möjligen kan man säga att Politikerbloggen slår in öppna dörrar som skriver om AFA:s våldstendenser. De är väl kända. Själv har jag ytterst svårt för reclaimare, AFA-yngel och Attaq-glin som ur sitt korkade medelklassperspektiv tycker att det är helt OK att kasta sten på kapitalet. Typ. Själv minns jag ju hur osedvanligt mycket utrymme i press som gavs åt maskerade idioter efter Göteborg -01. Jag var där och då ungefär varenda människa som inte bar mask var emot dem (vilket förvånade maskidioterna!!! Vilka politiska tänkare!) är det otroligt vilken slagsida rapporteringen hade sedan.

Vad gäller verkliga aktioner mot fascism (som ju namnet antyder) håller jag med i sak att fascism SKA bekämpas. Men fan inte på det viset och eftersom det är stor skillnad på Sverige och Sydafrika kan jag inte köpa liknelsen med ANC.

Själv gav jag mig i i en diskussion en gång i lokala tidningen när professionella gråterskor gnölade när en puckad tjej som befriade minkar (dvs de slapp bli flådda, men dog ändå) åkte dit. De jämförde henne med Moder Theresa. Jag kontrade då med att Hitler var vegetarian (vilket aldrig blivit helt klarlagt, men mycket tyder på det om någon undrar). Tänk så poppis jag blev då…

Vad gör man inte för att hålla grytan kokande? :-)