Det finns bloggare och det finns bloggare

och sen finns det såna som inte borde skaffat sig en blogg.

Ibland hittar man bloggar som är fascinerande på samma sätt som att vi människor fascineras av att se på när människor medvetet gör korkade saker. Mammans blog är en sån. Den skrivs av en person som uppenbarligen identifierar sig stenhårt i rollen att vara mamma. Så till den milda grad att hon också skriver om sin man som Pappan. Att hon konstant skriver om sig själv i tredje person gör det hela lätt surrealistiskt. Sen när hon inkonsekvenser som är komiska: hon kritiserar personer som kritiserar andra – för att i andra postningar kritisera personer. Hon skriver långa haranger om föräldraskap utifrån saker hon ”hört” – hela tiden byggande en bild av sitt eget liv som fascinerande. Hon tjuvlyssnar på mobilsamtal och dömer sedan ut personen som hon lyssnat på utifrån detta – hur den personen är som mamma osv. I några postningar är det omöjligt att kommentera – och dessa postningar innehåller rätt stark indignation mot olika personer, som, även om de inte namnges, knappast är svåra att identifiera om man läser tidigare diskurser i kommentarsfälten.

Förutom det väljer hon att använda sin Aftonbladet-blogg för att driva trafik till Stumpan-bloggen, något hon förklarar här: på sin Passagenblogg… Något som borde rendera fem minuters utvisning för cross-posting. Att det hela också är ett flagrant brott på överenskommelsen med Aftonbladet är väl säkert någon konstig kritik som hon tar personligt.

För det är en person som inte är kapabel till att skilja mellan sak och person. Det är en person vars enögdhet innebär att alla som inte håller med henne konstant är emot henne. Hon vet bäst och visar sig vara riktigt dålig på att faktiskt lyssna på vad kritiker säger. Förutom detta så väljer hon alltsomoftast att radera kommentarer som inte passar henne (eller stänga av funktionen). Ett MO som vi tidigare sett hos en viss Duva utan ammunition. Och som många andra utan självkritik så försöker hon påskina sig som offer för ”trakasserier”.

Jag gissar att hon kommer att ta bort de flesta av mina kommentarer från sin blogg. Trots att de handlar om hennes postning, men är kritik av henne.

  • http://www.scriptorium.se/josh Joshua_Tree

    Tänk vilka härliga lirare det finns. Framför allt oförmåga att vara konsekvent börjar bli något av ett rött skynke för mig.

  • http://www.scriptorium.se/josh Joshua_Tree

    Tänk vilka härliga lirare det finns. Framför allt oförmåga att vara konsekvent börjar bli något av ett rött skynke för mig.

  • http://kristina.knusselbo.com/blog Kristina af Knusselbo

    Håhåhå….läser hennes nyaste blogg och inser bara efter en liten stund att jag vet vem det är, en gammal, gammal nätbekant från min tid på Passagens 35+ för nästan 10 år sedan. Om jag var du skulle jag inte lägga ner nåt krut på att ens läaa skiten, hon var helt bäng även på den tiden. Maken till självgod människa finns inte. Och allt maskerat under en präktighetsfasad som är så tjock så du omöjligtvis kan slå hål på den.

  • http://kristina.knusselbo.com/blog Kristina af Knusselbo

    Håhåhå….läser hennes nyaste blogg och inser bara efter en liten stund att jag vet vem det är, en gammal, gammal nätbekant från min tid på Passagens 35+ för nästan 10 år sedan. Om jag var du skulle jag inte lägga ner nåt krut på att ens läaa skiten, hon var helt bäng även på den tiden. Maken till självgod människa finns inte. Och allt maskerat under en präktighetsfasad som är så tjock så du omöjligtvis kan slå hål på den.

  • http://resonerar.se/ Alter Ego

    För att tala rent generellt över många Ab-bloggare, så är detta sätt att blogga väldigt typiskt.
    Nu skriver tydligen mamman om någon speciell person, men i övrigt kan man försöka skriva neutralt om ett ämne och det är garanterat flertalet som tar åt sig personligen.

    Vet inte hur många bråk det varit på just Aftonbladet och få bloggare ser sin egen del i att det uppstår för de har inte ‘bråkat’ bara ‘tyckt till’ och sagt sin egen mening.

    Cross-postning är också vanlig när man byter portal eftersom Ab:s räkneverk är väldigt frikostigt så vill de naturligtvis ha med sig läsarna.

  • http://resonerar.se Alter Ego

    För att tala rent generellt över många Ab-bloggare, så är detta sätt att blogga väldigt typiskt.
    Nu skriver tydligen mamman om någon speciell person, men i övrigt kan man försöka skriva neutralt om ett ämne och det är garanterat flertalet som tar åt sig personligen.

    Vet inte hur många bråk det varit på just Aftonbladet och få bloggare ser sin egen del i att det uppstår för de har inte ‘bråkat’ bara ‘tyckt till’ och sagt sin egen mening.

    Cross-postning är också vanlig när man byter portal eftersom Ab:s räkneverk är väldigt frikostigt så vill de naturligtvis ha med sig läsarna.

  • http://resonerar.se/ Alter Ego

    Glömde,
    Ab-bloggning påminner en hel del om vad Duvan skrev, att du är kompis med TT därför kan du inte vara neutral. Exakt så är det, man måste välja bloggsida mobbare eller offerstöd.

    (nu menar jag inte alla Ab-bloggar, men en klick som ofta syns och hörs )

  • http://resonerar.se Alter Ego

    Glömde,
    Ab-bloggning påminner en hel del om vad Duvan skrev, att du är kompis med TT därför kan du inte vara neutral. Exakt så är det, man måste välja bloggsida mobbare eller offerstöd.

    (nu menar jag inte alla Ab-bloggar, men en klick som ofta syns och hörs )

  • http://palegreenwoman.blogspot.com/ PGW

    Nämen Deep-ed, har du vrait oartig nu igen ;-)

    Fortsätt med det är du snäll :-)

  • http://palegreenwoman.blogspot.com/ PGW

    Nämen Deep-ed, har du vrait oartig nu igen ;-)

    Fortsätt med det är du snäll :-)

  • http://deepedition.com/ deep.ed

    Nä. Jag är ju bara… snäll? :)

  • http://deepedition.com deep.ed

    Nä. Jag är ju bara… snäll? :)

  • http://www.thomastvivlaren.se/ Thomas Tvivlaren

    DeepEdition: Aftonbladet härbärgerar en hel del ”intressanta” bloggar… ;) Tanten som uppviglade mot pedofilsiten för några månader är ju ett exempel.

    Alter Ego: Neutral är ett idealtillstånd och därför ouppnåeligt. Även om man som jag försöker ha det som en grundbult generellt i livet märker jag ju att man ofta hamnar i märkliga situationer. Om vi för enkelhets skull stannar i bloggosfären så var det inte alls så länge sedan som jag började blogga seriöst och ”på riktigt”. Jag var alltså ovan med länkningar från ”stora” i den här världen och som jag dessutom uppskattade att läsa. Detta gjorde att när jag väl blev länkad av Josh, DeepEdition, Oscar Swartz och några till som jag uppskattar så började jag ifrågasätta sådant som jag tidigare tog för självklart. M.a.o. istället för att bara skriva det jag tyckte här och hos de andra så kom alltid ett ifrågasättande a la ”är det här verkligen vad jag tycker?”, ”påverkas jag av någon slags undermedveten (virtuell) vänskapsrelation?” eller ”är jag ute efter mer trafik?”.

    Svaret på alla frågorna är troligtvis jakande. Precis vartenda avtryck man gör på nätet i form av faktiska inlägg, kommentarer etc har ju trafikpotential men även kompispotential/ovänspotential…och detta oavsett hur mycket man försöker skilja på person och åsikt. I ljuset av detta så måste man ju också komma ihåg att nätet bygger på maximal exponering och att dela med sig. M.a.o. så är nästan all uppmärksamhet trafikgödande på kort sikt. Hur man sedan hanterar denna tillströmning avgör om den fortsätter vara gödande eller i värsta fall dödande. Exempelvis så är jag övertygad om att Duvan (och kanske även Josh?) fick en hel del nya läsare pga uppmärksamheten kring dennes och Joshs första publika dispyt och jag tror att även om många säkert fortfarande läser honom pga detta så hade lite mer ödmjukhet från Duvans håll kunnat etablera flera återkommande besök. För övrigt är det via den dispyten som jag på allvar hittade hit. :) Och jag läser fortfarande Duvan och tycker han skriver bra men med ett och annat djupdyk…

    För mycket läggning åt att polarisera, exempelvis genom att man har svårt att skilja på person och åsikt, leder till att man ofta upplever sig göra starka och bättre val. Tråkigt nog är det ju oftast så att man då även väljer bort en massa, i förlängningen, värdefullt och potentiellt bra saker… Eller för att citera en bekant ”varför välja när man kan vraka?”. :)

  • http://www.thomastvivlaren.se Thomas Tvivlaren

    DeepEdition: Aftonbladet härbärgerar en hel del ”intressanta” bloggar… ;) Tanten som uppviglade mot pedofilsiten för några månader är ju ett exempel.

    Alter Ego: Neutral är ett idealtillstånd och därför ouppnåeligt. Även om man som jag försöker ha det som en grundbult generellt i livet märker jag ju att man ofta hamnar i märkliga situationer. Om vi för enkelhets skull stannar i bloggosfären så var det inte alls så länge sedan som jag började blogga seriöst och ”på riktigt”. Jag var alltså ovan med länkningar från ”stora” i den här världen och som jag dessutom uppskattade att läsa. Detta gjorde att när jag väl blev länkad av Josh, DeepEdition, Oscar Swartz och några till som jag uppskattar så började jag ifrågasätta sådant som jag tidigare tog för självklart. M.a.o. istället för att bara skriva det jag tyckte här och hos de andra så kom alltid ett ifrågasättande a la ”är det här verkligen vad jag tycker?”, ”påverkas jag av någon slags undermedveten (virtuell) vänskapsrelation?” eller ”är jag ute efter mer trafik?”.

    Svaret på alla frågorna är troligtvis jakande. Precis vartenda avtryck man gör på nätet i form av faktiska inlägg, kommentarer etc har ju trafikpotential men även kompispotential/ovänspotential…och detta oavsett hur mycket man försöker skilja på person och åsikt. I ljuset av detta så måste man ju också komma ihåg att nätet bygger på maximal exponering och att dela med sig. M.a.o. så är nästan all uppmärksamhet trafikgödande på kort sikt. Hur man sedan hanterar denna tillströmning avgör om den fortsätter vara gödande eller i värsta fall dödande. Exempelvis så är jag övertygad om att Duvan (och kanske även Josh?) fick en hel del nya läsare pga uppmärksamheten kring dennes och Joshs första publika dispyt och jag tror att även om många säkert fortfarande läser honom pga detta så hade lite mer ödmjukhet från Duvans håll kunnat etablera flera återkommande besök. För övrigt är det via den dispyten som jag på allvar hittade hit. :) Och jag läser fortfarande Duvan och tycker han skriver bra men med ett och annat djupdyk…

    För mycket läggning åt att polarisera, exempelvis genom att man har svårt att skilja på person och åsikt, leder till att man ofta upplever sig göra starka och bättre val. Tråkigt nog är det ju oftast så att man då även väljer bort en massa, i förlängningen, värdefullt och potentiellt bra saker… Eller för att citera en bekant ”varför välja när man kan vraka?”. :)

  • http://www.schmut.net/ lisa

    jag tror att det handlar om att bloggare vill bli någon, få ett fett bokkontrakt (för de är ju oftast feta..) och tjäna en hacka på att vara en Svensson. så de skriver om lingonsylt, nya barnvagnen och dagisfröknar vars tvättkunskaper är på glid.
    jag vet inte om vi ska skylla Skugge eller Hemliga pappan för det..

  • http://www.schmut.net lisa

    jag tror att det handlar om att bloggare vill bli någon, få ett fett bokkontrakt (för de är ju oftast feta..) och tjäna en hacka på att vara en Svensson. så de skriver om lingonsylt, nya barnvagnen och dagisfröknar vars tvättkunskaper är på glid.
    jag vet inte om vi ska skylla Skugge eller Hemliga pappan för det..

  • http://resonerar.se/ Alter Ego

    Du har så rätt TT, neutral är ett ord som inte går att använda, för jag är ju neutral i ‘min’ syn på saker och ting.

    Vad jag ville ha fram var snarare att när jag ger mig in i diskussioner så gör jag det rent allmänt. Men folk tycks ha en benägenhet att sak= person.
    Vet inte hur många diskussioner jag var inne i just om sandlådenivåer i min ab-blogg.
    Diskussioner som enligt mig uppstod för att folk inte är vana att debattera, helst inte på nätet. Men ibland måste poletten få ramla ner hos folk i egen takt.
    Sen har många svårt att skilja på privatperson och bloggfigur.
    Personligen är jag en och samma i grund och botten och skulle stå för mina ord även i det offentliga.
    Men jag är också ny i den stora ‘bloggvärlden’ fast jag hållit på i flera år, men vågade aldrig kommentera de ‘kända’. Det kändes som om jag trängde mig på. Det sitter kvar fortfarande och jag länkar hellre än kommenterar. Men även jag blir tuffare för varje dag ;-)

    Jag tänker inte så mycket på vilka avtryck jag lämnar och jag tror jag mest har slumpbesökare. Så jag bloggar inte för att dra till mig en kompiskrets som jag måste hänga i svansen. Jag brukar säga, jag addar inte namn för att samla på kompisar eller bevisa att jag har några :-)

    Det är lite som i verkliga livet, antingen avskyr man mitt sätt eller så gillar man min person för jag är lika rättfram och ärlig oavsett om det är vän eller fiende, privat eller arbete.
    Men jag menar som exempel, man väljer sina ‘fighter’ och får vara beredd att ta ev. konsekvenser. Som t.ex jag läste Duvan, för D:E skrev om det. Efter ett par inlägg så insåg jag – ‘släpp’ tanken att ens kommentera.

    Vissa diskussioner ska man aldrig gå in i, för det kan aldrig leda till annat än mental trötthet och irritation.

    Nu har jag svamlat bort mig så mycket att jag inte längre vet vad det var jag tänkte svara från början .. lämnar ordet till någon annan.

  • http://resonerar.se Alter Ego

    Du har så rätt TT, neutral är ett ord som inte går att använda, för jag är ju neutral i ‘min’ syn på saker och ting.

    Vad jag ville ha fram var snarare att när jag ger mig in i diskussioner så gör jag det rent allmänt. Men folk tycks ha en benägenhet att sak= person.
    Vet inte hur många diskussioner jag var inne i just om sandlådenivåer i min ab-blogg.
    Diskussioner som enligt mig uppstod för att folk inte är vana att debattera, helst inte på nätet. Men ibland måste poletten få ramla ner hos folk i egen takt.
    Sen har många svårt att skilja på privatperson och bloggfigur.
    Personligen är jag en och samma i grund och botten och skulle stå för mina ord även i det offentliga.
    Men jag är också ny i den stora ‘bloggvärlden’ fast jag hållit på i flera år, men vågade aldrig kommentera de ‘kända’. Det kändes som om jag trängde mig på. Det sitter kvar fortfarande och jag länkar hellre än kommenterar. Men även jag blir tuffare för varje dag ;-)

    Jag tänker inte så mycket på vilka avtryck jag lämnar och jag tror jag mest har slumpbesökare. Så jag bloggar inte för att dra till mig en kompiskrets som jag måste hänga i svansen. Jag brukar säga, jag addar inte namn för att samla på kompisar eller bevisa att jag har några :-)

    Det är lite som i verkliga livet, antingen avskyr man mitt sätt eller så gillar man min person för jag är lika rättfram och ärlig oavsett om det är vän eller fiende, privat eller arbete.
    Men jag menar som exempel, man väljer sina ‘fighter’ och får vara beredd att ta ev. konsekvenser. Som t.ex jag läste Duvan, för D:E skrev om det. Efter ett par inlägg så insåg jag – ‘släpp’ tanken att ens kommentera.

    Vissa diskussioner ska man aldrig gå in i, för det kan aldrig leda till annat än mental trötthet och irritation.

    Nu har jag svamlat bort mig så mycket att jag inte längre vet vad det var jag tänkte svara från början .. lämnar ordet till någon annan.