Johanna skriver engagerat om (mot) skolpengens utveckling och friskolereformen. Jag tillhör tillskyndare av friskolor – inte för att jag automatiskt anser att det är bättre – utan för att jag tror att det är sämre utan. Men jag tycker hennes perspektiv är intressanta och tänkvärda, och eftersom vi i Borlänge har en avart i Sebor så kan jag lugnt säga att alla friskolor inte är guld som glimmar. Samtidigt har jag under ett par år haft möjligheten att se hur väl Falu Frigymnasium fungerar så – det är en svår balansgång. Däremot kan jag lugnt skriva under om den negativa hetsen runt fritidsaktiviteter. Jag hade ett snack med mina barn om det igår senast – när jag påpekade att man inte kan göra allt och att man måste ta sig tid att leka.
”Totto” Littorin är inte sann. Det senaste utspelet om att ge klistermärken till företag som har bra arbetsmiljö är fan världsfrånvänt. Han föreslår annars att företag med god arbetsmiljö kan få ekonomisk stimulans. Reality check Svenne – bra arbetsmiljö kostar pengar: att ge de som redan har råd att skapa det mer pengar känns som en mycket intressant men knappast borgerlig politik. Enklare vore kanske att ge alla företag ett enklare liv…
Min vän Fröken Underbar är förbannad och ger ett exempel på när tekniska landvinningar och nya möjligheter för företagen faller på att företagen missar att utbilda sina anställda. Den här gången är det SL som (än en gång) får stå med skammen.
Det verkar vara ett lugnt jobb att vara chefis på DM. Dels tar nyhetschefen och redaktionschefen alla strider och sen kan man filosofiera över värdet av dubbla g.
Att någon galning vinner SM i SMS är en sak. Att andra har för snabba triggerfingrar är en annan. detvaintejagdetvasossarna klickar snabbare än tanken. Och inser sedan att Telia gärna sitter kvar på pengar som man betalat in för mycket. Kallas i finansvärlden ”flow”. Fast Den Japanska Förklaringen är intressant. Själv undrar jag hur det för Telia kan ta tre månader att föra över ett mobilnummer till Tele2. Skickar de japanerna med en siffra i taget? Och eftersom japanerna inte tidigare varit i stan så stannar de länge och väl för att ta bilder av någon lodis, en soptunna och Slottet på vägen. Vilket ju självklart tar sin tid. För sedan skickar de ut nästan med nästa siffra – som ju gör samma saker. Och sen tar det tid för dem att jämföra bilderna. För att inte tala om att transfereringen av telefonnumrets siffror avbryts av att de måste räkna alla siffror på grund av att devaintejag… (måste komma på en förkortning åt henne) har ett så snabbt triggerfinger på musen (pun intended *duckar*).