Slutligen: Min första kommentar var inte tänkt att provocera alls, men jag förstår varför och märker hur.

Slutligen: Min första kommentar var inte tänkt att provocera alls, men jag förstår varför och märker hur.

Och jag är teolog. Jag har rätt god koll på såväl bibel som historisk fakticitet när det gäller såväl Jesus som skrifterna. Det är det som gör det hela lite löjeväckande både från Viggo och Lena och i slutänden med dina påståenden:

a) Nej, de som Viggo säger ”mest radikala evangelierna” togs inte bort för att de var radikala utan på grund av att de helt enkelt var skrivna utifrån för dåliga källor. Ingen av de som skrivit evangelierna räknar man har träffat Jesus (även om vissa vill föra fram det apokryfiska Tomasevangeliet som skrivet av lärjungen Tomas). Däremot har de klart en gemensam källa som de följer – och tittar man i en sk synopsis så ser man att fr a de tre första i princip har samma historier, samma jesusord och det enda som skiljer dem anses vara deras målgrupp. Johannesevangeliet har också ungefär samma historier men har uppenbarligen en ytterligare källa liksom har en mer filosofisk approach.
b) För att bevisa att någon historisk person funnits använder man helst bevis utanför den grupp som personen befunnit sig i. Det finns ett antal skrifter som just tar upp en Jesus från Nasaret, som uppenbarligen räknades som upprorsman. På samma sätt måste man förhålla sig till Förintelsen. Och där finns extrema mängder med material som faktiskt bevisar att det skett.
c) Som vetenskapsman måste man också beräkna sannolikheter. Inom exegetiken tittar man på olika skrivningar, då bibeln ju kopierades genom avskrift, vilket ibland innebar att det kom in fel (även om felen är ytterst få och ofta handlar om dubbelskrivningar mm). I detta och annan historisk forskning utgår man från att det enklaste är det mest ursprungliga: sannolikheten är större att en historia utbroderats efter hand snarare än att tänka sig att den gjorts kortare och mer generell. På samma sätt måste man utgå från att en så pass stor mängd personer som faktiskt haft första-handsupplevelser av förintelsen inte kan fås att ljuga så lika bara för att lura mänskligheten att ett obskyrt parti skulle vara ondskefullare än det var. Sannolikheten talar för att ju större grupp som kan tänkas ingå i en konspiration desto större är chansen att konspirationen faller. Det har inte förintelsehistorien gjort: det som revisionisterna gör är att hänga sig i halmstrån av möjliga ifrågasättanden och utgår från några få saker för att generalisera fram en helhet.
d) kritiken mot Lena Andersson är inte lurig alls – oavsett vilken mening hon hade i att uttala den så grundar den sig på felaktiga premisser oavsett vilken ände hon försöker att börja i.

Och jag är teolog. Jag har rätt god koll på såväl bibel som historisk fakticitet när det gäller såväl Jesus som skrifterna. Det är det som gör det hela lite löjeväckande både från Viggo och Lena och i slutänden med dina påståenden:

a) Nej, de som Viggo säger ”mest radikala evangelierna” togs inte bort för att de var radikala utan på grund av att de helt enkelt var skrivna utifrån för dåliga källor. Ingen av de som skrivit evangelierna räknar man har träffat Jesus (även om vissa vill föra fram det apokryfiska Tomasevangeliet som skrivet av lärjungen Tomas). Däremot har de klart en gemensam källa som de följer – och tittar man i en sk synopsis så ser man att fr a de tre första i princip har samma historier, samma jesusord och det enda som skiljer dem anses vara deras målgrupp. Johannesevangeliet har också ungefär samma historier men har uppenbarligen en ytterligare källa liksom har en mer filosofisk approach.
b) För att bevisa att någon historisk person funnits använder man helst bevis utanför den grupp som personen befunnit sig i. Det finns ett antal skrifter som just tar upp en Jesus från Nasaret, som uppenbarligen räknades som upprorsman. På samma sätt måste man förhålla sig till Förintelsen. Och där finns extrema mängder med material som faktiskt bevisar att det skett.
c) Som vetenskapsman måste man också beräkna sannolikheter. Inom exegetiken tittar man på olika skrivningar, då bibeln ju kopierades genom avskrift, vilket ibland innebar att det kom in fel (även om felen är ytterst få och ofta handlar om dubbelskrivningar mm). I detta och annan historisk forskning utgår man från att det enklaste är det mest ursprungliga: sannolikheten är större att en historia utbroderats efter hand snarare än att tänka sig att den gjorts kortare och mer generell. På samma sätt måste man utgå från att en så pass stor mängd personer som faktiskt haft första-handsupplevelser av förintelsen inte kan fås att ljuga så lika bara för att lura mänskligheten att ett obskyrt parti skulle vara ondskefullare än det var. Sannolikheten talar för att ju större grupp som kan tänkas ingå i en konspiration desto större är chansen att konspirationen faller. Det har inte förintelsehistorien gjort: det som revisionisterna gör är att hänga sig i halmstrån av möjliga ifrågasättanden och utgår från några få saker för att generalisera fram en helhet.
d) kritiken mot Lena Andersson är inte lurig alls – oavsett vilken mening hon hade i att uttala den så grundar den sig på felaktiga premisser oavsett vilken ände hon försöker att börja i.

Hoppas att jag inte trampade på för många tår, om jag verkade respektlös ber jag om ursäkt.

Hoppas att jag inte trampade på för många tår, om jag verkade respektlös ber jag om ursäkt.