Mina barn får tyvärr ofta höra de orden: ”jag har inte tid – jag måste jobba”. Så idag valde jag att försöka att ge min son lite tid. Han och hans kompis ville ner på Kupolen och köpa dataspel, och jag erbjöd mig att köra dem. Sagt och gjort. Vi kom hem med 2xWarcraft (klassiska spelet), 1x Starcraft och 1x Diablo II.
Sen blev jag sittande med dem och spela Warcraft (alltså inte WoW – det känns de som lite för unga för ännu), eftersom det spelet är helt på engelska – och man behöver förstå vad som står för att komma vidare. Ikväll satt jag och Solstickan själva och spelade Warcraft.
Är det inte väldigt dåligt att en pappa sitter och spelar dataspel med sin son? Varför gick vi inte ut och spelade lite hockey eller nåt? Tja, dels var det ett jävla skitväder – sen mår vi antagligen allra bäst om vi gör det vi tycker är kul tillsammans. Och han är, så åttaåring han är, en jäkel på dataspel1. Jag är en jäkel på datorer men inte så bra på spel2. Tillsammans blir vi rejält bra. Vi pysslar med det som är vi: lösa problem med logiskt tänkande, analyserande diskussioner och driv för att komma framåt.
Jag tror att det var sån där ”kvalitetstid”.
Självklart kan jag känna att jag verkligen blivit en sån där ”dålig” pappa när det gäller tid. I mångt och mycket hinner jag sällan med ”kvantitetstid” – jag jobbar mycket. Visst skulle jag kunna sluta att blogga – men grejen är att det många gånger är en spin-off av mitt jobb. För det består av att läsa läsa läsa allt tänkas kan. Självklart oroar jag mig för att få höra av dem att jag inte hade tid för dem, när de blir vuxna och ska uttala sig om hur deras far var. Problemet är att jag är det jag är. För mig får det ändå bli att försöka att hitta de här tillfällena. Jag är ingen fotbollsfarsa, jag är måttligt road av sport. Men jag läser för mina barn, ser gärna deras filmer tillsammans med dem. Vi åker slalom så ofta vi kan, och mitt mål är att de alltid ska känna att jag älskar dem – genom att visa det både med ord, med närhet och i att vara trygga. Och mitt mål är att aldrig säga nej om de frågar om något: att alltid bemöta deras frågor med respekt och försöka att diskutera fram ett svar (kanske inte underligt att båda mina barn är kända för sitt rika språk och evinnerliga diskuterande även i andra sammanhang…)
Andra bloggar om: dataspel, Diablo II, Warcraft, föräldraskap, kvalitetstid, barn, Solstickan, pappa, faderskap
- Han har spelat sig igenom alla Harry Potter-spelen ett par gånger, Lego StarWars har han hittat varenda gömd bana på, han har tröttnat på Sagan om Konungens Återkomst osv osv [↩]
- Jag blev sittande nu ikväll och spela Diablo II. Och insåg än en gång varför jag för några år sedan bestämde mig för att inte spela spel…Jag blir fast. Jag fick välja mellan att använda min datortid till att blogga, läsa och göra såna saker – eller spela spel. Det är en av anledningarna att jag håller mig ifrån WoW [↩]