Texten nedan är skriven ursprungligen som en kommentar till inlägg hos the real mymlan, men eftersom den delvis även är en kommentar på denna blogg, så lägger jag in den även här.

—

Eftersom det till viss del är jag som IT-samordnare på BRIS som ligger bakom dessa två ”BRIS-ankor” du beskriver, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att förklara sig.

Bakgrunden är lite olika mellan då i juni, när det gällde ungas oro för föräldrars internet-vanor – och nu med kränkningar och hot på internet.

I juni var bakgrunden att BRIS publicerade en rapport där vi gjorde en generell kartläggning av hur unga i våra stödverksamheter har beskrivit sin vardag kopplat till internet. Självklart handlade denna rapport om allt mellan himmel och jord – från kärleksflirtar och sexuella övergrepp, till kompisstöd och självmordsbrev. En liten del av detta var just hur de unga beskriver oro, ilska mm kring deras föräldrars internet-användning. Just denna lilla del valde i stort sett all media att fokusera på. Något vi från BRIS förstås tycker är olyckligt, det vore mer givande om spektrat var större. Samtidigt så står BRIS för att det är en aspekt – av många andra – som är värd att ta på allvar. Värd att föra på tal och diskutera. Dessutom leder intresset för den specifika vinkeln att förhoppningsvis fler vuxna läser hela rapporten, vilket ju är vårt främsta mål förstås. Vi vill med rapporten göra vuxenvärlden snäppet mer medvetna om hur det unga internet kan te sig.

Det lite mindre drevet nu i augusti bygger på att Brå, Brottsförebyggande rådet, släppt ny statistik, som av vissa har tolkats som att hot och kränkningar på internet ökar. Vid sådana tillfällen är det vanligt att journalister hör av sig till oss på BRIS och vill ha kommentarer utifrån våra erfarenheter från Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen – alltså hur barn och unga helt enkelt har beskrivit fenomenet för oss. Och i detta fall var det tydligt att våra erfarenheter visade just att fenomenet fanns och tycktes öka. I citatet beskriver vi också hur de unga – för oss har beskrivit – hur utelämnade de är till varandra när det gäller att hantera olika former av utsatthet på internet. Inga konstigheter. Jag tror inte någon blir överraskad.

I olika bloggar har jag fått en känsla av att många ser BRIS som en del av en vuxenvärld där internet utmålas som det stora farliga monstret. Just det blir jag lätt olycklig över. I vårt opinionsbildande arbete kring internet, så är ett av våra mål precis tvärtom – att få vuxenvärlden att begripa att till allra största del är Internet för unga lika självklart, lika vardagligt, lika (o)dramatisk som all övrig vanlig vardag. Att det inte finns något vare sig rimligt eller konstruktivt i att framställa Internet som farligare än någon annan del av ungas vardag.

Så det var några förklarande ord på vägen…

/

Thomas Jonsland
It-samordnare
BRIS

Texten nedan är skriven ursprungligen som en kommentar till inlägg hos the real mymlan, men eftersom den delvis även är en kommentar på denna blogg, så lägger jag in den även här.

—

Eftersom det till viss del är jag som IT-samordnare på BRIS som ligger bakom dessa två ”BRIS-ankor” du beskriver, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att förklara sig.

Bakgrunden är lite olika mellan då i juni, när det gällde ungas oro för föräldrars internet-vanor – och nu med kränkningar och hot på internet.

I juni var bakgrunden att BRIS publicerade en rapport där vi gjorde en generell kartläggning av hur unga i våra stödverksamheter har beskrivit sin vardag kopplat till internet. Självklart handlade denna rapport om allt mellan himmel och jord – från kärleksflirtar och sexuella övergrepp, till kompisstöd och självmordsbrev. En liten del av detta var just hur de unga beskriver oro, ilska mm kring deras föräldrars internet-användning. Just denna lilla del valde i stort sett all media att fokusera på. Något vi från BRIS förstås tycker är olyckligt, det vore mer givande om spektrat var större. Samtidigt så står BRIS för att det är en aspekt – av många andra – som är värd att ta på allvar. Värd att föra på tal och diskutera. Dessutom leder intresset för den specifika vinkeln att förhoppningsvis fler vuxna läser hela rapporten, vilket ju är vårt främsta mål förstås. Vi vill med rapporten göra vuxenvärlden snäppet mer medvetna om hur det unga internet kan te sig.

Det lite mindre drevet nu i augusti bygger på att Brå, Brottsförebyggande rådet, släppt ny statistik, som av vissa har tolkats som att hot och kränkningar på internet ökar. Vid sådana tillfällen är det vanligt att journalister hör av sig till oss på BRIS och vill ha kommentarer utifrån våra erfarenheter från Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen – alltså hur barn och unga helt enkelt har beskrivit fenomenet för oss. Och i detta fall var det tydligt att våra erfarenheter visade just att fenomenet fanns och tycktes öka. I citatet beskriver vi också hur de unga – för oss har beskrivit – hur utelämnade de är till varandra när det gäller att hantera olika former av utsatthet på internet. Inga konstigheter. Jag tror inte någon blir överraskad.

I olika bloggar har jag fått en känsla av att många ser BRIS som en del av en vuxenvärld där internet utmålas som det stora farliga monstret. Just det blir jag lätt olycklig över. I vårt opinionsbildande arbete kring internet, så är ett av våra mål precis tvärtom – att få vuxenvärlden att begripa att till allra största del är Internet för unga lika självklart, lika vardagligt, lika (o)dramatisk som all övrig vanlig vardag. Att det inte finns något vare sig rimligt eller konstruktivt i att framställa Internet som farligare än någon annan del av ungas vardag.

Så det var några förklarande ord på vägen…

/

Thomas Jonsland
It-samordnare
BRIS

Det stora problemet blir i fall som dessa att barnens rätt att snoka i sina föräldrars förehavanden får företräde framför föräldrarnas rätt till egna liv. Moralpanik.

Sedan kan man ju iofs hävda att man som föräldrar inte behöver bedriva sexorgie i varenda fysiskt och virtuellt utrymme utan tanke på att det finns fler ögon och öron i hemmet…

Thomas Tvivlaren’s last blog post..Det kommer aldrig hända i Sverige

Det stora problemet blir i fall som dessa att barnens rätt att snoka i sina föräldrars förehavanden får företräde framför föräldrarnas rätt till egna liv. Moralpanik.

Sedan kan man ju iofs hävda att man som föräldrar inte behöver bedriva sexorgie i varenda fysiskt och virtuellt utrymme utan tanke på att det finns fler ögon och öron i hemmet…

Thomas Tvivlaren’s last blog post..Det kommer aldrig hända i Sverige