eller som de försökt att kalla sig ”Svenska konsumenter”. En visserligen pr-mässigt smart grupp men Ungerth och de andra (om de nu finns) är en sorglig grupp av högljutt snedseglade reklamhatare och lätt pseudokommunistiska klappträn som konstant jagar igång olika opinioner: gärna på sommaren då de vet att tidningarna a) är fyllda av vikarier som gärna vill visa sig på styva linan b) har det ganska lugnt och svårt att fylla sina sidor c) har svårt att få tag på personer som kan verifiera olika uttalanden. Nu senast är det mjölkpulvret i kaffemaskiner som de ”rasar” mot och ska stämma Selecta för villseförande marknadsföring. Selecta själva förklarar självklart att de helt enkelt gör det som lagen föreskriver men det skiter ju Unerth et cons. i.
Jag har följt dem under flera år och det är knappast så att de varit speciellt underbyggda förut. Brit har tagit upp deras senaste ”avslöjanden” här. De har tidigare varit måttligt intresserade av såna onödiga saker som sans och måtta, verifierbarhet och objektivitet. Det man måste ge dem är cred för att lyckas nosa upp saker och få ut pressrellarna i många media.
Och att kopplas samman med Björn Gillberg skulle idag – efter hans minst sagt intressanta kappvändningar i samband med Hallandsåsen – knappast vara någon större merit. Fr a inte då hans Prädd-försök för 37 år sen egentligen handlar om kemiska kunskaper och inte om att det mjölkpulver som finns i kaffeautomater skulle vara tvättmedel.
Problemet är helt enkelt att de skiter i någon sorts realistiskt tänkande. Vi säger så här: ok – för att få skriva mjölk måste det vara mjölk i kaffemaskinen. Som Selecta påpekar så kan man visst ha just detta men då måste man också fixa daglig service och rengöring av maskinen. Hur många företag har råd med det? Har Stockholms Konsumentförening råd med det? Eller så ska det alltså stå ”kaffe med pulver-som-ser-ut-som-mjölk” på maskinen. Rent praktiskt innebär det att knapparna kommer att behöva bli ungefär fyra gånger större än de är idag. Vilket gör att maskinen blir större, otympligare och då det självklart handlar om internationell produktion helt enkelt för dyrt att remixa till en svensk version. Alltså slutar det med att vi inte har några kaffemaskiner på svenska företag. Och jag undrar hur produktiviteten kommer att bli efter det.
Jag tycker mycket av konsumet”rasande” idag gått över till att bli trygghets-fascism. Ungerth utgår från att ingen kan tänka själv. Och genom att Ungerth och hennes gelikar försöker skapa så lite utrymme för ett eget reflekterande – exempelvis över om det verkligen är mjölk i kaffet från automaten – så skapar hon och andra ett folk som slutat att tänka själva. Allt blir reglerat in absurdum och därför vänjer människor sig av med att ifrågasätta och reflektera själva. Det är inte TV som försoffar människor utan folkhemstryggheten. Det är inte SATC som förstör ungdomen utan Stockholms Konsumentförening.
Typ.
Men är det inte bra att det finns watchdogs? Självklart. Jag tror att såväl marknadskommunikation som produktutbud blir bättre av att personer och grupper är kritiska. Problemet är när det är enögt, svartvitt och plain stupid. Då blir det snarare motsatsen. Och det tjänar ingen på.
Andra bloggar om: Stockholms Konsumentförening, mjölkpulver, Björn Gillberg, ifrågasättande, reflektion