Spotify är tvingade att ta bort en mängd låtar eftersom deras licenser bygger på musikbranschens urusla insikt om hur en ny medievärld faktiskt ser ut. Vad är det då de missar? Som sagts tidigare: exemplarförsäljningen är död. I dagens värld så sker en snabb utbyggnad av mobilt bredband liksom av WiFi vilket gör att fler och fler hellre har strömmande musik. Spotifys framgångar är ett så solklart exempel på det. Genom den digitala utvecklingen är även musikvärlden global. Att skapa murar där vissa låtar inte får spelas i vissa länder är minst sagt idiotiskt - för att inte säga rent plattnackigt. Man väljer idag att göra mer inskränkta dealar för att få använda musiken - samtidigt som Creative Commons, Myspace och andra tjänster och inriktningar visar att det finns nya sätt att dela med sig. Samma sak har hänt på YouTube, det händer på andra sajter som försökt förnya musiklyssningen för sina användare. Musiker och musikbransch är lite som en del reklamare: de vill egentligen inte att någon ska ta del av deras arbete om man inte har total kontroll över produkten. Det är idiotiskt. Och faktum att Monthy Python m fl bevisat att Chris Andersons Free-tänk faktiskt stämmer i vissa delar verkar gå dem förbi (läs bloggstafetten som pågår inför onsdagens begivenhet). Känns som om den här ironin ändå verkar vara skivbranschens inställning till Spotify och liknande tjänster.

Spotify är tvingade att ta bort en mängd låtar eftersom deras licenser bygger på musikbranschens urusla insikt om hur en ny medievärld faktiskt ser ut. Vad är det då de missar?

• Som sagts tidigare: exemplarförsäljningen är död. I dagens värld så sker en snabb utbyggnad av mobilt bredband liksom av WiFi vilket gör att fler och fler hellre har strömmande musik. Spotifys framgångar är ett så solklart exempel på det.
• Genom den digitala utvecklingen är även musikvärlden global. Att skapa murar där vissa låtar inte får spelas i vissa länder är minst sagt idiotiskt – för att inte säga rent plattnackigt.
• Man väljer idag att göra mer inskränkta dealar för att få använda musiken – samtidigt som Creative Commons, Myspace och andra tjänster och inriktningar visar att det finns nya sätt att dela med sig.

Samma sak har hänt på YouTube, det händer på andra sajter som försökt förnya musiklyssningen för sina användare. Musiker och musikbransch är lite som en del reklamare: de vill egentligen inte att någon ska ta del av deras arbete om man inte har total kontroll över produkten. Det är idiotiskt. Och faktum att Monthy Python m fl bevisat att Chris Andersons Free-tänk faktiskt stämmer i vissa delar verkar gå dem förbi (läs bloggstafetten som pågår inför onsdagens begivenhet).

Känns som om den här ironin ändå verkar vara skivbranschens inställning till Spotify och liknande tjänster.

Bloggar etiketter: bloggstafetten, Chris Anderson, Creative commons, global, Monthy Python, musik, MySpace, skivbranschen, Spotify, YouTube