Monthly Archives: februari 2009

Melodifestival Delfinal 1

Posted on by
35

(kommer att uppdateras med jämna mellanrum)

Ok. Vem i helvete tyckte att Pernilla Petra Mede var en bra idé som programledare efter Luuk? Är det lågkonjunktur eller har någon knarkat konstig skit på SVT? Bra var första låten – alltså den som inledde med Stenmark och Pirelli.

1a bidraget. Tick-tock. Idiotiskt. Men Modesty Blaise-skinnklädd programmerad hårdrock med vissa delar från gamla Ukrainalåtar och helt klart en blick på förra årets finska bidrag. Vem fan släppte in E-Type i år igen? Ja va fan ska man säga… Ingen i soffan kan bestämma om det var riktigt uselt eller lite små okej. Tror vi ska börja fundera om låten skulle vara bra som Guitar Hero-låt.

Roligt med mobilnumren. Haha. Not.

2a bidraget. Welcome to my life. Verkar som om Sverige totalt har lämnat vårt svenska språk. Det är ju jättesmart eftersom det knappast varit något vinnande koncept att köra engelska ändå. Och låten? Totalt ointressant. Gulligt med tjejer i bandet men allvarligt – basbruden vet inte vad hon gör…

3e bidraget. Shirley Clamp. Löjlas med pappan. Och Mede blir mer och mer idiotisk. Låten då. Jag vet inte men det börjar kännas som om Pling och Ljunggren inte lyckas göra så mycket annat än riktigt såsiga ballader enligt en gammal god formula. Känner igen det. Väldigt väl – från 80-talet typ…

För er med Twitter: kör #melfest som hastag. Det är roligt.

4e bidraget. Scots. Dansband. Nya Friends? Nej, Arvingarna revisited. Jag fattar inte dansbandsgrejen faktiskt. Det är för mig en fullkomlig gåta. Det är inte ens bruksmusik liksom. Det är bara sjukt dåligt. Och allvarligt talat – den stylist som gett sångaren kläderna borde få sparken. Jag får liksom någonsorts nära-döden-mode-upplevelse av det…

5e bidraget. Emilia. Lyckas att få med ordet ”world” i även den här låten. Bra gjort. Intressant att se henne en smula mer vuxen. Kommer det att hjälpa? Jag vet inte. Någon sorts easy-listening, Sade-loj med en fruktansvärd surhet. Hon kan ju inte sjunga rent?! Herregud…

6e bidraget. Alcazar. Introt är jättekonstigt. Oj… här snackar vi totalt 80-talsdisco. My god… det är fan rena italo-disco-kitschen i hela kitet. Det här är fan helt rätt. Bra? Vem fan bryr sig – feta synthar och lyssna till de riktiga Simmonstrummorna… Allvarligt – visserligen var själva motståndet kasst men det här borde få Alexander Bard att svettas lite i pannan.

Men snälla – ta bort Mede. Varför nunnedräkt? Är människan dum eller bara en fullfjädrad idiot?

7e bidraget. Caroline af Ugglas. Hon behöver inte vinna utan det här är bara hon. Hon har sitt körslaget. Nu snackar vi flum. Tack och hej CafU. Nån sorts udda blandning av Janis, Eldkvarn och faktiskt Caroline af Ugglas. Det är mest konstigt. Från morsorpatwitt aka Hemliga Morsan:

Caroline af Ugglas, som Tomas di Leva, fast i kortkort

8e bidraget. Marie Serneholt. ”Jag har Abbas musik att tacka för mycket.” Jaha. Går det bättre än på isen tro. Disconnect me. Passa dig. Du borde nog tagit det röda pillret. Och så börjar låten och det är någon sorts Bondlåt med märkliga latinoinfluenser. Jag fattar ingenting ärligt talat. Men tja, två ska gå vidare och den här var inte smärtsamt dålig och det är lite medelhavsinfluerat så det kan gå.

Soffan säger:

Alcazar och Serneholt vidare. Fast efter att hört allt så är Tick-tock roligare. Terrorprinsessan gillar nummer 2 eftersom han var söt…

SVT har lyckats med att göra fullkomligt meningslösa mellanspel…

Och Mede larvar vidare. Jag får vissa mordiska tendenser ärligt talat.

Jösses… Serneholt borta. Clamp borta. Märkligt. Tick-Tock ok. Scots – gå och göm er. Emilia – allvarligt är svenskar musikaliska missfoster? Alcazar – de måste vidare för att stressa BWO. Och sen Caroline af Ugglas… jösses…

Åh. Freddie. Så gammal, så stor och ändå – ge honom en sång och det blir fantastiskt. Bara Sebastian Öberg av Fläskkvartetten gör ändå nog musik mer än vilken programmering.

Ingen fattar röstningsförfarandet… Duell alltså:

Duell: ”Jag tror på oss” vs. ”Stay The Night”. Kan någon förklara hur det går nu…

Kan lugnt säga att Freddie Wadling vunnit om Twitterdeltagarna fått rösta själva…

Tack och lov att Alcazar gick vidare… Det är en bra låt.

Så en duell till: Emilia vs Caroline af Ugglas. Men herregud. Jag säger som förut: pöbeln borde inte få rösta…

Så alltså pest eller kolera. Falsksång med Emilia eller en flummig CafU… Och Emilia går vidare. Jag emigrerar…

Uppdatering: Fler sköna citat från Morsorpatwitt aka Hemliga morsan:

Jag önskar att jorden öppnade sig och slukar mig. Eller ännu hellre, slukar Mede och fransmannen

Påminner inte Serneholt om Barbie?

Mede: ”Det där var hälften av alla bidrag, men häng inte läpp” För vadå? Är glaset halvtomt eller halvtomt

Mer – ett försök att förklara röstningen från @hampusbrynolf och @kipowsky

Och @bojerud förklarar den olika åsikten om Mede:

Mede var bra. Bättre än Luuk iaf. Men jag förstår att hon inte kanske funkar i områden med tre- och fyrsiffriga riktnummer! ;-)

Uppdatering: Lite Melodifestivallänkar. Jag tar inget som helst ansvar för vad som skrivs.

Mitt liv som Per, Niklas.in, Studiomannen (som åter sätter den filosofiska frågan ”hur mycket måste man se för att ha sett” i fokus), Messerschmidt (multi-taskar), Fröken Eriksson, Feel in the blogg, Sesses, Wadström (vars smak jag starkt ifrågasätter… :)1 ), Stenudd (som blir till sig i brallan över att ha något att gnälla över :) ), Min Blogg Mitt Liv, Heja Abbe, Bimbo Boy

Onekligen har både Caroline af Ugglas och Petra Mede delat folket. Alltså de där som röstar på sånt här (fast de inte fattar systemet)…. Att Shirley Clamp försvann verkar uppröra få men att Serneholt fick respass är lite upprörande för folksjälen.

Till nästa gång borde man göra något liknande för bloggar och Twittermänniskor.

Snygg kampanjsajt från SE. Synd att deras telefoner inte riktigt är min bag dock… Och nu förstår jag varför man ville ge Good en SE-lur.

Det är onekligen roande att se att det fortfarande är skillnad på kvällsisarna och morgontidningarna. DNs rapportering är så där skönt torr.

Uppdatering: Ulrika Good bandade melodifestivalen och skrev det här – hon är verkligen melodifestivalbloggaren nr1.

Editering: Har lagt till ett par smileys för att visa att de åsikter jag har om två bloggare är ironiska. Lagt till en fotnot där jag ber om ursäkt till Björn Wadström.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. vill be om ursäkt till Björn att jag missade att lägga till smileyn. Det var inte på något sätt menat på allvar utan ett dåligt skämt. [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , ,

Perspektiv

Posted on by
17

Skadeståndet som begärs i samband med Arbogamålet är 200 000 kronor. Skadeståndet mot TPBs1 företrädare är 115 miljoner. Fundera över det en gång till.

Och nej, det handlar inte om att fildela – det handlar om såväl integritet som vem som har rätten till informationsbitar. Det är en politisk strid och den är sjukt viktig inför hur framtidens mediavärld faktiskt kommer att se ut. Och ja – jag håller med dig Emma: här finns existensberättigandet för Piratpartiet (mina postningar om Piratpartiet).

Så här någon timme före första delfinalen för Melodifestivalen kan man verkligen fundera över det sansade i att begära skadestånd på 115 miljoner av tre privatpersoner från TPB. Och att det alltså görs mot personer, inte för att de delat ut filer utan gjort det möjligt att göra det. Logiken i detta är att i samband med Anna Lindh-mordet skulle knivtillverkaren ställts till svar, eller i varje dödsolycka ska biltillverkaren få skadeståndsanspråk på sig. För de har gjort det möjligt att begå brottet.

Det är ett sjukt sätt att resonera.

Läs Marys postning och fundera vidare över varför en industri väljer att sätta sina användare – sina konsumenter – på de anklagades bänk – genom att lägga in vidriga reklamsnuttar innan köpta DVD-filmer och pluggat in rotkits på datorer. Fundera över vilken övrig industri som skulle kunna göra det? Jag vet ingen som skulle komma undan med det. Problemet för skiv- och filmbranschen är att de i längden inte kommer att göra det heller. De kommer dö. Och ingen kommer att sakna dem.

  1. mina gamla postningar om TPB [↩]

Bloggar etiketter: , , , ,

To be Good to oneself

Posted on by
10

Ulrika Good skriver om att bli pitchad som bloggare – och att säga nej. Hennes postning handlar om att faktiskt vara sann mot sig själv och sitt skrivande. Jag tycker det är en oerhört viktig postning att läsa för alla som finns i bloggosfären (ja, ordet är sjukt sticky…) – såväl bloggare som pr-människor.

kände jag att det skulle innebära att bloggande skulle förenas med prestationskrav, vilket alltså gör att jag låser mig och inte tycker det är kul längre.
Jag vill ju liksom inte komma hem till ett jobb till, det är inte därför jag har den här hobbyn.

Det här är lite av den gordiska knuten för både oss som bloggar – och oss som jobbar med att försöka hitta ett bra sätt att använda sociala medier som en marknadskommunikationskanal. För det senare är både intressant och nödvändigt för att digitala medier ska kunna ta ett ytterligare steg i sin utveckling – och samtidigt är det än viktigare att det görs rätt och inte på det sätt som klåpare valt att göra med telemarketing. Det får inte vara intrusivt, det får inte innebära krav och att styra bloggare och andra – marknadsföring idag är viral i alla stycken och det innebär också att den måste vara ärlig. Att kommunicera med marknaden idag handlar om att föra konversationer – och det kräver takt och ton, och transparens.

Det som Blondinbella gör handlar om dålig marknadskommunikation i längden1. Det kommer inte att hålla: att försöka flyga under radarn går ett kort tag – sedan tappar man höjd och slår i backen. Det är därför det är viktigt att både hålla kontakt och fråga sådana som Ulrika och liknande bloggare och att sedan vara mycket ärlig och inte ställa krav respektive att alla ska spela med öppna kort.

En av sociala medie-scenens stora teoretiker Chris Brogan råkade ut för en rejäl storm när han faktiskt skrev en sponsrad postning om K-Mart och leksaker. Hans grundläggande syn på sina val att skriva sponsrade postningar är den här:

My take is this: if I write about something where I have been obviously influenced, I will disclose this. If I’m writing about something for passion, then I’m just going to write about it. I see lots of PR people stuck in the trap of writing, “they’re not a client – I just love what they do.” Screw that. I’ll tell you who pays me and everyone else is someone I’m writing about because I like what they do.

Det var många som hade åsikter om det. Chris Brogan själv är noga med att det ska vara full disclosure men ser det också som en viktig sak att diskutera ämnet:

It doesn’t mean that everything on the web is geared towards advertising. In fact, that’s the beauty of it. This is the first medium in modern history to be built NOT for commercialism, but instead, for communication. And people can survive quite nicely without dealing with making money. Perfectly fine, acceptable, and part of the web.

Chris Brogan har valt att göra det flera gånger och jag tycker att det är både modigt och smart – eftersom han faktiskt sätter fingret på ett antal problem med sociala medier som marknadsföringskanal men Jeremiah Owyang2 visar också problemen och farorna.

I grunden handlar det helt enkelt om tillit och personligt förtroende. Och det är upp till varje bloggare att välja vilken väg man vill gå. Jag tror inte att det är farligt – så länge man berättar vad man gör och varför. Jag skulle gärna se att fler bloggare hade råd och möjlighet att faktiskt göra sin grej – om det innebär att de också väljer att skriva om saker de blivit pitchade – och betalda för så är det ok – så länge man gör det öppet och med passion. Som bloggare är det personliga varumärket extremt viktigt – vilket innebär att de varumärken man väljer att samarbeta med ska vara sådana som man vill koppla till sitt varumärke: eftersom det blir så när man går in i en professionell relation.

Opassande-Emma skriver i en kommentar hos Ulrika en sak som är minst lika viktig: hur vi påverkas av läsarframgångar – något som kanske kan vara än så mycket påverkande av vad vi skriver och hur vi hanterar vårt bloggande:

faktum är att vi läsare kan tendera att vara minst lika krävande och förvänta oss prestationer på det ena eller andra viset. Styrkan i det du skriver är att hålla reda på gränsen och inte gå över den.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Det stämmer förhoppningsvis till eftertanke i Blondinbellalägret att hon inte blev nominerad till Stora Bloggpriset [↩]
  2. Ok, nu är det bara Seth Godin kvar så har jag petat in alla mina gurus i samma postning [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Korta noteringar innan snöskottningen

Posted on by
4

Google är i blåsväder för sitt handhavande av Blogger. Det är ett antal personer som plötsligt inte kommit åt sin bloggar genom att någon valt att spammärka den – eller spammärka epostadressen som är kopplad till bloggen. Nu visar det sig också att gamla postningar på musikbloggar försvinner spårlöst och utan förklaring. Och än en gång är problemet att det är sjukt svårt att komma i kontakt med någon person som har administratörsansvar – support och liknande sker konstant på forum.

Laakso skriver om hur makten över ordet förändrats. Själv menar jag att förändringen är ännu större – det handlar om att makten över tanken inte längre tillhör staten och media utan individen är själv ansvarig för att tolka sin egen verklighet, och kan delge den till andra. Mer om det här och här.

Amerikanska delstater har ibland mycket märklig lagstiftning. Nu har det i vissa stater blivit förbjudet för unga att skicka nakenbilder på sig själv via epost och mms. Det går under barnporr- och sexbrott. Det är självklart så att det inte är bra att göra det men logiken i att en person kan dömas som sexbrottsling genom att ha tagit bilder på sig själv är inte direkt och solid.

Jag har puffat för den här postningen på niclasstrandh.com men den är så viktig att jag vill göra det här också. Ätstörningar är inget som är enkelt, det är ett komplext tillstånd som förändras hos personen. Att läsa Jennys berättelse kan förhoppningsvis ge större kunskap.

Opassande har en postning som är intressant då den tar upp att vissa valt att misstänkliggöra motståndare till FRA som lobbyister. Frågan är väl vad man skulle vara lobbyist för? Terrorism? Idiotiskt från ”glad socialdemokrat” som sedan försöker att släta över det hela. Problemet är att själva tankespåret inte är nytt: samma sak utsattes Isabella Lund och vi som stött hennes sak för av snedseglaren Johanna Parikka Altenstedt och andra – att det är någon som betalar för att lobba i frågor som inte stämmer överens med en allmänt politiskt korrekt hållning eller att alla som stödjer motstånd mot svensk sexköpslagstiftning är torskar.

Alla gratulerar vi Birro med sambo till nytillskottet i familjen.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

En rätt otäck framtid

Posted on by
4

Danmark. Det där landet som vi tror är så förfärligt fritt och fint.

Läs Opassandes postning och berätta för mig om det verkligen är så.

Och Opassande-Emma sätter sitt finger på den ömma punkten – hur länge fixar vi att säga det vi tycker: hur länge orkar HAX och Emma och alla andra att sätta sig upp mot makten? När jag såg Terminator idag inser jag att vi är på väg mot en situation där inte nödvändigtvis maskinerna styr oss men de som har möjlighet att styra maskinerna – genom lagar och regler faktiskt kan vara likt Skynet. Det handlar inte om att vi gör fel – utan att någon bestämt att det är fel. Emma sätter fingret direkt på det:

Ju fler åtgärder av slaget “spärra, stänga av, lås ute”, desto mer kriminaliseras vi som invånare av anledningar som det finns all orsak att ifrågasätta. Vi görs till brottslingar för att vi kan tänka oss att läsa om allt möjligt, även kontroversiella saker. Vilket leder till att man är skyldig till något, oavsett syftet för informationsinhämtningen. Dvs — om vi läser om något som en tjänsteman på regeringskansliet anser vara fel sorts läsning är det något fel på oss.

Det är faktiskt en ganska otäck insikt. I Sverige gäller egentligen att man ska vara sedd som oskyldig tills motsatsen är bevisad. En regel som dock fått en rejäl förändring i ett antal olika segment av samhällslivet. Såväl FRA som IPred bygger på en motsatt tanke: alla är skyldiga och eftersom alla är skyldiga så ska vi se till att hitta dem som är så skyldiga att vi tycker det är intressant att lagföra dem. Och om man inte kan det så väljer man att förbjuda vissa webbsajter, vissa bloggar – eller filtrera sociala medier som inte är ok för företaget. Och det är okej – för uppenbarligen är vi på väg mot en situation där censur faktiskt är ok.

Och när vi kommit till att människor faktiskt börjar att självcensurera sig själva – fundera om något kan vara fel att skriva, något kan vara farligt att tänka och kommunicera – det är då demokratin dör. Efter det må vi ha hur många demokratiska val, så många rättigheter som helst – men det hela är inte något annat än en situation där makten ligger i händerna på dem som äger kontrollapparaten.

Det är en rätt otäck framtid som vi börjar se utveckla sig.

Uppdatering: Läs också Marys take.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Vissa saker är eviga

Posted on by
24

Jag har varit i Uppsala idag. På tåget ner träffade jag Martin Borgs och chitchattade en massa spännande saker. Otroligt spännande möte så där som bara digitala medier kan skapa möten. Tror det blir fler såna – Martin är en sån där person som jag gillar.

Kundmöte var själva målet men också mysigt lunchmöte med MJV och PGW. DVIJDVS kunde inte komma (och jag inser att för den med mer analoga värderingar blir dessa akronymer extremt konstiga – men faktiskt: det är ju en del av det digitala – vi använder våra handles lika mycket som våra namn: de är oss lika mycket).

MJV är en person jag lärde känna i samband med Tidningskonventet i Uppsala – där alla nationstidningar satt och inspirerades, drack sprit och var så där studentmässiga men också pratade tryck, layout mm. PGW är ju liksom en av de bloggare som faktiskt hållit på ett tag. Och som nu ger mig diverse råd och dåd i olika frågor. Så kul att träffas och så kul att se till att människor som de två träffas genom att jag råkar känna båda. Jag gillar att vara en social hub ibland.

Innan dess tog jag en runda i mina gamla krokar och jag skrattade när jag kom hit:

Some places are eternal

Norrbyhus ser precis ut som det gjorde när jag bodde där 91-93. Det känns evigt på något sätt – att innandömet och fr a hemiterna ändras är en sak; det älskade studenthemmet står där som det alltid gjort. Snett och vint och vi som bott där vet att en stor del av Upplands silverfiskar och mal faktiskt bor just där :).

Självklart gick jag en sväng förbi Västmanlands-Dala nation. Det vita scabraket i mitt hjärta. Dock har rappningen tagit rejält med stryk sen jag var där sist – och det verkade som om det var rätt stängt så tidigt på morgonen så jag gick inte in. Men det må anses som fult – jag älskar det ändå.

Den vackra nationen
och dörren där man gått in så ohyggligt många gånger. Mitt andra hem under så många år:

V-Dala

Kundmötet gick ok. Jag gjorde mitt jobb. Så mycket mer kan man inte göra. MJV påminde mig att under tidningskonventstiden var jag en riktig layoutnörd och pratade gärna olika trycktekniker. Jag har alltså ett förflutet som papperskramare – även om det då inte direkt fanns något annat att välja på :).

En trevlig dag. Nästa gång ska jag dock fasen se till att träffa DVIJDVS :)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Korta noteringar

Posted on by
10

Grattis JMW! Så oerhört kul! (Resumé, Dagens Media och JMWs blogg).

Uppdatering: RvdB gör en analys.

Det här är lite gulligt. Och jag kan vara referens åt Ang varenda dag.

Imorgon åker jag till Uppsala. Blir roande att träffa Et In Arcadia Ego och jag håller tummarna för att såväl PGW som mytomspunna och legendariska *flinar* DVIJDVS dyker upp. Sen ska jag iväg till kund. Presentation av strategisk plattform och kreativt koncept för en kampanj.

Har för övrigt ändrat Messenger-kontot. Det gamla är a) för invecklad mailadress b) för mycket kontakter som är obsoleta. Adda mig via niclas@researchdeploy.se.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , ,

Noterat

Posted on by
11

Ulrikas första krönika är bra. Det ger en onekligen en utmaning när jag om nån vecka ska få ihop 2500 tecken. Det hela har dock förvirrat Martin:

Två Expressen-profiler vinner Aftonbladets bloggpris. Till galan hade TV4-journalisten Jenny Östergren lånat ut sig. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg, å sin sida, skriver i dag en stor artikel på Expressens kultursida. DMs konkurrent tar in gästkrönikörer som jobbar på byråer de ska bevaka.

Det där sista är alltså Good, jag och några andra. Jahaja. Blir det stopp för debattartiklar för alla byråarbetande människor nu?

Essa kan skriva en historia. Man blir liksom trött bara av att läsa. Och road.

Det här blir väldigt roligt:

[Twixdagen] kan bli bra. Men känner oro för hur intressant det är att ha en heltwittrande riksdag. För normala människor menar jag, inte för andra politiker. Vilken väljare bryr sig om heltidspolitikern Anders Ygeman håller ett seminarium för sina egna partikamrater?

I alla fall om man läser resten av hennes blogg… (exempel…)

Ojoj. FI kanske blir Feministerna. Får vi sedan se Nya Feministerna? Tycker det här onekligen är ett intressant uttalande:

Osäker på om väljarna har förstått att feminismen är en egen politisk ideologisk utgångspunkt, precis som socialism eller liberalism. Är ni mogna för det steget? Är det dags för Feministerna att ta steget in i politiken?

Har jag förstått det rätt att om en liberal är feminist så är det ungefär som att en moderat också är socialdemokrat?

Det här är jävligt trist. Förhoppningsvis dyker Torb upp någonannanstans på någon annan blogg. Annars får han gärna skriva reklam på Researcher. För han är nästan irriterande klockren:

Vad vi och världen behöver är färre men mer originella idéer. Idéer som är grundade i verklig kunskap, idéer framsprungna ur korrekta insikter. Men det stannar inte där: idéerna måste också genomföras och bli verklighet.

Isobel sammanfattar ett debattprogram. Det räckte med den sammanfattningen. Knark är onekligen ännu inte möjligt att debattera i svensk TV.

Lotten har varit på bloggträff. Och jag undrar om det kan handla om åldern hos bloggarna som gör att hon ger följande beskrivning :):

Till nästa bloggträff ska vi banne mig göra en lista på lämpliga lokus med öl, vin, kaffe, mat och lämplig akustik. Bloggare har nämligen enligt de senaste, vetenskapliga rönen selektiv och dålig hörsel samt pratar med icke justeringsbar volym.

Själv har jag tidigare påpekat att det här med ”grooming” och ”gromning” blir mest förvirrande. Visserligen handlar båda saker om företrädesvis män men i övrigt har det lite med varandra att göra. Schmut påpekar det också.

Jag är helt enkelt väldigt förväntansfull

Posted on by
6

Jag har suttit och läst igenom de nomineringar som kommit in på min egen lilla bakvända bloggtävling och är fascinerad och glad:

  • Jag kommer inte att ta bort någon nominering. De är fantastiskt bra gjorda och kommer att behöva väldigt lite ”handpåläggning” för att anonymisera bloggen som de handlar om. Några har missat att det var just att skriva på ett sätt att den nominerade bloggen inte kan identifieras som var grejen :).
  • Jag kommer faktiskt att nominera en egen blogg – däremot tänker jag inte rösta i tävlingen. Helt enkelt för att det blir ännu mer spännande då…

Det har kommit in femton nomineringar allt som allt. Det är lite för lite. Jag tänker sätta ett minimum på 25 nomineringar. Dels blir det ett större urval då och dels blir det roligare att läsa. Jag hoppas att ni helt enkelt nu hjälper mig att marknadsföra tävlingen lite – lite länkkärlek har ingen dött av :).

Vill man läsa mer om själva tävlingen (för nytillkomna läsare) så finns tidigare postningar här och här.

För att rösta går man till formuläret här.

Bloggar etiketter: , , ,

And the winner is… (part 3)

Posted on by
18

…bloggosfären.

Tycker att perlembre sammanfattar det mycket väl:

Vad förenar vinnarna i årets stora bloggpris? Passion för sitt ämne! En röd tråd från mode via vardagsbetraktelser till politik.

Det är kanske den viktigaste ingrediensen – och läser man igenom alla nominerade så är det just passion för sitt ämne, engagemang och vilja att dela med sig – oavsett om det handlar om Tonårsmorsans (läs segerintervju), Mymlans, Stationsvakts och MikeBikes vardagsliv, Lilla Gummornas teknikintresse och Johanna mfls bokhoreri (läs segerintervju), Olles vassa engagemang för fr a printmagasin, Fridas husmusande passion för inredning (läs segerintervjun) eller Lisa FWs matälskande, Opassande-Emmas (läs segerintervju), HAXs och Swartz politiska passion för integritet precis som Blogges engagemang och Bildts ovanliga (för en politiker) vilja att dela med sig. Eller Manolo och Hotspots modeintresse eller Hanna Fridéns och Johanna Sjödins ivriga opk-ighet.

Per Torberger frågade på Bloggy tidigare idag:

Hur kan ett företag öka sitt värde genom en bloggare? Bygger inte alla bloggar främst bloggarens varumärke?

Jag tycker helt enkelt att det är just det. Bloggen är mer personlig som kommunikationsform. Och bloggaren – även om det är ett företag – är helt enkelt en personligare bild av vad företaget vill stå för. Det är vad varumärke idag faktiskt handlar om – att låta människor personifiera ens varumärke. Det är en av de springande punkter som vi försöker föra fram under våra kurser om sociala medier och särskilt när vi kör bloggkurser och när jag kör blogg-coaching: det handlar om ambassadörer -

det är inte farligt att låta varumärket få ett par ögon, ett par öron och en mun som inte borstats i corporate-bullshit tandkräm.

Tidigare postningar i den här serien hittar du här och här.

Andra som postat om galan är bland annat Ulrika Good som indirekt bevisar att utseendet inte gör en blogg, Opassande-Emma har kommit hem, Kulturbloggen tar nog andra plats i dåliga-förlorar-racet med sin lätt negativa ton – och jag fattar inte åsikten som Jonas förde fram:

besviken över att den enda nominerade bloggen med vänsterprofil, Kulturbloggen, inte nådde ända fram i kväll

Mig veterligen var Kulturbloggen nominerad i Nöje och Kultur, och inte i politik… Skulle väl knappast säga att Johanna Sjödin är speciellt… högervriden… Och en hel del andra bloggar är väl inte politiska heller?

Aftonbladet har bilder och listor. Wadström skriver om fjäderfän.

En notering som spinns loss av en lätt debil kommentar hos Emma är att Stora Bloggpriset verkligen visar skillnaden mellan svensk bloggosfär och den globala. I den senare är det företradesvis män som bloggar och kommer fram – i Stora Bloggpriset var det två av sju priser som vanns av bloggar som skrivs av män. Men vi har modebloggarna att tacka för att bloggandet i Sverige inte fastnade hos diverse tekniknördar, sociala medie-geeks och tycka-till-skägg. Så vi må bespotta men modebloggarna har gjort svenskt bloggande rätt unikt.

Hansson jönsar på som värsta ”fel låt vann” och resten kan du följa här.

Uppdatering: Studiomannen har åsikter om själva TV-produktionen. Det ska han ha – kallas att bygga personligt varumärke :). Lotten firade sin [pip]-dag på Nalen och bloggar om det som bara Lotten kan… Josh var där och jag är avundsjuk. Bara Ben På Glenn Hysén (som typ var den enda sportblogg jag nominerade) livebloggade – eller nåt :). Troberg har livebloggat (synd att du inte kategoriserade dem …), gjorde en intervju med Opassande och uppenbarligen inmundigat en del goda drycker också :). Frida tackar och bugar och Marys Ragnar har vimmelfotat.

Uppdatering: Även om Jonas slirade lite på Twitter så gör han en intressant analys här om varför det inte är några vänsterbloggare eller s-bloggare med på listan. Samtidigt ska man väl också säga att det bland de nominerade endast finns en som är traditionellt politiskt färgad…

Uppdatering: Resumés rapportering är minst sagt internmedial. De reagerar på att två Expressenmedarbetare får pris. Dagens Media gör en mer fyllig rapport där det också påpekas att 40000 röster kommit in. Medievärlden slirar på siffrorna och menar att det är 40000 läsare som röstat. Missade uppenbarligen att man kan kunde rösta en gång per dag. Expressen är roade över att deras medarbetare få pris. Andra är Drottningssylt som tyckte ljudnivån var för hög och Karolina Lassbo som är lite lätt blaserad som gammal bloggdrottning och drar en story om hur hon lyckas göra bort Niklas Strömstedt. Lilla Gumman var där men vann ju tyvärr inte. HAX förnekar sig inte (förutom att han inte länkar):

Roligast på galan var när någon av bröderna Birro vann kategorin sport för sin fotbollsblogg – och blev intervjuad i ett något sinnesförhöjt tillstånd. Robinson-Robban gick hem med ett tiotal kvinnliga modebloggare.

Trilog skriver en invecklad text som kräver ett antal genomläsningar – ett exempel på hur bred bloggosfären faktiskt är. Svensson har minglat i bourgeisins salonger och verkade trivas. Trollhare gör en genderspaning. Jinge är sur för att man fick rösta en gång per dagen. Det han glömmer är att det ger mer push för den som faktiskt kan engagera människor snarare än att man bara lägger sin röstsedel en gång. Det kan nästan vara läge att testa det i riksdagsvalet: en röst handlar inte om ett tillfälle utan mitt engagemang i politiken. Om det vore så skulle politikerna behöva arbeta på ett helt annat sätt. Johanna är som vanligt bitsk och rolig – och en av de personer som jag verkligen skulle velat träffa.

Uppdatering: Hansson är kritisk. Det är bra. Dock är det bra att läsa på innan – allt om hur Stora Bloggpriset gått till finns på deras blogg. Och ett tips – läs på om den blogg som man väljer att dissa innan – det blir alltid bättre då…

Ps. Nominera till mitt bakvända bloggpris som går till den som nominerat och till bloggaren:  Läs mer här och här. Ds.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,