Monthly Archives: mars 2009

The Critics – Tyskungens nya svarta eller en intressant gruppblogg

Posted on by
16

The Critics är en ny recensionssajt för bloggar – alltså att ett gäng personer kommer att recensera bloggar: som om vore böcker, skivor whatever. Vanligtvis brukar man säga att recensenter är misslyckade författare eller musiker (undrar vad filmkritiker har misslyckats i). Om recensenterna på TC  är misslyckade bloggare låter jag vara osagt men Klaus-Peter Beiersdorf aka Tyskungen som driver sajten är det inte.

Dock är han rätt kontroversiell. Omnämnanden som ”blogghora” och annat har förekommit och en del har ansett att hans recensioner av bloggar mest varit likt underhållningsvåld – roande men mycket onödigt överdrivet elaka.

Det är väl inte att ta till överord att säga att även om Tyskungen bara ville ha en kram så är det nog en del som vill ge honom en smäll på käften.

The Critics är snygg – dock med några mindre irriterande korrekturfel både i text och upplägg. Det jag funderar över är om den är intressant och om man inte tar ett för stort grepp. Den ska både konkurrera med bloggar som skriver om vad som händer i bloggosfären, med andra recensionssajter och hitta en position i att vara rolig (antar jag). Den vill vara en seriös spelare och samtidigt vara rolig. Själv skulle jag nog renodlat recensionsdelen och skippat det övriga, för att undvika att behöva positionera sig mot andra mycket större spelare som skriver om bloggvärlden.

Idén bakom TC är att recensera ”små och medelstora bloggar”. Det är en bra idé. Det verkar dock vara en rätt så bred definition då Bloggfrossa väl inte är en oäven blogg vare sig besöksmässigt eller kändismässigt, och inte är Heja Abbe! okänd (båda för övrigt nominerade tillsammans med Tyskungen i Blogg-SM där den sistnämnda vann).

Fin inställning i grunden att inte bara prata om de största. Och det är en hel del som vill bli recenserade. Vad gäller bedömningskriterierna så har det sagts att de ska finnas till beskådan men jag kan inte hitta någon förklaring av dem utan de finns i recensionerna rakt av – och jag personligen tycker de är väl generella och för mig som läsare svåra att vikta mellan de olika bloggarna.

De som ska recensera bloggarna är en trevlig blandning av bloggare och icke-bloggare. Läser man sedan de få recensioner som redan finns inser man att det onekligen blir svårt att bedöma bloggar utifrån något sorts objektivt eftersom de är så oerhört olika: KPB skriver långa texter fyllda med hyperbola uttryck medan de andra är kortare och mer beskrivande. Mitt ödmjuka tips är att ändå försöka att skapa en mer mallad recensionsform eftersom det inte ska vara recensentens språkekvilibrism som ska skapa en flipp eller en flopp efter att ha läst recensionen?

Men varför skriva om det här? Det låter ju rätt så bra ändå?

En del kritik har redan kommit fram. Bland annat funderar Ulrika Good över hur trovärdigt det är att Tyskungen aka Klaus-Petter Beiersdorf försöker stå för seriös bloggrecenserande:

Som affärsidé tycker jag att det är helrätt tänkt, och The Critics kommer säkert att bli en rekordklättrare på allehanda blogglistor, men rent känslomässigt har jag enorma problem med Klaus-Peter och hans trackrecord i bloggvärlden.
Varför då? Jo, för att han har idkat otillbörlig sodomi med alla sina läsare och en herrans massa bloggare, däribland mig.

och i kommentarerna finns liknande funderingar.

Själv har jag oftast ignorerat Tyskungens olika experiment. De har inte roat mig nämnvärt. Men om man ser varumärkesmässigt så är det onekligen ett problem om en av de personer som nu ska driva en seriös recensionssajt  är känd för att vilja göra ner andra för att mest skina själv, vilket var mycket av idén bakom Tyskungen och vars egna varumärke är lika delar extremt naket självförakt och skyhög hybris.

I en diskussion på Twitter som man kan försöka följa här försökte jag få några svar. Det var inte helt lätt. Det jag – om jag nu ska våga mig på att sammanfatta – förstått så ska

Jag blev inte så mycket klokare av det hela faktiskt. Men jag hoppas att The Critics blir en kollaborativ blogg med recensioner där alla deltagande får plats. Det vore synd på en så pass bra idé att det blev en Klaus-Peter oneman-show med bakgrundsdansande recensenter. Jag hoppas helt enkelt att man intresserat kan läsa The Critics för dess goda och raka recensioner – inte för att läsa elakheter om andra bloggare signerat Tyskungen.

  1. först var han ansvarig utgivare – men det visade sig att något utgivningsbevis inte fanns så då blev det redaktör [↩]
  2. här är det osäkert eftersom han i ett svar förklarade att han bara kommer bedöma om något är straffbart [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Nej TV4. Robinson är dött.

Posted on by
17

Jag kollade Robinson. Tyvärr – den nya ”skitiga” mer hårda versionen är inte roligare, bättre osv. Linda Isacsson, den fd äventyrerskan – numera lattemorsan – försöker vara stöddig. Kvällisarna gör allt för att göra Robinson till en grej.

Tyvärr, nej. Det går inte att ladda ett gammalt format. Det känns gammalt, det känns som om man sett allt förut. Det är ett trött format.

Några har påpekat att två deltagare är från Åkersberga men det är några från andra ställen också. En är  från Gesunda i Dalarna. Det är fascinerande att inse att folk ändå förstått att dra nytta av ”kändisskapet”.

Uppdatering: Saom väljer en mer verserad approach och menar att självklart kommer det att i slutänden bli intressant. Jag är fortfarande skeptisk. Läsarna hos SVD är däremot negativa.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , ,

Jag är större än Viggo

Posted on by
14

bild-9Åtminstone är jag det på förstasidan på Resumé idag – och har större huvud än Storåkers ;)

Helt allvarligt – jag skulle fan bli skraj för mig själv…

Varför hänger jag där?

Jo ny krönika är skriven och publicerad. Och till min glädje verkar Svedjetun tycka ungefär samma sak. Självklart har den första drygskallen dykt upp och kommenterat det som plattityder. Vem fan bryr sig om kommentatorer i våra branschmedier. Själv uttryckte jag följande i samband med att Goss nya Abba-filmer lagts ut på Dagens Media och kommentarshuliganerna dykt upp:

Dagens Medias kommentarsfält borde användas i psykiatriutbildningen

Och som ett brev på posten kom ju Skugges drapa om att reklambyråer är överprisade. Micke Storåkers gör en fantastisk balansakt för att inte trampa på några tår alls även om slutet är en mycket fin spark rakt på Skugges smalben:

Relevant kreativitet är något bra och effektivt. Det visar all forskning att kreativ reklam är mer effektiv än annan reklam. Det kan vara väldigt dyrt att betala lite pengar för något som inte fungerar. Även om en person i Indien till exempel kunde skriva motsvarande krönikor som Linda Skugge i omfång, och att de var billigare, så är det ju inte säkert att det är en bättre lösning. Lindas kreativitet är värd mer pengar helt enkelt.

Ska vi översätta? ”Linda, glöm inte att du själv kan bli utbytt enligt samma tänkande som du nu applicerar på reklamare. Din kreativitet är också prissatt.”

Och Skugge har nog inte riktigt räknat rätt. Fr a så är det roande att Skugge anser att reklamare ska jobba gratis när hon själv förklarar att hon inte skriver något utan att få betalt för det. Att det sen finns svartfötter som dumpar priser är väl inget nytt? Pawlo round-kickar lite lätt med en bild som känns väldigt liggande:

Att debattera med Linda Skugge är som att lägga sig ner och sparka in en öppen dörr som redan ligger. Ehum.

Prankmonkey får avsluta med en sån snygg dropkick på fru Skugge att man blir lite tårögd:

För det som inte är i Linda – det Linda inte förstår eller vet något om – är i Lindas värld som bekant och per definition ren idioti. Och således ett utmärkt tema för en krönika. Noggrant ämnesfiskad om hos Lindas bloggläsare (eller Lindas anonyma sökordsdeep throats) och fakturerad efter konstens alla regler. Tills nästa veckas utbrott, och allt börjar om igen. Tills det med Lindas logik kommer någon självlärd och begåvad nittonåring och knuffar Linda ur boet. Eller, ja. Inte Linda, förstås. Men alla andra trötta 35-plussare. Like me!

Måste dock ge Skugge en eloge att hon lyckats att linkbaita var och varannan dag de senaste veckorna. Men jag funderar hur hon nu har tid? Har hon skaffat barnflicka och flyttat in till stan?

Uppdatering: Well Linda. Det är ju enkelt – det är bara att säga saker om din tid, ditt liv eller så ;)

Uppdatering: Ehnbomcom har skrivit om min krönika och håller med:

Reklam är inte konst. Det är möjligen en konst att göra bra reklam. Som säljer.

Tyvärr visar en del kommentarer att jag sannerligen klev på en öm punkt…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,

Jag fick ett brev

Posted on by
18

Det kom ett brev efter att jag lagt ut någon förflugen Twitterkommentar om att jag varit präst och det var som att läsa om mig själv. Sven Åke Boström pinpointar känslan:

Alla, inte minst biskopen var hysteriska och sa precis en en sån som du är vad vi behöver. Väl i selen visade det sig att det var just en sån som jag de hatade. En utvecklare, en rastlös nybyggare, en entreprenör i en skog av ängsliga revisorer och kamrerer.

Själv har jag tidigare skrivit sånt här:

Jag börjar skämmas för att jag älskade den kyrkan. För utan rastret av tro, utan den skyddande hinnan av ämbete börjar jag se hur det ruttnar. Inifrån. Och jag börjar bli riktigt arg. På politiker som fegar ur och på religiösa tjänstemän som väljer att förvalta istället för att förnya. Jag blir riktigt förbannad eftersom jag vet att det finns goda krafter kvar. Personer som jag älskar och respekterar trots att vi inte längre delar tro. Men som jag vet vill skapa plats för ett evangelium i en tid där den gamla dogmatiken är obsolet. Och hur de får kämpa illa, och går sönder.

Eller det här:

Biskopens hand på ens huvud. Stolan läggs över nacken, mässhaken hängs på. De yttre tecknen på att man är en del av ämbetet – rätten att utföra kyrkliga handlingar, rätten att celebrera sakramenten. Jag minns det. Det är en sorg. Jag har bearbetat den i flera steg. Men det är en sorg – sorg över att drömmar inte blev till verklighet, sorg över hoppet som försvann, över tro som inte längre finns kvar.

Jag blir sittande och läser gamla postningar om mig som präst. Den här minns jag väl och den är märkligt närvarande fortfarande:

Jag träffade en gammal kompis i fredags. Han började prata tro och förklarade att det svåraste för honom, som stirrat döden i vitögat fjorton gånger senaste året, är att jag inte längre tror. Han, med en skör tro, ser mig som var präst på hans brors bröllop tappa tron.

Det skakade mig.

Jag var tvungen att sluta för att jag inte klarade av att ta ansvar för alla människors liv och tro. Men ansvaret kommer jag inte undan – nu är jag ett hot mot tron. Det är kanske inte så konstigt att det är tyst. Kyrkan, gamla kollegor – tystnaden är monumental. Total – en knappnål låter som en atombomb.

Jag blev sjuk. Jag bestämde mig för att inte gå tillbaka till jobbet. Sakta skedde förändringen och en dag insåg jag att universum blivit tomt. Utan Gud. Utan det koncept i vilket jag levt så många år. Som jag hade vigt mitt liv till.

Han frågade mig om jag var arg på Gud. Jag kommer inte ihåg vad jag svarade – jag blev överrumplad av att plötsligt stå i baren med ett antal gin och tonic i magen och diskutera teologi. Jag antar att jag sa nej. Jag är inte arg på Gud – det är en omöjlighet eftersom jag inte tror att Gud finns. Jag är inte bitter längre men jag är sorgsen.

Jag sörjer alla dessa år som jag lagt ner på en organisation som inte orkar ta hand om sina skadade och stupade. Det är ett slagfält. De retirerar men lämnar kvar sina skadade att klara sig själva.

“Hur gör du?” Jag vet inte. Jag vet inte om jag åker ner, jag vet inte om jag avsäger mig ämbetet. Allt jag vet är att jag trots allt har överlevt de mörka åren. Det är jag själv som hittat kraften att leva en dag till, en timme till, en minut till.

Nu vet jag hur jag gjorde. Och än en gång är jag ute på en ny resa mot nya utmaningar. Det är helt enkelt fascinerande det här livet. Men det är bara så – att en gång varit präst innebär att man alltid kanske bär med sig ett eko av kallet?

Bloggar etiketter: , ,

Radioskugga

Posted on by
13

Vi har varit till fjälls. Fabulösa pister, bra väder och rejält semester. En fantastisk stuga och Vemdalen är faktiskt riktigt bra. Vi är dock så skadade att vi ju jämför allt med Romme Alpin – och det är ändå så att Romme lyckats mycket bra med den lilla möjlighet som man har nere i Borlänge; det är fasen bättre liftar där än här. Men att Skistar ser till att man kan åka i både Björnrike (det var dock krävande – bara ankarliftar: hallå – hur ska en konsult orka med det? :)), Klövsjö/Storhogna och i Vemdalsskalet. Det är bra.

Fjällen är bra. Nåt som är mindre bra är Tele2 som inte riktigt kan ge mobilt bredband. Mitt äldsta 33,6 modem gick fortare än vad det gick att surfa med mobilt bredband där vi bodde.

Har uppenbarligen hänt en massa saker som jag följt på håll. Helinbråket och nya Facebook återkommer jag till. På annan plats. Och snart kommer jag kunna berätta en massa roliga saker också.

Arbetar på en massa intressanta saker. Bland annat kommer niclasstrandh.com förändras en del. Och här kommer jag att skriva en postning om sekterism på förekommen anledning :).

Nu är det dock dags för #melfest dvs. elakartade kommentarer på Twitter runt Melodifestivalen, och pizza. Den som är mer för Bloggy kan kolla in kanalen där.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

Det tog slut mitt i…

Posted on by
30

En sak som kan fascinera mig när jag läser bloggar – fr a då jag hittar ämnen och bloggar via sökningar – är hur vissa skribenter bara slutar. Inget ”hej, nu har jag tröttnat så nu stängs den här bloggen” eller ”jag flyttar” eller något liknande utan helt enkelt inga nya postningar. Det är lite som att personen bara försvunnit mitt i ett steg. Lite som när folk försvinner i Brottskod: Försvunnen.

Samtidigt vore det ett rätt skönt sätt att sluta en blogg – mitt i alltihop. En dag så blir det inga fler uppdateringar, dammet börjar sakta lägga sig och vinden slår i fönsterrutorna. Det blir ett abrupt övergivet hus. Tallriken odiskad och dagens tidning uppslagen men det har sett ut på samma sätt under flera år.

Vore synd om folk började att rensa bland ”spökbloggarna”. De är som gamla slott, ett sorts snapshot av en tid i en viss människas liv.

Bloggar etiketter: ,

Är det rätt sängkamrater – och hur går det att dela bloggrum?

Posted on by
15

När jag läser ett pressmeddelande att tidningen Fokus återlanserar makthavare.se funderar jag över det här med att välja rätt sängkamrater – eller snarare: hur gör man när den mest intressanta samarbetspartnern samtidigt kan skada ens varumärke?

Makthavare.se, en wiki som jag skrev om redan 2007 när Fokus startade sajten tillsammans med Twingly. Den föll väl rätt snabbt i glömska, relanseras den, nu tillsammans med Almedalsbloggen och bolaget Inre Kabinettet som består av Magnus Ljungkvist, Jonas Morian, Cecilia Garme, Victor Bernhardtz, Anne Lindén, Stina Morian, Hampus Brynolf, Jakob Lind och Stina Ljungkvist.

Först ska sägas att jag gillar personerna bakom Almedalsbloggen och jag gillar Fokus. Jag inser att det är nödvändigt att skaffa sig samarbetspartners och uppenbarligen har samarbetet med Twingly inte gett det som man tänkt sig. Grundidén bakom makthavare.se var att alla skulle hjälpa till att skriva men det verkar inte ha fungerat som tänkt.

Och det nya upplägget är mycket spännande:

Nya makthavare.se blir en plats på nätet där både nybörjare och proffs på politik får aktuella händelser beskrivna både lättsamt och insiktsfullt. Bevakningen kommer att ske med fokus på de personer som formar den svenska politiken. Till att börja kommer makthavare.se att bestå av en gruppblogg med politiska nyheter, analyser och krönikor, samt en utökad version av den makthavarwiki som redan finns på sajten. På lite längre sikt kommer sajten att utökas med ytterligare funktioner.

Men min fundering över sängkammaren utgår från de många påpekanden som görs i pressmeddelandet från Fokus Karin Pettersson om att både Fokus och makthavare.se är politiskt obundna. Gruppen bakom Almedalsbloggen har, enligt min känsla, en stark övervikt mot socialliberalism. Det är onekligen lätt att en del kritiker kommer att säga att makthavare.se försöker driva en agenda på grund av Fokus samarbetspartner. Och Almedalsbloggen startades de facto  av höggradigt kända socialdemokrater och även om Stina är boss på Liberala Nyhetsbyrån, Garme och Lindén är journalister etc. etc. så är det ett möjligt scenario – som jag hoppas att man har bra svar på. Jag tror och hoppas att Fokus redaktion, liksom Inre Kabinettet, förstår problemet och har diskuterat igenom det.

Det hela visar på en spännande utveckling eftersom det är ett exempel på hur vi nu i Sverige ser en professionalisering av bloggandet – och av sociala medier som faktisk politisk opinionskanal. Newsmill börjar att vara en sorts ledarsida som öppnar upp för alla att delta, Second Opinon försöker skapa en plats för att vidareutveckla diskussioner från traditionella media, ett antal kollektiva bloggar1 har sett dagens ljus (ArvidFalk, Alliansfritt eller solidariskt mfl). Det intressanta är att det finns få (om ens några?) kollektiva nyliberala, libertarianistiska bloggar och när det gäller de konservativa ser det likadant ut när det gäller samarbeten. LouiseP och några andra hade ett projekt som jag inte ens minns namnet på – som väl rann ut i sanden. Liberala gruppbloggar? Den jag fått tips om – som jag kommer att kolla på är Att Dricka Liberalt, men i övrigt: vad finns det mer? Samtidigt hade vi för någon månad sen en het diskussion om hur s-märkta bloggar inte lyckas ta sig fram i blogg-Sverige. Och det är ju just Magnus och Promemorian, Kulturbloggen, Laakso och någon till som blivit stor. Svensson/Zaramis på yttersta vänsterkanten respektive Jinge, men annars är det libertinska, nyliberala bloggare som varit störst och mest omtalade. Självklart beroende på vilka saker som diskuterats men fortfarande så rent generellt så har dessa bloggar varit störst genom åren.

Så min hypotes är: Socialdemokrater är vana vid ett kollektivistiskt sätt att skapa politik – van vid att diskussioner hela tiden ska utgå från ett gemensamt synsätt: vilket gör att man också kan samsas om en blogg. De nyliberala och libertarianska bloggarna klarar inte av att försöka samverka och samarbeta eftersom själva grunden för deras2 världsbild bygger på en extrem individualism.

Det är helt enkelt en arena där vänsterinriktad kollektivism och en libertin individualism skapar olika val av plattform? Kan det vara så att det är svårare att hitta och lita på sina bloggsängkamrater som liberal och libertarian än som vänster och sosse? Tillit eller vana vid gemensamma övningar? Jag vet inte – kan tycka att det blir för svart och vitt att säga att sossar är kollektivister per se medan liberaler inte är det. Samtidigt är det en enkel slutsats att göra givet det som hänt – åtminstone när det gäller bloggosfären.

Så tillbaka till Fokus och makthavare.se så är det kanske självklart att välja den samarbetspartnern – men vad innebär det när det gäller gruppbloggandet? Blir det ett gäng socialliberaler och mer vänsterdrivna som kommer att utveckla sajten? Har man då som politiskt obunden tidning och sajt lyckats.

Jag tror ändå att makthavare.se faktiskt kan innebära en möjlighet för att visa kraften att göra saker tillsammans men samtidigt att hålla kvar det personliga. För jag är rätt övertygad om att vi behöver fler och fler gruppbloggar, fr a inom politiken men att de måste tillåtas vara mycket mer individuella när det gäller postningar. För det personliga är bloggens kärnvärde – och generellt också sociala mediers grundbult – vi vill inte konversera med en grupp: vi människor vill konversera med en annan människa.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. med kollektiva bloggar menar jag inte bloggar som är rena nyhetsbulletiner typ Frihetsfrontens blogg [↩]
  2. ok. vår då… [↩]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deepedition Bakvända Bloggpris: Slutsatser

Posted on by
2

Det var ett experiment. Det handlade om att på nåt sätt testa en tes.

Det jag skulle vilja testa är att dela ut ett pris som bygger på läsarens upplevelse av en blogg.

Men det visade sig dels vara rätt kul och faktiskt skapa ännu mer sug efter att kolla in nya bloggar för de som var med och röstade.

Jag tror att det är lätt att glömma bort varför man röstar på en blogg i alla tävlingar. Ibland kanske det snarare handlar om att försöka ”göra rätt röstning”? Jag vet inte.

Men jag hoppas att en sån här tävling: där själva bloggen inte är i centrum utan upplevelsen av den kan få oss att fundera över vad som faktiskt är det intressanta med en blogg.

Nästa steg att testa hypotesen är att faktiskt skriva omnämnanden om en del kända bloggar, på ett sätt som innebär att alla recenseras med ungefär samma språk – exempelvis Blondinbella mfl och se hur röstningen faller ut…

Man kan också fundera över det faktum att Lotten fick tre olika omnämnanden. Gissningsvis kan det ha med

  1. många som läser deepedition läser Lotten
  2. den som läser Lotten har också ordets gåva
  3. Lottens inbjudande till att kommunicera gör att man gärna skriver om hennes blogg en sån här gång

Jag vill helt enkelt tacka alla de som var med och testade det här. Jag vet inte om det blir någon fortsättning – vill ni det?

Vinnaren hittar du här och resten här.

Bloggar etiketter: , , ,

Deepedition Bakvända Bloggpris: Resten av bidragen avslöjade!

Posted on by
35

Som jag tidigare berättat så vann Leo Magnussons beskrivning av Lokessons blogg Deepedition Bakvända Bloggtävling.

dpdbkvblprs

Men resten då? Jag väljer att inte sätta ut eventuella poäng men jag vet att många är extremt nyfikna på vilka de andra bloggarna är. Så här kommer de – plus några bonusbeskrivningar:

Mary har skrivit följande:

En gång i världen fanns tidningen MAD. Idag finns bloggen X. Den är så begåvad i sin enkelhet med alla på kornetsituationer. den är både på allvar och på lek. Jag anser att varenda tidning med lite självaktning skulle anställa den här bloggaren. H*n kan fylla upp för Gahlin, Swanberg och vem som helst i samma genre. Det på ett modernt sätt dessutom, genom att blanda text och bild och nät och vardagsbetraktelser. Sveriges roligaste blogg – jag tror det. X is a must för att få dagens leende. Det behöver alla. X behövs och borde få ett större utrymme i media helt enkelt.

Och bloggen som är beskriven är: Stationsvakt

Anjo har skrivit följande beskrivning:

Redan innan lågkonjunkturen slog till planerade X att bygga miljövänligt, smart och utifrån tanken att onödigt är just onödigt. Nu står de mitt i en kris där inga pengar finns och deras tankesätt är än mer rätt i tiden.

Bloggen är Sync Blog.

Anonym har beskrivit en blogg:

En personligt skriven blogg om att överleva då och nu. Bloggaren berör genom att låta en ta del av funderingar och tankar utifrån att ha tvingats till att överleva.

Den beskrivna bloggen är VendettanBettan.

Batbut har skrivit följande:

Med några få, kraftfulla och oftast humoristiska meningar får hon fram sitt budskap. Och det oavsett om det gäller hennes irrfärder på den svenska landsbygden, jakten på drömprinsen eller djuplodande studier av kvällspressen

Bloggen som beskrivits är Pale Green Woman.

Kajsa har skrivit följande:

Rosa och svart. Ironi och allvar. Självdistans på hög nivå. Och små glimtar ur en verklighet, en vardag, där de små obetydliga stunderna gör hela bloggen. Iskall, enkel och med en självdistans som får en trilla i taket av skratt. En av få bloggar som lyckas vara bra bara genom att ta upp vardagen, precis så som den är.

Bloggen som hon beskrivit är Emmie – just the way I am. En gissning var Tricky Tricky.

Följande beskrivning har Ulrika Gabriel skrivit:

En blogg om köpstopp,vägen till hållbar konsumtion och om ett enklare liv. Torrt och trist? Oh, nej! Fullt av livsglädje, fakta, funderingar och vettiga tips. Vackra bilder och kloka tankar, alltså snyggt förpackad. En blogg där jag får lära mig nytt och vettigt utan en massa pekpinnar.

Och det är TaggaNer som beskrivits på det sättet.

Åsa beskriver sin favoritblogg så här:

Jag läser bloggen för att jag tycker den överraskar, samtidigt som den håller en linje. Reflektionerna är ofta klockrena i kombination med uttryck av nyfikenhet och intresse av hur andra tänker om samma sak. Bloggaren har stora kunskaper och intelligensen lyser igenom. Vardagliga tråkiga sysselsättningar kan lyfta till andra dimensioner genom ett annat tankesätt. Bloggen har bredd, men känns ändå rätt så nischad för det känns som om det finns en linje i den. Vardagligheter, dagsaktualiteter, ekonomiska vardagligheter och vetenskapliga reflektioner avlöser varandra. Bloggaren har en kunskap som bloggaren lyckas förmedla på ett lättsamt sätt. Det som skrivs är alltid bra skrivet. Jämförelsen med en populärvetenskaplig tidning finns ibland,  men jag föredrar i så fall den här bloggen på grund av variationen, humorn, integriteten hos bloggaren och att den alltid ger feedback på kommentarer.

Bloggen som beskrivs är Triloger.

David Jansson har skrivit följande:

Det här bloggen tycker jag ställer sig över alla andra genom det sätt som den kombinerar insikt och optimism. Många verkar tro att det inte verkar vara möjligt att vara verkligt insiktsfull och sann optimist samtidigt. Den här bloggen visar att det <i>är</i> möjligt. Den visar därmed att det går att skriva uppmuntrande hellre än kritiserande, och fortfarande vara slagkraftig.

Bloggen är Contrary Brin.

En anonym har skrivit på det här sättet:

Jag skrattar ofta högt när jag läser den här bloggen. Bloggaren tar sig an alla möjliga aspekter av samhället, vardag, politik, ekonomi, vetenskap med samma klarsynthet och återhållet sprudlande entusiasm. Man får faktiskt för sig att han sitter och småfnissar när han skriver! Med grunden i en vetenskap lånas vilt från andra vetenskaper på ett extremt förtjänstfullt vis. Resultatet blir till en tvärvetenskaplig gryta av insikter. Sammanfattningsvis; bloggen är lättläst och ohyggligt rolig.

Bloggen är Inslag.

Fischer skriver så här om sin favvo:

Det stilmässiga är det förbluffande. Från illeraktigt akademiserande till ren pip-i-magen-känsla – alltid med glöd och full fart framåt och kanske det tydligaste och mest självklara fokus jag sett på en ickekommersiell blogg. I sanning en representant för kategorin ”nya medier”.

Bloggen som Fredrik beskriver så här är Antigayretorik.

Hemliga Morsan har beskrivit en av sina favoriter så här:

Bloggen har det mest utvecklade samspelet mellan författaren och läsarna; en symbios. Författaren bygger ett hus, som kommentatorerna sedan fyller med liv och rörelse. Det är den enda blogg jag regelbundet går in och läser varje inlägg flera gånger, för att följa diskussionen bland kommentarerna.

Bloggen som hon beskriver så här är Lotten. Gissningar var… Lotten och www.hurjagblevrik.se .. eh…

Sofia S har skrivit om sin favoritblogg:

X blogg är som ett Kinderägg: tre i ett, liksom. Dels en dokusåpa fylld av igenkänningshumor och vardagsgalenskap, dels en folkbildningsinstitution med redogörelser och utredningar om ditt och datt, dels en salong för bildad och underhållande konversation. X är något av bloggarnas bloggare, och i hennes kommentatorsbås är stämningen hög, tankarna djupa, bildningen bred och humorn central. Att hon sen är genrens stilistiska mästare gör knappast saken sämre; X vet hur en slipsten ska dras …

Och bloggen som hon beskriver så här är… Lotten igen! Gissningar var Lotten och Hemliga Morsan aka Messerschmitt

Kristina J har beskrivit en (som det visar sig) klassiker:

Ibland skrattar jag gott åt hans humoristiska små historier eller filmsnuttar han hittat. Emellanåt njuter jag av hans oerhört vackra och stilfulla bilder. Ofta ler jag åt värmen i inlägg om barnen, vardagen, kärleken. Sen – helt plötsligt – en hästspark rätt i solar plexus och mina ögon tåras av de starka känslor han förmedlar. Hans blogg är starkt beroendeframkallande och fick jag lov att bara läsa en enda blogg skulle jag välja denna. Den har allt – och jag hoppas han aldrig, aldrig lägger ner!

Det är Ett liv i exil som beskrivs. Faktiskt gissade någon (?) på Silverfisken själv liksom Heja Abbe!

JennyLi har skrivit följande:

Här är varje inlägg som en virvelvind, det går snabbt, det viner om öronen och hjärncellerna får slå knut på sig själva för att hänga med – men det är värt det, varje gång. Mer än en gång har den här bloggen fått mig att överrumplas av plötsliga gapskratt, över de oväntade ordvändningar och associationslekar som skribenten dribblar fram. Jag imponeras, jag skrattar mig dubbelvikt och jag ser fram emot varje nytt inlägg!

Och bloggen som hon blir överrumplad av är… Lotten igen!! Gissningar var på Halvars Huvudsaker (virvelvind? *asg*) och Lilla Blå.

Sen har det kommit in några förklaringar för sent men de får gå som bonus:

Morelli skriver följande:

För att X bloggar frekvent, publicerar fantastiska bilder,  intressanta texter om olika fenomen som hon tänker på och hon länkar generöst till andra sajter. Hon bjuder på både sitt yrkesliv och sitt vardagsliv -men i precis lagom dos. Jag har aldrig träffat henne men känner mig mindre ensam när jag läser henne. En bra blogg är som en låtsaskompis!

Bloggen hon beskriver är Jenny Maria.

Och Pseudonaja skriver så här:

X står bakom en av Sveriges bästa bloggar. Hon skriver om vardagshändelser, festanekdoter, livet, jobbet, livet på jobbet, det jobbiga livet, livat på jobbet och mycket mer. Allt med en stor värme och ett självutlämnande utan att ge avkall på integriteten. Med ett rikt användande av metaforer gäckar hon läsaren och väcker nyfikenhet. Inte sällan inkluderas en twist som får en att frusta till i ett förlösande skratt. Jag lämnar alltid hennes blogg lite gladare.

och det är bloggen .en handfull vardagsrealism

Uppdatering: Glömde en som var med i tävlingen!

Jenny skriver så här:

Den här bloggen tycker jag om för att den gör ordkarameller av vardagen. Söta, syrliga, salta. Det filosofiskt vackra blandas med jordnära ironi och poetiska vardagsskildringar. Det bästa är att magin smittar av sig. En daglig dos, och även gråaste av vardagar får ett skimmer av distanserad skönhet och saga över sig.

Bloggen som beskrivs är Jensens Tankar. Nån trodde det var HakkeSnackar

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,