2. Biltullarna i Stockholm resistrerar passager, inkl foto av personer i bilen. Det sägs att det bara är för att kunna få in sk biltullar, men om det vore det enda ändamålet hade det dugt alldeles utmärkt med avgiftsstationer, typ som i Tyskland o Frankrike.
Polisen har visat sig intresserad av de möjligheter detta system öppnar för deras del.
Hur kan det missbrukas?
Det har ju redan skett i Norge, när får vi vårt första fall?

3. Utdrag ur brottsregistret och kreditupplysningar. Inom skola, barnomsorg och säkerhetsarbete kan jag förstå att uttdrag ur brottsregistret kan vara ändamålsenligt, men helt plötsligt kräver andra arbetsgivare detsamma. Bara för att möjligheten finns! Har man taskig privatekonomi så är man tydligen också väldigt suspekt, oavsett vad det beror på.

4. Personnummer är ett kapitel för sig. Jag har ett namn, jag är inte ett nummer.
Det är klart att det behövs för att särskilja individer med samma namn, men det är ett otyg att avkrävas det i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Sjukvådsupplysningen är ett fint exempel: ringer du dit så är det det första de frågar om. Hur vet personen i andra ändan av luren att det är mitt? Jag kan ju uppge vilket personnummer som helst, beskriva sjukdomssymptom som sedan förs in i en journal. Är det säkert?

5. Övervakning med ansikts- och rörelsemönsterigenkänning à la Storbrittannien verkar endast vara en tidsfråga.

FRA, IPRED och ACTA måste bekämpas!
FRA-lagen motiveras med att radiospaning är förlegat och man måste gå över till Internet för att utföra samma arbete. Såvitt jag vet har ingen skickat brev via radiolänk. När kommer öppnandet av brev som skickas via vanlig post att öpnnas med motiveringen ”Jamen, det gör ju redan elektroniskt…”

Det känns som om det är hög tid att sätta klackarna i marken och säga STOPP!

2. Biltullarna i Stockholm resistrerar passager, inkl foto av personer i bilen. Det sägs att det bara är för att kunna få in sk biltullar, men om det vore det enda ändamålet hade det dugt alldeles utmärkt med avgiftsstationer, typ som i Tyskland o Frankrike.
Polisen har visat sig intresserad av de möjligheter detta system öppnar för deras del.
Hur kan det missbrukas?
Det har ju redan skett i Norge, när får vi vårt första fall?

3. Utdrag ur brottsregistret och kreditupplysningar. Inom skola, barnomsorg och säkerhetsarbete kan jag förstå att uttdrag ur brottsregistret kan vara ändamålsenligt, men helt plötsligt kräver andra arbetsgivare detsamma. Bara för att möjligheten finns! Har man taskig privatekonomi så är man tydligen också väldigt suspekt, oavsett vad det beror på.

4. Personnummer är ett kapitel för sig. Jag har ett namn, jag är inte ett nummer.
Det är klart att det behövs för att särskilja individer med samma namn, men det är ett otyg att avkrävas det i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Sjukvådsupplysningen är ett fint exempel: ringer du dit så är det det första de frågar om. Hur vet personen i andra ändan av luren att det är mitt? Jag kan ju uppge vilket personnummer som helst, beskriva sjukdomssymptom som sedan förs in i en journal. Är det säkert?

5. Övervakning med ansikts- och rörelsemönsterigenkänning à la Storbrittannien verkar endast vara en tidsfråga.

FRA, IPRED och ACTA måste bekämpas!
FRA-lagen motiveras med att radiospaning är förlegat och man måste gå över till Internet för att utföra samma arbete. Såvitt jag vet har ingen skickat brev via radiolänk. När kommer öppnandet av brev som skickas via vanlig post att öpnnas med motiveringen ”Jamen, det gör ju redan elektroniskt…”

Det känns som om det är hög tid att sätta klackarna i marken och säga STOPP!