Samtal med en hackspett

När jag nyss var ute en stund mötte jag den flänga hackspetten som satt och hackade på vår TV-antenn. Jag var tvungen att fråga vad han höll på med. Först fick jag inget svar alls. Han trummade vidare som om jag var luft, eller möjligen en bofink som inte var värd hans dyrbara tid. Jag frågade igen och till slut tittade han avmätt upp:

- Jag installerar spaningsutrustning för FRA, förklarade han med en nedlåtande röst.

Jag tittade på honom och kunde inte låta bli att påpeka det självklart:

- Men allt vi tar emot och sänder går ju nere i marken i fiberkablarna. Jag var ju själv med och grävde ner dem.

Hackspetten blev väldigt tyst. Hela hans varelse (även om han mest var runt och burrig) såg ut som om den ville försvinna. Jag, som uppenbarligen är begåvad med en massa ornitologer som läsare av bloggen kunde inte låta bli att säga:

- Men är det inte att du försöker hitta någon att knulla med?

Då flög han iväg.

Bloggar etiketter: , ,

Fildelningsaktivister kan vara idioter

Jag står för att jag tycker att Dick Harrissons åsikter i fildelningsdebatten är odemokratiska. Jag tycker helt enkelt han har fel och har fört fram det på ett rätt ignorant sätt. Och jag menar att frågan är viktig och därför bör den diskuteras, gärna högljutt och vill man så får man vara ignorant, uppblåst whatever.

Men jag fattar inte hur de personer tänker som hotar och terroriserar Dick Harrisson och hans (blivande) fru. Ok, en sån här artikel kan lätt misstänkas vara en del i den motspinn som Antipiratbyrån spenderar stora summor på men samtidigt så tvivlar jag på att Katarina Lindbergh sitter och ljuger.

Jag vet ju själv hur det kan vara – när Johanna Parikka Altenstedt ringde och härjade var det knappast speciellt kul för min familj. Jag hade säkert gjort mig förtjänt av skäll och ringande men knappast de som bor med mig.

Det som gör en extra ilsken på idioterna i TPB-svansen, små glin hangarounds som tror att diskussionen endast handlar om rätten att ladda ner porrfilm gratis, är just att de inte fattar ett skit. Diskussionen runt TPB handlar om frihet. Det handlar om företag ska ha rätt att kolla ditt ip-nummer. Det handlar om rätten att tänka. Liksom att det är en diskussion runt hur vi ska förhålla oss till ägandet av immateriella tillgångar, hur tekniken ska tillåtas påverka våra lagar när det gäller personlig integritet och skapande. Det hela handlar i grunden om att Dick Harrisson ska få tycka hur fel han vill – och säga det. Diskussionen handlar om att hans böcker antingen ska vara helt hans egendom eller faktiskt kunna delas utifrån nya premisser för hur man skapar en affär av digitalt delbart material. Hans åsikt må vara idiotisk men han har rätt till den.

Att ringa och hota den som inte tycker som en själv är fan värre än det eftersom man då gör precis det som diskussionen försöker lyfta upp.

Så små fjantar och idioter som väljer att göra något som är så jävla kontraproduktivt och idiotiskt: skäms för fan.

Uppdatering: Sen ska nog Antipirrarna passa sig för att dra för stora växlar på det här. För Anna Trobergs berättelse är också intressant: det finns minst lika många (kanske fler) idioter på den andra sidan:

Men, vad tyckte då Dick om att jag också får hot av olika slag? Han tyckte att det inte alls var samma sak som att han får hot. Han drabbas tydligen hårdare av hot än vad jag gör. Jag får tydligen skylla mig själv. Jag är ju trots allt en del av den “kriminella pöbeln”. Sådana som jag får helt enkelt tåla lite stryk för det är vårt eget fel.

Scythe uttrycker samma saker som jag försökt att föra fram:

Det viktiga i det här fallet är att han har rätt att ha fel. Han får säga alla dessa tokigheter i TV och i debattartiklar och han får vända sig emot sina egna studenter eftersom de inte alltid betalar för de böcker han tvingar dem att läsa men som samhället ändå betalar honom för osv. Det kommer att ske på bekostnad av hans eget anseende, det kommer ske på bekostnad av folks vilja att vilja läsa honom eller betala för att ta del av hans produktion men det ska aldrig behöva ske på bekostnad av han och hans familjs känsla av säkerhet.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Först kom FRA, sen kom IPred och nu tar de Telekompaketet

När jag läser HAX blir jag oroad. Telekompaketet har klantats bort av svenska politiker även om Fjellner och Lena Ek menar att allt är frid och fröjd. Själv kan jag säga att det som hänt helt klart gör mig starkare i övertygelsen om att gammelpartierna fastnat i maktlystnad på ett mycket osunt sätt – att man med förklaringar om rationalitet och realism säljer ut grundläggande fri- och rättigheter för att behålla makten. Det finns en massa smarta människor inom alla politiska partier (nåja, SD återstår att bevisa det…): varför i helvete är det så få som kan se längre än bakom nästa val och ta den konsekvensen när det gäller de lagar som nu skjuter bredsalva mot såväl Internet som frihetlig struktur respektive mot vi människors rättighet att vara privata.

Allvarligt – tycker gammelpolitikerna att det är oviktigt? Läser ju här på bloggen om hur en av mina gamla vänner, som är politiker, försöker att förklara att de frågor som Piratpartiet står för inte är lika viktiga som sånt som vägar, skolor mm.

Men om vi inte har frihet – blir vi lyckligare av bra vägar då?

Om vi inte har rätt att säga vad vi vill – behöver vi några skolor då?

Jag är fullständigt ointresserad av fildelning. Om jag väljer att fildela så vet jag att det är olagligt. Jag tycker det ska finnas upphovsrätt men jag menar att den måste förändras utifrån det tekniska utvecklingssprång som skett.

Det är inte därför jag oroar mig för IPred, för FRA, för Telekompaketet.

Det är för att såna lagar skapar incitament för en värdeglidning mot ett mer stängt samhälle. Mot att demokrati blir en fasad.

”Even pirates, before they attack another ship, hoist a black flag.”

Läs också Opassande (som alltid). Läs också Erik Josefssons artikel.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Den flänga hackspetten i Forssa

Måste bara få berätta om en galen hackspett här i området där vi bor. Eller galen och galen – fläng är kanske ett bättre ord. Eller inte speciellt optimerad i skallen.

I vilket fall – varje morgon och förmiddag hör man metalliska virvlar någonstans i området. Det är den flänga hackspetten som hackar på TV-antennstolpar. Briljant hörru. Det är ett jävla liv om han är här och gör det.

Påminner lite om vissa troll och rättssnedseglare som man mött den senaste tiden. Det är ett jävla trummande på sitt ämne och vägrar inse att ingen uppenbarligen är intresserad, att man använder fel metod och hackar på fel ställen.

Det är fascinerande att möta personer som är så oerhört inkrökta på sitt eget att de inte inser att deras problem, deras kvarnstrid, inte alltid intresserar andra. Det spammas twitterkonton, det läggs in irrelevanta långa haranger i kommentarsfält och det skrivs bloggposter om hur ondskefulla alla är som inte förstår just honom och det problem som han för fram. Ett problem som är svårt att förstå vad det faktiskt är.

Blir vi såna när vi råkar ut för dåliga saker? Kanske. Det kanske är djupt mänskligt att till slut tappa koncepterna totalt, synapserna kopplar fel och det blir rättshaverism av det hela. Grejen är att de personer som blir det ofta är mycket smarta från början, och oerhört passionerade och engagerade men det blir liksom envägskorsning i skallen. Det är lite som i gamla datorspel där man kunde gå in mot en vägg och sedan stå där och inte komma någonstans.

Lite som hackspetten som idogt trummar på stålstolpar i förhoppning att någonstans hitta mat eller plats att bo. Kortslutning i hjärnan ja, kniven är inte slipad osv. Men engagerat trummar han på utan att lära sig något.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Det är det här det handlar om

Diskussionen runt IPred och FRA hamnar lätt i en svensk version, där artister förklarar att det är ok med att staten och företag ska ha tillåtelse att göra intrång hos enskilda personer. FRA handlar om att ha möjligheten att öppna allt som skickas över digitala nätverk för säkerhets skull. Många menar att det är ett mindre problem. Argumentet att “den som inte har något att dölja har inget att vara orolig för” har varit vanligt förekommande. Och för artister och skivbolag har det handlat om att med alla medel kunna förhindra “stöld”.

Men det är det här det handlar om: de lagar som vi idag stiftar skapar dels en värdeglidning och ändamålsglidning mot mycket större kontroll av oss som individer, dels att i en framtid då en regering och riksdag finns som inte har samma syn på demokratiska rättigheter som vi idag ser som självklart gör lagarna det mycket svårare att argumentera mot högre kontroll.

Det handlar helt enkelt om att förhindra att ännu mer av våra friheter och mänskliga rättigheter omskärs. Friheten att tänka, yttra sig och publicera det man vill är den viktigaste frågan och som är grunden för alla andra frågor.

Uppdatering: Emma Opassande skriver en debattartikel på nätet som både handlar om att visa att Piratpartiet handlar om mycket mer än om fildelning (borde du läsa Pena) och om hur det som händer faktiskt handlar om att rädda internet och i sin längd rädda vår rätt att uttrycka oss.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Sociala medier är verktyg för en nyare demokrati

Jag är fascinerad över att det är så många som inte förstår att Piratpartiet aldrig kunnat skapa sin ställning i svensk politik utan digitala plattformar och sociala medier. Och att de de facto också väljer att bli “fångna” av dem eftersom de inte kan välja någon annan väg.

Verktygen som de valt att använda är helt enkelt genomdemokratiserade – tillgången till internet och datorer är extremt hög i Sverige: närmare 90 % har på något sätt tillgång till internet. Vem som helst kan starta en blogg, ett twitterkonto osv. Piratpartiet har valt att konversera, diskutera och länka. De har jobbat med den sociala medie-logiken och på så sätt lyckats att sidsteppa den traditionella mediestrukturen.

När de nu kommer att behöva bevisa att de menar vad de sagt, när de nu kommer att ställas inför en mängd frågor som både direkt och indirekt påverkas av den grundläggande fråga om integritet, människans frihet och yttranderätt måste de välja att använda samma logik. Ingen kommer att tillåta att de blir ett traditionellt parti där frågor diskuteras internt. De kommer att behöva de bloggar, de mikrobloggar som fört fram deras budskap fortsättningsvis. De har förutom att ha en mängd mycket viktiga bloggare på sin sida också möjligheten att jobba mycket med onlinevideo, med Facebook etc. Och det som politikerna inte förstår är att EU-valet kommer vara ett sökmotorsval: den som får högst träffar kommer att vinna.

Svaret är rätt enkelt: det handlar om att aggreggera sin närvaro.

Den sociala medielogiken som de använt sig av bygger fr a på crowdsourcing (jag hatar ordet “svärmteknik” – det låter så insektigt. Crowd är en grupp företrädesvis människor: att prata svärmar innebär att man nedvärdera de fantastiska möjligheterna som crowdsourcing handlar om genom att mena att det handlar om något sorts styrt beteende som hos en svärm). Piratpartiet kommer att vara tvungna att fråga sina väljare och andra om alla frågor. Annars kommer de inte bli trovärdiga eller speciellt långlivade. Genom att använda sig av såväl kvantitativ som kvalitativ crowdsourcing kommer alla frågor vara genomlysta och förberedda.

En del menar att crowdsourcing är rena polska riksdagen. Det är bullshit. Dels för att crowdsourcing handlar om att alla kan vara med och vara delaktiga, inte bara de som är valda att tycka till. Polska riksdagar handlar om tjafs mellan personer som är valda och där deras egentligen intresse handlar om att vara traditionella politiker. För Piratpartiet är det extremt viktigt att ingen tvivlar på deras transparens.

En del politiker verkar vilja mena att Piratpartiet inte kommer att granskas (till skillnad mot dem själva antar jag). Det är samma märkliga argumentation som finns runt Obama – där en del (journalister) verkar mena att Obama inte blivit genomlyst. Att ens fundera i sådana banor visar att man a) inte förståt sociala medier alls b) har en agenda som ska förhindra nedmonteringen av medierna som ensamma granskare. För Piratpartiet kommer att bli granskat oerhört starkt; av hundratals bloggar som är politiskt intresserade. Av medier, av människor, av medlemmar.

Det finns inget annat val för PP.

Uppdatering: Läs Marys långa och oerhört intressanta post i ämnet. Och Rudolfs kärleksförklaring till internet är klart en motbild mot kabel-TV-internet.

Bloggar etiketter: , , , ,

Gammelpolitikerna försöker detronisera det nya

Jag insåg idag, när jag läste en tweet från Kent Persson och läste hans Newsmill-artikel, att Piratpartiet är ungefär för politiken vad sociala medier varit för gammelmedia: något nytt, något man måste försöka kväsa, något som inte går att sätta in i det gamla traditionella strukturerna. För det är oerhört intressant och faktiskt lite stötande när man får läsa Kent Perssons ord om vad som är viktigt:

På frågor om stora politiska ämnen som euron, jobben, ekonomin, jordbruk, miljö och fredsfrågor är svaret att piratpartiet inte har någon uppfattning.

För enligt Kent Persson är integritetsfrågan inte någon stor fråga. Det fascinerar mig att så många, oftast annars genomtänkta och smarta personer, är beredda att sälja ut integritetsfrågan för vård, omsorg och skola-frågor: det som är det traditionellas vanligaste frågor. Saker som frihet, integritet och yttrandefrihet tar man som så självklart att de uppenbarligen blivit icke-frågor för traditionella politiker.

Eller vi kanske ska kalla det “gammelpolitik” – precis som traditionella medier fick bli gammelmedia. Det är precis samma saker som händer: Perssons uppmaning om att PP ska “granskas” och ge svar på vad de anser om euron, om jordgubbarnas storlek och om de väljer röd, blå eller grön sida är mycket viktigare än att för moderaten Persson inse att PPs framgång handlar om att människor är trötta på att han och hans gelikar säljer ut grundläggande mänskliga rättigheter till storföretagen, för terrorrädslan och för att inte förlora kontrollen över tanken hos människor.

Kent Persson och många fler kommer att följa efter och begära att Engström, Falkvinge och andra PP-företrädare ska svara på var de står i “de stora frågorna” är att försöka slå undan benen på en politisk rörelse som är på riktigt en gräsrotsrörelse, ett mikroengagemang på samma sätt som Obama valde att öppna för, en ny politik som de gamla strukturerna inte kan härbärgera. Så man väljer att försöka detronisera den. Avväpna genom att använda enligt mig rejält grova anklagelser om okunskap – Federleys tweet är intressant på många sätt:

Christian Engström (pp) har verkligen noll koll på EU. En röst på honom är en röst i toaletten.

Vad vi ser i diskussionen runt Piratpartiet är två saker:

  • Oviljan från gammelpolitiken att förstå vad Piratpartiet faktiskt diskuterar: fildelning är inte Frågan utan endast en sorts symbol för det kluster av frågor om personlig integritet, om frihet, om internet som kommit fram i samband med ACTA, IPred, FRA och Telekomfördraget. Helt enkelt så förstår oerhört få att det som håller på att hända, den ödesfråga som många ser som icke-stor kommer att vända allt över ända.
  • Precis som för gamla journalister, mediamakthavare och Bonniermoguler så har de traditionella partierna, gammelpolitikerna, svårt för att ta det faktum att människor börjat att tänka själva, och skaffat sig plattformar för att säga det. Uppenbarligen är demokrati bra så länge det kan kontrolleras av partistrukturer, politruker och sakkunniga.

Jag håller fast vid min ståndpunkt men jag kan lugnt säga att personer som Kent Persson får det att klia i mig över att överge min autonomi.

Uppdatering: jag har skrivit om det utifrån sociala medier som demokratiskt verktyg här. Och Hartmans uppmaning är oerhört kontroversiell.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,

Jag skriver aldrig om fotboll…

…och även om jag inte tillhör dem som menar att sport och politik är två skilda saker så intresserar jag mig sällan för just sport. Men jag tycker de senaste dagarnas debatt om AIK är roande. Thomas Bodström försvarar sitt AIK mot Ohlys åsikt om att AIK är ett överklasslag ända från början – samtidigt som Bodström menar att Djurgården är överklasslaget.

Rent faktiskt verkar båda två vara ute och cykla en hel del och det som man seriöst kan fundera över är om de väljer att vara lika släpphänta med sanningen och fakta när det gäller andra frågor inom deras politiska gärning.

Bodström är dock roligare än Ohly. Läs hans påpekande om att hans nattvandrande bland ungdomar i Stockholm innebar att det för första gången var ett beväpnat medborgargarde ute…

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,