Att vara social – eller inte

Håller på att skriva en längre text om socialitet – att vara social, eller inte vara det. Kommer att handla om allt ifrån mitt eget liv till sociala medier såklart.

Jag vill ha er input:

vad är det att vara social för dig?

Skriv dina direkta tankar i kommentarerna please. Credd när texten kommer ut.

Och jag behöver det så snart som möjligt – som vanligt en jävligt tajt deadline.

Bloggar etiketter: , ,

Jaså på det viset

Johanna Parikka Altenstedt; hon som inte bara skällde ut och hotade Isabella Lund utan också ringde hem till mig och skällde och härjade har dykt upp igen. Läs själva på Rick Falkvinges blogg: http://rickfalkvinge.se/2009/06/29/bloggscoop-av-typen-vart-tog-de-vagen/. Tur att jag inte ska till Almedalen – jag har lite svårt för att säga vad jag skulle göra om hon dök upp inom min räckviddsradie. Och till på köpet är vi uppenbarligen branschkollegor också… *rys*

Posted via email from deeped’s posterous

Bloggar etiketter: , ,

deeped noterar…

…att Peace & Love är över och att mina farhågor om kaos inte besannats. Det gör mig glad eftersom Hammar och gänget verkligen är värda varje framgång man kan tänka sig. Och när jag läser recensionerna i BT så inser jag vad en av styrkorna är: två band som, trots de gigantiska akter som också spelar, ändå är centrum: brödrabanden från Borlänge Mando Diao och Sugarplum Fairy. De bevisar att Borlänge är Musikstaden. Och charmanta Gustav är som han är :).

…att Pernilla Ohlin hissar Husmark Pehrssons ändlösa väderkvarnskamp mot “fusket” inom socialförsäkringarna och missar att det hela är ännu ett bevis på hur politikerna väljer att omintetgöra det normala sättet att lagföra brott på. Och Ohlin verkar totalt missa den gigantiska ändamålsglidning som sker för rätten att utföra polisiära handlingar: det som vi varnat för när det gäller IPRED, när det gäller ACTA och Telekomfördraget och som Skatteverket redan tagit sig rätten att göra: att myndighetspersoner och företag blir utredare, domare och straffutmätare på en gång. Jag blir skrämd av att läsa en ledarskribent som jag anser har en rätt hög grad intelligens för övrigt, skriva följande:

Bidragsmyndigheterna och Husmark Pehrsson ska ha en eloge för att ha tagit ett kraftfullt eget initiativ i frågan, istället för att skylla på polis- och åklagarmyndighetens handlingsförlamning. Fuskavgiften ska helt och hållet administreras av myndigheterna själva, vilket gör vägen från fusk till straff mycket kortare. Alla brott har inte i domstol att göra. […] På så sätt vävs ett finmaskigare och effektivare nät, som ökar chanserna att fånga de fula fiskar som slinker genom polisens trasiga håv.

 

…Simon har gjort ett mycket bra och viktigt jobb för att dokumentera och diskutera det fullkomligt huvudlösa åtal mot en person som länkat till Viasats  Canal+ öppna streamade hockeymatcher. För som han påpekar:

Omfattningen av åtalet visar att skulle hockey-länkaren fällas ända upp till högsta instans är det riktigt allvarligt för allt som rör länkar och internets framtid. Samtliga sajter där användare delar med sig av länkar, som i vissa fall kan leda till upphovsrättskyddat material, bör således bli åtalade. YouTube, Facebook, Twitter, Bloggy, Google, Bing, Ja – nästan varenda sajt du är inne och surfar på…

Jag hoppas och tror att det ändå i slutänden är för galet och för stora konsekvenser att åtalet ogillas – fr a genom att det inte finns någon egentlig grund i någon skrivning av lagen om upphovsrätt oavsett vad åklagaren försöker påskina. Å andra sidan så ser vi just nu konstant hot mot ett öppet internet och hur företag gärna siktar in sig på “kabel-TV-nätet” igen – något som AOL försökte med på slutet av 90-talet. Läs också Marys postning i ämnet.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Köpenhamn för en reboot

Jag har varit på Reboot i Köpenhamn. Om det här kan man läsa i mina postningar på DigitalPR. Får berätta mer sen för jag håller på att smälta bort…

Bloggar etiketter: , , , , ,

Saker jag lärt mig hittills

Det går bra. Det går fantastiskt bra för Niclas Strandh DigitalPR. Tack vare samarbetet med JMW såklart. Självklart är det ett annorlunda liv att pendla till Stockholm istället för Falun men som missus påpekade: idag vet hon när jag är hemma – det visste hon sällan när jag var bara en och en halv mil ifrån.

Självklart är det så att pressen är högre, stressen att leverera men också se till att fylla upp faktureringsbehovet. För ja, jag har inte tänkt att bli fattigare på det här.

Nu har jag visserligen bara kört i tre månader men jag har ändå lärt mig några saker:

  • Fråga dina vänner som driver eget. Allihop. Inte bara en enda. För det är skillnad på hur man är som människor, och hur olika branscher ser ut när det gäller att starta eget.
  • Sälj iväg ekonomifixandet. Om du inte tycker det är bland det roligaste som finns – ta den kostnaden tidigt.
  • Se till att ha en liten buffert på banken. Ta ett lån på en månadslön eller lite till. För kunderna skiter fullständigt i om du skriver tjugo dagar på fakturan – de betalar när deras system väljer det.
  • Var försiktig med initiala investeringar som du inte behöver. Vänta med espressomaskinen, köp inte den dyra bilen, skaffa inte den där skitdyra lokalen.
  • Gör din egen sajt med hjälp av ett bloggverktyg. Skaffa visitkort via moo.com eller liknande.

Framtiden kommer att tillhöra fria agenter – så är det. De stora strukturerna kräver ett antal rörliga konsulter. Jag tror vi också måste inse att vi är på väg in i Renässansen 2.0 – samtidigt som det finns ett antal möjligheter för företagen att göra mycket mer själv (fr a när det gäller marknadsföring, ekonomi etc.) så är det fritt fram för oss som kan lite om mycket, som kan koppla ihop trådarna mellan olika kunskapsområden och pedagogiskt visa på samband, möjligheter och utmaningar. Det handlar mer om att förstå och se landskapet både som det är och som det kan vara än att sedan klippa gräset.

Bloggar etiketter: , , , ,

Chockmord i Forssa!

Fågelorganisation rasar!

Nyhet! Katten Yoda har tagit sin första fågel! Stor kris i hemmet! ”Det var en smärre chock att inse att vår lilla katt var ett monster.” säger herrn i huset medan han tröstar den chockade dottern.

På morgonen när herrn i huset kom ut för sin första morgoncigg såg han husets katt, Yoda, en honkatt på ett och ett halvt år leka med något på gräsmattan. När han tänt ciggen tittade han närmare på det som hon lekte med och det var en fågel. Offret, en fågelunge av oidentifierat art, var massakrerad till oigenkännlighet.

- Jag valde att schasa iväg kattskrället och tog upp fågeln som saknade såväl vinge som ögon, säger herrn i huset.

Som den djurvän han är valde han att avsluta det som monsterkatten påbörjat och begravde sedan liket bland askan i soptunnan.

- Det är onekligen en chock att inse att den gosiga katt som växt upp och som vi matat med torrfoder är ett vilddjur med rovtendenser.

Den övriga familjen har åkt till hemlig ort för att vila upp sig efter händelsen och när vi försöker få ett uttalande från gärningskatten fnyser hon och går vidare i sin jakt på nya troféer.

Fåglarnas Räddningsförbund funderar på att lämna in en stämningsansökan efter denna händelse då de anser att avrättningen var ”sloppy” som Rick Rödhake förklarar i ett kort brev levererat av en brevduva. För övrigt vill han inte kommentera det pågående fallet.

Bloggar etiketter: , , , , ,

30 sek Iran och ett antal minuter trav

Det är minst sagt märkliga tider.

Nyheternas inslag om Iran är trettio sekunder. På Twitter engagerar sig många konstant i det som händer. Nyhetsvärderingen haltar mellan traditionella media och användargenererade medier.

Samtidigt som jag sitter och jobbar med en presentation så ser jag Nyheterna och kollar Twitter. Det är på Twitter som det faktiskt sker många saker och det är intressanta saker: Goss vinner tre brons i Cannes, ett antal nya förslag på hur vi ska kunna lura iranska säkerhetspolisens internetkontroll och samtidigt får jag sms om att en gammal kompis blivit pappa 45 år gammal.

Allt är upp och ner. Allt händer samtidigt. Allt tar höjd.

Och nästa gång gammelmedia gnäller över att de blir sidsteppade ska jag trycka ner det här i halsen på dem…

Uppdatering: Måste bara ta tillfället i akt och gratta Goss lite till – trea i Agency of the Year. Sköna människor med stort hjärta är väl värda att vinna. Läs Ulrikas minnen av hur det hela började.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Väntade reaktioner och nya tankar om Iran

Jag fick ungefär förväntade reaktioner på min postning från inatt:

  • några som inte ens försökt förstå vad jag skrev och började orera om att det inte går att jämföra
  • att jag skulle hålla käften eftersom jag inte varit där och levt i Iran1
  • några som gillade det och förstod att jag inte motsatte mig men ville balansera bilden
  • några som drev endast sin egen agenda
  • få läsare eftersom det är midsommarhelg

För att försöka göra en bild av mitt argument:

  1. En stor del av  anser att en viss färg är röd. De flesta människor ser och har lärt sig att det är rött.
  2. Några menar dock att det är en blå färg. De anser att det inte är sant att det är en röd färg.
  3. De som anser att det är en röd färg hävdar att de som anser att den är blå måste underordna sig och tycka som alla andra.
  4. De som anser att färgen är blå blir till slut provocerade och börjar mer och mer våldsamt protestera mot förtrycket av dem och deras åsikt och önskan om att se färgen som blå.
  5. Till slut är protesterna så pass allvarliga att de som anser att rött är rätt väljer att slå tillbaka med våld.
  6. (egentligen är färgen lila… ;))

Sorry för #6. kunde inte låta bli :).

Nå! De med den blåa färgen kan vara protestanter i Iran, EU-motståndare i Göteborg, ANC-anhängare för tjugofem år sen i Sydafrika, anhängare till en viss kandidat i Ukraina, kinesiska dissidenter i Beijing för tjugo år sen osv osv. I grunden handlar det om samma process och utgångspunkten är alltid i dens öga som protesterar, demonstrerar eller agiterar – vad ser den, hur tolkar han/hon världen omkring sig. Det kan vara hur jävla flängt som helst – men det är en verklighet för honom eller henne. Det innebär inte att det alltid är rätt, eller alltid är fel. Allt beror på kontexten: personligen så tycker jag Göteborgskravallerna var överdrivna men trots allt så förstår jag varför de skedde eftersom jag förstår hur den världsbild ser ut som Svarta Blocket, AFA och liknande grupper äger. På samma sätt som att det knappast är svårt att förstå hur den stora förväntan som byggts upp i samband med det iranska valet totalt vänds om i vrede när det visar sig att något inte står rätt till, när misstankarna om att ens röst, möjligheten till någon sorts förändring eller åtminstone ett ärligt uttryck för ett någorlunda normalt liv försvinner genom maktens fuskande. Samtidigt är det inte helt svårt att se varför en regim, särskilt med synnerligen totalitära drag, väljer att slutligen slå tillbaka för att bevara lugnet och undvika förstörelse.

Med ett öga har jag följt Twitter och bloggarna runt Iran under dagen och noterat ett minst sagt ökad spiral av ivrighet att vara mest engagerad: något som kan dra iväg med människor och göra att man slutar tänka kritiskt. Engagemang är bra men åter igen: get the facts right. Twitter är inte en filtrerad kanal. Allt är inte verifierat och sant.

För att citera Cory Doctorows postning Cyberwar guide for Iran elections2:

Please remember that this is about the future of the Iranian people, while it might be exciting to get caught up in the flow of participating in a new meme, do not lose sight of what this is really about.

Iranska parlamentets talman – för ja, oavsett vad vi tycker så är det någon sorts demokratisk fernissa (journalister förhindras att arbeta, fängslas och människor får inte berätta – glöm att det kan ses som en demokrati) i Iran – gör ett uttalande som kanske är modigt där han påpekar att bara för att människor protesterar så innebär det inte att de automatiskt är huliganer. Kanske borde de som anser att jag är ute och cyklar fundera över det en stund. Fr a inse att genom det som nu händer i Väktarrådet där viktiga personer nu går emot Khamenei innebär att protesterna är på väg att lyckas – respektive att de inser att det är ett realpolitiskt självmord att växla upp våldet mot demonstranterna. Frågan är – kommer de som protesterar förstå att växla ner våldet för att skapa svängrum för de mer liberala krafterna? Och samtidigt är det oroande att de som har hög grad av ingång i protesterna är Folkets mujahedin som knappast tillhör de mest demokratiskt intresserade grupperna i världshistorien.

Huffington Post har ett antal bloggar som konstant diskuterar runt de aktuella händelserna3 och Charlotte Safavi sätter fingret på vad man hoppas att protesterna började som och fortsätter vara:

I care less about the actual candidates. Between Mahmoud Ahmadinejad and Hossein Mousavi, Mousavi is clearly the lesser of two evils. What we really need is for the axis to shift. It is moving.

”Are the Iranians still rioting?” asks my ten-year-old boy when he gets home from school the next day.

”Protesting, darling,” I reply.

”Well, did they get rid of I’m a Dinner Jacket?”

”No, and they may not. But they’re finally standing up for their rights and that’s what really counts.”

I may not be wearing green, but my eyes are flashing it. Green is the Color of Growth.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. jag ska skriva en postning om ”Håll-käftenargumentation” någon gång []
  2. tipsen kommer härifrån []
  3. fast Jordaniens drottning Noor, som är stående bloggar i HuffPost uttalar sig inte om detta []

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Khameneis världsbild är inte vår världsbild

Det som händer i Iran är ofrånkomligt i en sån hård diktatur men som ändå har öppningar och låter folket smaka på demokratin. Det är som vanligt de unga och de mer välutbildade som startar det hela – det är alltid runt universiteten som såna här saker börjar. Tianmen, Paris… det är bara att titta på varje revolution så är det inte ”arbetare” utan personer som kunnat ta till sig nya tankar och tänkt dem.

Det har skrivits spaltmil om det hela och fr a om hur sociala medier gett möjlighet att sidsteppa regimens censur och CNNs missade chanser. Jag följer det och fascineras än en gång över vilken styrka det finns när man ger människor möjligheten att bli publicister och gräsrotsjournalister. Fine – det är osäkrare och större möjlighet till desinformation men det är också större chans att sanningen sipprar fram. Självklart handlar det (än en gång) inte bara om sociala medier, som Businessweek rätteligen påpekar1 men det är knappast så att det hade varit lika stor mängd av aktiva bloggare, twittrare och aktivister i andra länder utan dem. Det intressanta ligger ju snarare i det faktum att även om det är relativt få som använder Twitter i Iran så fungerar det som en viral informationskanal med relativt hög redundans och spridningsgrad – som tillsammans med sms och vanlig word of mouth helt enkelt skapar en situation som bygger plattform för en folklig resning: snabbare, mer öppet och mer kraftfullt än tidigare.

Så slutligen bestämmer Väktarrådet och Khamenei att det inte skett något valfusk. Om det gjort det eller inte – det vet vi inte. När de gör det, och när Khameini förklarar att nu får det räcka så innebär det en signal till militär och polis att det är dags att återställa ordningen. Det är det som sker idag: med vattenkanoner och tårgas, med varningsskott och snart också verkningseld mot demonstranterna. För utifrån deras lagar är det olagliga demonstrationer – precis som de demonstrationer som skett i Sverige, i andra länder företrädesvis runt EU-toppmöten.

Det är sorgligt men förståeligt utifrån hur en stat fungerar. En stat har ett våldsmonopol, och företräde till att tolka de lagar som finns. Liknande händelser skedde i Göteborg under kravallerna 2001, i Paris vid flera tillfällen osv. Samma sak händer överallt där staten bestämmer sig för att det är nog av protester och förstörelse. Ungefär som det startade för trettio år sen.

Det märkliga är att många människor förfasas över det som händer i Teheran (jag också) men anser ofta att liknande polisinsatser sker i Sverige eller något annat demokratiskt land så är det ok, det är då för att skydda landet. Vilket är det argument som Khameini och Väktarrådet använder – och tror på. Jag kan förstå den inkonsekvensen – men jag kan bli lite skrämd för enögdheten som vi lätt får när vi så stramt skiljer mellan ”här” – där allt är lugnt och staten är god, och ”där” då staten alltid är ond och aldrig har rätt. Det är ett kollektivistiskt tänkande som lätt kan leda fel. Det är tyvärr inte en omöjlighet att samma sak som händer där, kan hända här.

För det är lätt att glömma bort att de som styr i diktaturer eller i pseudodemokratier (som Iran) faktiskt tror att de gör rätt, de tror att de har rätt (särskilt när religion blandats in i mixen…). De har inte samma världsbild som ”vi” har, de har inte samma uppfattning om rätt eller fel som ”vi”. Men ”vi” tenderar lätt att tro det – och därför tolka de våldshandlingar som sker där som fientliga mot frihet och demokrati medan man gärna tolkar samma våldshandlingar som skydd mot samma frihet och demokrati när de sker i det egna eller liknande länder som vårt. Det är något som man inte får glömma.För inte ens ”vi” har samma världsbild så ofta. En anser att de som kravallade i Göteborg gjorde rätt medan en annan anser att det är pöbel och de borde minst skjutas med tårgas och vattenkanon. Vi har inte samma utgångspunkter.

Det handlar inte om att sluta protestera och rycka på axlarna – men att inse att det handlar om att få ett land att förändra sitt synsätt: inte att vända ”tillbaka” till rätt synsätt. Det handlar om realpolitik: att Khamenei och Iran får lov att inse att deras sätt inte är det rätta – och att det gör ont om man inte förändrar sig. Det handlar om att förstå det och inse att det krävs gemensamma krafter även från marknaden. Och storpolitiken. Och en jävla massa bloggare som flödar Google med #iranelection.

Ps. Det vore onekligen roande att höra hur Pontén och andra anti-piraters tänder idag gnisslar när TPB använder sina muskler för att säkra upp internet för de iranska protesterna…

Och när jag läser Swartz idag så inser man lätt att det som skedde i EU-valet inte är helt annorlunda än vad som sker i Iran. En protest, en revolution som använder nätet som bas och viral plattform. Den som inte förstår att såväl IPred, som Hadopi och Telekomfördraget kan användas för att tysta protester likt den i Iran fattar nog ingenting. Lagar likt dessa förutsätter politiker som inte väljer att låta en lag utsättas för ändamålsglidning – något svenska politiker tyvärr inte direkt visat sig mogna för. Ds.

Uppdatering: Det som händer i Iran, det som händer i Zimbabwe, det som händer varhelst människors rätt till en röst, till medbestämmande kränks måste bekämpas. Men vi får samtidigt aldrig glömma att hålla koll på vår egen bakgård, och aldrig glömma att vi både kan blir offer för desinformation respektive fastna i tron att vår världsbild ad hoc alltid är den rätta.

Uppdatering: Jag vet inte varför jag ens försöker förklara för människor att man ibland måste inse att man själv lätt blir en ”nyttig idiot” på grund av en kollektiv påverkan och diverse mediers höga tonläge. Jag har lång bakgrund i diverse grupperingar där våld blivit ett val: jag har spenderat många timmar att diskutera ANCs val att starta Umkontho we Sizwe, jag tillhörde den (förlorande) falang som ville att anarkismen skulle förhålla sig fredlig och så vidare. Jag om någon förstår mekanismerna som gör att människor tar till våld och faktiskt har jag tillräcklig kunskap för att kunna få många personer att döda genom att påverka dem till att se andra som monster. Det är plain psychology och egentligen rätt enkelt. Det som oroar mig är att man inte ser på händelserna utifrån hur de syns hos de styrande: det bränns bussar, det brinner bilar, det kastas sten, det är många människor som i ögonen på militär och polis är en destruktiv mobb.

I kommentarsfältet här så sker en mängd märkliga rationaliseringar för att kommentatorerna ska fortsätta kunna vara mot upplopp i stil med det i Göteborg, Sevilla, Paris, Köpenhamn… you name it men stödja samma upplopp i Iran, Ukraina etc. Problemet är att man då hamnar i ett sluttande plan av logisk hälta. För min del är det i alla fall bättre att erkänna min inkonsekvens och samtidigt försöka förstå den andra sidan. För om man inte gör det skapas det en våldsspiral där bilden av de andra är monstruös och det slutar med blodbad.

Vill man läsa och försöka förstå vad realpolitik är kan man läsa TIMEs genomgång av Obama-administrationens val:

1) supporting the opposition could be counterproductive, 2) this is particularly true in light of CIA involvement in the 1953 coup in Iran, and 3) there is little difference between the opposition leader and the current Iranian president.

Uppdatering: Är svenska medier dåliga på att uppdatera sig, beror det på midsommar eller det faktum att väldigt få saker går att verifiera med objektiva källor? Farnaz Arbabi menar att svenska medier måste släppa sin verifieringshets (och därmed sin objektivitet?) och berätta ”vad som händer”. Det är ju det som är problemet – och som Bitterlogg påpekar: vi vet inte vad som händer eftersom det är väldigt många olika rykten som cirkulerar. Problemet är helt enkelt att man, om man fullständigt låter flödet bestämma snarare bygger en bild som inte behöver vara sann istället för att just ”berättar vad som händer”. Om bara hälften är sant är det en förfärligt situation – om det visar sig att väldigt lite är sant så har vi varit nyttiga idioter för personer med en agenda som inte behöver vara våran. Det är det stora problemet i dagens disruptiva medievärld helt enkelt.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. ””I think the idea of a Twitter revolution is very suspect,” says Gaurav Mishra, co-founder of 20:20 WebTech, a company that analyzes the effects of social media. ”The amount of people who use these tools in Iran is very small and could not support protests that size.”" []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

deeped noterar…

…att Mary XJ skrivit en mycket bra genomgång av FRA-lagen ett år senare. Och i en gammal bloggpostning (se där bevis på långa svansen) påpekar Fröken Svår att vissa ibland verkar vara lite väl inkonsekventa ändå. Så är det säkert.

…att han själv startat en bildblogg i all sin enkelhet. Och jobbar för att under sommaren få ordning på sina digitala fotsteg.

…att ens behöva ställa frågan varför ett rovdjur plötsligt går till attack är rätt fårskalligt.

…att Irans högsta ledare onekligen bör vara beredd på att ta till metoder som vida överskrider sätt som såväl Kina som Irak använt för att slippa inse att demokrati är något som inte snyts bort när det väl är där. Att Expressens Mats Larsson sedan har en minst sagt intressant ingress är en annan sak:

I stället gav ayatolla Ali Khamenei dem fingret och en knuten näve.

Gav han dem långfingret liksom? Onekligen en intressant mulla…