”Den andra aspekten är att vara genuint intresserad av hur andra människor tänker och är. Alla människor. Jag är tveksam till det, jag tror att den egenskapen är relativt ytlig, men jag har inte trängt in i den.”

Jag tror att jag är lite sådan… Det är ärligt och helhjärtat menat – men inte alltid alldeles uppskattat. Vi är nog mer vana vid ”spelet” – det som jag kallar ytligt – med givna regler och ett (förhoppningsvis) väloljat socialt maskineri. Nån som kommer ångande och är intresserad av det som finns UNDER ytan är skitjobbig, kommer för nära. Skyddsinstinkten slår till och garden går upp! (Och jag gör antagligen likadant själv – paradoxalt nog!)

Nå – vad jag ville säga var att det måste inte vara ett ytligt intresse, bara för att det befinner sig utanför ”spelplanen” så att säga. Det finns några social-nördar därute, som faktiskt är genuint nyfikna på människor i största allmänhet!

Att vara social för mig är att våga gå in på en dialog på alla nivån med den eller de jag pratar med.

Ibland är det tufft, men varje gång leder det nånstans.

För mig är sociala medier light-versionen av att vara social. Jag föredrar direktkontakt, att faktiskt möta den personen jag går in i en dialog med.

Många andra har redan sagt så kloka saker så jag vill bara lägga emfas på de viktigaste saker jag ibland måste påminna mig själv om:

– För att ”vara social” måste jag vara villig att omvärdera det jag tycker.
– För att ”vara social” måste jag inse att min synvinkel inte är den enda.
– För att ”vara social” måste jag ”ställa öppna frågor”, alltså låta alla jag interagerar med tolka det jag säger och faktiskt förstå att det jag säger är fullständigt underordnat det alla andra hör. Vissa ”hör” det jag ”säger”, andra inte. Och det är en del av den sociala samvaron, det jag har sagt är arbetsmaterial.
– För att ”vara social” måste jag vara mig själv. Jag kan inte hitta på en persona.

Din fråga om att vara social behöver troligen förståelse för den miljö frågan ställs i. Har som introvert funderat en del på frågan.
I ett extrovert samhälle som vårt, fördelningen är 30/40% introverta, resten extroverta, är normen att vara extrovert. Dvs umgås ytligt med många.
Normen styr hur man ser på att vara social.
Vi umgås ex inte med våra grannar då vi inte klarar det i vårt tycke ytliga umgänget de ägnar sig åt. I deras ögon är vi troligen asociala.
I mina ögon är de socialt inkompetenta då jag i mina försök att umgås med dem sällan upplevt att de är intresserade av något annat än sig själva.

Vi lär psykologiskt vara sociala djur men det är då förvånande hur dåliga vi är på att umgås och hur många som föredrar att inte umgås.
Jag jobbar med ”social kompetens” och är förvånad över hur omedvetet inkompetenta de flesta är när det gäller grundläggande verktyg för social samverkan. Har exempelvis träffat en handfull människor i mitt liv som verkligen kan lyssna. När jag lär ut det får jag ofta kommentarer senare om att de som lärt sig lyssna mer tröttnar allt mer på folk. Utifrån sina nya kunskaper inser de hur få som kan lyssna, hur självupptagna folk är.

Socialt är dock den som tar plats ofta mer uppskattad. Psykopater är ex ofta uppskattade och framgångsrika socialt.

Ett spännande ämne!
Se mer på http://www.introvert.se.

Klart intressant fråga. Jag anses ibland som konstig och asocial för att jag trivs med att vara själv, till och med på semester emellanåt. Hur kommer det sig att man inte riktigt får tycka att höjden av lycka inte är att umgås med folk hela tiden, IRL eller på annat vis?

Är jag ett ufo ..?

@Studiomannen – Ja, det har jag förstått :). Men det är liksom okej. Man måste inte vara som jag :)

@Fredrik Strömberg – Jag tror iofs att vi hela tiden hittar på våra persona och det är en del av det sociala spelet men i övrigt håller jag med dig. Frågan är väl då (precis som Stowe Boyd undrade på Reboot) är sociala medier så sociala? Jag hoppas det men det känns som om utvecklingen fortfarande har en bit att gå. Själv funderar jag på hur jag skulle kunna göra bloggen mer social: hur kan kommentarerna bli intressantare och mer användbara. För när personer i kommentarsfälten börjar att prata med varandra – det är då bloggens hela styrka visas.

@PGW – Om du är ett UFO så är vi nog två.

@PGW –
Vi introverta är i minoritet, därför är det vi UFO i majoritetens ögon.
Det är ”normalt” att vilja umgås, ha fest, ha många vänner etc. Läs tidningar, se på TV med mera så ser du hur det extroverta lyfts fram som det normala.

Sociala medier kan vara en öppning för introverta då det gör det lättare att välja likasinnade. Vi har kanske lättare att hitta vänner på nätet då vi kan göra det genom att sitta hemma i vår självvalda ensamhet.
Tyvärr styrs även de sociala medierna ofta av majoriteten, du ska ha så många kontakter som möjligt på facebook, i Twitter etc. (rättstavningen föreslår placebo, familjebok, fackterm för facebook…)
Twitter i sig är intressant. Som introvert har jag svårt att begränsa mig till 140 tecken (hur långt blir det här svaret:-)). Introverta vill hellre gå på djupet än vara på ytan. Frågan är om 140 tecken innebär att det passar extroverta bättre? Fler och ytligare kommentarer är ett mer extrovert beteende än bloggens möjlighet till djupare analyser.
Bloggar etc på webben passar introverta då vi kan fila på texterna och gå på djupet utan att bli avbrutna av extroverta som också vill höra sin röst i IRL diskussionerna.
Kan de sociala medierna underlätta för introverta att ta plats i det sociala livet?

Leif – jag håller inte med om att de sociala medierna ”styrs” av majoriteten. Som jag ser det är det JAG som utformar mina nätverk, genom att välja vilka bloggar jag vill följa, vilka twittrare jag vill hålla koll på, hur jag använder Facebook. Mina kanaler, mina villkor. Hur andra gör är likgiltigt för mig, för jag använder medierna på ett sätt som passar mig och mitt sätt att vara – oavsett vad det kallas, och om jag tillhör majoriteten eller inte.

@Jenny –
Jenny, du har rätt i den delen du tar upp. Det jag menar är att den del av de sociala medierna (SM) som lyfts fram i övriga, traditionella, medier fokuserar på de sociala extroverta delarna av SM. Jag är newbie men de jag stött på när jag gett mig in i SM har påpekat vikten av att ha många kontakter, synas i många kanaler etc. I mina ögon är det extroverta tankar.
På det sättet blir SM bara ännu ett extrovert verktyg på samma sätt som traditionella sociala saker.

Det du beskriver är när SM fungerar på ett nytt sätt, ett sätt som ger oss mindre sociala nya verktyg att skapa vår typ av nätverk.

Ett sätt SM kan bidra är att de ger folk en chans att mötas och diskutera utan att den fysiska personen påverkar. Utseende, ålder, klädsel etc påverkar oss mer än vi anar. SM låter oss dela tankar och idéer utan att vi vet vem som sitter bakom tangentbordet.
Det tror jag är en stor fördel i en värld som lägger vikt vid yttre attribut vid möten IRL.
SM tvingar os också att formulera oss tydligare än när vi samtalar IRL. I samtal pratar vi ofta först och tänker sen. Att prata är ett sätt tänka högt. När vi skriver tvingas vi formulera oss bättre och kan tänka efter, läsa igenom innan vi trycker på skicka.

Ja min vän är totalt EQ befriad, väldigt social men väldigt kort i sina svar. Avslutar varje mening med hej, peace och någonting annat.

Ex,
Jag -vad händer ikväll, något som är öppet, fest, mm.
Vän -Party på g, hörs.
Jag -Så vem är det som håller i partyt, vad skall ni göra, blir det utgång?
Vän -Martin, du känner han. Hörs habibi hej!
Jag -Men, är något öppet?
Vän -(stället), har du ork hör av dig.

Man kan ställa 10 frågor men får inget tillbaka. Totalt omoget eftersom man är snart 30år gammal. Likadant på fester, bara en massa skitsnack men när man går in på djupet…..!?

Det värsta är när man sitter där och ser människan, ignorerar alla totalt, hoppar från människa till människa, avskärmar sig från andra. Det är som att personen i fråga skriver kontrakt med folk och sen slänger han upp det i ansiktet på en. Vet en person som blev kär i personen i fråga och han lekte med henne samtidigt som han ringde andra tjejer och sen sade det till henne. -Fan jag skall festa med henne nästa vecka och ha det så kul….Han hade en relation med henne!? Sen när hon sade att han var elak så poängterade han att det var hon som hade fel när hon försökte lade sig i hans liv?

Jobbigt! Personen i fråga är snäll enbart för att han har ångest, men hade han inte haft det så hade han varit ett svin. Vilket han egentligen är.

Fast det här handlade inte om det sociala spelet som mer bygger på att man tar olika roller som är mer eller mindre sig själv utan mer om att vara social: hur man definierar det.