EU-valet 2009 är historiskt. Inget kommer någonsin vara som förut.

Den sista dagen nu. Det hettar till. Piratpartister i alla åldrar åker runt med valsedlar, personer från precis alla olika traditionella –ismer, och byter ut sina avatarer mot bilder “Rösta på Piratpartiet”: trad.media oroar sig för att “man inte lämnar sin dator” – knappast. Och Jan Guillou försöker att argumentera på ett sätt som bara Guillou kan mot Piratpartiet, ett tecken på en våldsam desperation från IFPI och andra rättighetsorganisationer (Guillou har ju sannerligen bytt sida sedan IB-tiden),  så inser man att det som sker nu är historiskt. Det är ett val som de traditionella partierna rätt mycket trodde de skulle kunna köra med låg växel – valintresset har aldrig varit speciellt högt. Så dyker dels Piratpartiet upp. Och Twitter visar sig vara en stark pådrivare av Gudrun Schymans personvalskampanj – och i slutminuten kommer den mest oväntade välgöraren in och ger FI en mille. Isobel går ut med att förklara att hon röstar på Piratpartiet och fler och fler förklarar vad man tänker rösta på. Något som aldrig tidigare hänt – valtransparensen är stor. För frågan som Piratpartiet äger, som några få moderater, en del miljöpartister och vänsterpartister tar upp överskuggar och engagerar.

Jag anar att vi kommer få se en gråtande Ella Bohlin som anklagar kreti och pleti för att inte förstått hur bra hon är. Jag gissar att Mona, Fredrik och övriga kommer förklara att demokratin är död eftersom så många valt att rösta på ett “enfrågeparti”. Jag hoppas att vi får se Centern välja en integritetsväg framöver och därmed göra behovet av Piratpartiet mindre. För det är just det som är det nya den här gången är det oerhört många som helt enkelt struntar i att Piratpartiet inte kommer att diskutera jordbruksfrågor, intereuropeiska momsfrågor eller liknande: för frågan som alla andra partier har valt att förråda – frihet, rätt till personlig integritet och att våga ta ett nytt grepp över upphovsrätten – är viktig. Det handlar om Internets framtid, det handlar om vår och våra barns framtid. Som Staffan Heimersson skriver:

Jag röstade på Piratpartiet därför att, inte trots att, det är ett enfrågeparti. En fråga, en enda, räcker för mig de kommande fem åren i Bryssel och Strasbourg. Frågan är: Internets frihet och vår personliga integritet.

Partistrategerna har inte förstått magnituden i den här frågan helt enkelt. Den har fastnat i fildelningsdebatten, något som Guillou visar klart och koncist när han gråter över att författare plötsligt ska bli fildelade. Samtidigt som bokförsäljningen aldrig gått så bra som nu. Konstant kommer siffror som visar att det inte alls finns kopplingar mellan försäljning och fildelning respektive att återigen: frågan är mycket större än The Pirate Bay.

Det vi ser idag är också döden för den gamla nomenklaturan – härifrån finns ingen återvändo. Svensk politik har från och med idag förändrats i grunden. Människor har insett att genom sina bloggar, sina sociala nätverk och sitt eget engagemang faktiskt har en röst, en rätt att driva opinion och möjlighet att sätta sin fråga i centrum.

Så självklart uppmanar jag alla att gå och rösta. Men stanna inte där: inse att varje digital kanal ni har är en potentiell opinionskanal. Där du är den som styr och sätter agendan. Politikerna har insett att det är dags att lyssna.

Själv går jag och röstar på Piratpartiet. I vallokal. Med kavaj, med den här känslan av demokratisk yrsel och förklarar för mina barn hur viktig demokrati är. För det är frihetens möjlighet.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , ,

Hur tänkte Jajja Communications här?

För att vara helt frank: veckans plattnackepris hade två finalister – Google som fimpade Ted Valentins kartsajter och Jajja Communications som stämt Nikke. Google såg till att snabbt lösa PR-krisen under uppseglande. Jajja Communications verkar dock inte förstå kraften som nu kommer att slå emot dem när de väljer att gå stämningsvägen mot enskilda bloggare. För att citera Jardenberg: “bring it on”.

Som jag tidigare skrivit så har min vän Nikke blivit stämd av Jajja, ett företag som av många anses som en avart i SEO (sökmotorsoptimering). Nu har Nikke kunnat läsa brevet och det är onekligen roande läsning – advokatbyrån Sandart & Partners gör sin egen lilla tolkning av marknadsföringslagen – och fr a kör en riktig fuling när man i det hela drar in företaget Carnaby i det hela. Det hela är faktiskt idiotiskt, och när man får läsa Dans berättelse om hur Jajja med lätt manierad idioti vägrar att inse att de satt sig i en riktigt sjöoduglig juridikskuta är det hela klart. Jajja kan hänföra

“Skadorna omfattar bl. a uteblivna försäljningsintäkter och renomméskada”

hur mycket de vill men i slutänden är det här något som de förlorar på. Att de hänför till detta är i sig rätt surrealistiskt och huvudlöst. För det första innebär det onekligen en bra marknadsföring av Nikke eftersom Jajja väljer att förklara att det Nikke säger innebär att människor inser att Jajja inte är något att satsa på. Det blir minst lika roande att de surrar på om renomméskada. Hur mycket renomméskada tror de att den här juridiska stunten kommer att skapa? De som nu skriver om det här har länkkraft som bara Jajja kan drömma om, och det är bloggar som minst sagt innefattar en mängd influencers, early adopters och starka påverkare inom sociala medier och digital pr. För som Nätkoll skriver:

Förlorarna blir Jajja som inte bara kommer att få betala dyra arvoden utan även kommer att få känna bloggosfärens vrede. Schavotteringen blir så att säga fulländad. Grattis Jajja!

Simon skriver också om det och hans analys är mycket viktig när han påpekar att det kanske aldrig varit så viktigt för SEO- och SEM-branschen att vara seriös och att faktiskt sköta om sin bransch. Jag tycker att Jajja snarare borde tacka för att någon kritiskt granskar och sedan förändra sitt erbjudande istället för att likt icke-demokratiska länder välja att försöka tysta och censurera den nätkultur de vill tjäna pengar på. Jag tror det är viktigt att SEO-konsulter vågar stå upp för det som är rätt. Backend Media sätter det hela rakt av:

Jajja sysslar inte med SEO och kommunikation. Jajja sysslar med trams.

Själv har jag haft ett antal möten med företag som vill samarbeta runt såväl annonsförsäljning som SEO. De flesta är duktiga och seriösa men nu senast träffade jag ett företag som förklarade att de minsann hade ett danskt bloggnätverk där man kunde skicka in sin pressrelease och få “recensioner av produkten, självklart fejkade men det blir bra sökmotorkraft”. Efter det var det tack och hej för det företaget från mitt håll. Precis som Brit Stakston skriver på JMW så handlar det idag om att de olika segmenten inom kommunikationsbranschen rör sig i samma vatten, och att någon av oss kommunikationskonsulter skulle få för oss att föreslå Jajja som samarbetspartner till våra kunder kan företaget i fråga se sig i stjärnorna efter. Strategiskt sett så innebär ens en tanke på att försöka köpa sig länkkraft att man riskerar sitt varumärke på nätet – och det är på nätet som varumärket måste finnas, transparent och personligt, autentiskt och sant. Det gör det inte om man väljer att fuska. Det är ett kortsiktigt tänkande som kommer tillbaka och biter en i arslet helt enkelt.

Så jag låter Nikkes dagliga bild även visa min min (jo, det är ju en del som anser att vi har vissa likheter :)) över hur Jajja valt att hantera konkurrensen. Själv tror jag tyvärr att det alltför ofta är jurister som väljer att styra in det hela på stämningar och liknande – jurister vars kunnande runt marknadsföringspsykologi är noll.

Uppdatering: Problemet med såna här saker är att de företag som betalar charlatanerna helt enkelt förlorar på det i längden. Google och andra sökmotorer har koll och reagerar konstant på försök att komma runt deras regler. En massa pengar i ån. Det är onekligen intressant då det också verkar som om vissa personer försöker att anlägga moteld. Hos Wedholm dyker en “Jens” upp vars argumentation onekligen ser ut att vara jajjaiansk. Misstänkt också att denne inte har länkat in någon URL till namnet…

Det är onekligen intressant aspekt utifrån att Sandart & Partners tolkar marknadsföringslagen oerhört strikt – att en konkurrent får inte alls nämna sina konkurrenter kritiskt, oavsett vad det handlar om. Det blir en munkavle vars idé kommer från masskommunikation och traditionell reklam men som av advokatbyrån tolkas in i de konversationer som förs. Knappast vettigt att göra men sätter ändå ett finger på att även marknadsföringslagen måste uppdateras utifrån det nya medielandskap som öppnat sig med internet och sociala medier.

Uppdatering: Nikke skriver om vad som hänt. Han är inte speciellt orolig.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Några tankar runt upphovsrätten igen

Den stora diskussionen under senaste året har varit om nätintegritet, digital övervakning och om fildelning. Problemet med det hela är att personer som söker att “skydda upphovsrätten” hela tiden menar att de av oss som konstant diskuterar en ny upphovsrätt och integritet hela tiden säger att det enda vi är intresserade av är att kunna fildela. Och ja – rent generellt så bygger allt på internet på fildelning vilket hela tiden försvårar diskursen. Om du lägger ut en av dina bilder på din webbsida så kommer den att landa i min dator via cachetekniken. Så i grunden är varje person som surfar olaglig då det i cachen ligger en mängd upphovsrättsligt skyddat material. Problemet är att om man ändå väljer att diskutera fildelningen utifrån torrenter och trackers så hamnar man snett då den övervakning som krävs, och det praktiska administrativa arbete som behövs för att göra detta är gigantiskt – i IPred har man valt att försöka tillåta skivbranschen och filmbranschen att vara polisväsende vilket visar på det absurda i att föra över ett gammalt tänkande om upphovsrätt till en ny teknisk plattform och utveckling. Genom att skapa prejudikat där företag har rätt att vara både åklagare och domare undergrävs rättsstatens fundament. Värdeglidningen är i gång och det hela slutar med att vi får en ännu mer snedvriden demokrati.

Det är en grundläggande sanning att en rättsstat måste ha lagar som stämmer överens med människors eget rättsmedvetande. Självklart är det en dualistisk utveckling där de rättsvårdande organisationerna har ett pedagogiskt ansvar och där ingår också att lyssna på dem som lagarna ska gälla.

Att fastna i fildelningen och mena att Piratpartiet endast handlar om detta är att endast se symptomet istället för att hantera själva källan till “problemet”.

Via Jocke hittar jag Henrik Brädéns debattartikel i SVD vars analyser känns som de jag och många andra valt att göra runt upphovsrätten. Att det handlar om stora grundläggande förändringar både vad gäller tekniska möjligheter respektive värderingsförändringar. Att det hårda regelvridandet i samband med IPred och ropandet på att alla är tjuvar skapar en våldsam värdeglidning för hela det juridiska systemet. Den upphovsrätt vi har idag är helt enkelt inte möjlig att upprätthålla: istället för att in absurdum försvara den och i princip kriminalisera en stor del av svenska folket då de är har potential att fildela måste det ske en kantvändning, en rejäl omstrukturering av upphovsrätten. Läs mina postningar om Fildelning och Upphovsrätt.

Problemet är att vi måste prata på en rätt hög metanivå eftersom det inte bara handlar om delande eller inte utan om många parametrar när det gäller integritet, en omkastning av teknikgrunden kanske större än Gutenberg. Problemet är att många fastnar i “det är det enda sättet för mig som konstnär/författare whatever att få lön” – Magnum Coltrane Price tar i från tårna och landar konstant snett i sin argumentation eftersom han försöker förklara att tekniken inte förändrat ens förutsättningarna för musikskapandet liksom att han menar att lagen ska skydda hans personliga integritet – men inte vanliga människors integritet:

Låt oss fantisera att nån annan än konsumenten ska betala. Kanske kunde jag bli sponsrad av ett företag? Då får jag knappast behålla min integritet. Jag tror inte McDonalds eller Microsoft skulle gilla mina politiska antikapitalistiska texter.

Här far föredettingen (och numera rätt okände) Coltrane Price lite vilse (inte bara i att han uppenbarligen inte är speciellt intressant att ens fildela). För om en affärsmodell är död – varför ska då staten underhålla den med lagmedel. Som 5Knop påpekar så är det märkligt att just kulturarbetare ska ha en långsiktig – om skivbolagslobbyn får som de vill en livstidslång – skydd av sina verk. Vilka grupper har det för övrigt?  Och Rosemari på Kulturbloggen lyfter frågan: men hur ska vi göra? Det är en bra fråga och precis som för medierna så finns det ett antal möjliga affärsmodeller men inga som ännu kan sägas vara formerade: bland annat utifrån det faktum att många artister och skivbolagen vägrat att ens fundera över det – vilket Coltrane Prices åsikter visar när han gör en märklig översikt över att det kostar så mycket att skapa musik och därför behövs musikförlagen. Jaha… Svensson har ett antal förslag som enligt mig många gånger kan vara väl kommunistiska men det är ändå förslag.

Ps. Smolitik är skönt satirisk mot att just Magnum Coltrane Price försöker förklara att så många laddar ner hans låtar. Läs! Förvirringen bland en del bloggare är stor.

Bloggar etiketter: , , ,

Ted och Nikke utsatta idag. Ett digitalt Tianmen?

Och det händer en massa saker. Ted Valentins briljanta kartsajter har blivit svartlistade av Google. Algoritmen har uppenbarligen ändrats och hipp som happ så försvann hans sajter från sökträffarna. Galet och dumt – och visar på att det är dags för Google att börja att konversera med användarna: det här är fel och fånigt och att den sajt/sökmotor som idag är en stor del av dynamiken och infrastrukturen för webben helt styrs av automatisering visar på svagheterna – och farorna då Google på många sätt blivit människors “sanningen och inget annat”. Illa för Ted och illa för Sverige då kartorna helt klart är riktigt bra.

Min vän Nikke har fått ett stort tjockt brev från Jajjas advokatbyrå. Ser ut som en stämning. Eller snarare: det har gått till Carnaby, en samarbetspartner till Nikke. Idiotiskt och man undrar varför en advokatbyrå väljer att slå sig samman med svarthattarna i Jajja och riskera sitt varumärke med en sån här extremt märklig och meningslös stunt. För förtal gissningsvis då han varit aktiv att påpeka Jajjas tveksamma metoder runt sökmotorsoptimering. Att de inte lär sig att det här kommer ut. Vansinne.

 

För övrigt: hemma några dagar igen. nya förutsättningar satta.

Uppdatering: Oj! Google backar i 180 och Stina H avbryter semestern till och med. Vackrare PR kan nog inte Ted önska sig. Mannen som fick Google på knä :).

Uppdatering: I den sköna konsten att tolka världen så är det alltid någon som måste vara den goda och alltid någon som måste vara den onda. Så också i IT-världen. Onekligen håller Google på att få ta över ondaste-platsen från ett annat stort företag just nu. Per är bara en av många som nu uttrycker skepsis mot Googles stora makt. Själv tror jag att det i slutänden blir för mycket Google och fr a så måste konsekvensen för människor bli att det inte är helt konsistent att vara mot IPred och FRA och vara för Googles starka inriktning på datamining. Inte utan att ha en rätt bra förklaring till varför de två är separerade. Själv ser jag det som skillnaden mellan staten har den dömande makten och makt över resten av mitt liv medan ett företag endast kan använda mina uppgifter till att sälja in reklam till mig. Men när ett ekosystem som Googles nu växer sig in mot hälsoinformation (Google Health) och total kontroll över vad,, med vem och hur vi konverserar (Google Wave) så är frågan om Google håller på att skapa ett Bladerunner-samhälle.

Bloggar etiketter: , , , ,

deeped noterar…

…att vissa borde läsa partiprogram innan man går med i partier. Det här klassas som ”inte-alla-indianer-i-kanoten”.

…att andra (läs Ulvskog) nog borde fundera på att byta jobb. Nu har hon försökt att förneka saker hon gjort två gånger på en vecka. Först att hon har inte gått med i en grupp som sedan kapades på Facebook och nu att hon försökt ta sig förbi talarkön i EU-parlamentet. Även om hon tycker det är en fjäder så håller Sanna Rayman med mig:

Ekot gör en höna av en fjäder. Det känns lite märkligt, inte minst med tanke på att man hos Ulvskog kan finna material nog att  bygga tonvis med fjäderfän.
…att Wolfram Alpha onekligen har viss humor.

Bloggar etiketter: , , , , ,

För tjugo år sedan vaknade jag…

…till klockradion hos min dåvarande flickvän och fick höra om massakern på Himmelska fridens torg. De senaste dagarna har kinesiska myndigheter försökt att stänga ner nätet. För en repressiv stat vill till varje pris förhindra minnet av deras eget gigantiska misstag. Hotmail, Twitter, Typepad-nätverket. Allt för att undvika att människor minns och pratar om den regim som kontrollerar och censurerar människors rätt att prata, konversera.

Det som är skrämmande är att det i de senaste diskussionerna runt IPred, runt TPB kommit upp liknande förslag om att delar av internet, att förhindra människor att få tillgång till nätaccess osv. Här i Europa. Här i Sverige.

Gissningsvis kommer diverse partiföreträdare, statsministern och alla andra förfasas över censur och över massakrerna. Men det kommer att klinga extra falskt efter genomdrivna lagas som FRA och Ipred.

Uppdatering: Kolla in den gigantiska länklistan på Metafilter runt Tianmen Square. We never forget.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Ett liv på nätet

(verkar som om den här hamnat i icke-publicerad status – så här kommer den)

Jag hamnade i en intressant konversation med @frylmark runt bloggande och uppkomsten av det. Själv har jag reloadat, skrivit dagböcker på Lunarstorm och QS och Passagen, IRCat, BBSat (där skrev man också en sorts dagböcker vid sidan av diskussionerna), varit med på en mängd communities, bloggat sen 2001 då jag började på det tidiga Blogger och 2003 satte jag upp min första WordPress-blogg. De som använder WordPress idag vet inte vilka lidanden man fick gå igenom på den tiden… Jag har testat på en stor del av de bloggverktyg som finns. Bara för att.

Historien är inte så mycket längre. Weblog som fenomen dök upp runt 1997, 1999 räknas uttrycket “blog” blivit till. Det är modern historia. Men det är historia.

Det vi bland annat kom in på var modemen. Om man bortser från det roliga i filmen så är det här ljudet aldrig glömt:

Bloggar etiketter: