Ärligt talat – en blogg helt utan personliga speglingar saknar en dimension, för mig åtminstone. De blir platta, kunskapsdatabaser möjligen, men inte det jag söker i en blogg.

Jag har listat ut att det snurrar ganska fort i den Strandhska världen just nu, och strängt taget vore det konstigare om du stod mitt i allt det där och ryckte på axlarna. Men var schysst mot dig själv också, hur bråttom du än har. Man är sin egen historia och sin egen fasta punkt. Det är min slutsats, efter långa djupstudier i ämnet – att man lätt placerar balanspunkten utanför sig själv och sen får slita för att nå dit man tror att man ska hitta balansen. Tricket är väl att hitta balansen i sig själv – och ta den med sig dit man går. (Lätt sagt, jag vet…!)

Ärligt talat – en blogg helt utan personliga speglingar saknar en dimension, för mig åtminstone. De blir platta, kunskapsdatabaser möjligen, men inte det jag söker i en blogg.

Jag har listat ut att det snurrar ganska fort i den Strandhska världen just nu, och strängt taget vore det konstigare om du stod mitt i allt det där och ryckte på axlarna. Men var schysst mot dig själv också, hur bråttom du än har. Man är sin egen historia och sin egen fasta punkt. Det är min slutsats, efter långa djupstudier i ämnet – att man lätt placerar balanspunkten utanför sig själv och sen får slita för att nå dit man tror att man ska hitta balansen. Tricket är väl att hitta balansen i sig själv – och ta den med sig dit man går. (Lätt sagt, jag vet…!)

Jag tror inte att man någonsin helt kan bli av med känslan av att vara främling, men jag vet att man kan minska ner den!

Precis som jag vet att ett hål inom en, är något man själv måste fylla inifrån…ingen eller inget kan, oavsett hur högt älskad eller värderat göra detta utifrån, det är något vi själva måste ta itu med…eller lära oss leva med.

Historien – även vår personliga – ligger aldrig snällt på plats för att låta sig beskådas, den kränger och vinglar hit och dit…och det återstår oss att grabba tag i de bitar av den som vi behöver i nuet och för vägen framåt.

Jag är glad för att du skriver personligt också, de som inte gillar det…kan ju masa sig iväg till någon av dina andra bloggar och läsa där istället!

Jag tror inte att man någonsin helt kan bli av med känslan av att vara främling, men jag vet att man kan minska ner den!

Precis som jag vet att ett hål inom en, är något man själv måste fylla inifrån…ingen eller inget kan, oavsett hur högt älskad eller värderat göra detta utifrån, det är något vi själva måste ta itu med…eller lära oss leva med.

Historien – även vår personliga – ligger aldrig snällt på plats för att låta sig beskådas, den kränger och vinglar hit och dit…och det återstår oss att grabba tag i de bitar av den som vi behöver i nuet och för vägen framåt.

Jag är glad för att du skriver personligt också, de som inte gillar det…kan ju masa sig iväg till någon av dina andra bloggar och läsa där istället!