Och hur har helgen varit?

Jotack bra. Fotbollen är nu på sluttampen och både TPs och Solstickans lag har kommit igång. TPs lag har inte förlorat de senaste sex matcherna. I lördags var det cupdags igen och TP stod i mål. I två av tre matcher. För precis efter andra matchen blev hon jättedålig. Feber och ont i halsen. Jag och Solstickan hade precis kommit till Torsång, efter hans match som var en uppvisning i laganda, vilja och där sonen min visade att han är riktigt duktig, men fick helt enkelt vända. Sen dess har hon legat rätt mycket för ankar.

Fredagen gick i sociala medie-tecknet men rätt mycket pro bono. Inget av det jag gjorde gav någon fakturering men förhoppningsvis några personer som känner sig mer inspirerade att föra vidare saker och få företag att våga satsa och satsa rätt. Förutom det så fick Solstickan reda på att han nu äntligen kan börja spela gitarr också – så jag fick sticka och köpa en gitarr åt honom. På eftermiddagen satt vi och plinkade lite.

För övrigt går helgerna sjukt snabbt. Det som måste göras måste göras då eftersom jag inte är hemma speciellt mycket under veckorna. September och oktober är lite extrema visserligen men ändå. Så jag hinner inte blogga trots att jag har en massa bloggidéer. Får försöka att få iväg dem lite här och där. Bland annat fundera över den diskussion som blivit runt Karin Fribergs postning om ledarskap och kvinnor. Jag förstår hennes tanke men är inte helt säker på att lista alla sina dåliga sidor är rätt väg att gå – bra sidor är mer positivt.Sen tycker jag att många av de beskrivna ”dåliga sidorna” är jävligt positiva.

Samtidigt så kan det vara en god idé att faktiskt visa på att man inte hinner precis allt. Själv har jag initierat en diskussion på en maillista om work/life-balance. Och det blev långt och många intressanta tips och råd. Min ingång var att jag ofta känner mig rätt så misslyckad: alla andra (män) verkar hinna så oerhört mycket – göra fantastiska karriärer, läsa precis alla de där böckerna som jag äger men inte hinner läsa, skriva smarta saker på bloggar, vara fotbollstränare, bygga verandor, sitta i diverse styrelser mm mm. Jamen ni fattar.

På onsdag åker jag till Jönköping. Jag är inte ens säker på att jag varit där förut. Kul gig blir det i alla fall. På fredag ska jag till tandläkaren. För första gången på flera år: inte för att jag är rädd utan för att jag har en extrem aversion mot just tandläkare. Och tänder. Har säkert med att jag är rätt anti det faktum att vi består av skelett. Ben och tänder har jag helt enkelt jävligt svårt för. Och tandläkare.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

Föräldraledighet ska inte rendera uppsägning

Jag är inte ensam att ha en rejäl beef när det gäller Bo Helgesson, Falun/Borlänges kondiskung med sitt Borlänge Bageri & Konditori Aktiebolag. Nu har han lyckats att sparka en person som ville vara pappaledig. Och gör det så fult genom att mena att personen sagt upp sig själv. Det är rejält illa och oavsett vad man tycker om hur lagar för företagande ser ut i Sverige så måste man för fasen se till att sköta sig snyggare än så här. Men man tvivlar när man läser kommentarerna under artikeln: Bo Helgesson är onekligen inte världens mest trevliga företagare.

Dumt av Thommy Lindström att inte gå med i facket och onekligen dumt att inte se till att ha papper på sin pappaledighet men i slutänden så visar det här Helgessons renons mot sina anställda. Det som varje företagare borde lära sig är att vi idag mer och mer går mot en situation där ingen längre kommer undan med att missköta sina åtaganden som arbetsgivare: människor skapar sina plattformar för att uttrycka sitt missnöje – och sitt nöje om man gör rätt. Varumärkets image skapas genom det som konsumenten möter – inte i vad företaget själva vill ska vara värden kopplade till varumärket.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Det irrationella

9/11 och Anna Lindh.

Vore man lite skeptisk och religiöst lagd skulle man nog säga att det här datumet är “haunted”.

Eller så är livet precis så där märkligt irrationellt. Det känns så.

Idag går mina tankar till de som sörjer och som förlorat. Döden är en del av livet men alltid lika ovälkommen.

Tidigare postningar om datumet här och det här är en fantastisk kommentar om hur märkligt livet är.

Ska försöka rota fram de postningar som jag gjorde runt de båda händelserna.

Bloggar etiketter: , ,

Bloggdöden

Det blir svårare och svårare att uppamma tid och sug för att fortsätta att jaga efter bra ämnen, göra genomtänkta postningar och inte sällan känns det som om man upprepar sig själv. Jag ser det hos flera av oss som hållit på mycket länge: det blir färre postningar, det är inte lika “vibrant” och för min egen del kan det ibland kännas som om jag lika gärna kan skriva en postning med länkar bakåt istället för att skriva ihop ett prosastycke. Vet inte om det är samma sak som drabbat Blogge men det är sorgligt att nu se slutbilden av en så viktig blogg. Det är synd både när det gäller klimatet runt de frågor som Blogge vågade ta i – på ett sätt som få av oss andra vågade – och synd att han nu bara tagit bort allt och lämnat “a trail of dead links” efter sig.

Det här är också en aspekt på diskussionen om att K-märka domäner som Jocke varit inne på. Problemet är ju att innehållet kanske ibland är ännu viktigare och när det försvinner så blir det ett hål och en sorts dissonans fr a för de bloggar som valt att länka till ett visst innehåll hos exempelvis Blogge. Men samtidigt: vem äger innehållet? Eller snarare – vem har rätten att klicka på “delete”? I en aspekt så blir det du skriver allmängods – genom att ge ut det så blir det en del av världens samlade textmassa: som samlar en värld. Utifrån en aspekt på en frihetlig syn på information så borde det finnas kvar och vara tillgängligt för alla. Å andra sidan så bygger det frihetliga tänkandet inte på någon annan entitet än individens rätt till det som är hans. Två aspekter som problematiserar såväl när en bloggare vill lägga ner sin blogg som när det gäller upphovsrätten i stort.

Själv har jag, delvis i affekt, påpekat att jag kommer att sluta vara personlig, sluta att skriva som mig själv. För att det är något som slår fel idag när fler och fler av ens nära läser bloggar. Flera av oss är vana vid en tid där bloggandet var något som ingen tog på något större allvar, och där bloggandet ansågs som ett sorts dagbokande på nätet utan större värde (vissa: Jan Guillou och andra mediarävar anser det ju fortfarande). Idag är det en annan tid och det kräver ett nytt förhållningssätt som är svårt för oss som bloggat i mer än fem år (jag har bloggat sedan 2001).

Deepedition vet jag ännu inte var det tar vägen. Jag kommer inte välja samma sätt som Blogge gjort och stänga och slänga men det kan hända att Deepedition blir en sorts död bloggstad, övergiven, men fortfarande bärande vittne om vad som funnits där. Jag gillar länkar och jag vill inte att de som länkat till mig ska plötsligt finna sina länkar värdelösa och tomma. Men som bloggare lutar det mer och mer åt att jag går åt ett annat håll. Samtidigt är det här min skapelse, jag har valt ett sätt att blogga, utvecklat det och tycker det är roligt.

Så jag vet verkligen inte. Det här kan vara början på något nytt eller slutet.

Uppdatering: LOKE skriver något mycket bra:

Bloggosfären behöver Dougherty [Blogge Bloggelito; deeped anm.], men Dougherty behöver inte bloggosfären.

Så är det självklart. Men frågan är då – vad är bloggosfären? Och jag funderar lite över de som menar att det väl inte är hela världen om man raderar (eller gör oåtkomlig – 404 oavsett) också anser att detsamma gäller böcker och andra textsamlingar? För övrigt lutar jag mer åt att låta Deepedition ta en bloggsemester. Funderar på att skicka honom till en schysst bar med all inclusive och en bunt böcker. Synd bara att jag inte hinner åka med :).

Bloggar etiketter: , , , , ,

Buggtätt

Deepedition.com är just nu en enda stor bugg känns det som. Och jag har inte tid att fixa det just nu. Ber om ursäkt och lovar bättring. Planen är helt enkelt att göra en clean start: nytt tema, rensa ut alla plugins och bygga upp nytt schema för dessa – för det verkar som var och varannan inte fungerar eller konfliktar med andra.

Funderar också vad jag ska göra med bloggen. Utvecklingen av mitt liv såväl som bloggosfären har gått åt ett håll att jag inte längre känner att jag kan göra det som deepedition.com varit bäst på: att vara ett förhoppningsvis lite annorlunda perspektiv på vissa saker, att samla ihop och tänka ett varv till runt det som intresserar mig i världen.

Problemet är helt enkelt att jag är van att blogga utifrån ett perspektiv där bloggande var något udda, en sorts anomali av ett nytt media. Det fanns plats att vara vass, det fanns plats för smarta men ibland lite småelaka kommentarer: det var en del av spelet.

Idag är det annorlunda. Bloggandet i Sverige har utvecklats sig och blir mer och mer mainstream. Det blir snällare och fler och fler som läser har inte samma syn på vilka regler som ska gälla som vi som hållit på mycket länge.

Jag jobbar numera heltid med sociala medier. Jag jobbar med företag för att få dem att våga vara mer personliga i sina bloggar, och inte behandla dem som ännu ett nyhetsflöde som bara beskriver en sak. Samtidigt inser jag själv hur det hela tiden blir svårare och svårare att blogga som person eftersom en del väljer att se det personliga som privat.

Det faktum att jag också har mycket mindre tid att blogga – oavsett om det är här eller på DigitalPR eller JMW eller Mindpark, gör också att jag helt enkelt missar att tänka det där extra steget. Den post jag tog bort igårkväll var en sån – skriven sent på natten mot söndag, i all välmening och tänk runt saker som berör mig men som om jag tänkt en sväng till antagligen kunde skrivits på ett annat sätt.

Bloggar etiketter: , , ,

Maoglasögon för en middag med Pol Pot

Well. Det är ett känt faktum – vi människor tenderar att se det vi bara vill se. I Forum för levande historias film inför utställningen “Middag med Pol Pot” så är det draget till sin spets.

 

Disclaimer: Ja, det är JMW som ligger bakom kampanjen. Joakim Karlsson har skrivit manus, produktionsbolaget Palladium har gjort filmen och Robin Robinovitch och Filip Hammarström har regisserat.

Uppdatering: En del verkar ogilla att jag och andra anställda på JMW skickar vidare filmer och liknande i våra privata nätverk. Well, jag kan bara tala för mig själv men jag skulle knappast göra det om jag inte tyckte det var bra. Det är självklart så att man gör det – jag skulle faktiskt vilja få en förklaring till de reklamare och pr-konsulter som låter bli att göra det: skäms ni för det ni åstadkommit? ;) I samband med det här har Maria Rankka skrivit en Newsmillpostningom Levande Historia och deras uppdrag.

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Som att skriva ett brev.

Hej kära vänner. Hoppas att allt är bra med er. Själv har jag haft tre intensiva jobbdagar i Stockholm och då finns inte en minut över till bloggande. Det är tråkigt men det är så det är.
Snackade med en kompis i telefon medan jag åkte taxi ut till Akalla och hon skrattade åt att jag börjat att låta som en Stockholmare: härjade med taxichauffören, pratade fort och försökte göra flera saker samtidigt.
På flera sätt börjar ändå det liv jag nu lever bli mer vant. Just nu extremt intensivt men fortfarande väldigt fritt.
Samtidigt fick jag av en annan person frågan vad jag har för långsiktig plan och blev lite ställd. För det har jag inte. Jag siktar inte på att bygga ett jätteföretag eller bli ditten eller datten. Mitt mål är att göra roliga saker, tjäna bra med pengar och när jag väl är hemma vara så närvarande som möjligt.
Är det en dålig plan? Måste man ha planer?

(Att blogga med Posterous är lite speciellt. Man skriver bloggposten som ett mail och det innebär att fet blir lite annorlunda känsla än att skriva postningen direkt i WordPress eller i Live Writer.)

Skickat från min iPhone

Posted via email from deeped’s posterous

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Kontexten Stefan, kontexten

Stefan Jansson på Bloggjakt tycker att vi som reagerade mot Per när han använde Alter Egos domän resonerar.se är ”Internetpolis” och han verkar också tycka att det är dubbelmoral att efter att Per valt att backa ge honom cred.

Det finns onekligen en roande omständighet och förvirring runt begrepp:

  • En polisiär myndighet har en lagmässig rätt att ingripa. Det som hände här är precis tvärtom. Det är personer som väljer att reagera och använda sina plattformar att säga vad man tycker. Att mena att det är en ”internetpolis” visar helt klart att någon missat vad sociala medier faktiskt handlar om respektive att uppenbart tycker att personer som engagerar sig gör fel. För precis som han påpekar: Per Gustafsson gjorde inget olagligt men det gör det inte självklart att vi som följt Helene aka Alter Ego inte får reagera och tycka det är fel. Jansson menar i såna fall att alla som reagerar mot det som de uppfattar som omoraliskt, felaktigt eller ont gör fel om det inte är olagligt.
  • Det speciella i den här situationen var att Helene dog ung och fort, att hon varit en viktig spelare i många diskussioner runt FRA, TPB och nätfrihet och att vi som haft lyckan att träffa henne tyckte mycket om henne. Det är en situation som knappast bara är en normal situation när det gäller att hitta nya bra domäner att utnyttja för att tjäna pengar.

Så det hela är helt enkelt den framtid som företag och organisationer får lära sig leva med. Opinionen rör sig på helt andra plattformar. Utnyttjar sin rätt att tycka. Den som tycker det är fel har en del att förklara när det gäller demokratisyn, nätfrihet och yttrandefrihet.

Men det är ju bara min åsikt.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,