Deeped testar Natal

Vad gör jag här?

Spelar Xbox 360Natal.

Jag jobbar som en del vet på JMW. Som har Microsoft som kund. Igår hade jag turen att få komma till Prinsessan Lilians svit på Grand Hotel och testa Xbox 360 Natal som landade i Sverige för en dag. Det har snackats länge om Natal och nu börjar det äntligen bli verklighet.

Så hur var det?

Det är på riktigt. Som Wii-spelare kunde jag fascineras av rörelserna för Wii men det här är något helt annat. Wii handlar fortfarande om att man håller något i handen, kontrollen är liksom centrum. Natal har ingen kontroll. Den vänder på det hela – den tar in dina rörelser istället för att du sänder dem.

Det häftiga var inte själva spelet – ett rätt enkelt demospel – utan att se hur ens avatar faktiskt rörde sig momentan med hur man själv rörde sig. Det var realtid. Det var liksom William Gibson, Matrix, Minority Report… name what cyberpunkflic you want – Natal gör det verkligt. Jag kan bara tänka mig hur oerhört häftigt det kan bli att lira ett FPS, att hitta nya sätt att med kroppen hantera MMORPGs.

Några av oss pratade också om hur Natal faktiskt gör Xbox360 till något annat än en konsoll med DVD-funktion: att kunna styra ditt filmtittande med kropp och röst innebär ett nytt tänkande. Det är faktiskt häftigt. Natal känns som ett av många exempel där innovation faktiskt inte handlar om att förbättra något befintligt utan att ta ett lateralt tankehopp (något som Rory Sutherland pratar om).

Min son funderade på om han kunde ta tåget ner bara för att få chansen att testa. Han har aldrig åkt tåg ensam förut. Och det hade varit oerhört kul att se honom, som den duktiga gamer han är. Och det här är från hjärtat – jag vet vad det blir för julklapp i år. Sorry Wii men det blir nog pension eller förflyttning till något av barnrummen.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , ,

Saker som rör sig i huvudet

Tröttheten går sällan över. Det är som ett band över huvudet just nu. Blir inte bättre av att barnen drömmer mardrömmar och man känner hur ont det gör i dem eftersom drömmen är så verklig. Det är svårt att somna efter det.

Kom på att jag verkligen inte vill att mina barn ska bli större nu. Jag skulle vilja att vi nu kunde trycka på en sorts pausknapp: underbar åttaåring och underbar elvaåring.

Gårdagskvällen var omtumlande, med mycket djupa diskussioner, insikter om sig själv och hur livet både gått vidare samtidigt som det alltid står kvar vid de där ”hacken i tiden”. Diskussioner som rör sig över tid och rum: nutid, dåtid och framtid – genom tro och tvivel, där den ena säger saker som den andra vore mest självklar att säga. Allt som har sin tid och i vilken ände man ska börja, i vilken del av strukturen som är start och var målet är.

Antagligen kommer jag att skriva om det här men då som mitt första inlägg bakom lösenord. Den som då vill läsa får maila på deeped at deepedition.com.

Annars åker jag fram och tillbaka till Stockholm i vanlig ordning. Det är ett underligt liv vissa av oss lever – numera börjar man känna igen varandra: vi som är officenomads på dalatåget. Jag har fått gått tillbaka till att åka det tidiga griståget efters om SJ plötsligt höjde priset på 6.37-tåget till det dubbla. Go figure liksom.

Maj, som jag planerat skulle bli lite mer mänskligt blev det inte. Snarare tvärtom. En galen jakt på deadlines, försök att pussla ihop de få timmar som dygnet består av för att hinna med allt som måste göras. Gnäller jag? Kanske. Är det något jag inte gillar är att vara beroende av någon annan och på så sätt hamna i situationer där jag måste lösa en mängd problem som skapats utan min förskyllan.

Sen är det fascinerande att det är så svårt att ”bli profet i sin egen hembygd”. Blir lätt road av de märkliga reaktioner som offerter får i Dalarna kontra på andra håll i Sverige.

I eftermiddag ska jag på ett event som en hel del spelgeeks skulle ge sin högra hand och sin morsa för. Berättar mer nån annan gång. Det klingar lite sydafrikanskt om namnet.

För övrigt är Dont Tell Ashton lite cool.

Techgadgetizing

Deepedition är inte vad den varit. Igår försökte jag att skriva ett mer klassiskt inlägg runt Camilla Lindbergs utspel om sexköpslagen men som vanligt numera så fastnar det lite i självcensuren, trots att det kliar i fingrarna att ge sig på vissa åsikter. Jag har inte tid att ta diskussionen som blir och har jag inte det så känns det inte riktigt ärligt att skriva om det då.Vad jag tycker är dock inte okänt. Framförallt handlar det om logik: att förbjuda köp av någon som är lagligt att sälja.

I stort har det varit så en längre tid vilket syns på hur jag fallit i olika listor. När jag följt arbetet med Politik 2.0 och var på minglet så kändes det som om jag saknade mitt gamla stridbara jag.

Deepedition har blivit introvert helt enkelt. Så är det. Just nu.

Så istället för att orera om libertariansk syn på sexköpslagen så nördar jag lite. Jag har inhandlat två tekniska prylar som jag är lite kär i.

Nikon S8000. Kompakt digitalkamera med klart bra potential.

Den hängde med oss till London och även om jag under värsta turistdraget faktiskt gjorde slut på batteriet (”but I have another”) så är det en riktig arbetshäst. Enkel att använda och samtidigt ger den riktigt bra bilder. Mängden möjliga inställningar är stor och eftersom jag sedan många år är Nikon-fantast så känns det som ett bra val även om det inte är en SLR.

Det enda som inte är bra är själva blixten: den är för stark och bilderna blir trista och platta – fast det är ju knappast specifikt för den här kameran och att blixten sitter helt galet på kameran. Håller man kameran i normal stil så kommer blixten inte upp eftersom det är just där man normalt håller sin högerhand.

Urban Ears Plattan. Som en del av er vet så lider jag av en ganska irriterande tinnitus. Nu har det blivit så att jag har riktigt svårt för in-ear-lurar. Öronen blir fort trötta. Sen vet jag sällan vart jag har dem – det finns inget normalt sätt att hantera små lurar som inte går att hänga någonstans.

Så jag började leta efter ett par vanliga lurar med headsetfunktion till min Iphone. Självklart på Twitter och när jag började fråga om Urban Ears visade det sig att en av mina kunder ute på Microsoft hade ett par, så när jag var därute kunde jag testa dem. Och jag blev smått förälskad faktiskt. Bra ljud och sköna lurar. Samma dag stack jag och köpte mig ett par på Pause, och valde färgen Army.

För de är jävligt snygga också. Lite lagom retro och fördelarna med att sladden är en klassisk tygsladd går inte att överdriva.

Så vad blir nästa inköp? Vet inte faktiskt. Vad tänker ni köpa?

Bloggar etiketter: , , , , ,

Politik 2.0 lanserad – och en personlig fundering

Människans psyke är underligt. Tänker på det när jag sitter och skriver offerter och upphandlingstext. Jag vet ju vad jag kan, jag vet att jag faktiskt tillhör de mer namnkunniga i mitt gebit. Ändå känns det osäkert, ändå är det lätt att känna ”men varför skulle någon välja mig?”. Att kämpa med sin självkänsla, sitt självförtroende och självbild är jag knappast ensam om och kanske är den kampen ibland det som skapar en sämre värld än något annat.

Uppdatering: Per skriver om ett år som frilans. Mycket bra och jag känner igen mig i mycket. Skrev om att vara egenföretagare för lite mer än en månad sen.

Det har varit en bra vecka men mycket intensiv. Igår lanserades Brit Stakstons bok Politik 2.0 där jag också varit en av författarna.

Brit och Göran
@goranhagglund som varit med och skrivit så självklart min kära kollega @britstakston som skrivit typ 75% av boken diskuterade sociala medier och politik.

Det kommer att bli mer av varan på bloggen: vi ser ju självklart till att inte stanna vid boken liksom.

Kul att träffa alla människor, en del igen, andra för första gången.

Kolla in bilderna av @johanlange eller i min Flickrstream. Jag har precis som Jocke och Emma lägga ut min text på Digitalpr.se under CC-licens.

Filmen av Jonathan aka Bromma-Herman, en ny bekantskap.

Landade i mitt trista rum på Hotell Loginn vid ett-tiden och somnade trots att det var ett av de sämsta hotellrum jag bott i någonsin. Mögellukt, ingen TV, dålig säng och allmänt superusel standard. Dock vacker utsikt.

Annars är det jobb som gäller. I kubik. Ibland funderar man på om det verkligen är värt det här jagandet: tågåkande och att egentligen aldrig lämna jobbet. Andra gånger så vet man att det är värt det. När jag inser hur oerhört roligt jag har det och att jag faktiskt får chansen att jobba med de bästa personerna och det som jag brinner för.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Rongedal. Släng er i väggen

De här killarna kan både skråla och scrolla. Nikke är alltså till höger – nej, vänta – jag har ju gröna Urban Ears Plattan… men vänta…

Uppenbarligen är det här en knivig fråga: vem är likast? :)

Bloggar etiketter: , ,

Förslag till musikskolan

Vi föräldrar som har flera barn som spelar skulle uppskatta om ni försökte att samordna vilka stycken de har i läxa:

Forsokjobba

Minns också min mytomspunna Bambusersändning Total Hell.

Bloggar etiketter: , ,