Jag har läst Liftarens Guide till Galaxen sju gånger. Alla böckerna. Det finns mycket ... "sött" i dem på något sätt. They found a coin and helped him to the telescope. He complained and insulted them, but they helped him look at each individual letter in turn, The first letter was a "w", the second an "e". Then there was a gap. An "a" followed, then a "p", an "o" and an "l". Marvin paused for a rest. After a few moments they resumed and let him see the "o", the "g", the "i", the "s" and the "e". The next two words were "for" and "the". The last one was a long one, and Marvin needed another rest before he could tackle it. It started with an "i", then "n" then a "c". Next came an "o" and an "n", followed by a "v", an "e", another "n" and an "i". After a final pause, Marvin gathered his strength for the last stretch. He read the "e", the "n", the "c" and at last the final "e", and staggered back into their arms. "I think," he murmured at last, from deep within his corroding rattling thorax, "I feel good about it." Mitt inlägg i söndags var ett avsked men självklart med hopp om återseende. Till bloggen. Samtidigt var det svårt att slutgiltigt ta det beslutet - att förklara det. Bloggen har varit en del av mig sen 2005. Det är en kär gammal vän men också numera något som känns en smula... jobbigt. Det känns som om deepedition.com gjort sitt. Det spretar för mycket, det finns inte så mycket jag vill skriva om just nu. Så jag väljer att lägga den på is. Eller helt enkelt: jag tackar för fisken, ber om ursäkt för eventuella missförstånd och att ha överseende med att - well: jag kanske ångrar mig. Nån gång. Digitalpr kommer fortsätta. Inriktad på ny marknadsföring, digitala medier och den fantastiska utveckling som sker just nu. Jag finns på Twitter @deeped. Kanske väljer jag att starta en ny blogg någon annanstans. Vi får se.

Jag har läst Liftarens Guide till Galaxen sju gånger. Alla böckerna. Det finns mycket … ”sött” i dem på något sätt.

They found a coin and helped him to the telescope. He complained and insulted them, but they helped him look at each individual letter in turn, The first letter was a ”w”, the second an ”e”. Then there was a gap. An ”a” followed, then a ”p”, an ”o” and an ”l”.

Marvin paused for a rest.

After a few moments they resumed and let him see the ”o”, the ”g”, the ”i”, the ”s” and the ”e”.

The next two words were ”for” and ”the”. The last one was a long one, and Marvin needed another rest before he could tackle it.

It started with an ”i”, then ”n” then a ”c”. Next came an ”o” and an ”n”, followed by a ”v”, an ”e”, another ”n” and an ”i”.

After a final pause, Marvin gathered his strength for the last stretch.

He read the ”e”, the ”n”, the ”c” and at last the final ”e”, and staggered back into their arms.

”I think,” he murmured at last, from deep within his corroding rattling thorax, ”I feel good about it.”

Mitt inlägg i söndags var ett avsked men självklart med hopp om återseende. Till bloggen. Samtidigt var det svårt att slutgiltigt ta det beslutet – att förklara det. Bloggen har varit en del av mig sen 2005. Det är en kär gammal vän men också numera något som känns en smula… jobbigt.

Det känns som om deepedition.com gjort sitt. Det spretar för mycket, det finns inte så mycket jag vill skriva om just nu. Så jag väljer att lägga den på is. Eller helt enkelt: jag tackar för fisken, ber om ursäkt för eventuella missförstånd och att ha överseende med att – well: jag kanske ångrar mig. Nån gång.

Digitalpr kommer fortsätta. Inriktad på ny marknadsföring, digitala medier och den fantastiska utveckling som sker just nu. Jag finns på Twitter @deeped. Kanske väljer jag att starta en ny blogg någon annanstans. Vi får se.

Bloggar etiketter: slut