Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är så…

Jag tycker det finns en oerhört märklig flathet gentemot det faktum att Ola Lindholm totalt förnekar att han skulle ha tagit droger. Antingen är han riktigt jävla korkad och kommer att slutligen försvinna i en rökpuff av lögner – eller så är det faktiskt så att han inte tagit kokain utan fått i sig det på något annat sätt.

Att Vigs bara tar det hela som att Ola L koksat är inte oväntat. Karln är en kappvändare. Men att ingen verkar fundera över om det kan handla om något annat – att det kan vara så att han faktiskt är oskyldig till att medvetet tagit knark? För problemet är att det inte räcker med att du har narkotika i dig för att du ska dömas för det. Även om polisen och vissa andra gärna skulle se att det var så.

I det här läget har inte Lindholm något att vinna på att säga att han är oskyldig om han inte faktiskt uppfattar sig som det. De flesta ser honom nu som knarkare, mer eller mindre fånigt och dömande – att försöka att undfly det om han vet att det han gjort kommer uppdagas är i såna fall riktigt jävla korkat. Men han väljer att styvnackat faktiskt säga att han är oskyldig. Jag har svårt att undvika att fundera om det faktiskt inte kan vara så. Särskilt när han verkligen satsar hårt för att få ut sin agenda.

Och jag har lite svårt för att förstå hur det skulle vara så förfärligt att Ola är i TV. Han är inte dömd. Alltså är han att anses som oskyldig tills motsatsen bevisas. Det är något som Expressen och andra verkar ha svårt att förstå. Oscar Julander verkar ha väldigt väldigt svårt för att inte få vara både jury och bödel. Innan allt faktiskt utretts. Och inse att vuxenvärldens moralpanik inte ännu dykt upp hos barnen.

Det kan vara så att någon vill sätta dit honom. Det kan vara så att polisen faktiskt klantat till det mesta. Det kan vara så att han är oskyldig.

Kommer Expressen då att backa? Knappast. Kommer polisen be om ursäkt?

Det är oerhört sorgligt att SVT och Bris ens överväger uppdrag av samma anledning. Oskuldspresumtion väger lätt i dagens Sverige.

Ola Lindholm är tyvärr bränd. Oavsett vad han gjort eller inte gjort. För det har Expressen redan bestämt. Och ett gäng bloggare som inte tänker längre än näsan räcker och blir en del av drevet som dömer ut personer innan målet ens kommit upp i domstol.

Är det så här vi vill ha det?

Om Ola Lindholm tagit narkotika bör han självklart erkänna, prata ut och förklara sig. Ta sitt straff och göra något bra av det hela – åka runt och prata om varför, hur och bli en del av anti-knarkarbetet. Jag ser inte något värde i att han slutar. Hans handlande hittills kan man diskutera.

Om han inte gjort det så ska han hålla på sin sak och göra en rejäl fuzz runt det hela.

Uppdatering: Det är verkligen så att oskuldpresumtion väger väldigt väldigt lätt. DNs kulturchef Björn Wiman väljer att utgå från att Ola Lindholm är skyldig. Och Expressen jobbar hårt för att trumma in att Lindholm är skyldig. Deras journalistik börjar verkligen nå all time low.

@jocke tar en ytterligare dimension: övervakningen som en möjlig ”källa”:

Min uppfattning är att de potentiellt integritetskränkande digitala lagarna i sin nuvarande utformning är som att ge tändstickor och bensin till en välkänd pyroman. Precis så enkelt och självklart. Och precis så vansinnigt farligt.

Tycker Nattens bibliotek pinpointar problemet: ”Man kan inte tvätta sig ren i trycksvärta”.

Engelska Wikipedia redan uppdaterat.

Uppdatering: Scaber Nestor noterar något jag tänkte på men känner ändå att det i det här läget är lite off topic: att Ola Lindholm i barnporrfrågan haft minst sagt hårda åsikter om oskuldspresumtion. Något också Blogge gör på sitt oefterhärmliga sätt… Jag skrev om det i juni men anser att det sannerligen blir dubbelt om vi nu gottar oss i att Ola Lindholm är i samma situation som han anser är ok när det gäller andra saker.

Uppdatering: Robert Hultman har insiktsfullt gått igenom Ola Lindholms PR-upplägg. Det är onekligen ett ganska nytt sätt han valt, något som också Jennifer påpekat. Kjellberg gör en pudel på sitt första inlägg. Själv kan jag tycka det är skitsamma vad som är liberalt eller inte – liberalismens grund är att faktiskt få tycka vad man vill. Min grundpremiss är att Ola Lindholm är oskyldig tills han blir dömd. Jag anser att hans sätt att försvara sig antingen visar en fullkomligt galen person eller indikerar på att det faktiskt kan vara så att han är oskyldig. Att se till kontext och händelseförlopp är viktigt – inte bara köpa vad Expressen och andra bestämmer sig för att skriva. Då blir det som 24Nyheter väljer att köra som upplägg:

Knark-Ola sparkas av SVT | K?isar | N?| Nyheter24

Uppdatering: Johan Folin har skrivit en rejäl tjongare på Newsmill runt den moralpanik som finns i all diskussion runt Ola Lindholm. Och att sätta saker i en kontext när det gäller domar är bra:

…Ola Lindholm riskerar enligt åklagaren 30 dagsböter. En Piteåbo blev nyligen dömd till 60 dagsböter för innehav av en grön laserpekare utan tillstånd och en man från Kalmar fick 40 dagsböter för att han underlät att anmäla en viltolycka. Om Ola Lindholm hade blivit åtalad och dömd för innehav av en grön laserpekare eller för att inte ha rapporterat att han kört på ett rådjur, hade han riskerat att bli av med sitt jobb då? Sannolikt inte.

Det här är ännu en indikation på att vi är på väg mot ett samhälle där endast den som är perfekt kan få slippa löpa gatlopp, bli avskedad osv. Folin noterar på sin blogg att vissa ögonmediciner kan ge samma utfall i tester som kokain. Just ögoninflammation är något som Ola Lindholm nämner som anledning varför poliserna kan fått upp ögonen för honom (pun nonintended).

En annan intressant länk är att Charlotte Perelli också funderar över det.
På Heja Abbe finns också en sak som är viktig: Ola Lindholms varumärke som delvis skyddar honom och det kanske är hans viktigaste tillgång för PR-arbetet:

Jag tror på Ola. Jag vill det.

Bloggar etiketter: , , , , ,

#fas3 handlar om samhället vs individen

Jag såg dagens Uppdrag Granskning och kan inte låta bli att fundera över några saker:

  • Det ställs aldrig frågan ”varför” någon är arbetslös. Tanken att det kanske i dagens samhälle helt enkelt är så att vissa inte kommer att få jobb: på grund av brist på kompetens, brist på vilja, brist på…nåt annat helt enkelt gör att det inte finns något arbete. Det är ingen förklaring för alla men det är en parameter.
  • Samhället ska ta hand om och ge stöd för att få människor i arbete säger en del. Det är på många sätt den generella hållningen. Jag kan inte låta bli att fundera om det verkligen är samhällets generella ansvar. Jag har inget svar men jag kan tycka att det blir ett mantra som försvårar istället för att hjälper.
  • Om nu samhället ska ta hand om och ge stöd – och man skapar just såna platser för dem som inte får något jobb under långa tider: på grund av olika anledningar: är då fas 3-tanken så galen? Problemet är: vem ska fixa jobben som alla ska ha? Företag? Staten? Hur hamnar vi då när det gäller att statliga pengar konkurrerar med företag om nu staten ska skapa saker som ger jobb?

Jag tror att fas 3 kan vara bra. Och det kan vara dåligt. Egentligen diskuteras två nivåer:

  1. är fas 3 som koncept dåligt?
  2. har man inte sett till att det följer riktlinjer och det är meningsfullt?

Jag kan bli lite störd på att det sällan sätts saker i perspektiv – och man funderar på konsekvenserna av sitt ”rasande” mot AF, mot staten, mot whatever som gör att man inte får jobb. ”Ge mig ett jobb” är en ganska vanlig syn på hur Arbetsförmedling och stat ska hantera människors arbetslöshet.

Jag tror inte lösningen ligger i att staten ska ta hand om det. Om vi ska skapa fler jobb i Sverige måste det bli lättare att vara företagare (det låter som en gammal repig skiva men som företagare är det faktiskt så: det är jävligt mycket att hålla ordning på). Det är galet dyrt att anställa någon. Det handlar om att på många sätt addera mer än dubbelt så mycket inkomster för att kunna betala detta. Det innebär att jag antingen får jobba ännu mer för att fylla upp gapet mot den anställde som jobbar 100% – för att säkra upp om något händer: sjuklön, inkomstbortfall – you name it. Eller så ska jag anställa någon som jobbar lika mycket som jag gör: vilket innebär att denna lika gärna kan starta eget eller bli delägare vilket innebär att det i princip innebär två företagare.

Om man sedan ska anställa någon som kanske varit borta från arbetslivet länge, kanske varit sjuk – det är en risk man tar. Själv är jag djupt tacksam att jag fick en anställning efter min frånvaro och sjukskrivning. Men det var ingen som såg till att jag fick det. Jag gjorde det själv.

Ja, jag är libertarian. Ja, jag tycker inte staten ska lägga sig i om det verkligen inte är nödvändigt. Jag tror på kapitalism och fritt företagande. So shoot me. Men jag gör det eftersom jag i grunden tror på människan. Och här kan jag stämma in i klagosången mot staten men slutsatsen är en annan: staten har valt att inte vara brandsegel utan hindra från att ens hoppa. När man landar så bolstras man om hellre än hjälps upp på egna ben.

Jag kan ha fel. Vad tror ni? Är verkligen fas 3 så fel som grundkoncept?

Ps. Efter påpekanden. Ja, min fru är anställd på Arbetsförmedlingen men har inget med Fas 3-jobben att göra utan arbetar med studievägledning. Hennes åsikter stämmer sällan överens med mina i någon fråga och den här frågan har vi knappt diskuterat. Ds.

Bloggar etiketter: , ,

bin Laden död och historien vänder blad

Osama bin Laden är död efter en amerikansk operation. Nyheten slår ut på Twitter direkt när jag startar appen på morgonen. Hela mitt twitterflöde har exploderat av nyheten (intressant är också att så många nämner Twitter som primär förstakälla) och jag följer den tillsammans med några morgontidiga svenskar. Svensk media sover – bara Expressen som lyckas (eller vågar) satsa på att det faktiskt är sant.

Några få ifrågasätter varför det är något att diskutera så mycket. Jag ser det som en oerhört viktig symbol för att gå vidare från 11 september 2001 (tack @M_gelin för tipset). De händelserna är ett av de största såren som ännu inte läkts, vare sig för amerikanska folket eller för oss andra. Genom att den person som anses ha i grunden orkestrerat den händelsen och de senaste tio årens nya terrorism nu blivit dödad så sker en möjlig vändning. Spelar inte så stor roll att andra kommer att komma efter, att bin Laden de senaste åren antagligen haft mycket lite att göra med al-Qaidas operativa delar: det är ett jack i tiden – en möjlighet att historien förändras.
Vi svenskar kan tycka att det är mycket fuzz om lite men att följa tweets hur amerikanerna reagerar ger en insikt hur oerhört djupt elfte september sitter:

Twitter / <a href=@Steve Rubel: Just hearing the news now ..." />

Twitter / <a href=@Gregory Littley: Times Square is INSANE rig ..." />

Twitter / <a href=@Zadi Diaz: Watched towers fall from m ..." />

Twitter _ deeped_s Favorites-1-3

I Sverige är det dock en mer anti-hållning. Det diskuteras om det är rätt att avrätta bin Laden, var finns rättvisan etc. Allt handlar antagligen om avståndet till händelserna, kulturen att leva med elfte september. På något sätt var det kanske nödvändigt för att ta världen vidare – en symbolisk seger. Eller så får vi nu en accelererad terrorism.

Länkar: CNN (som var först) och hur nyheten läckte ut snabbt. Det finns redan en Facebooksida som redan har en kvarts miljon likes. Obamas tal både i bild och text.
En twitteranvändare var i Attabad och twittrade om händelserna som han trodde handlade om en övning. Fox News har svårt att hantera skillnaden mellan Obama och Osama.
Uppdatering: Firandet av att bin Laden blivit dödad upprör fler och fler, och ja, det är onekligen en knepig situation. Den historia om räden som nu rullas upp är inte vacker men jag kan inte heller bara falla in i att tycka det är… fel. Jag tvivlar på att de jublande massorna nödvändigtvis jublar för själva dödandet utan för något annat. Kanske hämnd på dem som faktiskt dog för tio år sen, kanske känslan av att drömmen om ett USA som inte alltid måste leva i skräck åter fick lite syre.

En intressant artikel dök upp på Wired Science idag som tar upp hur vi (män) fungerar när det gäller hämnd. Att vårt belöningscentrum i hjärnan faktiskt visar högre aktivitet när någon vi tycker illa om skadas. Artikeln är väldigt intressant både att undersökningen faktiskt visar skillnad mellan män och kvinnors sätt att hantera hämnd (även om jag tror att man i en större undersökning skulle kunna hitta miljöpåverkande drag som gör vårt handlande mindre könsbestämt). Jag har faktiskt sett färre kvinnor som uttalat sig emotionellt i mitt flöde: ingen som direkt hurrat, men ingen som heller riktigt förfasat sig över att USA har skjutit Bin Laden (helt ovetenskapligt ska tilläggas) respektive att hämnd faktiskt är en grundläggande fysisk upplevelse. Prisoner’s dilemma är intressant utifrån att det bygger på moral kontra logik, vilket också beteendet vi ser i samband med människors upplevelse och beteende i samband med Osama bin Laden.

Bloggar etiketter: , ,