Dubbel moms på appar men halv moms på pilsnern

Enligt Business Insider är Sverige världens mest kreativa land. Perfekt slagläge för att visa på hur man som företagare skulle kunna skapa en fantastisk utveckling här – trots ett lite högre skattetryck, kallare klimat. Vår stolta tradition av innovationer visar vägen för den nya tiden där IT och utveckling inom det digitala blir vår nästa stora export. Allt från Mojeng och deras Minecraft, Dice som gjort så många viktiga och stora spelsuccéer till mängder av nyttoutveckling av både hårdvara och mjukvara. Sverige är en viktig IT-nation.

Men inte för politiker och tjänstemän på Skatteverket. Som enda land väljer man att tolka EU-regler på ett sätt som gör att ett bolag på svensk mark blir dubbelbeskattat när man säljer en app i Apples Appstore eller säljer programvara till utlandet. Det är oerhört kontraproduktivt och knappast något som skapar nästa exportsuccé. Det är emot de rättsprinciper som finns runt beskattning inom EU. Det är ett komplext rättsläge där vi än en gång också ser hur svenska staten har svårt att snabbt förändra sina tolkningar utifrån en snabbt föränderlig omvärld.

Den här månaden kommer Skatteverket genomföra krav på dubbel moms från programföretag eftersom regeringen verkar anse att det inte är en viktig fråga. Det går stick i stäv mot det förslag som lagts om att halvera momsen på restauranger – där det handlar om att skapa jobb så väljer man här att riskera en hel svensk industri.

Vi kan diskutera skolan hur mycket vi vill (och det ska vi) men om inte förutsättningarna för att skapa jobb inom de segment där precis som restaurangsidan det är relativt små marginaler så spelar det inte någon större roll vad skolan lyckas med.

Bloggar etiketter: , ,

En vacker höstdag med mina sopor

Mina veckor är ju lite udda. Min enda lediga dag är lördag – det är som på gamla tidens statarliv. Idag har jag därför gjort sånt där som man gör när man är ledig: fixat hemma. Under sommaren har det då och då skett korta intensiva städhändelser – ”bursts of cleaning up the mess”.

Allt skräp har samlats i garaget. I en stor villervallahög. Plus att den sista tjock-TVn i familjen nu gjort sitt och ska iväg (den hade dock inte lyckats ta sig till garaget utan stod en trappa upp, i den trånga hallen sedan ett antal veckor).

Idag var en perfekt höstdag att åka med skräpet på. Och den enda helg i överskådlig tid som jag kan göra det på. Plus att jag nu behöver få in Rennan i garaget för att slippa skrapa rutan var och varannan morgon vid halv sextiden för att ta mig till stationen.

Resten av familjen tog tillfället i akt och hittade på annat aka flydde fältet. Sonen försökte hjälpa mig att baxa ner TV-eländet men i mitten av trappen insåg jag att det antingen skulle innebära att jag, TVn eller trappan gick sönder så jag tog och bar skiten själv.

Förutom det faktum att jag svor över de många men minst sagt utspridda verktyg vi har när jag skulle hitta sexkantsnyckel för att separera TV och stativ så skulle jag också massakrera den gamla grillen. Det gjorde jag på det sätt som är roligast: med elverktyg.

Varför skruva när man har en vinkelslip? Eller en tigersåg?

Slutligen hade jag lyckats att baxa in första vändan och bland annat innehöll det en gammal video och alla VHS-band som vi samlat på oss genom åren.

Men också alla mina gamla modem. Internethistorien i form av uppringd lina ligger nu på Fågelmyra.

Funderade på om man skulle spara dem – just för att det är historia. Men frågan är om vi inte ibland tror att det är så viktigt att spara det som är. Visst är det fascinerande och ibland lär man sig saker av att se att något var annorlunda förut – men jag är inte säker på att det är något som man måste. Sentimentaliteten kan nog ibland spela oss ett spratt.

Grillen, TVn (tack för bärhjälp på sopstation @sb_media), en gräsklippare, en mängd gamla golvbitar, diverse trädgårdsrens, kartonger, gamla böcker och papper, generellt elskrot och diverse annat är nu förpassat till de sälla sopmarkerna.

Imorgon börjar arbetsveckan igen. På torsdag åker jag till NYC.

Bloggar etiketter: , ,

När fredens kvinnor kom i skymundan av sossarnas män

Gårdagen var inte någon av socialdemokraternas bättre dagar. Klarast lyser Juholts hyresersättningsfråga. Genom att det nu kommer fram att flera personer försökt att förklara att han gör fel – och ändå har han skickat in samma felaktiga begäran så kokas det ner till två slutsatser:

- om han sedan 2007 medvetet valt att ta ut för mycket ersättning för dubbelt boende och nu försöker förklara att han inte förstod så står en potentiell statsministerkandidat och ljuger svenska folket i ögonen och visar att hans intresse för att följa uppsatta regler, ta hand om statens pengar och möjligheten att uttala sig om överhetens rofferi gentemot arbetarna går om intet. Tror inte det är jättemånga som känner förtroende för en sådan ledare. Särskilt inte i ljuset av både Göteborgssossarna och Reepalus alla affärer.

- om han sedan 2007 omedvetet tagit ut för mycket ersättning för det dubbla boendet även om flera personer påpekat felaktigheterna för honom så funderar man över om han skulle förstå de komplexa frågor som han skulle ställas inför som statsminister. För det här är inte exklusiva regler för Juholt utan de förstås av ett antal andra riksdagsmän. Jag skulle nog säga att argumenten om att han inte förstått reglerna gör att man lätt funderar över hans intellektuella kapacitet.

Det är knappast lätt att vara politiker idag och att hela tiden behöva stå till svars för saker som gjorts tidigare är inte hållbart – det finns inga perfekta människor. Men det här är en annan nivå: här hamnar vi i en fråga som både innefattar eventuell moralsyn på det gemensamma, det går stick i stäv med uttalanden om att personer med höga inkomster ska beskattas hårdare, bonusar etc men också runt om vi vid en vänstervinst ska få en statsminister som inte verkar förstå alternativt struntar i att följa reglerna.

Samma dag lyckas partiet trampa lite snett när man vägrar vara med i SVT Debatts partiledarutfrågning eftersom SVT valt att ställa regeringssidan på en sida och oppositionspartierna på den andra. Anledningen: SD kommer därmed stå bredvid socialdemokraterna och vänsterpartiet. Ohly och Juholt vägrar. Jag förstår argumenten utifrån ett krasst pr-perspektiv: det ser ut som om oppositionen skulle vara en enhet, att det handlar om två block vilket det inte gör osv. Jag tycker dock att argumenten i grunden inte håller logiskt och att det dels blir rena sandlådemobbingen av SD liksom att man faktiskt pissar på demokratin. SD är demokratiskt invalda i Sveriges riksdag men sitter inte i regeringen – alltså är de ett oppositionsparti. Det är inte SVTs ansvar att sköta pr-bilden för sossar och vänsterparti. Det innebär att man i sann demokratisk anda måste förhålla sig till dem och ta diskussionen. Att förvägra dem plats i debatter, att skapa ytterligare underdogposition och göra SD till offer för vuxenmobbing bygger bara på både politikerförakt och stärker SD. Vilket ingen av oss vill. Och i slutänden innebär det att demokratin försvagas.

Det som var mest synd är också att Nobels fredspris kom i skymundan (jag kan inte ens hitta något om det på ABs landningssida) för sossarnas svarta fredag. Tre fantastiskt modiga kvinnor som kämpar i länder där kvinnor inte har speciellt mycket reell makt, som kämpar för fred, jämlikhet och rättvisa – det som sannerligen är demokratins riktiga grundpelare.

- At this touchy thingy. Never mind the default.

Tranströmer och Birro – poesin som medel eller mål

I veckan har två svenska poeter varit i ropet. Två väldigt skilda poeter som hanterar verkligheten på två väldigt olika sätt.

Tomas Tranströmer får äntligen Nobels Litteraturpris. Jag tycker i det här fallet det är rätt ointressant att diskutera antal svenskar kontra andra som fått litteraturpriset: Tranströmer är en gigant och en av århundradets bästa poeter. Han låter sina dikter tala – inte bara på grund av sin afasi utan även innan. Poesin är ett fundament och en egen värld i Tranströmmers värld.

Så har vi Markus Birro. Också en mycket duktig poet men som ofta lyckas att tappa bort poesin i alla vändningar och offentliga diskussioner. Den senaste stunten runt partiledarskapet i KD är bara en i raden. Han är en kändis som nog många inte vet om varför han är det. Hans värld är mediernas värld snarare än litteraturens.

Onekligen kan man fundera över means and ends: att skapa sin personlighet eller låta sina verk tala. De två poeterna har två mycket skilda sätt att närma sig sina mål. Är poesin ett medel eller ett mål i sig?

Bloggar etiketter: , ,

Klart grabben ska ha en elgitarr

Min son spelar gitarr. Under sensommaren var det som om han kom på att det var riktigt kul så han har valt bort datorn flera gånger för att faktiskt spela. Och självklart – efter ett tag kommer ”jag skulle vilja ha en elgitarr”.

För de som inte vet om det så kommer jag från en minst sagt musikindränkt familj. Min farsa är kompositör och har jobbat som musikledare sen sextiotalet. Morsan var musiklärare ungefär lika länge. Själv har jag spelat trummor, keyboards och bas. Och kan hjälpligt ta mig fram på min stålsträngade Yamaha. Och fiol ett tag men det glömmer vi. Jag har lärt mig spela allt det själv utom trummor (ok, jag spelade lite kontrabas men det är ett jävla konstigt instrument…och jobbigt att ha med sig till skolan. Att barnens mor har spelat tvärflöjt långt upp på gymnasiet och att deras morbror är rätt bra på gitarr gör det ju inte bättre.

Så vanliga föräldrar hade nog sagt ”vänta till jul” och hoppats att det skulle gå över. Så är det inte här. Direkt började vi kolla på nätet efter lagom-prisade gitarrer och stärkare. Men faktiskt – hur digital jag än är: att titta på instrument på nätet är skittrist.

I eftermiddags cyklade därför V ner till stan och vi gick in på Musikcenter. För mig var det som att bli förflyttad tillbaka till ungdomen när man hängde inne på Connys Musik. Eriksson och company är vissa delar av Borlänges bästa ungdomsledare helt klart. Vi fick hjälp och hittade ett par gitarrer som duger som instegsinstrument. Hade jag haft råd skulle jag iofs gärna köpt den skönt slitna Strata jag hittade men den var också prissatt som vintage-strator brukar vara prissatta… Han satt och testade runt lite, en Epiphonegitarr och en Stratakopia. Själv gick jag runt och strök handen över alla vackra basar och gitarrer, testade en Jacksonbas och en Squierbas (stavades inte det Squire när jag var ung?) bara för att och spelade lite på en nyproducerad Hagström Viking Rextone. Petade på en stagekeyboard från Nord – och hade jag haft tid hade jag testat ett nytt Pearlset där man byggt in synthtrummorna i riktiga träsargar.

Att vara inne i en musikaffär är liksom det bästa och det värsta som finns: det bästa eftersom jag älskar instrument men det värsta genom att man vill köpa allt.

Hem kom vi sen – lite fattigare på pengar men med en elgitarr och en förstärkare. Så kvällen har gått åt till att förstå den moderna tekniken på stärkaren (den har inbyggda effekter vilket ju innebär att man måste hålla tungan rätt i munnen) och spela. Hans syster kommer in, spelar lite synth, wailar lite. Så lyssnar vi på musik (Linkin Park) som han vill lära sig spela. Han testar runt med inställningarna för single-coils, tone och allt på gitarren. Jag bara sitter och njuter – för jag vet hur kul det är med musik. Det är något jag saknar och nej – det är inte samma sak att göra loopad techno i Garageband. Analog musik är något speciellt.

Bloggar etiketter: ,