011110111110

Den här skönheten fyller idag tio år. Det är stort. Nu har vi inga små barn längre. Båda är dubbelsiffriga fantastiska människor och jag är djupt tacksam för att få lära känna dem.

Bloggar etiketter: , ,

Sån där mushy feelgood

Ganska många läser Backman. Själv gör jag det när någon tipsar om något riktigt bra. (det gäller numera det mesta – Twitter och FB är min löpsedel numera). Senaste inlägget är skönt positivt feelgood: kärlek. Läs också vilket fantastiskt kommentarsfält: det visar verkligen att det finns annat än dryga, arga och elaka kommentatorer som bilden lätt blivit efter sommarens diskussion om artikelkommentarer.

.

Självklart kom det ett svar och jag tycker sånt här är faktiskt lite småmysigt i en alltmer uträknande sociala mediesfär:

Till U (Det ha0308r a0308r inget vanligt blogginla0308gg)

Imorgon ska jag prata om vad Twitter är i Radio Västmanland (typ 12.15-tiden) och jag och @NinniU har under kvällen just pratat om sociala medier, vad det är bra till och utvecklingen – och det här blev jag glad för att hitta: det känns skönt att det fortfarande finns såna här nedslag. Och det är fascinerande att tänka hur Backmans blogg blivit ett eget litet socialt nätverk där kommentatorer börjar känna igen varandra och liksom bygga sitt hem just där.

Bloggar etiketter: , ,

Bara en sån där dag ni vet

Sent igår kom jag hem från Skövde efter en kul föreläsning men lång resa. Idag tänkte jag helt enkelt jobba undan en del på kontoret – generellt har jag en rätt ok arbetsbelastning framöver: det är väl tio projekt på gång samtidigt men inget som tokbrinner i knutarna (mer än ett par). Andas lite.

Men inte nog att Google+ släppte sina företagssidor fria vilket ju innebär att jag bara måste både blogga om det och testa det: min Iphone 4S visade sig ligga på UPS bil på väg till mig. Problemet med UPS är att de är fullkomligt omöjliga att fungera utifrån vi normala människor: när paketet ligger på bilen så är det omöjligt att styra om innan de försökt att få tag i en på den adress man nämnt. Jag försökte eftersom jag satt på kontoret. Så jag åkte hem. Men innan dess hade jag försökt att lämna in barnens speldator till datorverkstaden mitt i stan. BTC verkade dock konkat eftersom min promenad vid lunchtid med stationär dator under armen inte gav någon utdelning. Så den fick åka med hem när jag insåg att jag fick sätta mig och lurpassa på UPS hemmavid: där det för övrigt var full fart på hantverkarna vilket knappast gjorde att arbetslugnet infann sig. Till min förvåning dök faktiskt UPS upp och faktiskt var det V som unboxade nya telefonen. Dock insåg jag att jag glömt att beställa ett nytt micro-sim till den: till både min och Vs stora förtret eftersom han ska få min 3GS. Jag tog och jagade rätt på en annan datorverkstad och de gav en massa tips på vad vi kunde göra för att testa datorn (älskar verkligen att de inte ville att vi skulle komma in – då har man gott om jobb som företag). Så jag och V började att plocka isär datorn – började med minnena. Det gick åt helvete. När jag skulle sätta dit dem igen så valde datorn att bara pipa. Nåt var rätt mycket fel. Det är ett dåligt tecken. Ett jävligt dåligt tecken. Så innan V skulle ner på en grej på Jax var det bara att åka till Dalarnas Datorverkstad eller hur det nu var. Snabbt hem igen och med en kall kaffe bredvid försökte jag ställa in den nya telefonen och testa på Siri-funktionen (jag älskar potentialen i det här). Och svara på ett par mail. Och skriva ett par offerter. Och beställa tågbiljetter och boka hotell. Tog under tiden sonen var på sin grej en snabb vända till Palladium och försökte jobba undan en del men det hanns mest med lite mailande plus att titta på några förslag på en ny logotyp för Deepedition DigitalPR. Fast skrivaren hade lagt av så jag får ta det sen. Och sen hem, mat och jox. Och jobb.

Det var bara en sån där dag. Ni vet.

Bloggar etiketter: , , ,

Dubbelmoralen hos Gamex

Att Sverige borde ha en spelmässa är ganska klart. Att Gamex förra året var en succé var lika klart. Och självklart är det viktigt att de jobbar med branschens stora för att skapa ett event som skapar buzz och intresse.

I reklamen har Gamex valt att lyfta fram att faktiskt Piratpartiet ska komma, något som mässarrangörerna har initierat, till Gamex och allt var klart tills några dagar innan då Gamex boss Björn Wengse ringer PP och förklarar att de inte är önskvärda längre. Detta med hänvisning att mässan ska vara fri från propaganda.

Det här borgar inte för att Gamex väljer att förstå sin målgrupp – bland annat väljer Nutopia att bojkotta mässan och inte utnyttja sina bloggpass vilket fått en del uppmärksamhet.

Dubbelmoralen ligger i att mässan låter SSU komma in och ställa ut medan man utgår från att Piratpartiet väljer att göra propaganda. SSU som precis som många andra står bakom avkriminalisering av privat fildelning. Det är inte bara ologiskt utan riktigt riktigt snett. Vill man också dra det till sin spets så är frågan hur politisk propaganda ska definieras på den mässan: jag gissar att såväl branschorganisationer som diverse intressegrupper runt Schysst spelande och spelberoende också är där. Är exempelvis Antipiratbyrån utestängda? Liksom att spelen i sig sällan är opolitiska – varken som del av en värderingspåverkan (diskutabel självklar) och innehållsmässigt: vem ses som ond och god, vilka bilder skapar spelen. Kommer de inte att berätta om vad de står för. Eller som Anna Troberg skriver:

Det vore märkligt om vi betalade en massa pengar för att vara där och inte berätta för folk vad vi tror på. Det är ännu mer märkligt att Wengse kommenterar detta “propagerande” med: “Det här är väl deras sätt att driva politik.” Ja. Det är alla politiska organisationers sätt att driva politik. Man talar om den.

Jag tycker den här beröringsskräcken för partier som inte ingår i nomenklaturan är problematisk (det gäller också SD – fighta dem med argument istället för att gör dem till offer) eftersom det utarmar det demokratiska samtalet. Det gäller både för företag och för andra politiska partier. Om man väljer att använda sin makt att utestänga personer kommer de inte att tystna – att skapa en ordnad arena för diskussioner ger mycket mer bra plats för ens egna argument än att bygga grogrund för gerillaaktiviteter. Stora varumärken måste börja inse att man måste ta diskussionen och inte orera med obsoleta metaforer om upphovsrättslagstiftningen. Det är en fråga som måste diskuteras och göras där personer som berörs befinner sig.

PP är också invalt i EU-parlamentet – att säga att de inte är etablerade blir då att säga att EU inte gäller. Att utestänga ett parti men tillåta ett annat innebär att man själv gör ett politiskt uttalande från Gamex sida. Precis som S och V valde att göra senaste partiledardebatten.

Dock kanske PP ska vara glada för att fortfarande ses som orosstiftare och kontroversiella:

Skälet är att vi, enligt mässans pressansvariga, Marika Metsola Renström, är ”ett parti som skapar oro för våra utställare och sprider kontroversiella åsikter”

Uppdatering: Anna Troberg skriver mer om det hela och det blir mer och mer pinsamt för Gamex och deras VD Björn Wangse. Att uttrycka sig som om PP var där för att förstöra medan SSU för att vara coola är en total dikeskörning.

Bloggar etiketter: , , , ,

Damoklessvärdet

Det här är en svår fråga och en svår balans att diskutera. Uppdrag Granskning tog upp (ännu) ett fall när det gäller personer som blir anklagade för övergrepp på barn men när det visar sig vara fel. Som förälder skulle jag tycka det vore en förfärlig sak – att bli sedd som en person som begår övergrepp på sitt barn, att hela tiden veta att det finns människor som – även när man blir friad – kommer argumentera om ”ingen rök utan eld”. Att kvällstidningarna sedan jagar rätt på anmälaren och får den att just prata om att ”det är mer än det som kommit fram” och får upp experter indirekt genom att det finns psykologer som, mot typ all etik, gjort avgöranden på den personens uppgifter som i sin tur är hörsägen.

Samtidigt har jag själv erfarenheter både personligen och i mitt tidigare yrke som gör att jag har svårt för den pöbelmentalitet som skapas av Uppdrag Granskning: twitter var ett minst sagt våldsamt mot både anmälare och de myndigheter som hanterat frågan. Och ja, det här är i vissa delar hanterad märkligt men samtidigt: de gånger som myndigheterna väljer att inte göra något – vad säger vi då? När det visar sig att barn lever under fruktansvärda förhållanden – då frågar många sig varför ingen gjorde något. Frågor om övergrepp och barn är ett Damoklessvärd på många sätt – oavsett vad du gör så kan du råka ut för kritik. Jag är övertygad om att de flesta människor handlar utifrån god tro, utifrån att försöka göra det bästa för den som man ser som utsatt.

Det är en viktig diskussion men också en diskussion som inte bör föras utifrån den granskningsmetodik den sk Janne Josefsson-metoden som tyvärr är rådande inom media idag. Att konstant hitta scapegoats och snabbt och snyggt, med sylvassa vinklar, avrätta dem. Vem gagnar det? Polariseringen är ett gigantiskt problem idag och ju snabbare mediabilden byggs, via Twitter och diskussioner på andra nätverk, desto svårare blir det för människor att erkänna att något gått fel – eller att slippa att falska eller felaktiga anklagelser fläckar av sig. Samtidigt är det ett problem med att vi skapar både en bild av saker som farliga som inte nödvändigtvis är det – och samtidigt skapar en rädsla för att faktiskt ha en normal relation till sina barn, om det i bigotta ögon ses som övertramp.

Bloggar etiketter: , ,