Snart kommer min resfeber att slå in med full kraft. Tills dess:
Uppmaning: Gå in och rösta på Monas Universum. Eller Heja Abbe.
Liten liten sak
2
Category Archives: Bloggosfären
Andas
Jag har en vän som lider av cystisk fibros. @johannas. Genom Twitter lär man känna många människor. Hon är en av dem. En av dem som gör livet så mycket större genom att vara den hon är.
Cystisk fibros är en grym sjukdom. Det är väldigt tekniskt att läsa om det i alla torra förklaringar runt sjukdomen men det blir på ett helt annat sätt när man läser sånt här:
Tänk på att andas,
vilket absurt koncept
jag skrev det i rött på min hand
där jag noterar alla de ting jag
tenderar
att
glömmaKöp fil
Städa köket
Röntgen klockan tre
Andas in
Andas ut
ANDAS
Igår insåg jag det fullständigt absurda i den sjukdomen. Det slog mig som en blixt: det som för oss är så självklart: att ta ett andetag, att andas är för den som har cf en ständig kamp: varje andetag innebär smärta och arbete. För Johanna handlar det om att hela tiden hålla det stången – för att kunna vara en del av sitt liv. Hon är med överallt, och är socialare än många andra av oss.
Jag tror att hon gjort många av oss bättre genom att visa att det viktigaste handlar om att vara de vi är. Utan massa fernissa och planerande utan bara mötas.
Ett djupt andetag. Så oerhört värdefullt. Det är grymt att bli bestulen på det.
Det fantastiska med det hela är hennes stora hjärta. Det är hon som oftast frågar hur det är med en annan, som gärna bråkar på en om man jobbar för mycket. Som har en massa omsorg om andra människor. Så mycket omsorg om andra gör en själv liten. Vad är mina problem? Rätt små – jag kan andas, jag kan röra mig obehindrat.
Att lära känna Johanna är bland det viktigaste som hänt mig. Det ger mig en ödmjukhet inför livet och att se henne och hennes älskade Caleb är fantastiskt. De två handlar om vad kärlek i grunden är.
Tack Johanna för allt du lär mig.
Lucka 11: Geim, internet och bloggtips
Lördag. Inga barn hemma vilket gör att det är tyst. Tyst och rätt så trist. Katten och jag spenderar förmiddagen i nån sorts dvala. Stor del av den i sängen. Lyssnade på Hans Blix som pratade om Wikileaks, balanserat och positivt: han är så oerhört cool den mannen. Kul också att han sa ”jag läste på någon blogg att…” – bloggen är mainstream.
Samtidigt är det ju så att vi i den utveckling vi ser där varje internetanvändare också blivit potentiell innehållsproducent också får en förskjutning mot att den subjektiva åsikten kan bli fakta och att en individuell värdering kan förändra världsbilden hos många. Eller som min nya idol Andre Geim sa i sitt nobeltal:
Ögonblicklig information om allt och alla ger individer en möjlighet att jämställa åsikter med konsensus och paranoia med bevis.
Jag får ofta diskutera det här på mina föreläsningar om sociala medier eftersom jag inleder med en översikt över hur den generella värderingsförändringen och utvecklingen ser ut. Min inställning är att om vi idag har ett fullständigt genommedialiserat samhälle så måste skolan se till att låta mediekritik (Sanna Tryggs uppsats är riktigt bra) och analys av innehåll genomsyra alla delar – inte som någon egen liten del några veckor under tolv år. Det var en av de slutsatser som jag också kom fram till i min gamla D-uppsats om medias påverkan på vår världsbild som skrevs långt innan Internet blivit vad det är idag.
Nå. Det är ett arbete som pågår och det finns många duktiga IKT-lärare som jobbar för det. Skola 2.0 handlar inte om teknik utan om inställning och kunskap. Precis som det alltid gjort. Det är först då som det scenario som Geim målar upp inte kan hota ett samhälle som kan vara…gott.
Tänkte i alla fall tipsa om några bloggar som både innehåller åsikter och bra hantering av språket:
- Erik Hörnfeldts Bacon är en blogg som fascinerar mig. Det är en (mat)-dagbok som egentligen inte innehåller speciellt mycket djupa tankar (som jag råkar veta ändå finns i skallen på karln) men den är så välskriven, en sorts litterär ton – en grundton av defatism som jag gillar.
- Min vän Christina Stielli bloggar för Tara och det är högt och lågt, det är personligt och åtminstone för den som känner henne vet att hon är just sån: det går från yta, vardag till tankar på samhället, brinnande passion för ungdomsfrågor. Läsvärd och fr a värd att följa en längre tid.
- En ny bekantskap är Gert Frost som på Motviktigt gör det flera av oss andra också gör – noterar, beskriver och sätter oss lite på tvären ibland. Den bloggen kommer att bli en av mina förslag på läsning för de studenter jag ska träffa i slutet av januari för att prata digital PR och den nya marknadsföringen.
Andra tips finns på mitt gamla projekt: Tweepblogs.
För övrigt är det julfest ikväll. Round Table och Ladies Circle i Borlänge. Jag försöker att inte lägga mig i tekniken men jag undrar om de får till det. Jag hoppade ju av RT i samband med att jag startade mitt eget företag och insåg att jag skulle komma att åka oerhört mycket så jag har inget med planerandet att göra vilket HS har. Jag har lovat att hjälpa till med några grejer så gårdagen innebär att fippla med Spotify-listor. Jag börjar uppskatta mitt Premium-konto nu och kör också mobilklienten på Ipaden även om det inte finns någon specialanpassad. Perfekt att ha i bilen faktiskt – tillsammans med FM-sändaren så har man bra översikt med Ipaden på sätet bredvid.
Lämnar er med dagens Spotifylista.
Bloggen som aldrig dör
Deepedition kommer att leva vidare. Jag inser att jag inte kan sluta. Det är min omniblogg, det är lika mycket jag som något annat.
Jag hade verkligen bestämt mig för att sluta att blogga som privatperson. Jag var less på Deepedition. Less på att aldrig riktigt ha tid att skriva. Jag skulle behöva fokusera på DigitalPR-bloggen. Twitter tog en massa tid. Facebook var lika kul det. Kände att jag målat in mig i ett blogghörn där jag skulle vara politisk, hela tiden genomtänkt, hitta extremt mycket länkar och hela tiden kände jag ”fan – jag måste se till att skriva om något som andra vill länka till”.
Jag gillar det Christian säger här: bloggande handlar om att dela. Samtidigt känner jag igen mig i det som Judith skriver om att glömma bort lite vad bloggandet handlade om. När man börjat att jobba med digital pr som jag gör och när tiden går åt till att jaga mer kunskap, stå högst upp på stegen – så hinns det inte med, och man blir lite av den som på många sätt ”en gång var den där bloggaren”.
Det vi också ser i undersökningen Svenskarna och Internet är att det är relativt få som bloggar. Och bloggandet handlar mycket om ”modebloggandet”. Samtidigt vet jag genom mitt jobb att det finns en fantastisk och vibrerande bloggosfär utanför listorna, utanför proffsbloggare – där vanliga människor skriver om sina liv, där små företag delar med sig av sin kunskap till sina kunder och vänner, där människor med olika intressen hittar varandra och kan dela med sig av sin kunskap och sitt engagemang.
Samtidigt så har jag bloggat sen 2001. Jag har skrivit och skrivit på nätet sedan 1995 och jag är skribent i mitt hjärta. Det är en livsstil. 140 tecken räcker inte. Statusuppdateringar räcker inte. Jag behöver skriva längre texter. Och texter som inte handlar om reklam, pr, sociala medier eller planningstuff.
Jag behöver ventilen – den ventil som jag insåg jag behövde efter ett par år med Researcher. Och jag tror att jag behöver den ännu.
Deepedition kommer fortsätta vara ”om allt det andra”. En ”omniblogg” och skrivas utifrån det underbara citat jag hittade när jag gjorde research för en bloggkurs:
A blog is merely a tool that lets you do anything from change the world to share your shopping list.
Det som kommer att hända är att jag i jul tänker bygga om utseendet. Det ska bli mer rent, mindre plotter, mindre listor och saker. Texten ska vara det som är viktigt. Deepedition klarade sig den här gången också. Det är lite bloggen som aldrig dör trots att dess upphovsman då och då tröttnar.
Välkomna att följa med på resan.
Ber om överseende med ett avsked
Jag har läst Liftarens Guide till Galaxen sju gånger. Alla böckerna. Det finns mycket … ”sött” i dem på något sätt.
They found a coin and helped him to the telescope. He complained and insulted them, but they helped him look at each individual letter in turn, The first letter was a ”w”, the second an ”e”. Then there was a gap. An ”a” followed, then a ”p”, an ”o” and an ”l”.
Marvin paused for a rest.
After a few moments they resumed and let him see the ”o”, the ”g”, the ”i”, the ”s” and the ”e”.
The next two words were ”for” and ”the”. The last one was a long one, and Marvin needed another rest before he could tackle it.
It started with an ”i”, then ”n” then a ”c”. Next came an ”o” and an ”n”, followed by a ”v”, an ”e”, another ”n” and an ”i”.
After a final pause, Marvin gathered his strength for the last stretch.
He read the ”e”, the ”n”, the ”c” and at last the final ”e”, and staggered back into their arms.
”I think,” he murmured at last, from deep within his corroding rattling thorax, ”I feel good about it.”
Mitt inlägg i söndags var ett avsked men självklart med hopp om återseende. Till bloggen. Samtidigt var det svårt att slutgiltigt ta det beslutet – att förklara det. Bloggen har varit en del av mig sen 2005. Det är en kär gammal vän men också numera något som känns en smula… jobbigt.
Det känns som om deepedition.com gjort sitt. Det spretar för mycket, det finns inte så mycket jag vill skriva om just nu. Så jag väljer att lägga den på is. Eller helt enkelt: jag tackar för fisken, ber om ursäkt för eventuella missförstånd och att ha överseende med att – well: jag kanske ångrar mig. Nån gång.
Digitalpr kommer fortsätta. Inriktad på ny marknadsföring, digitala medier och den fantastiska utveckling som sker just nu. Jag finns på Twitter @deeped. Kanske väljer jag att starta en ny blogg någon annanstans. Vi får se.
Grattis Bosse!
Innan jag fick barn så trodde jag väl inte att man skulle bli sådär ”mushy” när man läser om andras förlossningar – men när jag läser om Bosses (ja jag vet – han heter Jack Alexander och DVIJDVS heter Linda men jag är en dividisk person :)) förlossning och att den långa resan nu är över för Linda och D så minns jag självklart båda förlossningarna jag själv varit med på – och blir sådär tårögd. För det är något väldigt stort – stort som fan – att få barn.
Det är så jäkla underbart det här. Som jag skrev på Facebook: man ska inte bara gratulera föräldrarna utan också Bosse/Jack Alexander – för han har verkligen fått ett par pärlor till föräldrar.
(festar till det med en bild på pappa D från Stora Bloggpriset.)
Som livet
När man följer ett antal bloggar så händer det i vissa fall att stora viktiga saker händer de personer man läst länge. Högt och lågt, lycka och sorg. Idag blev det så påtagligt
- Äntligen ska bloggbebisen #1 komma till världen. Bosse har äntligen fått för sig att det är dags att göra entré.
- Jag har följt Ulrika länge länge. Och Gustav sekundärt. De skulle gifta sig ju. Så blev det inte. Även om det verkar en ordnad reträtt så är det sorgligt.
För mig är det här kanske det allra bästa med sociala medier – att få följa livet hos människor som man lärt sig tycka om eftersom man läst deras ord länge. Sociala medier är som livet.
Uppdatering:
Hurra! Bosse is in da house!
Tystnaden som talar
Jag har valt att även när jag började som egen konsult att hålla Deepedition öppen. Det finns här många postningar som knappast kan kallas annat än rätt så öppna, ”blatanta” för att roa sig med lite nyspråksskapande. Det har varit ett val. Jag har valt att berätta att jag varit utbränd, att jag har en kronisk depression och jag står för mina åsikter – och står för att jag då och då lär mig nya saker och ändrar mig.
När jag läser Elza Dunkels postning ”Radiotystnad” så känner jag ändå igen mig. Jag har blivit tystare, deepedition har blivit ”snällare” och jag berättar mindre idag än vad jag gjort. För på något sätt var det lättare förut – när jag inte var påpassad, känd inom vissa kretsar – liksom att det var enklare när vi bloggare och sociala medienördar var en sorts udda subgrupp.
Idag är något annat: idag väljer jag att idka mycket mer självcensur än förut. Inte för att jag är rädd utan för att jag inte orkar att ta alla strider med troll, foliehattar och generella idioter. Och jag har ingen lust att försvara mig för uppdragsgivare som blir oroade av att jag låter saker om mig själv komma ut i det öppna.
Jag har skrivit om att skaffa sig en personlig sociala mediestrategi på min företagsblogg och det blir onekligen viktigare och viktigare att tänka över vem man vill vara på nätet. Det jag kan tycka är synd är att det mer och mer lutar åt att vi mörkar mer än öppnar upp.
Sociala medier gör att man träffas mer
Den som tror att sociala medier gör människor isolerade från den där ”riktiga världen” kan fundera över följande:
#tweetupsthlm har 65 st anmälda till på fredag. Det handlar om att träffa folk som man twittrat med.
SSWC gick av stapeln förra året på en ö i Blekinge. I år är det 600 personer som vill med. På som högst 250 platser.
I helgen har Geek Girls Meetup varit. En mängd spännande föreläsningar och massor av smarta människor har mötts.
Överallt i Sverige äts det lunch med Social Media Club. Den 18e juni kommer nästa träff ske med den klubb jag driver tillsammans med @entapir: Social Media Club Dalarna.
Jag tycker det här är en viktig slutsats:
If anything, the internet, and the recent boom in networking, has allowed people to step out and find groups and events that they feel comfortable attending. The internet is not going to change who we are, it is just an extension of who we are.
Tweepblogs #20
Jag har inget bra svar för vad som är en perfekt bloggpost. Jag tror helt enkelt att den måste utgå från bloggaren själv. Om den som skriver postningen syns mellan raderna så blir det något annat än det vi är vana vid: rätt opersonliga artiklar i tidningar. De har självklart ett värde men samtidigt är bloggposten något annat. Här finns några smarta tips.
Dags för lite nya tips från mina twittervänner.
- @anetteivar skriver en sån här klassisk dagboksblogg. Det kan vara rätt intressant att läsa.
- @lenbys är e-utvecklare inom utbildning. Hennes blogg är en pärla i ny teknik och pedagogik.
- @markuswallgren är präst och bloggar om det och sitt liv.
- @klaratovhult är piratpartist precis som @opassande. Medan Emma bloggar nästan uteslutande om piratrelaterade frågor så blandar Klara allt i sin blogg. Läs dem båda om ni inte gör det redan.
- @blondinrikard är en annan pirat i flödet som bloggar om såväl piratfrågor som andra nätfrågor.
- @noragreta är en av de rätt många bibliotekarier som förstått att nyttja nätet. Det är spännande eftersom det var samma sak i den tidiga svenska bloggosfären. Hennes blogg är spännande tankar som kan lära oss kommunikatörer en hel del om sociala medier.
- @folin har en blogg som fr a är intressant utifrån den konflikt som beskrivs mellan hans dåvarande flickvän och en mäklare. Läs om hur såväl Mäklarsamfundet som fr a mäklaren Husera sannerligen misslyckas med att hantera sina kundkontakter. För övrigt verkar han mest använda den för att puffa för sina ledartexter.
- @mattias_neo är redaktör på Neo och hans blogg En Vanlig Svensson är kanske inte helt okänd :)
- @mzkaribien har en mycket vacker blogg. Om sorg, om ensamhet men också om styrka och vilja att gå vidare. Ordflödet är kompakt och blandar dagboken med alla tankar som dväljs i en levande själ.
- @piratforlaget skrivs av Mattias Boström som jobbar på Piratförlaget. Dock är det mer intressant att faktiskt läsa hans egen blogg som inte uppdateras så jätteofta men hela tiden innehåller spännande brottstycken av hans liv.
Om du vill följa mig på Twitter så är du välkommen: jag kallas @deeped där.