Internet förändras men åt vilket håll är upp till oss att försöka påverka.

Mina poster om FRA-lagen när det begav sig.

Bloggar etiketter: FRA, FRA-lagen, IPRed, PIPA, SOPA

Varför? Det är ett lagförslag som angår amerikaner? Knappast. Idag är Internet globalt – en lag som SOPA innebär att vi nätanvändare kommer att beröras stort. Friheten på nätet blir omskuren hela tiden och dessa lagförslag innebär stora faror för den som driver en tjänst – stor som liten.

Men är det inte viktigt att stoppa piratkopiering? Jag har tagit ställning genom att stödja Piratpartiet många gånger. För jag tror inte att de lagar som idag driver immaterialrätten är möjliga att fortsätta att ha i en värld där mer och mer blir digitalt. Det innebär inte att jag anser att allt ska vara gratis – men såväl affärsmodeller som lagrum måste bli logiska gentemot den utveckling som sker.

Bloggar etiketter: blackout, PIPA, SOPA

Jordens undergång är nära. Det perfekta vapnet är skapat. Som fullkomligt förintar all form av produktivitet, motstånd och eget tänkande. Vi ser slutet på den värld vi känner. Mängder av intellektuella, produktiva och nyttiga personer är fast i det knark som släppts lös på det mobila internet. Den letar sig in överallt och tar över, den blir det enda som betyder något. Folk kommer sälja sina barn på Ebay, glömma bort att äta. Människor kommer att förolyckas då de kör av vägen eftersom det välkända plinget hörts från deras telefon. Vi kommer se hur naturen tar över städerna, hur vinddrivna existenser vandrar omkring zombielikt inneslutna i det enda som de bryr sig om.

Wordfeud.

Wordfeud är Alfapet i din mobil. Som du spelar mot dina vänner. Det är så oerhört beroendeframkallande att Socialstyrelsen bör utfärda varningar. Vi kommer se tidningsskriverier som är värre än de som skrevs om Facebooks förstörande av både ungdom och produktivitet. Entreprenörer kommer se sin chans att starta behandlingshem och många kommer att behöva avgiftas och gå år ut och år in i AW – anonyma wordfeudianer.

Det är helt sjukt. Och det jag lärt mig: de flesta reklamare suger hårt på spelet. Framförallt copywriters (förutom @jockethereal då). Journalister är för jävliga på det. Liksom it-människor. Och den svenska ordlistan är minst sagt surrealistiskt inkonsekvent. Men vad spelar det för roll? Man jagar de bästa kombinationerna och alla små extrarutor.

Den som gillade Alfapet och tyckte Betapet var grejen bör undvika att smittas av det här. Trots att det finns en värdelös chatfunktion som den enda egentliga sociala delen och att det inte finns några som helst delningsfunktioner, kopplingar mellan ens sociala graf på Facebook och spelet så har det blivit oerhört galet och det går som en löpeld. Twitter är öde, Facebook säljer Marks lockar till hairextensions och Google skapar Scrabble+. Typ.

Bloggar etiketter: alfapet, Iphone, spel, tävla, Wordfeud

Varför gav jag mig på en sån här idiotgrej? Jag har skrivit säkert 400 ”tack” i olika modigenrer: hade alla som står på min vänlista på Facebook grattat mig skulle det blivit oerhört svettigt :).

Två saker som jag noterar nu när min födelsedag är över:

1. Jag har sett till att inte skriva precis samma sak. Däremot är det många som skriver ungefär samma korta meddelande till alla som står i födelsedagslistan. Och man är inte van att någon tackar. Så jag tror att det handlar lika mycket om den som grattas som den som grattar.
2. Jag har fått en ganska bra genomgång av min vänlista. Jag har ställt frågor till vissa, kommentarer till vissa skeenden som jag kommer ihåg och – det har varit väldigt kul att få grattishälsningar! Tror det är ett av problemen: att man borde se en grattishälsning som en invitation till att prata med varandra.

Vad tycker du om födelsedagshälsningar mm på Facebook?

Det har varit en fantastisk dag helt enkelt. Tack alla!

Bloggar etiketter: födelsedag, grattis, svar

Det har blivit lite uppmärksamhet runt att jag bytte bort mitt ena mellannamn till min handle.

Kul och samtidigt lite oväntat. Eller snarare så inser jag att min förflugna idé – delvis född ur irritation runt PRVs hantering av mitt företagsnamn – faktiskt är lite speciellt.

Efter att jag valt att göra den ganska svåra resan att välja att ta mitt mer personliga namn till företagsnamn så kändes det som om det inte var så långt hopp att välja att också ta det namn som många kallar mig till ett riktigt.

Deeped kommer från Deepedition, ett namn jag valde efter att jag drivit en reklamblogg länge och ville ha någon annanstans att skriva ”om allt det andra”.

Samtidigt har Deeped en längre historia. Efter att jag kommit ur min sjukskrivning funderade jag på att markera det faktum att jag var tillbaka. Deepavali (diwali) var en historia jag gillade: att Rama kom tillbaka efter att vunnit över demonerna. En fest som handlar om återkomst från det mörka.

Idag har flera uppmärksammat det hela och jag inser att jag kanske gjort något som inte så många gjort innan: valt min onlinehandle till ett riktigt namn. Jocke skriver:

Som sagt, det är inte längre så att vi självklart eller enbart skapar vår identitet offline och projicerar den online.

Och Doktor Spinn påpekar att det är coolt – och übergeekigt:

A leading figure in the Nordic social web hemisphere exchanges his middle name for his handle, deeped. I iguess you could argue whether it’s cool or übergeeky, but I for one cant really make that distinction. If it’s übergeeky, well, then it’s also cool, right?

Jag tycker både pinpointar en ganska viktig sak – att det vi är på nätet inte är något annat än det vi är på andra ställen. Det är en utveckling som skett. Bakom varje handle finns ofta en historia och idag skapar vi våra identiteter lika mycket på nätet som vi gör i det fysiska. Vi skapar våra sociala nätverk inte bara på Facebook med våra analoga namn utan lika mycket som handles på Twitter, på andra nätverk. För vissa av oss har det redan blivit en del av vår identitet på många sätt mer än de namn som vi fick av våra föräldrar. Våra digitala liv genomsyrar mer och mer av vår vardag – de blir en del av den helhet som vi kan kalla oss.

Det ska bli riktigt kul att skaffa nytt körkort. Och få förklara vad Deeped handlar om: det kommer förhoppningsvis leda till en massa spännande diskussioner runt identitet, digitalt liv och vad ett namn egentligen står för.

Uppdatering: Cool att @Kazarnowicz gjort det redan för elva år sen.

- At this touchy thingy. Never mind the default.

Bloggar etiketter: böcker, Stora Bokbytardagen

Min 50k tweet valde jag att göra något av:

För det slog mig idag när jag satt och tittade på det ständigt rörliga flödet jag har – jag följer idag 2545 personer vilket gör att realtidsuppdateringen är en konstant flod av information – vilken fantastisk blandning det är.

Allt från att @federley skriver underliga tweets från en tågresa, @techcrunch skyfflar nyheter runt sociala medier, @marthanna säger godnatt, livetweets från State of the union, diskussioner om barnkläders storlek och självklart – en ström av tweets via hashtaggen #Jan25 från Kairo där demonstrationerna möter motstånd från polisen.

Twitter är för mig både arbetsredskap, ett enkelt sätt att hålla mig uppdaterad men också en snabb konversationskanal som inte kräver så mycket som en chat gör. 140 tecken är aldrig jobbigt att få ihop och genom alla smarta funktioner (mentions via @-tecknet, hashtags och retweets är alla skapade av de tidiga användarna och inkorporerade i plattformen), som användare skapade i begynnelsen, blir Twitter en plattform som både är nytta och nöje.

@sokmotorkonsult listade sina 250 favorittwittrare tidigare i veckan och @per_p har skrivit en positiv postning (provocerande för många) om sin twitterelit. Genom Twitter har jag lärt känna @johannas som lärt mig en ny ödmjukhet inför livet och skapat nya jobbtillfällen för Strandh DigitalPR.

Är Twitter istället för Facebook? Nej, inte alls. Twitter handlar om ett annat förhållningssätt, ett annat sätt att konversera. Om Facebook kan vara lite av en middagsbjudning, där man faktiskt ofta följer en konversation på ett strukturerat sätt så är Twitter mycket mer ett coctailparty: man kliver in i flödet, lyssnar av och konverserar en stund för att sedan fortsätta att lyssna någon annanstans – eller så går man och gör något annat. Twitter och Facebook kompletterar varandra i mitt liv. Till viss del överlappar mina vänner på Facebook de som jag följer på Twitter men inte fullt ut. På Facebook har jag många gamla vänner, skolkompisar, kontakter som jag inte har på Twitter – och vice versa när det gäller många jobbkontakter, branschkollegor med flera som jag följer på Twitter men inte har som vänner på Facebook.

Hur hinner jag med då? För mig, som pysslat med sociala medier på olika sätt redan innan det hette det: mailinglistor, IRC, BBSer och bloggar och de senaste åren arbetat, andats och levt sociala medier 24/7 så är det för mig en del av livet. Sociala medier handlar om arbete, om socialt liv och om att förenkla och effektivisera en mängd saker i min vardag: för jag håller mig informerad, jag har ett grymt smart nätverk att fråga saker och jag är aldrig ensam.

Det är det som kritikerna inte förstått. Det kan man inte göra om man inte prövar att utnyttja sociala medier inte bara som medier utan som just sociala: dialog, konversation och utbyte.

Ps. Just ja. Idag skaffade min son Twitter också. Han är nog rätt ensam om det i klassen visserligen men ändå. Och direkt började han följa sånt som intresserar honom – offentliga konton för hans favoritspel. Så mig förstås :) Ds.

Bloggar etiketter: sociala medier, Twitter

Så – ta en runda förbi Skräpkorgen i din blogg och kolla genom vad som finns där. Det enda sättet att komma från det här är att många klickar på ”Inte spam” på de pingar som faktiskt är riktiga pingar och kommentarer.

WordPress:

Blogger:

Bloggar etiketter: Akismet, bloggar, spam

Total shameless selfpromotion ahead!

Alltså: jag har lyssnat på Sator sen de kom ut med deras första skiva Slammer! och minns med förskräckt förtjusning deras spelning på Gammelgårdsrocken i Köping i Karlbergsskogen 1988 då polisen dök upp eftersom de spelat så högt att en gubbe på lasarettet gick och dog. Typ. (Polisen blev för övrigt bortjagade av ett gäng synnerligen påtända punkare… själv roade jag mig med att servera kaffe och möta Pena från bandet Blue Crow Men för första gången – en man jag typ tio år senare skulle arbeta tillsammans med och bli vän med. I Borlänge.)

Sen dess har jag sett dem på Dalarocken, på en galen klubbspelning i Västerås och på andra ställen. Men fan – att se dem lira i vardagsrummet på Vågmästarvägen (eller om det behövs så kan vi säkert fixa klubb nere på Palladium Dalarna :)). Och jodå – vi lär nog parta lite.

Nu har Norrlands Guld* en tävling där man kan vinna en konsert med Sator hemma hos sig. Min idé med ”hemma” är inte bara hemma hos mig: det handlar om hemma för Sator. Borlänge. FTW.

Så jag tycker fan det är dags att de kommer till Forssa och spelar. Att de kommer hem till Borlänge. Och dagen efter lär bli så här.

Så rösta på min raider på Norrlands Gulds tävling. Annars (glöm inte att vi pratar om Borlänge… :))

*Eftersom jag jobbar inom PR-branschen och arbetar fram dylika tävlingar så: nej, jag har inget med den här tävlingen eller Norrlands Guld, eller Spendrups att göra. I det här fallet vill jag bara vinna en konsert med Sator.

Bloggar etiketter: Blue Crow Men, Borlänge, Facebook, Forssa, hemma, Köping, Norrlands Guld, Palladium Dalarna, Pena, Sator, tävling

They found a coin and helped him to the telescope. He complained and insulted them, but they helped him look at each individual letter in turn, The first letter was a ”w”, the second an ”e”. Then there was a gap. An ”a” followed, then a ”p”, an ”o” and an ”l”.

Marvin paused for a rest.

After a few moments they resumed and let him see the ”o”, the ”g”, the ”i”, the ”s” and the ”e”.

The next two words were ”for” and ”the”. The last one was a long one, and Marvin needed another rest before he could tackle it.

It started with an ”i”, then ”n” then a ”c”. Next came an ”o” and an ”n”, followed by a ”v”, an ”e”, another ”n” and an ”i”.

After a final pause, Marvin gathered his strength for the last stretch.

He read the ”e”, the ”n”, the ”c” and at last the final ”e”, and staggered back into their arms.

”I think,” he murmured at last, from deep within his corroding rattling thorax, ”I feel good about it.”

Mitt inlägg i söndags var ett avsked men självklart med hopp om återseende. Till bloggen. Samtidigt var det svårt att slutgiltigt ta det beslutet – att förklara det. Bloggen har varit en del av mig sen 2005. Det är en kär gammal vän men också numera något som känns en smula… jobbigt.

Det känns som om deepedition.com gjort sitt. Det spretar för mycket, det finns inte så mycket jag vill skriva om just nu. Så jag väljer att lägga den på is. Eller helt enkelt: jag tackar för fisken, ber om ursäkt för eventuella missförstånd och att ha överseende med att – well: jag kanske ångrar mig. Nån gång.

Digitalpr kommer fortsätta. Inriktad på ny marknadsföring, digitala medier och den fantastiska utveckling som sker just nu. Jag finns på Twitter @deeped. Kanske väljer jag att starta en ny blogg någon annanstans. Vi får se.

Bloggar etiketter: slut