Piratpolitik, röstinvestering och fotboll

Jag har varit på fotbollscup i Örebro med sonen. Det gick ok. Därför har jag inte kunnat läsa in mig på det som händer: mitt fokus har varit på P11 Forssa BK :). Men jag har ändå sett hur ungdomsfotboll många gånger kan likna politik. Situationen vi har idag är att Piratpartiet är ett ungt lag med stort hjärta men som sätts mot ett antal A-lag.

Ser dock att Piratpartiet visar sig vara ett parti som väljer att ta tag i saker. De omarbetar sitt valmanifest, de diskuterar det som hände förra veckan. Det är starkt, det är trovärdigt och jag blir onekligen för min egen del gladare. Det visar att det faktiskt lyssnas på de som faktiskt har koll. Och på en hel del andra, både internt och externt.

Jag måste ge stor eloge till att alla beslut är öppna. Jag skulle gärna se andra partiers interna dokument också… Dock måste jag nog rynka på pannan i vissa delar när jag läser det här styrelseprotokollet. Vad tycker ni? Det är onekligen en hel del hack and slash bakom det här. Ord som "skenvotering" och "besluta om xxx in blanco" oroar mig lite. Ett parti som går ut med att vara medlemmarna och inte bara partiledningen och samtidigt upplevs av sina egna som sätta valmanifest utan att medlemmarna får rösta diffar lite med min demokratisyn. Visst: det händer i de andra partierna också – men de har inte en ganska hög svansföring när det gäller medbestämmande mm. Bara för att andra gör fel så behöver inte alla göra det liksom.

Att det sedan finns en mängd personer som väljer att fortsätta att försöka alienera kritikerna, både inom och utanför PP, må vara hänt. Det är onekligen ett problem – men ett problem i taget. Dock måste PP lyckas att få in i skallen på sina engagerade och passionerade medlemmar att det inte är någon god strategi att kalla kritiker för dumma i huvudet som inte förstod vad Falkvinge "egentligen menade".

Andra förstår inte vad min och andras kritik går ut på. Varför det som hände faktiskt är ett problem och att något annat parti, om de stod på tå, enkelt nu kunde stjäla Piratpartiets kärnfrågor och därmed totalt slå undan fötterna på PP.

Krasst kan jag förklara varför jag i flera postningar diskuterat frågan utifrån PPs möjlighet att komma in i riksdagen snarare än att ingående studera valmanifest kontra Ricks uttalande och sedan påpeka att det är en ödesdag för hur de hanterar krisen. Annars är det tack och hej. Insikterna om att det finns en grundläggande spänning mellan integritet och total informationsfrihet verkar ha gått in (något jag baserade min diskussion om Wikileaks på bland annat). Vem är vi beredd att offra integriteten hos?

Det här är min personliga tanke, om min egen röst – alltså behöver ingen börja jiddra om att man inte tänker så: det är fritt fram att agera och tänka hur man vill.

Jag har en röst. Den har ett värde, dels för mig: det är en av de tillgångar jag har för att påverka samhället, dels för de politiska partier som vill nå en maktposition för att kunna skapa det samhälle de ser som det bästa. Mitt värde – min tillgång kan jag sedan välja att investera i det jag tror ger mest avkastning: i det här fallet helt enkelt det parti och de personer jag anser kunna föra fram de frågor jag tycker är viktigast i de beslutande organ som finns. Det är en investering som innebär att jag vill ha tilltro till de som ska förvalta min tillgång – i det här fallet min röst. Det handlar om sakfrågor men också om de personer som ska föra min rösts talan i riksdagen kan klara av att göra det, kan det parti som jag väljer att investera min röst i hantera det politiska livet? Så oavsett om jag tycker en sakfråga är viktig så är det inte nog. Ser jag att ingen kan förädla och förmera mitt värde jag investerat kan jag välja att investera det någon annanstans: inom andra maktcentra. Det är därför strategi och PR-insikt är viktig inom politiken. Det är naivt att mena att det inte ska vara så: vi tar inte bara en sakfråga och går på den – vi vill också att den som ska företräda mig faktiskt klarar av att sälja in det: vilket kräver taktisk briljans, strategisk smartness och förståelse för medielogik.

Det är en krass synpunkt – men det handlar om att vara realist. Självklart måste innehavsfrågan diskuteras – den har helt klart en massa problematik i sig, vilket jag noterat i samband med diskussionen om fiktiva teckningar och tittförbudet. Men att gå till val handlar om att välja sina strider: att inse att frågor som ska tas upp måste appellera till ett ganska stort antal väljare. Den här frågan kräver extremt mycket pedagogik och tid. Att öppet säga att det är en viktig fråga är en sak: att göra barnporr till en valfråga tycker jag fortfarande är huvudlöst – hur galen lagstiftningen än är.

Självklart – ingen förväntar sig att PP ska vara lika märkligt flata som Folkpartiet som i sin tur går till val på ett burkaförbud, som klart influerats av SDs framgångar respektive ett förslag om att föräldrar ska vara i skolan och ta hand om sina stökiga ungar vilket är ett förslag som blundar och förenklar verkligheten in absurdum. Det är lika galen valtaktik.

När jag stod och tittade på fotbollsmatcherna kunde jag inte annat än att tänka på allt det här. En fotbollsmatch är inte bara att slänga ut en boll och låta alla försöka göra mål. Det handlar om att hitta linjer i spelet, göra smarta spelupplägg och använda kraften och tillgångarna på bästa sätt för att i slutänden faktiskt göra mål. Att ha en vass avslutare är viktigt precis som att se till att det finns bra backar som kan hantera ett anfall, ett mittfält som kan fördela spelet och hjälpa till där det behövs liksom spelare på sidorna som kan starta anfallen och mata rätt bollar till forwarden, eller också göra mål när det behövs. Det finns regler – både skrivna såväl som oskrivna och en publik som faktiskt kommer att ha åsikter, kommer att försöka påverka hur spelet går oavsett vad coacher, domare och andra vill.

Det är något som många i den här diskussionen behöver inse. Politik är inte bara engagemang och att springa så fort som möjligt mot målet utan att smart använda sitt lag och förvalta bollen för att med rätt tajming kunna göra mål. Om forwarden inte gör mål, eller om coachen inte lyckas med att inspirera, ge rätt taktisk information och i realtid ge stöd åt besluten på planen så bör de bytas ut.

Är det egentligen så svårt att förstå?

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Piratpartiets ödesdag

Inför Valvaka.tv hade jag tänkt att faktiskt sätta mig och försöka skriva en lång bloggpost om vad jag faktiskt står politiskt. Det skulle inneburit en ganska lång historisk odyssé genom såväl socialdemokraternas kristna vänsterfalang, till Ungsocialisterna och till anarkismen för att sedan röra sig (den som inte är kommunist när den är ung har inget hjärta ni vet…) mot liberalism och slutligen hamna i libertarianism: hyperindividualistisk frihetsälskande.

Kappvändare? Nej. Däremot har jag valt att gå efter mitt hjärta och min hjärna istället för att stanna kvar när jag sett att mina åsikter och ett parti eller en gruppering inte längre rockar.

Och jag ska inte sticka under stol med att jag känt mig närmast många av piratfrågorna – även om nu valmanifestet fick mig att fundera. De senaste riksdagsvalen valt att rösta blankt och egentligen: utifrån min rätt cyniska sida och ogillande av statlig inblandning ser jag som princip att jag egentligen borde låta bli. Det här riksdagsvalet kunde blivit första gången på länge jag röstade på ett parti.

Efter idag: det sorgliga utspelet från Rick Falkvinge och de många piratpartister som hudflängt mig och andra på grund av vår kritik känner jag mig vilsen. Eller tillbaka till ruta ett. Jardenberg har uttryckt sin vilsenhet och jag kan känna igen mig även om jag valt att inte vara medlem i PP. För idag har tyvärr piraterna inte visat det jag hoppades på efter ep-valet.

Det sorgligaste är alla de blinda sekteristiska piratpartister (notera att jag inte nu drar alla över en kam – flera goda diskussioner har funnits och det finns flera i partiet som jag håller högt, gillar men tyvärr idag alltför få gentemot en massa orerande, foliehattande och trollande idioter) som nu likt SD-puckon orerar vilt i kommentarsfälten. Som inte förstår att det faktiskt inte spelar någon roll vad Rick menade, att det handlar inte om SR klippt eller inte: det här sätter sig i skallen på folk som annars kunde gett PP en röst och i varje debatt kommer det här hänga med. Människor kommer inte våga knysta att de gillar Piratpartiet eftersom man då kommer behöva försvara sig mot den här saken. Piratpartiet riskerar att bli en paria som SD. Om det var jobbigt att alla politiska motståndare anklagade PP för att vara ett fildelningsparti – gissa hur jobbigt det blir nu. Det blir så enkelt för de andra partiledarna att stänga ute PP från debatterna med hänvisning att man inte vill debattera med personer som står för legalisering av barnporr precis som man inte vill debattera med personer som är invandrarfientliga.

Naiviteten i att ”vi gör inte som andra” är beklämmande: tror ni på fullaste allvar att pr utvecklats i ett vakuum? Medialogiken fungerar så här – vill man vara med och leka är det bara att gilla läget. Oavsett vad ni tycker så behövs det mer än en dementi. Det behövs starka uttalanden mot det som sagts. Det kan behövas symbolhandlingar – som jag tidigare sagt: Rick måste gå undan. Hans credd är uttömd. Han är bränd. Ingen kommer ta honom på allvar – nästa uttalande kommer enkelt kunna viftas bort med att ”vi vet väl inte om han menar det han säger”.

Fattar inte riktigt vad alla dessa (unga?) arga pirater hoppas att vinna med att dissa personer som mig, Jocke och Unni Drougge när vi med ganska lång erfarenhet av marknadsföring, media och pr inser att det här slog undan benen på Piratpartiet? Vad försöker ni bevisa för människor som stått upp för de frågor som är Piratpartiets grundfrågor? Om ni får tyst på oss – tror ni det försvinner då?

Det som gör mig ondast är de fantastiska personer som jag känner och som satsat tid, pengar och sitt renommé i Piratpartiets namn och som nu kommer bli ifrågasatta på grund av det här. Och att de viktiga frågorna om yttrandefrihet, nätintegritet och öppenhet förfulas genom att kopplas ihop med ett klantigt uttalande av en nyvaken ofokuserad partiledare som glömmer bort att det inte är hans åsikter som är partiets utan faktiskt tvärtom.

Bloggar etiketter: , , , ,

Bombhögern visar att Wikileaks behövs

Om vi lämnar paradoxen som Wikileaks faktiskt visar (tidigare postningar här ochhär) i såväl min som många andras önskan om öppenhet kontra individens rätt till personlig integritet så kan man lugnt säga att det hela har det positiva delar. Det har onekligen visat upp ”bombhögerns” (underbart att det gamla skällsordet kommer fram igen) sanna ansikte. HAX samlar ihop några länkar och Copyriot beskriver ännu mer runt att de neokonservativas hybris, och det är onekligen den där gamla bombhögern som visar upp sig. Detta är något som också Skånskans ledare tar uppnär det gäller hur amerikanska myndigheters hantering av Wikileaks Jakob Applebaum som blev kvarhållen i flera timmar och förhörd, fråntagen sina mobiltelefoner och hans dator gicks igenom minutiöst.

Min något retoriska fråga om vad som faktiskt skiljer Wikileaks och FRA-lagen har fått Olofb att blogga om det – jag tycker det är en intressant postning som onekligen startade en mängd ytterligare diskussioner.

Martin Jönsson tar också ställning: läckan är ypperligt intressant och Wikileaks är som journalism borde vara mer. Han menar att det handlar om transparens.

Julian Assange, mannen som alltså vissa amerikanska politiker vill se kidnappad och kan tänka sig göra det även om det är på annat suveränt territorium, har själv uttalat sig runt det hela.

Missa inte hur Marcus Fridholm beskriver Wikileaks generella arbete. Det är mycket bra och pedagogiskt. Sen är det öppet för diskussion när det gäller att slutgiltigt definiera om vi nu fått en ”wikileaks”-journalistik.

Om jag ändå får fortsätta att vara lite motvalls, och även om jag sjunger med i hyllningskören ändå ifrågasätta så diskuterade några av oss också problemet med att Wikileaks riskerar att monopolisera whistleblower-marknaden. Är det en fara? Blir då Wikileaks en sån mäktig röst att den riskerar att dränkas av sig själv? Jag har ingen åsikt egentligen – det är bara en farhåga om att den som blir för stor tenderar att också bli mindre progressiv. Eller?

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Sex är alltså värre än våld om barn är inblandade

Jag tycker generellt det här är svårt. Jag har skrivit om det två gånger och diskussionen är infekterad. I en kommentar fick jag kritik eftersom jag, tillsammans med andra, hela tiden lägger till att jag ogillar barnporr. [Detta är en uppdatering eftersom jag insåg att jag inte skrivit klart postningen]Det är inte så konstigt: jag gör det. När det handlar om övergrepp. Problemet handlar om när vi som stat väljer att stifta lagar som är inkonsekventa och som blir morallagar istället för lagar som beivrar och skyddar faktiskt utsatta. Det är då vi hamnar i en situation där det inte längre är ett brott mot en person det handlar om utan brott mot en uppfattad gemensam åsikt. Hur rätt den åsikten än kan vara så måste det ifrågasättas.

Mina grundläggande invändningar är:

  • Fiktion är inte övergrepp mot en enskild person vilket gör en sån lag oerhört subjektiv och moraldriven snarare än till för att beivra och förhindra brott.
  • Att lagföra fiktiva bilder innebär en moras mot censur vilket skapar öppningar för ytterligare censur av yttrandefrihet och i slutänden tankefrihet: valet att till varje pris skydda en grupp i samhället står mot att skydda en generell yttrande- och tankefrihet.
  • Genom att föra in fiktion i en sån här lag skapas en gigantisk klyfta som – för att kunna döma enligt lagen – måste fyllas med subjektivitet. Rättsinstanserna blir de som avgör, utifrån sin egen personliga åsikt och smak, vilken tecknad figur som är under eller över 18 år.
  • Ologiken i att en svensk har rätt att ha sex vid 15 års ålder men inte figurera på lättklädda bilder förrän han/hon är 18

Problemet ligger helt enkelt inte i själva sakfrågan utan i vad det får för konsekvenser i stort: hur förändras rättsmedvetande, rättspraxis och rättssäkerhet när lagstiftningen subjektifieras och där grundläggande rättsprinciper om att alla brott har en kärande åsidosätts? [/uppdatering]

Karl Andersson ger en annan vinkel på barnporrlagens tittförbud som jag inte tagit upp – men som är en oerhört logisk. Han påpekar bland annat att det alltså är en generell kränkning av alla barn om en tecknad bild handlar om en ”sexuell situation” där seriefigur ”upplevs som under 18″ men det är det inte när det handlar om våld. Det oroande är också hans fundering om såna här kränkningar i text: är det så att Ecpat och liknande lobbygrupper nu kommer att ge sig efter texter som skildrar ”sexuella situationer” där personer ”upplevs vara under 18″? Frågan är helt enkelt: har vi blivit så oerhört vridna åt den amerikanska högerkristendomen att sex nu är värre än våld?

Sanna Rayman skriver en lång ledartext i frågan som faktiskt är det bästa jag läst. För den nya lagen är ett tankeförbud, det är en lag som ska bestämma hur något ska tolkas när du ser det. För oavsett vad Axel Pettersson försöker få det till när han säger:

En vanlig bild där den fotade poserar är alltså inte pornografisk. Ett foto där den avbilade genom åtbörder eller gester ger framställningen en sexuell innebörd kan däremot vara det.

så blir det så att nakna unga ska ses som sexualiserade bilder per se: för vem är det som ska ha tolkningsrätten för vad som är ”sexuell innebörd”? Ecpat och lagstiftarna? Det är just så sorgligt som Sanna skriver:

Hysterin som omgärdar kampen mot sexuella övergrepp på barn måste få ett slut. För ja, allt det fula finns. Elaka människor, sjuka övergrepp, tvång och grymhet. Allt detta finns och det ska vi bekämpa – med lagen som verktyg.

Men vi kan inte göra det till vilket pris som helst. Vi kan inte låta förekomsten av det grymma bestämma hur vi ska se på allt som är vackert. Då har vi i samma stund dömt ut och misstänkliggjort såväl människans förmåga att fantisera som barns gryende sexualitet. Då har vi redan förlorat. Liksom vi brukar säga att terrorismens existens inte ska få sätta det öppna samhällets spelregler bör vi beslutsamt se till att pedofilernas existens inte styr vad våra blickar ser när vi ser ett naket barn.

Se också inslaget i dagens Rapport där den dömde serieöversättaren träder fram.

Bloggar etiketter: , , ,

Bildförbudet i ny tappning

Att diskutera frågan om barnporr är oerhört knivig. För övergrepp mot barn är vidrigt. Som förälder skulle jag strunta i konsekvenserna för mig själv om någon begick ett övergrepp mot mina barn. Som offer för övergrepp borde jag antagligen också vara både känslomässigt men också strategiskt inriktad på att höja upp den nu hårt åtskruvade barnporrlagen.

Problemet är att frågan självklart är svår att diskutera. Grunden: övergrepp av barn är ovedersägligt något som måste bekämpas. Frågan är bara hur: ska en sån åsikt som tillskrivs Apan Ola – att det är ok om man burar in, anklagar och (säkert) skickar färgglada kuvert till vem som helst så länge det stoppar någon vara det vi vill att svensk rättsmedvetande bygger på? Collateral damage för personlig integritet i jakten på skurkarna.

Uppdatering: Tor har transkriberat Ola Lindholms märkliga uttalande:

”Är det på det sättet att samhället genom icke-filtrering och total yttrandefrihet ökar antalet offer så är det ju det, om man hårdrar det det handlar om – vad är vi beredda att offra? Jag menar, vi är beredda att offra soldater för yttrandefrihet och så vidare. Men är vi beredda att offra… jag menar, du har ett exempel där på en människa som har dömts till fängelse för bilder som eventuellt kanske inte är barnpornografiska. Ja, det är ett offer i det här sammanhanget tycker jag. Och det är ett offer som jag tycker vi kan ta. Jag tycker också att vi kan ta offret att en del sidor som kanske blir filtrerade oförtjänt försvinner… kanske förlorar litet ekonomiska tillgångar… några människor här och där, eller kanske till och med tusentals människor. Jag tycker att det är ett ok offer i jämförelse med om det är så att vi offrar en massa barn genom att inte filtrera.”

/uppdatering

Så jag vägrar att förledas att tro att ECPATs tolkning av världen är den rätta.

Ett av mina konstanta invändningar mot lagar är när två olika lagar inte logiskt hänger ihop. Jag har alltid funderat över logiken i att du som 18-åring får driva företag, ha anställda, gifta dig, ta stora lån, bli borgenär etc men du måste vänta två år för att få köpa starköl på Systemet.

I det här fallet blir det förutom en gapande logisk grop också absurt: är du över 15 år får du ha sex men du får inte visas naken på bild. Frågan är vad det sistnämnda kommer ge i eventuella översikter av den första lagen: ska svenska lagstiftare höja åldern för när en person i Sverige är tillåten att ha sex? Eller är det så att en avbildning är mycket värre än själva utövandet?

Den dömde har uttalat sig. Och det är onekligen så att hela barnporrlagens del om tecknade bilder blir mer och mer surrealistiskt absurd – något som Hagwall visar rakt av samtidigt som han pekar på hur politiker och journalister totalt lagt sig på rygg för Ecpats märkliga tolkningar. Jag har redan skrivit om det tidigare – hur det hela handlar om en sorts metalagstiftning utan konsekvensanalys och de facto-offer. Fr a verkar det vara så att vissa saker ändå får komma förbi – eller vad sägs om Carl Larsson?

Enligt ECPATs sajt så är barnpornografi definierat på följande sätt:

Barnpornografi är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Bakom varje bild eller film finns en tragik bortom det dokumenterade övergreppet. Offret kan vara någons barn som utnyttjas sexuellt eller där barnets föräldrar säljer det enda de har till rika turister. Kanske har barnet lurats att medverka på poseringsbilder av en ”snäll” farbror.

Men ingenstans kan jag se att de drar konsekvensen av detta och framhåller att serieteckningar inte kan vara ett övergrepp. En fiktionaliserad bild kan inte vara en dokumentation av ett övergrepp. Istället skapas en märklig syn där en teckning kränker ett kollektiv bara på grund av deras gemensamma ålder: barnen.

”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81) … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.”

Med andra ord: det är en kränkning mot vad vissa lagstiftare anser vara allmän ordning = moraliskt rätt – inte ett faktiskt genomfört övergrepp på barn.

Det vi ser här är samma vetenskapligt icke-verifierade påståenden som när det gäller videovåld, dataspel eller vilken annan moralisk upprörande handling som tänkas kan – att något skulle automatiskt skulle påverka personer att utföra kränkning som annars inte skulle utförts. För att tala ren globish: bullshit.

Så fort moral ska översättas till juridik hamnar vi onekligen på ett sluttande plan. Och när lagarna sedan handlar om tankar och subjektiva upplevelser som ska förbjudas blir det inte bättre än att graden av fallhöjd ökar mot ett samhälle där individens tankar ska kontrolleras i enlighet med 1984:

Thoughtcrime is death. Thoughtcrime does not entail death. Thoughtcrime IS death. I have committed even before setting pen to paper the essential crime that contains all others unto itself.

Det otäcka är att en lag som bygger på icke-vetenskapligt grundad moral har som enda egentlig effekt att omskapa ett antal värderingar i enlighet med vissa moraliska åsiktsriktningar: i det här fallet helt klart en frigid, högerkristen sexualmoral och en syn på barn och vuxna som onekligen är sjuklig.

Det intressanta är att den här diskursen faktiskt kan kopplas ihop med den tidigare runt Vilks olika avbildningar av Muhammed som renderade honom såväl schysst pr men också en dansk skalle, liksom Jyllandspostens publicering av Muhammedteckningarna. Undrar hur de som tillskyndar den nya barnporrlagen ställer sig till detta? Är det yttrandefrihet eller kränkning av ett kollektiv.

Själva bildförbud är ett klassiskt knep inom olika religioner (jodå, kristendomen har haft ett sådant också) som beteendemässigt handlar om att kvarhålla makten över omvärldstolkningen. Bilderna betecknas som avgudadyrkan – att den som ser bilden börjar att tillbe bilden snarare än gudomen. Samtidigt handlar det om att om du kan göra bilder av saker så tar en människan makten över sin egen tolkning av världen – men om man förbjuder bilder så blir den tolkningen kvar hos den som styr. Tyvärr verkar ECPATs tolkning vara den som ska styra svensk lagstiftning när det gäller sexualitet i stort men trafficking, barnporr och pedofili per se.

Det vi har nu är alltså en lag som innebär att fiktion blivit kriminaliserad, att det är den första lagen som anser att övergrepp kan begås bara genom en teckning. Det vi nu har är en självklar öppning för vilka andra censureringar tänkas kan utifrån att det kränker ett kollektiv. Vi har en lag som faktiskt kränker YGL liksom den av många politiker omhuldade FN-konventionen om frihet att tänka fritt.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Nu börjar vi se vad som hänt

När själva attacken skedde tillhörde jag dem som försökte få människor att lugna ner sig lite – för vi visste inte vad som faktiskt hände. Det är nu som saker börjar komma i ljuset och nu börjar det faktiskt bli intressant att protestera – fakta måste vara grunden för vad som kommer fram.

De som dött har nu obducerats och om inte Turkiet fabricerat allt, vilket inte direkt är logiskt, visar det att de israeliska myndigheternas förklaringar om självförsvar börjar klinga väldigt tunt:

60-årige Ibrahim Bilgen sköts fyra gånger i tinningen, bröstet, höften och ryggen

19-årige Fulkan Dogan, som också var amerikansk medborgare, sköts fem gånger från ett avstånd på mindre än 45 centimeter. Han sköts i ansiktet, i bakhuvudet, två gånger i benet och en gång i ryggen

Två andra män sköts med fyra skott. Fem av de dödade sköts antingen i bakhuvudet eller i ryggen

Israels armé börjar mer och mer se ut som en förlorare i propagandakriget – hur många tror på ”legosoldater” utanför Israel?

Bloggar etiketter:

Israeliska myndigheters slag mot internationell gemenskap

Eftersom jag försökt att förklara mina ställningstaganden inför Ship To Gaza-händelserna här och här tänker jag inte dividera om själva händelsen mer utan notera att jag anser att det som hände efteråt är allvarligare än själva bordningen om man tittar på internationella relationer, israeliska myndigheters synbrott och straff och en generell känsla av en människosyn som fått utveckla sig till en övermänniskotes. De förklaringar som ges är ihåliga.

  • Att man valde att ta Mehmet Kaplans diplomatpass liksom att internera honom är oerhört allvarligt eftersom det visar fullständig renons på respekt för gemenskap, internationella överenskommelser och i princip så omintetgör man all diplomatisk frihet. Israel själva är oerhört snarstuckna när det kommer till sina diplomater men här visar man en högst märklig relativism gentemot andra länders diplomater.
  • Att man först bordar konvojen på internationellt vatten, tvingar in den i hamn och sedan internerar alla ombord är i sig kidnappning. Att sedan deportera de gripna och hota med att anklaga dem för inte bara terrorism utan också att de illegalt befinner sig i Israel är hårresande och visar en oerhörd respektlöshet mot internationella lagar och överenskommelser. Det är att medvetet skapa ett moment 22 för egen vinning.
  • Att vi idag inte vet hur såväl Mattias Gardell som Dror Feiler mår eller var de egentligen är skrämmande. Det innebär att två svenska medborgare hålls fångna och isolerade, utan direkt kontakt med sitt lands ambassad och sina advokater, vilket är mot alla internationella konventioner. Den misshandel av Dror Feiler som flera av svenskarna vittnar om är tyvärr inte förvånande men visar hur rutten människosynen blivit – Dror är jude, han har med sitt stöd till Ship to Gaza förrått sitt folk.

Det här är saker som kanske skrämmer mig mer än en misslyckad militär operation.

Uppdatering: Jag har lite svårt att se Kaplan, Mankell, Calmersund och Strand som känslokalla propagandamaskiner och deras berättelser visar tyvärr att israelisk militär knappast var intresserade av en fredlig kapning av skeppen. Det visar också deras välplanerade hantering av mediaflödet liksom det här. Sedan har det uppenbarligen eskalerat olika mycket på olika håll – Calmersunds påpekande att de, förutom att kolva kaptenen, förhöll sig korrekta visar det.

Jag ber er läsare att notera att jag inte i någon av mina texter skrivit ”israeler” eller ”Israel”. För lika lite som Hamas är palestinierna eller Palestina så är de styrande inom Israel detsamma som Israel. Myndigheterna är inte ”israelerna”. Att demonisera ett helt folk, ett helt land eller en suverän stat utifrån vad deras styrande myndigheter gör är att alltför enkelt komma undan – och att medverka till att en låst situation aldrig kan förändras.

Uppdatering: Som jag tidigare skrev – att den israeliska säkerhetspolisen inte skulle ha full koll på konvojen är bara dumheter. Mehmet Kaplan vittnar om detta – och stärker min tes om att Dror Feiler ses som en förrädare och behandlades därefter. Förfärligt och jag hoppas att svenska regeringen starkt fördömer detta handlande mot en svensk medborgare.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Mer rätt åt folket och mindre åt kravallargument

För att göra en disclaimer för att kanske slippa de värsta idiotkommentarerna: jag anser att det var fel av israeliska myndigheter att borda Ship To Gaza. Att våldet som användes var oproportioneligt gentemot det eventuella våld som de möttes av när soldaterna bordade skeppet. Det var ett elitförband – de borde vara bättre rustade att hantera en sån här situation. Sverige ska hårt fördöma och Israel ska inte komma undan med en liten slap on the hand. Självklart ska det markeras att attacken skedde på internationellt vattenom det nu faktiskt var så. Carl Bildt är den som starkast lyser av statsmannaskap när han väljer att resolut och koncist förklara hur läget ligger.

Vad ska vi göra? Jag anser att bojkotter knappast gör varken från eller till. Väldigt mycket av de förslag som kommit upp är mer någon sorts individsymboliska handlingar: det känns bra för Kalle att bojkotta israeliska apelsiner (antagligen skördade av palestinier som i samband med en bojkott blir av med jobbet) men rent politiskt gör det knappast från eller till. Det som måste göras är det som sker idag: starka uttalanden från världssamfundet.

När röken börjar lägga sig visar det sig också att det onekligen finns större komplexitet i själva Ship To Gaza-händelsen än som vissa kravallargument vill göra gällande. Det mest fantastiska är de personer som hävdat att soldaterna sköt på sovande personer. Reality check: ingen var omedveten om att israeliska styrkor tänkte borda båtarna – bara det faktum att man har radar på moderna båtar gör ju att det knappast var en nyhet att ett antal robotfartyg stävade mot konvojen. Om man läser Magnus Norells text på Newsmill sätts också komplexiteten i ett nytt ljus. Självklart har han en vinkel på sin tolkning medan andra har minst lika biased vinklar (läs kommentarerna…). Ytterligare mer verserade röster dyker äntligen upp men såväl Israellobby och Hamaslovers gör allt för att förklara att den ena eller den andra sidan har gjort fel.

Jan Kallberg må vara riktigt vass, och lite ”skelögd” för att driva enögdhetsmetaforen, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det plötsligt är så att diverse – företrädesvis vänsterfolk – inte problematiserar Hamas och det som ändå är en bakgrund till Gazahändelserna. Som vissa påpekat: ska inte de nu tillskyndande Hamasanhängarna be att få anordna Gaza Gay Pride Parade? Och se hur det går.

Det märkliga är också att det skulle vara någon skillnad mellan att vara politisk och att vara humanitär. Självklart är det här en politisk aktion: från båda håll. Israel kan inte släppa igenom båtarna eftersom förra gången innebar det ett svårt bakslag för deras Gazahållning – och tar därmed nederlaget i pr-hänseende. Samtidigt är det självklart så att Ships to Gaza är ett politiskt statement – det handlar om att bryta en blockad. Det blir – oavsett hur man vänder sig – ett stöd för Hamas styre även om det inte nödvändigtvis innebär att man automatiskt ”demoniserar Israel” (en del liberaler är sannerligen minst lika kravalliga som vänstern).

Men likaväl som att det är en politisk insats så är den humanitär: det handlar om att faktiskt också vilja ge mat och förnödenheter till människor som är instängda. Oavsett vem som började, vem som är mest ansvarig: Israel eller Hamas så är förnekandet av att ge människor mat och livsnödvändigheter moraliskt fel – det handlar om kollektiv bestraffning. I det här fallet kollektiv bestraffning för både våld men också att palestinier i Gaza i demokratiska val (remember: demokrati är den minst dåliga styresformen – så vi skiter i att orera om ”hur” demokratiska valen var just nu) valde Hamas.

I grunden är varje handling vi gör, varje ställningstagande och varje humanitär hjälp vi ger ett politiskt ställningstagande. Om det inte vore det skulle det vara meningslöst. Så att många idag försöker att förklara att Ship to Gaza ”bara” är en humanitär insats är dels i ljuset av uttalanden från organisationen men också rent grundmässigt felaktigt. Och tar udden av inte bara viljan att göra gott utan också den mening som människor lagt i att skänka pengar till insamlingen.

Vi har tagit flera steg tillbaka i Palestinafrågan. Vem som tog det första steget kommer debatteras men frågan är om det ens är intressant: det har skett och nu måste det bli lite ordning på torpet. Det blir svårare och svårare – men viktigare och viktigare att vi får en folkrätt som faktiskt fungerar. Läs exempelvis Klambergs torra och faktaspäckade genomgång. För internationell politik är knappast så enkel som en hel del av de mest högljudda kravallisterna vill göra gällande. Det finns sällan något som är svart eller vitt, bara en glidande skala av bättre och sämre.

Uppdatering: Det fortsätter – nu har Haaretz en kritisk artikel mot israeliska myndigheternas handlingar. Det man inte ska glömma är att Haaretz räknas som en rejält vänsterorienterad tidning: knappast den mest objektiva källan för att säga vad Israel tycker…

Dexion skriver med ett kritiskt öga mot vad det som även jag känner: det är inte riktigt så enkelt att säga att händelseförloppet – minus dödandet – kommer som någon chock för någon (utom naiva blåögda vänsterkravallister).
Hos Aftonbladet finns det bilder på vad som hittades på det turkiska skeppet. Men som vanligt – det måste tas med en nypa ”wag the dog”-salt:

Uppdatering:

Nu börjar de riktiga stollarna dyka upp. Om det förut var kravallister som blundade för Hamasproblematik och att det inte är så enkelt och svartvitt så är det nu de minst lika tokiga Israeltillskyndarna som dyker upp. Phillip Wendahl jobbar med mänskliga rättigheter och är förbundsordförande i något som kallas Liberal Mångfald men kan inte problematisera saker bortom sin egen näsa. Fr a är det oroande med någon som ska stå för saker som mångfald och mänskliga rättigheter som inte förstår att varje humanitär insats också är en politisk handling. Sen kommer det totala stolpskottet: plattnacke är bara förnamnet på Henrik Unné som frankt menar att Israel borde ha sänkt skeppet och låtit folk drunkna. Detta i samma stund som han förklarar att Israel ska ha carte blanche eftersom de är typ… Israel.

Det är onekligen mycket trist att det nu hamnat i en vänster-högerskala. Vänstern anklagar alla som är till höger för att vara medlöpare till det israeliska styret (exempelvis blev centerpartistiska talare utbuade vid manifestationerna) medan högerspöken verkar konstant fastna i någon sorts pseudoförsvar för anfallet. Från att det ändå funnits ett sökande efter fakta är det nu påkdebatt som gäller.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,

ICA bashar modebloggare

Minnesgoda läsare minns kanske den här postningen där jag gjorde mig lite rolig över Mogi och andra modebloggares onlinevideos. Efter det så syntes Mogi lite varstans. Kritikerna var dock inte sena att a) förklara att jag är en gammal gubbe b) fortsätta sitt märkliga lansdragande för stackars unga tjejer.

Själv undrar jag nu om samma pk-journalistiska modebloggs-älskande gäng tänker ”rasa” mot nya ICA-reklamen:

Tyvärr tror jag de inte har guts nog för det. Själv tyckte jag den var sjukt kul. Lyssna särskilt på ”mm!” :)

Uppdatering: Dagens Media har vaknat till. Resumé gör något mer av det hela.

Bloggar etiketter: , ,