Några bilder från jul och nyår. Lugna helger, roliga och rätt så nedkopplade.
Jul och nyårsafton
2
Category Archives: Dagbok
Flödena skapar livet
Jag pratade med en person igår om Facebook. Han är politiker och finns inte där. Han ser inte meningen:
Varför skulle någon vara intresserad av vad jag äter när det är vad jag tycker som jag vill få ut till människor?
Det uttalandet är på nåt sätt så vanligt – och så feltänkt på så många plan.
När jag öppnade min Facebook och kunde följa mina vänner, mina bekanta och insåg jag än en gång att det är en sprakande värld som plötsligt jag kan ta del av – och interagera med. Jag fick sorgligt besked från vår älskade Len och kunde skicka en kram – för det är lite långt att åka dit just nu. Fick fortsätta läsa gratulationer till det nya barnet som en vän fått, roat läsa vänners ångest över att ge sig ut i julklappshysterin och samtidigt få morgonens nyheter i lagom länkar. Allt i ett kontinuerligt flöde, precis som livet.
Att välja bort det för att endast få informationen filtrerad av traditionella medier har jag svårt för.
Att personer som inte använder Facebook förklarar att det bara handlar om uppdateringar om vad man äter, och att Twitter mest är tjafs gör mig mest förbannad. Och de som sitter och säger ungefär samma saker med sina Facebookkonton igång kanske ska fundera över vilka man följer – det är era vänner som ni dissar.
När politikern förklarar att ”om de vill veta vad jag tycker så kan de läsa det i tidningarna” blir jag lite beklämd. Idén med nätet handlar om att öppna upp möjligheten till dialog. Den politiker som väljer att undvika öppenheten och att faktiskt behöva möta motstånd, andra idéer och försvara sina ståndpunkter är märklig. Demokratin utförs varje dag, varje minut i varje binär snutt av maskinkod som skickas över Internet – och att gå undan det innebär att man kan ifrågasätta den demokratiska grundsynen.
Hörde också Per Naroskin prata om att ”behovet att hålla sig uppdaterad och rädslan att missa något” är negativ. Facebook är fortfarande ”vargen” och lösningen är ”hopp och lek” för en massa personer som också innerst inne inser att allt detta hotar deras möjlighet att kontrollera informationen, vara den som kommer med Den Enda Sanningen.
Det är därför det är så viktigt att det är fritt. Betalväggar oavsett den goda intentionen markerar ett avståndstagande
Det jag vill läsa i mitt Facebookflöde är allt: glädje och sorg, nyheter och tankar, skämtsamma bilder och sköna idéer. Jag tycker Timeline är en av de viktigaste uppdateringarna: för Facebook är en del av mitt liv idag. Den som missar det missar oerhört mycket av det som sker. Jag älskar mina Facebookkontakter och jag älskar mitt Twitterflöde – precis som andra älskar sina morgontidningar, sina telefonböcker så är det min livsådra. Utan dem skulle jag veta mindre, förstå mindre och vara en sämre person.
Julbordet och Kopparhatten
Förra veckan när jag landade i Stockholm, och insåg att typ halva stan verkade käka julbord, valde jag lite roat att notera att Deepedition DigitalPR åt julbord. På McDonald’s.
Då bjöd min vän Hasse in mig att äta julbord på hans restaurang Kopparhatten i Falun – och vill man titta in och få senaste nytt så är han duktig på att använda Facebooksidan som han startade efter en session vi hade för länge sen.
Det gjorde vi idag och det var en fantastisk upplevelse eftersom Hans och hans crew (som typ består av hans fru, dotter och ett gäng personer som hängt med honom genom alla år) satsar på riktigt fint närodlad mat. Och inte det förväntade: gravad röding istället för sedvanlig lax, fantastisk strutskorv från Sahlins Struts, Murboannas ost, Wallakyckling för att bara ta några. Det var fantastiskt god strutspaté, hjorthjärta, syltade trattkantareller, underbart fint varmt: hemgjorda köttbullar, speciell prinskorv och finstämd rödkål, och just de olika sallader på gulbetor, fänkål och allt du kan tänka dig är hans signum och självklart diverse crossover-tillbehör: såser är inte några normala såser utan alltid med ett uns av kreativitet. Lingonpeston är dagens bästa exempelvis. Så avsluta med ett superbt efterrättsbord så klart. I could kill for that Rocky Road.
Perfekt julbord för den som inte är traditionalist och eftersom mina barn alltid varit nyfikna och gillar mat med vuxna smaker så är det perfekt. De fann bland annat Moramusten och älskade revbenen, gravat, kallskuret och allt tänkbart. Sen är det en skön stämning. Hans går runt och snackar med folk, det är en källare och de lyckas få det riktigt mysigt därnere – ingen stress, inte långa köer utan alla tar i sin egen takt.
Att sedan ta en promenad i Falun, som ser så väldigt pittoresk ut en gnistrande vintersöndagkväll är riktigt läckert.
Uppdatering: Dottern har skrivit om det också.
Fyra år Gråhår
För fyra år sedan kom hon in i våra liv. En liten pluttig sötnos men tuff. Den enda överlevande av kullen. Nu är hon en synnerligen integritetsfull dam med sin lilla posse av kastrerade hankatter häromkring och med jaktlicens på grävling. Hon har helt enkelt rätt namn för rätt katt: Yoda.
Snö och advent
Så kom advent. En gråblåsig dag blev det. Hemma, som vilken vanlig söndag som helst förutom lussebullar som HS bakade. Det är snart jul och sonen har fått sina julklappar redan: idag var vi och köpte honom ett par värsting twintips. Head Mojo Twintip med riktiga park-bindningar.
Så det är bra att snön börjar att visa sig.
Tyvärr kommer den nog att försvinna lika snabbt som den kom. Jag längtar efter snö, jag längtar efter att få åka skidor. I år blir det åtminstone en sväng till Lindvallen eftersom jag hjälpt dem igång med sociala medier på Lindvallens Restauranger.
Garageband, masterfiler och en vecka som är över
En extremt rolig vecka men rejält tuff är till ända. SIME och moderering av workshop, första programmet för P4 Västmanland om sociala medier (kommer bli en serie), lektion på Berghs och kundmöten. Reclaim your brain med vännen Niklas Wass och avslutades med att jag blir utsedd till Sveriges näst mest inflytelserika PR-konsult inom digitala medier. Det är jag stolt över. Det handlar om mycket tid nedlagt och faktiskt att försöka förstå vad det hela handlar om. Tack alla för gratulationer också.
Ikväll valde jag att göra något som jag inte gjort på länge – musik. Förra veckan spelade jag och barnen men nu började jag remixa en låt – NINs ”The Hand That Feeds” eftersom NIN redan 2005 valde att lägga upp masterfiler.
På bilden: Garageband, Korg IMS20 och Animoog. De två senare på Ipaden – Garageband kör jag företrädesvis på datorn eftersom filerna tenderar att bli rätt stora snabbt. Dock gör jag numera mycket skisser och första versioner av låtar i Garageband på Iphone och på Ipad. Den första har ju en riktigt rolig sampler. Kommer också utnyttja min midi-koppling till synthen, köra in en del gitarr och dra en del inspelade ljud genom min EMP100.
Det är de program jag numera kör. Finns ingen egentlig anledning att börja rota med Cubase VST när Garageband finns.
Det var många år sedan jag gjorde musik nu. Det som då gjorde finns på Soundcloud och där lär nya grejer snart dyka upp. Neosonic Syndicate har börjat att röra på sig.
111111 – Magic by numbers
I en modern tid där tid, datum och kalendern styr våra liv är det inte så konstigt att dagens datum får folk att go nuts. Det är nördigt ja och jag tycker det är intressant och logiskt – vi som människor behöver ”hack i tiden” för att på så sätt kunna strukturera vår historia, vår nutid och framtiden. Det handlar om att sätta sig själv i relation till ett ohanterligt varande. Tid är ett sätt att strukturera, och ett mänskligt påfund. För att kunna mäta den valde man att strukturera den enligt vissa logaritmer. Från det att människan slutade vara så har vi gjort det.
I dagens värld är siffror viktiga. Vårt bankkonto, våra pinkoder, datum och allt vi gör styrs innerst inne av siffror. Vår DNA visas genom sifferkombinationer och varje himlakropp är identifierad fr a genom siffer och bokstavskombinationer. När då såna dagar som idag sker blir det speciellt – ett hack i tiden.
Det vi ser är helt enkelt också en sorts förändring av människans inneboende känsla för det metafysiska och hur det ges synlighet genom olika nedslag i det som vi bestämt som ”tid”. Det är ett magiskt tänkande som gör att idag kommer många vara med om saker som är speciella: inte för att det är en speciell dag utan för att vi öppnar upp våra sinnen för det som händer – och eftersom det är ett hack i tiden så kommer vi minnas och lyfta upp händelser som extra viktiga.
Jag tycker om människan för det här. Det visar att vi inte är totalt genomciviliserade och psykiskt avtrubbade.
011110111110
Den här skönheten fyller idag tio år. Det är stort. Nu har vi inga små barn längre. Båda är dubbelsiffriga fantastiska människor och jag är djupt tacksam för att få lära känna dem.
Bara en sån där dag ni vet
Sent igår kom jag hem från Skövde efter en kul föreläsning men lång resa. Idag tänkte jag helt enkelt jobba undan en del på kontoret – generellt har jag en rätt ok arbetsbelastning framöver: det är väl tio projekt på gång samtidigt men inget som tokbrinner i knutarna (mer än ett par). Andas lite.
Men inte nog att Google+ släppte sina företagssidor fria vilket ju innebär att jag bara måste både blogga om det och testa det: min Iphone 4S visade sig ligga på UPS bil på väg till mig. Problemet med UPS är att de är fullkomligt omöjliga att fungera utifrån vi normala människor: när paketet ligger på bilen så är det omöjligt att styra om innan de försökt att få tag i en på den adress man nämnt. Jag försökte eftersom jag satt på kontoret. Så jag åkte hem. Men innan dess hade jag försökt att lämna in barnens speldator till datorverkstaden mitt i stan. BTC verkade dock konkat eftersom min promenad vid lunchtid med stationär dator under armen inte gav någon utdelning. Så den fick åka med hem när jag insåg att jag fick sätta mig och lurpassa på UPS hemmavid: där det för övrigt var full fart på hantverkarna vilket knappast gjorde att arbetslugnet infann sig. Till min förvåning dök faktiskt UPS upp och faktiskt var det V som unboxade nya telefonen. Dock insåg jag att jag glömt att beställa ett nytt micro-sim till den: till både min och Vs stora förtret eftersom han ska få min 3GS. Jag tog och jagade rätt på en annan datorverkstad och de gav en massa tips på vad vi kunde göra för att testa datorn (älskar verkligen att de inte ville att vi skulle komma in – då har man gott om jobb som företag). Så jag och V började att plocka isär datorn – började med minnena. Det gick åt helvete. När jag skulle sätta dit dem igen så valde datorn att bara pipa. Nåt var rätt mycket fel. Det är ett dåligt tecken. Ett jävligt dåligt tecken. Så innan V skulle ner på en grej på Jax var det bara att åka till Dalarnas Datorverkstad eller hur det nu var. Snabbt hem igen och med en kall kaffe bredvid försökte jag ställa in den nya telefonen och testa på Siri-funktionen (jag älskar potentialen i det här). Och svara på ett par mail. Och skriva ett par offerter. Och beställa tågbiljetter och boka hotell. Tog under tiden sonen var på sin grej en snabb vända till Palladium och försökte jobba undan en del men det hanns mest med lite mailande plus att titta på några förslag på en ny logotyp för Deepedition DigitalPR. Fast skrivaren hade lagt av så jag får ta det sen. Och sen hem, mat och jox. Och jobb.
Det var bara en sån där dag. Ni vet.
En resa i tider
Det här med tid. Hur tiden kan gå och hur saker på många sätt står still.
Jag tog en tripp till Köping idag. Den stad där jag spenderade 17 år av mitt liv. Min barndom och den mesta tiden av min ungdom. Jag var där för att föreläsa för församlingen i Svenska kyrkan – där jag spenderat massor av tid under några år. Och innan min föreläsning så var jag med på mässan. Allt handlar om tid som gått, fullständigt nya förutsättningar och omständigheter och samtidigt så har få saker förändrats.
Först staden. Jag tog en tur i centrum. Så mycket som var precis som förr. Affärer som hette precis samma sak, låg på samma plats. Skyltarna och logotyperna är desamma och det är nästan så att de gått laget runt och blivit vintagetrendiga.
Få saker hade förändrats och det enda var att det var ännu färre som rörde sig där. Det jag insåg var att alla antagligen fikat ihjäl sig – för förutom de gamla klassiska kondisen som fortfarande verkade leva i högönsklig välmåga så fanns det typ en sallads/latte-bar i varje korsgatshörn.
Och i mitten – Ezpresso i den lilla lilla gallerian hade ett riktigt bra loungehäng, och goda sallader. Där satte jag mig och gick igenom mailskörden, twittrade lite och kollade Facebook efter föreläsningen.
Det var en märklig känsla på många sätt. Jag har inte varit där på så många år men kartan är inpräntad. Och samma sak när jag kom till församlingshemmet. Det var ju nästan samma. Den sal vi satt i hade inte förändrats sedan jag var där. Där jag föreläste har jag allt från att spelat upp med Musikskolan till att spelat med rockband, haft konfirmandundervisning, tränat musikaler. Några personer var samma personer som för tjugofem år sen. Tiden har gått – jag är inte sexton och av nödvändighet tillfällig församlingsassistent längre, eller ung trummis i band utan fyrtioettårig konsult inom digital marknadsföring. Samma golv, samma scen men en annan tid.
Som brukligt är i kyrkan var det mässa. Jag kom lite tidigare och satt kvar. Man valde att låta alla stå i ring och dela nattvarden med varandra. Själv tog jag inte emot men delade vidare och min ryggmärg tog över: det var som om ingen tid gått sedan jag var präst. Frasering, känslan. Det trots att det är snart tio år sedan jag hade min sista mässa.
Det var en märklig resa tillbaka och samtidigt framåt.