I posten (ni vet sånt där som då och då kommer i form av bokstäver, i förekommande fall även med bilder på, tryckt på papper och i något som kallas kuvert och landar i en sak som kallas brevlåda utburet av någon person i en elbil) fick jag idag ett brev från Dalarnas Tidningars familjeredaktion. En förfrågan om jag ville att de skrev om mig. Även om jag känner mig en smula död efter för lite sömn och väl mycket stress på grund av för många åtaganden så insåg jag att det inte var min dödsruna som de bad mig skriva utan om jag ville finnas med i tidningen då jag ju fyller 40 år om inte alltför lång tid. Till på köpet får man en TRISSLOTT (jepp, det var utskrivet med versaler) för besväret. Det och att det är kostnadsfritt! Fantastiskt fint av dem.
Det roliga blir att fylla i de sex tomma fält där man ber att man själv köra sin hisspitch eller barpresentationen:
Skriv lite om dig själv, vad du arbetat med. Eventuella fritidsintressen, föreningsverksamhet etc.
Jag får sitta på händerna för att inte skriva något riktigt galet.
Med i brevet var också ett papper om annonsbeställning eftersom många, enligt säljtexten, gärna vill tacka för uppvaktningen. Smart sälj. Först får man skriva om sig själv och få komma i tidningen - sen tror alla självklart att människor kommer att läsa någon liten radannons under Uppvaktningar. 150-200 kr tar de för det. Fattar inte hur tidningar kan gå back med sånt här smart sälj. Man kan välja mellan ett antal förberedda texter:
Mitt hjärtliga tack för all trevlig uppvaktning på min ______-årsdag. Undertecknad.
Med andra ord: tack för alla meningslösa presenter ni tror att man vill ha som fyrtioåring och de pinsamma sånger ni skrivit till festen.
Min födelsedag blev ett oförglömligt minne. Tack för uppvaktningen. Undertecknad.
Frun var försvunnen med halva bohaget när jag vaknade upp dagen efter. Chefen ringde och förklarade att jag nu inte var välkommen eftersom jag blivit för gammal för mitt jobb och hunden kräktes på de nya mockaskorna.
All uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt men bestämt. Undertecknad.
Helt enkelt: den jävel som påminner mig om att jag fyller 40 kommer jag att skjuta med hagelbössan. Jag är deprimerad nog ändå utan att en hoper släktingar ska komma och äta mig ur huset.
Den mest deprimerade är nog ändå:
På min födelsedag är jag bortrest, undanber mig därför all uppvaktning. Undertecknad.
Enda anledningen till att resa bort på en sån dag är att man a) inte har några vänner b) har en släkt full av idioter c) tänker åka med färjan till Åland för att supa bort sin ålderskris.
Själv åker jag till London.
Så - tur att man får skriva själv. En möjlighet är exempelvis:
Jesus prövades under 40 dagar och 40 nätter. Själv har jag prövats under 40 år. Det finns därmed ingen anledning att skåla för det. Möjligen ge sig själv 40 rapp med rottingen för att betänka arvssynden. Guds frid. Undertecknad.
Eller kanske:
Jag blir 40. Frun har lämnat mig, huset har brunnit ner, mina barn hatar mig och arvet från farmor spelade jag bort på canasta. Ber att få tacka för den vita lilja min arbetsplats förärade mig. Den kommer leva länge då den var av plast från Dollar Store. Undertecknad.
Nej, jag har ingen åldersnoja alls. Jag är bara sån här.
Roande var också att dessa två papper är tryckta på rätt tjockt papper (120 gr) i A4-format. Svarskuvertet är ett litet A6-kuvert. Ryktet om att Familjeredaktionen är sista avstjälpningen innan arkivet verkar inte helt taget ur luften.
I posten (ni vet sånt där som då och då kommer i form av bokstäver, i förekommande fall även med bilder på, tryckt på papper och i något som kallas kuvert och landar i en sak som kallas brevlåda utburet av någon person i en elbil) fick jag idag ett brev från Dalarnas Tidningars familjeredaktion. En förfrågan om jag ville att de skrev om mig. Även om jag känner mig en smula död efter för lite sömn och väl mycket stress på grund av för många åtaganden så insåg jag att det inte var min dödsruna som de bad mig skriva utan om jag ville finnas med i tidningen då jag ju fyller 40 år om inte alltför lång tid. Till på köpet får man en TRISSLOTT (jepp, det var utskrivet med versaler) för besväret. Det och att det är kostnadsfritt! Fantastiskt fint av dem.
Det roliga blir att fylla i de sex tomma fält där man ber att man själv köra sin hisspitch eller barpresentationen:
Skriv lite om dig själv, vad du arbetat med. Eventuella fritidsintressen, föreningsverksamhet etc.
Jag får sitta på händerna för att inte skriva något riktigt galet.
Med i brevet var också ett papper om annonsbeställning eftersom många, enligt säljtexten, gärna vill tacka för uppvaktningen. Smart sälj. Först får man skriva om sig själv och få komma i tidningen – sen tror alla självklart att människor kommer att läsa någon liten radannons under Uppvaktningar. 150-200 kr tar de för det. Fattar inte hur tidningar kan gå back med sånt här smart sälj. Man kan välja mellan ett antal förberedda texter:
Mitt hjärtliga tack för all trevlig uppvaktning på min ______-årsdag. Undertecknad.
Med andra ord: tack för alla meningslösa presenter ni tror att man vill ha som fyrtioåring och de pinsamma sånger ni skrivit till festen.
Min födelsedag blev ett oförglömligt minne. Tack för uppvaktningen. Undertecknad.
Frun var försvunnen med halva bohaget när jag vaknade upp dagen efter. Chefen ringde och förklarade att jag nu inte var välkommen eftersom jag blivit för gammal för mitt jobb och hunden kräktes på de nya mockaskorna.
All uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt men bestämt. Undertecknad.
Helt enkelt: den jävel som påminner mig om att jag fyller 40 kommer jag att skjuta med hagelbössan. Jag är deprimerad nog ändå utan att en hoper släktingar ska komma och äta mig ur huset.
Den mest deprimerade är nog ändå:
På min födelsedag är jag bortrest, undanber mig därför all uppvaktning. Undertecknad.
Enda anledningen till att resa bort på en sån dag är att man a) inte har några vänner b) har en släkt full av idioter c) tänker åka med färjan till Åland för att supa bort sin ålderskris.
Själv åker jag till London.
Så – tur att man får skriva själv. En möjlighet är exempelvis:
Jesus prövades under 40 dagar och 40 nätter. Själv har jag prövats under 40 år. Det finns därmed ingen anledning att skåla för det. Möjligen ge sig själv 40 rapp med rottingen för att betänka arvssynden. Guds frid. Undertecknad.
Eller kanske:
Jag blir 40. Frun har lämnat mig, huset har brunnit ner, mina barn hatar mig och arvet från farmor spelade jag bort på canasta. Ber att få tacka för den vita lilja min arbetsplats förärade mig. Den kommer leva länge då den var av plast från Dollar Store. Undertecknad.
Nej, jag har ingen åldersnoja alls. Jag är bara sån här.
Roande var också att dessa två papper är tryckta på rätt tjockt papper (120 gr) i A4-format. Svarskuvertet är ett litet A6-kuvert. Ryktet om att Familjeredaktionen är sista avstjälpningen innan arkivet verkar inte helt taget ur luften.
Bloggar etiketter: 40 år, annons, familjeredaktionen, högtidsdag, lokaltidningen
