Hur tänkte Jajja Communications här?

För att vara helt frank: veckans plattnackepris hade två finalister – Google som fimpade Ted Valentins kartsajter och Jajja Communications som stämt Nikke. Google såg till att snabbt lösa PR-krisen under uppseglande. Jajja Communications verkar dock inte förstå kraften som nu kommer att slå emot dem när de väljer att gå stämningsvägen mot enskilda bloggare. För att citera Jardenberg: “bring it on”.

Som jag tidigare skrivit så har min vän Nikke blivit stämd av Jajja, ett företag som av många anses som en avart i SEO (sökmotorsoptimering). Nu har Nikke kunnat läsa brevet och det är onekligen roande läsning – advokatbyrån Sandart & Partners gör sin egen lilla tolkning av marknadsföringslagen – och fr a kör en riktig fuling när man i det hela drar in företaget Carnaby i det hela. Det hela är faktiskt idiotiskt, och när man får läsa Dans berättelse om hur Jajja med lätt manierad idioti vägrar att inse att de satt sig i en riktigt sjöoduglig juridikskuta är det hela klart. Jajja kan hänföra

“Skadorna omfattar bl. a uteblivna försäljningsintäkter och renomméskada”

hur mycket de vill men i slutänden är det här något som de förlorar på. Att de hänför till detta är i sig rätt surrealistiskt och huvudlöst. För det första innebär det onekligen en bra marknadsföring av Nikke eftersom Jajja väljer att förklara att det Nikke säger innebär att människor inser att Jajja inte är något att satsa på. Det blir minst lika roande att de surrar på om renomméskada. Hur mycket renomméskada tror de att den här juridiska stunten kommer att skapa? De som nu skriver om det här har länkkraft som bara Jajja kan drömma om, och det är bloggar som minst sagt innefattar en mängd influencers, early adopters och starka påverkare inom sociala medier och digital pr. För som Nätkoll skriver:

Förlorarna blir Jajja som inte bara kommer att få betala dyra arvoden utan även kommer att få känna bloggosfärens vrede. Schavotteringen blir så att säga fulländad. Grattis Jajja!

Simon skriver också om det och hans analys är mycket viktig när han påpekar att det kanske aldrig varit så viktigt för SEO- och SEM-branschen att vara seriös och att faktiskt sköta om sin bransch. Jag tycker att Jajja snarare borde tacka för att någon kritiskt granskar och sedan förändra sitt erbjudande istället för att likt icke-demokratiska länder välja att försöka tysta och censurera den nätkultur de vill tjäna pengar på. Jag tror det är viktigt att SEO-konsulter vågar stå upp för det som är rätt. Backend Media sätter det hela rakt av:

Jajja sysslar inte med SEO och kommunikation. Jajja sysslar med trams.

Själv har jag haft ett antal möten med företag som vill samarbeta runt såväl annonsförsäljning som SEO. De flesta är duktiga och seriösa men nu senast träffade jag ett företag som förklarade att de minsann hade ett danskt bloggnätverk där man kunde skicka in sin pressrelease och få “recensioner av produkten, självklart fejkade men det blir bra sökmotorkraft”. Efter det var det tack och hej för det företaget från mitt håll. Precis som Brit Stakston skriver på JMW så handlar det idag om att de olika segmenten inom kommunikationsbranschen rör sig i samma vatten, och att någon av oss kommunikationskonsulter skulle få för oss att föreslå Jajja som samarbetspartner till våra kunder kan företaget i fråga se sig i stjärnorna efter. Strategiskt sett så innebär ens en tanke på att försöka köpa sig länkkraft att man riskerar sitt varumärke på nätet – och det är på nätet som varumärket måste finnas, transparent och personligt, autentiskt och sant. Det gör det inte om man väljer att fuska. Det är ett kortsiktigt tänkande som kommer tillbaka och biter en i arslet helt enkelt.

Så jag låter Nikkes dagliga bild även visa min min (jo, det är ju en del som anser att vi har vissa likheter :)) över hur Jajja valt att hantera konkurrensen. Själv tror jag tyvärr att det alltför ofta är jurister som väljer att styra in det hela på stämningar och liknande – jurister vars kunnande runt marknadsföringspsykologi är noll.

Uppdatering: Problemet med såna här saker är att de företag som betalar charlatanerna helt enkelt förlorar på det i längden. Google och andra sökmotorer har koll och reagerar konstant på försök att komma runt deras regler. En massa pengar i ån. Det är onekligen intressant då det också verkar som om vissa personer försöker att anlägga moteld. Hos Wedholm dyker en “Jens” upp vars argumentation onekligen ser ut att vara jajjaiansk. Misstänkt också att denne inte har länkat in någon URL till namnet…

Det är onekligen intressant aspekt utifrån att Sandart & Partners tolkar marknadsföringslagen oerhört strikt – att en konkurrent får inte alls nämna sina konkurrenter kritiskt, oavsett vad det handlar om. Det blir en munkavle vars idé kommer från masskommunikation och traditionell reklam men som av advokatbyrån tolkas in i de konversationer som förs. Knappast vettigt att göra men sätter ändå ett finger på att även marknadsföringslagen måste uppdateras utifrån det nya medielandskap som öppnat sig med internet och sociala medier.

Uppdatering: Nikke skriver om vad som hänt. Han är inte speciellt orolig.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Bloggar, ungdomsförbund och Yabayaba

Metro har gjort en genomgång av bloggåret 2008. Roande för en annan som varit med ett tag – lite som att ”kolla vi har hittat något nytt!” och vi andra får helt enkelt inse att ”jaja”. Exempelvis:

Metros avslöjande om att toppdesignern Marc Jacobs plagierat en gammal väggbonad från Härjedalen fick modebloggarna att gå i spinn. Det resulterade slutligen i att det numera är inskrivet på Wikipedia att han snodde designen.

Jo, och allt som står på Wikipedia är ju alltid konstant och kan aldrig ändras…

Tjejerna bakom Bloggkommentatorerna lyckades sticka ut med sin idé att att kommentera och länka till intressanta saker som händer i bloggosfären.

Det är ju en ny idé :). Inget som bloggare gjort i alla tider nej… Eller Knuff.se eller nyligen.se eller eller eller…

Vi kan väl säga så här: det är med Metro som det var 2005 – man kollar på de som redan kollas på. Då var det ”mediabloggarna” nu är det ”modebloggarna” och kändisbloggarna.

Ljungkvist skriver om hur de politiska ungdomsförbunden håller på att dö sotdöden och vad det kan leda till. Själv tror jag dels att det faktiskt bygger på faktum att politiska partierna enligt traditionell modell är obsoleta – och att ungdomsförbunden helt enkelt varit reflexer av moderpartiet. Visst – det är jättefint att man lär sig

respekt för demokratiska spelregler, debatteknik, mötesregler och att organisera sig själv och andra. Man skolas i det egna och andra partiers ideologi. Man slipar sin argument i samarbete med kamrater men får också lära sig att tåla mothugg.

För visst är det så att vi, för en demokrati som är vital, behöver människor som engagerar sig men nedgången av folkrörelsedrivna grupperingar är inget nytt – det är något som diskuterats mycket länge. Problemet tror jag är, vilket har sin reflex i diskussionen runt s-info och socialdemokratiska bloggar, att man valt att inte förändra de grundläggande strukturerna i samband med såväl värderingsförändringar som tekniska förändringar.

Att jag ogillar ERK är ingen nyhet (andra ogillar dem också). Att de i år lyckats med konststycket att göra ännu mer fällningar som många gånger känns överilade och extremt politiskt korrekta uppmärksammas idag. Deras nya vinkel ”schabloniserad reklam” är som gjord för deras pk-subjektivistiska stil. Kan inte låta bli att le åt en sån här skrivning runt Coke Zero-fällningen:

Det förekommer flera överdrivet lättklädda kvinnor i reklamen. ERK kom fram till att filmen visade en schablonartad bild av att bara män drömmer om förhållanden som enbart bygger på sex.

Jag menar: ”överdrivet lättklädda”? Kan man med andra ord vara ”underdrivet lättklädd”? Är det att ha burka på sig? Att det sedan finns de som göder monstret är ju sorgligt. Tyck vad fan ni vill men det måste finnas plats för saker som inte är statligt korrekta.

Dags att göra något nytt? Well. Chris Brogans postning ”You are the president of your career” är spännande, utmanande och värd att läsas om och om igen.

Here’s a secret, and hopefully this will really help. Businesses (and we can apply this to nonprofits and other organizations, too) want to do what it takes to achieve their mission. In most cases, this is simple: make more money than it spends. In non-profits and other organizations, the goals are slightly different, but you get the gist. Essentially, do your job with the least amount of friction, and get out, and go home.

Och så mer tävlingar (så här när jag sitter och sliter mitt hår med att försöka få ihop Stora Bloggpriset-nomineringarna) är YABA. Själv kändes det nästan som om ”alla” var där förutom Adland (som jag självklart nominerar). Känns inte som om jag kan nominera  Niclasstrandh.com dock. Nästa år så… Vad tycker ni? Gå in och nominera ni också!

Lite blandat:

  • En roande text om fildelning eller vad det nu är finns hos vännen Anjo. Som skribent blir man fascinerad av den mannen.
  • Genom bloggar lär man sig massor: förhudskatarr låter illa. Även om man är hund hos Jenefeldt :)
  • Lassbo verkar klicka ja till det mesta :).
  • Det har varit Apple-keynote. Alla är missnöjda. Alla. Det mest intressanta som hände var att Macrumors livefeed blev hackad och 4Chan försökte sig på att sätta ryktet om Jobs död igen. Fantasilöst även det. Coolt var att Jaikukanalen #keynote var så intensiv att jag inte brydde mig om att följa något annat – och att Twittervision körde en Macworld-special.

Slutligen: dagens romantik – Anna-Bell och Mika från Hannover tänkte åka till Afrika för att gifta sig. Bara det att de var 5-6 år. Med sig tog de Anna-Bells storasyster, 7 år, för att var bröllopsvittne. Varför de inte sa till sina föräldrar? De trodde inte de skulle vara borta så länge.

Uppdatering: En längre artikel finns på ”nya” Aftonbladet.se. Och Guardian har storyn också.


Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,