Tag Archives: barnporrlag

Bildförbudet i ny tappning

Posted on by
22

Att diskutera frågan om barnporr är oerhört knivig. För övergrepp mot barn är vidrigt. Som förälder skulle jag strunta i konsekvenserna för mig själv om någon begick ett övergrepp mot mina barn. Som offer för övergrepp borde jag antagligen också vara både känslomässigt men också strategiskt inriktad på att höja upp den nu hårt åtskruvade barnporrlagen.

Problemet är att frågan självklart är svår att diskutera. Grunden: övergrepp av barn är ovedersägligt något som måste bekämpas. Frågan är bara hur: ska en sån åsikt som tillskrivs Apan Ola – att det är ok om man burar in, anklagar och (säkert) skickar färgglada kuvert till vem som helst så länge det stoppar någon vara det vi vill att svensk rättsmedvetande bygger på? Collateral damage för personlig integritet i jakten på skurkarna.

Uppdatering: Tor har transkriberat Ola Lindholms märkliga uttalande:

”Är det på det sättet att samhället genom icke-filtrering och total yttrandefrihet ökar antalet offer så är det ju det, om man hårdrar det det handlar om – vad är vi beredda att offra? Jag menar, vi är beredda att offra soldater för yttrandefrihet och så vidare. Men är vi beredda att offra… jag menar, du har ett exempel där på en människa som har dömts till fängelse för bilder som eventuellt kanske inte är barnpornografiska. Ja, det är ett offer i det här sammanhanget tycker jag. Och det är ett offer som jag tycker vi kan ta. Jag tycker också att vi kan ta offret att en del sidor som kanske blir filtrerade oförtjänt försvinner… kanske förlorar litet ekonomiska tillgångar… några människor här och där, eller kanske till och med tusentals människor. Jag tycker att det är ett ok offer i jämförelse med om det är så att vi offrar en massa barn genom att inte filtrera.”

/uppdatering

Så jag vägrar att förledas att tro att ECPATs tolkning av världen är den rätta.

Ett av mina konstanta invändningar mot lagar är när två olika lagar inte logiskt hänger ihop. Jag har alltid funderat över logiken i att du som 18-åring får driva företag, ha anställda, gifta dig, ta stora lån, bli borgenär etc men du måste vänta två år för att få köpa starköl på Systemet.

I det här fallet blir det förutom en gapande logisk grop också absurt: är du över 15 år får du ha sex men du får inte visas naken på bild. Frågan är vad det sistnämnda kommer ge i eventuella översikter av den första lagen: ska svenska lagstiftare höja åldern för när en person i Sverige är tillåten att ha sex? Eller är det så att en avbildning är mycket värre än själva utövandet?

Den dömde har uttalat sig. Och det är onekligen så att hela barnporrlagens del om tecknade bilder blir mer och mer surrealistiskt absurd – något som Hagwall visar rakt av samtidigt som han pekar på hur politiker och journalister totalt lagt sig på rygg för Ecpats märkliga tolkningar. Jag har redan skrivit om det tidigare – hur det hela handlar om en sorts metalagstiftning utan konsekvensanalys och de facto-offer. Fr a verkar det vara så att vissa saker ändå får komma förbi – eller vad sägs om Carl Larsson?

Enligt ECPATs sajt så är barnpornografi definierat på följande sätt:

Barnpornografi är dokumenterade sexuella övergrepp på barn. Bakom varje bild eller film finns en tragik bortom det dokumenterade övergreppet. Offret kan vara någons barn som utnyttjas sexuellt eller där barnets föräldrar säljer det enda de har till rika turister. Kanske har barnet lurats att medverka på poseringsbilder av en ”snäll” farbror.

Men ingenstans kan jag se att de drar konsekvensen av detta och framhåller att serieteckningar inte kan vara ett övergrepp. En fiktionaliserad bild kan inte vara en dokumentation av ett övergrepp. Istället skapas en märklig syn där en teckning kränker ett kollektiv bara på grund av deras gemensamma ålder: barnen.

”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81) … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.”

Med andra ord: det är en kränkning mot vad vissa lagstiftare anser vara allmän ordning = moraliskt rätt – inte ett faktiskt genomfört övergrepp på barn.

Det vi ser här är samma vetenskapligt icke-verifierade påståenden som när det gäller videovåld, dataspel eller vilken annan moralisk upprörande handling som tänkas kan – att något skulle automatiskt skulle påverka personer att utföra kränkning som annars inte skulle utförts. För att tala ren globish: bullshit.

Så fort moral ska översättas till juridik hamnar vi onekligen på ett sluttande plan. Och när lagarna sedan handlar om tankar och subjektiva upplevelser som ska förbjudas blir det inte bättre än att graden av fallhöjd ökar mot ett samhälle där individens tankar ska kontrolleras i enlighet med 1984:

Thoughtcrime is death. Thoughtcrime does not entail death. Thoughtcrime IS death. I have committed even before setting pen to paper the essential crime that contains all others unto itself.

Det otäcka är att en lag som bygger på icke-vetenskapligt grundad moral har som enda egentlig effekt att omskapa ett antal värderingar i enlighet med vissa moraliska åsiktsriktningar: i det här fallet helt klart en frigid, högerkristen sexualmoral och en syn på barn och vuxna som onekligen är sjuklig.

Det intressanta är att den här diskursen faktiskt kan kopplas ihop med den tidigare runt Vilks olika avbildningar av Muhammed som renderade honom såväl schysst pr men också en dansk skalle, liksom Jyllandspostens publicering av Muhammedteckningarna. Undrar hur de som tillskyndar den nya barnporrlagen ställer sig till detta? Är det yttrandefrihet eller kränkning av ett kollektiv.

Själva bildförbud är ett klassiskt knep inom olika religioner (jodå, kristendomen har haft ett sådant också) som beteendemässigt handlar om att kvarhålla makten över omvärldstolkningen. Bilderna betecknas som avgudadyrkan – att den som ser bilden börjar att tillbe bilden snarare än gudomen. Samtidigt handlar det om att om du kan göra bilder av saker så tar en människan makten över sin egen tolkning av världen – men om man förbjuder bilder så blir den tolkningen kvar hos den som styr. Tyvärr verkar ECPATs tolkning vara den som ska styra svensk lagstiftning när det gäller sexualitet i stort men trafficking, barnporr och pedofili per se.

Det vi har nu är alltså en lag som innebär att fiktion blivit kriminaliserad, att det är den första lagen som anser att övergrepp kan begås bara genom en teckning. Det vi nu har är en självklar öppning för vilka andra censureringar tänkas kan utifrån att det kränker ett kollektiv. Vi har en lag som faktiskt kränker YGL liksom den av många politiker omhuldade FN-konventionen om frihet att tänka fritt.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Absurditeterna inom lagstiftningen

Posted on by
20

Förutom att vi i Sverige har en ypperligt märklig sexköpslag där logiken bygger på att du får sälja något som andra inte får köpa så har vi nu fått en skärpt lag mot innehav av barnporr där teckningar av personer som ses som unga, med för lite kläder räknas som barnporr – i slutänden så spelar det inte ens roll om det skulle ha några sexuella delar utan: nakna barn = innehav av barnporr. Förutom det får du inte ens titta på något som av domstolar räknas som barnporr.

Jag tycker utvecklingen är skrämmande. Precis som alla andra hatar jag alla som de facto-kränker barn (och kränker alla andra människor) men det kan inte finnas en sorts metamässig moralisk övergripande kränkning som gör att ett övergrepp inte har ett offer: samhället kan inte vara ett sorts kollektivt offer. Morallagar kan inte stiftas på grundval av en luddig ”gemensam syn”.

Att läsa mangaserier är därmed att betrakta som riktigt farligt om man vill leva ett laglydigt liv. I princip så behöver nu diverse manga-serieläsare starta lite schyssta bokbål och inse att serietidningsläsande generationer nu är kriminaliserade lite lätt ad hoc sådär. Självklart ivrigt påhejade av Bodström, ECPAT och diverse andra konservativa moralistiska terrorister. För som ledarredaktionen på Expressen påpekar så ligger det absurda i att inget barn blivit kränkt – teckningar är fiktioner:

Alla människor – utom pedofiler – vill att pedofiler ska kunna stoppas effektivt och att sexuella övergrepp på barn ska kunna avslöjas och avbrytas nästan till varje pris som helst. Men ändå; att en frihetsinskränkning av denna dignitet kan slinka igenom regering och riksdag utan att det blir någon egentlig debatt är inte ett demokratiskt friskhetstecken.

Det finns helt enkelt inga brottsoffer. Problemet är att man i lagstiftningen lyckats skapa en sorts metakränkning – att det handlar om en sorts generell offerstatus för barn – som Oscar Swartz påpekar i sin text och citerar ur domen mot den professionelle serieöversättaren som dömts (bakgrunden i sig är intressant…hur var det nu med överflödsmaterial i brottsutredningar…):

”Lagstiftaren har inte uppställt något krav på att det ska ha funnits en verklig modell för teckningen, och det finns inte heller något krav på att teckningen ska föreställa ett verkligt sexuellt övergrepp (prop. 1997/98:43 sid. 81)? … En tanke med att barnpornografibestämmelsen placerats i brottsbalkens kapitel om brott mot allmän ordning och inte bland sexualbrotten är att markera att det inte krävs någon koppling till ett visst övergrepp för straffansvar. Syftet med bestämmelsen är inte enbart att skydda avbildade barn, utan också att skydda barn i allmänhet från kränkning (prop. 1997/98:43 sid. 79.) Varje företeende av en barnpornografisk bild utgör en straffvärd kränkning av barn i allmänhet. Lagens skyddsintresse får enligt dessa uttalanden anses omfatta både enskilda barn och barn i allmänhet.?”

Det intressanta blir också: vem gör avgörandet? Som Sayonara påpekar på sin blogg så är det lite märkligt att polisen och åklagaren ska bestämma hur gamla de tecknade figurerna är. Eller som Blogge påpekar – eftersom det enligt domens bokstav ska vara bilder som uppeggar människor bör man kunna ifrågasätta om det inte snarare är domstolens ledamöter, åklagare och poliser som har sned syn på det här med barn – blir de upphetsade av bilderna? Hur ska de annars kunna avgöra vad som är sexuellt eller inte?

Jag kan inte annat än att fundera över vad som kränker mina barn mest – att det finns tecknade figurer i serier som de (och jag) ändå inte läser eller att lagstiftarna än en gång inskränker yttrandefriheten, ökar kontrollen och skapar ett sämre samhälle för dem: för det kommer inte stoppa här. Nästa logiska steg är att du får ta bilder på dina barn men du får inte skicka dem till säg mormor och morfar – för det kan egga upp någon (åklagare, polis, nämndeman, ECPAT-tjänsteman?) och därmed kränka barn i allmänhet. Självklart måste det också framöver innebära att du inte får berätta i din Facebookstatus eller i ett email att ”hela familjen badade nakna från klipporna” om barnen i familjen råkar vara under 18 år då det måste betraktas som kränkande mot alla barn (dvs. personer under 18 år).

Vem är det som är förlorare i längden på att tanken regleras? På att kultur ska statligt definieras? Var går gränsen mot att vi går från att skydda barnen från övergrepp till att begå övergrepp mot dem genom att förminska levnadsytan, förfula den mänskliga kroppen och genom att vara rädda för det faktiskt i sin tur översexualisera kroppen?

Det är sannerligen ett sjukt rättssamhälle som vi börjar få i Sverige. Tankekontroll börjar bli legio och övervakningslagarna bygger på metanivåer och filtrering av all kommunikation utan någon som helst urskiljning. Den som väljer att säga att det är okej vill jag gärna träffa om några år när vi inte längre får göra något utan att be om lov eller kolla av mot ett antal regleringar av vårt sociala gemensamma.

Bloggar etiketter: , , , ,