Först ut var Beatrice ”Lilla kuverten” Ask som nu vill att FRA nu skulle få avlyssna all trafik. Någon förvånad? Knappast. Det är just den värdeglidning som vi alla var rädda för under FRA-debatten. Det som kommer hända nu är att även Sverige sällar sig till länder som Syrien, Iran men också självklart ser till att stödja diverse lagförslag i USA som SOPA, vilket självklart kommer användas som intäkt för att göra IPRED skarpare, och liknande lagar så inskränks inte bara den personliga integriteten utan också yttrandefriheten. Eftersom en total övervakning (och illegalisering av länkar till möjliga fildelningar) helt enkelt tystar människor.

Nu väljer också regeringen att gå emot inte bara en ganska kraftig folkvilja men också diverse experter för att få möjligheten att skicka ut Ganna till Vitryssland. Bra jobbat.

Bloggar etiketter: Beatrice Ask, FRA, Ganna, SOPA

Expressen har läst Fokus. Det är bra. Det borde fler göra. Men det var inte det som nu är intressant utan det faktum att Maria Wetterstrand faktiskt ser på sin allianspartner som hon gör. Jag skulle väl säga att den Rödgröna Alliansen har en mycket svag grund att stå på: dels relativt skilda värderingsgrunder och fr a när det kommer till att det är ett stort parti utan någon direkt spetsfråga och två små bråkiga partier som valt att hårt knyta sig till några få ideologiska frågor. Man kan lugnt säga att det kommer bli ett rejält stormigt svenskt hav om de här tre ska försöka att regera tillsammans.

Det roliga utifrån ett PA-perspektiv är att de rödgrönas spinndoktorer har jobbat hårt för att sälja in sprickor i Alliansen: för det här och det här är onekligen en pitch från någon annan än journalisten.

Vilket i sig är märkligt att lägga tid på eftersom Alliansen ju har Beatrice ”Tant Gredelin” Ask som kommer att sänka båten fortare än kvickt om hon får hållas. Herregud – varför inte pitcha in fler idéer till henne om hur hon kan komma med förslag som går emot rim och reson, juridisk praxis och nån sorts civiliserad samhällstanke.

De som funderar på om det är ett ok sätt att hantera sexköpare på må fundera över att vi därmed fullständigt lämnat den juridiska tanken på att den är oskyldig tills dess att man är dömd. Tantans förslag handlar om att peka ut misstänkta men icke dömda personer. Onekligen kan man fundera om hon är berusad:

Nu tänker hon följa upp förslaget och stämma av det med sina kollegor.

– Jag måste stämma av med dem. De tycker att jag är lite vild ibland, säger ministern.

Vild? Snarare spritt språngande galen…

Tycker nog att hon ska nyktra till, packa sin flyttlåda och göra något annat. Hon har liksom gjort nog. Det här är inte bara medeltid. Det är att sälja ut rättssäkerheten för populism och att försöka vinna nån sorts pk-röster bland de som anser att prostitution innebär att normalt juridiskt tänkande ska sättas ur spel.

Inslag är riktigt riktigt bra i sin våldsamma slagserie mot Ask:

Thomas Bodström hävdar att moderaternas kriminalpolitik nu kalkerar Sverigedemokraterna. Den beskyllningen är månne orättvis mot Sverigedemokraterna. I den häpnadsväckande positionen befinner vi oss.

Uppdatering: Thomas Tvivlaren är en skribent som jag ibland har svårt att hänga med, ibland känns väl sluggeraktig och ibland är så oerhört briljant. I hans monsterpostning om Tant Gredelin är han både och :).

Tog en snabb koll på Politometerns moderata bloggare och tyvärr: det är inte direkt så att frågan tas upp av speciellt många (No size fits all är en, Mary XJ har gjort det och Paul Lindqvist som även påpekar att sexbrottslagen är märklig). Beror det på att de håller med eller att partipiskan ligger hårt på deras ryggar? Är det bättre att hålla ordning på PR än att stå upp för normalt juridiskt vett?

Uppdatering: Louise tar bladet från munnen i frågan.

Bloggar etiketter: Alliansen, Beatrice Ask, gredelin, rödgröna alliansen, spinndoktorer, Tant Gredelin

Beatrice Ask gör ett historiskt uttalande i skenet av TPB-rättegången:

– Vi har inte samma tradition när det gäller skadestånd. Vi ligger betydligt lägre, säger Ask.

Ja, jo. Just det. Skadeståndskrav på 115 miljoner för ”medhjälp till upphovsrättsintrång”. Ja kära nån.

Författarna har uppenbarligen fått lite fart och de enda kändisar som låter, antagligen eftersom de andra insett att de själva hyllat fildelning titt som tätt. Det intressanta är då när det visar sig att Carina Rydberg, som hjälper sin kompis juristen Wadsted, själv slirar väldeliga när det gäller TPB. Visserligen känns kanske Carina Rydberg ungefär lika solid som Björn Ranelid men ändå.

Det intressanta med IPred (liksom med FRA) är att moderpartierna skiter i sina ungdomsorganisationer, sina studentorganisationer – helt enkelt faktiskt slår dövörat till alla de som ska ta över partiet i framtiden. Socialdemokratiska Studentföreningen skriver idag på Newsmill och det är ord och inga visor precis som från SSU. Niklas Wyman har uttalat sig hårt mot moderaterna och såväl LUF som CUF tar avstånd.

I alla utredningar som görs runt folkrörelsernas minskning och underskottet av nya engagerade i politiska partier så försöker man hitta förklaringar som många gånger utgår från strukturella former. Problemet är nog snarare att det finns ett ideologiskt gap mellan å ena sidan politiker födda på 40-60-talet och unga som är födda 80- och framåt. Och när de ”vuxna” väljer att negligera och ibland försöka tysta sina ungdomsorganisationer så slår det tillbaka.

IPred, FRA, TPB-rättegången – de handlar alla om individen kontra kollektivet. Men det handlar också om de idéburna folkrörelsernas framtid och om de politiska partiernas framtid. De här frågorna är symbolfrågor på ett sätt som Reinfeldt, Olovsson och Sahlin inte förstått, och tyvärr verkar de ha alltför dåligt uppdaterad spinndoktorer runt sig för att ha förstått att det här handlar om demokrati på många olika plan. Det handlar om individens integritet, om ett rättssamhälle som kapitulerat till ett civilrättsligt vilda västern, det handlar om själva demokratins grundval i engagerade personer som sluter sig samman och det handlar om den strukturerade lagstiftande församling som vi vill se imorgon.

Uppdatering: Skönaste kommentaren runt vårt eviga länkande kommer från Bitchslap Barbie:

Glömde länka till gammelmedia, se så oviktiga de är. Allt man behöver finns i bloggosfären.

Bloggar etiketter: Beatrice Ask, Björn Ranelid, Carina Rydberg, CUF, demokrati, FRA, individ, IPRed, LUF, MUF, personlig integritet, politik, rättegång, SSU, TPB

Om vi slår fast en sak (ser i efterhand att Fridholm gjort ungefär samma sak):

I grunden handlar inte IPRED-diskussionen om ”rätten att stjäla” upphovsrättsligt skyddade konstverk. Det handlar om rättsäkerhet och att svenska politiker (än en gång) är beredda att göra inskränkningar i medborgarnas personliga integritet och låta privata företag få polisiära befogenheter gentemot våra IP-nummer. Diskussionen utökas sedan med en diskussion om hur upphovsrättslagen fungerar ihop med dels synen på äganderätt respektive synen på hur tekniska förändringar förändrar rättsmedvetenheten. Kopplat till det är en diskussion om fildelningens moraliska och rättsliga aspekter.

Tyvärr verkar politiker som Beatrice Ask, konstnärer som de 37 + Guillou och några tidningsmänniskor missat den första delen. Eller så blundar de för den – eftersom de uppenbarligen är mer intresserade av att skydda sina verk än att skydda sitt och andra svenska medborgares privatliv. För vad de inte inser är att såväl FRA-lagen som IPred skapar en värdeglidning mot att inget längre är privatlivets helgd.

Så – vad händer just nu i diskussionen? Expressen visar att inte alla gör som Sydsvenskan. Inser vad det hela handlar om. Att det inte går att som ledarredaktion gå i ledband på en regering och riksdag som själva går i ledband hos stora bolag inom kulturen.

Blogge tar upp själva frågan om upphovsrätten som en relativt obsolet rättighet i befintlig skrivning:

Upphovsrätt tillkom under en tid då teknik var dyr och ägdes av ett fåtal. Upphovsrätten, som är ett statligt monopol och en inskränkning i äganderätten, tillkom således under vissa omständigheter som numera är förbisprungna av utvecklingen. Därför finns ingen anledning att hålla fast vid en tradition som ändå är neutraliserad av den tekniska utvecklingen.

Det är något som jag också velat föra fram: att upphovsrätt, liksom många andra lagar, inte kan vara statiska. Tekniska förändringar, kunskapsutveckling och användares förändrade beteenden måste vara faktorer som förändrar lagstiftning. Men frågan är vem som egentligen skyddas av en lag som den här och vad det i längden får för konsekvenser. Problemet verkar vara att det är få av de som är upphovsrättsinnehavare som kan lägga ihop ett och ett. Scaber Nestor påpekar det fullkomligt galna i att Författarförbundet ställer sig bakom IPRED och därmed kallar sina läsare och köpare för ”tjuvar” samtidigt som det aldrig sålts så mycket böcker, det aldrig varit lika intressant att läsa – och att de sociala medierna skapat möjligheter att få ut nyheter och recensioner om böcker som aldrig tidigare. Men det struntar man i – för man sitter kvar i ett gammalt tänkande runt att skydda själva formatet; de atomära delarna av upphovsrätten.

På samma sätt väljer IPRED-kramarna att ljuga: att försöka påskina att det är en liten klick som är emot förslaget liksom att det handlar om att människor tjänar pengar på att fildela och göra intrång på upphovsrätten. Guillou, vars kunskaper om Internet tidigare bevisats vara obefintlig, väljer samma fula sätt att diskutera saker och ting. Vad är ett ”fåtal”, Jan Guillou? Har du ens brytt dig om att räkna antalet som går med i olika motståndsgrupper ex.vis på Facebook? Eller hur ska du förklara när ProjO tar fram räknestickan? Skiter du i dina kollegor som inte tycker som du? Och struntar du i att du faktiskt ljuger på grund av okunnighet eller ren ignorans? Också intressant att en person som dömts för olaga intrång och diverse närliggande saker i och med IB-affären väljer att förklara att saker är fel. Problematiseringen saknas numera när pengarna styr i den gamla vänsterns kulturmaffia. Och att staten faktiskt går med på sanktionerad utpressning från privata näringsidkare.

Det hela är skrämmande och samtidigt väldigt symptomatiskt. Och jag har i ärlighetens namn svårt att förstå hur det kommer sig att det hela mer och mer liknar en fars där gamla liberaler och frihetskämpar på vänsterkanten plötsligt väljer att låta kapitalet och staten kontrollera precis allt som tänkas kan – eftersom det annars ”kan” svida i egna plånboken. Att såna som Guillou, Dahlgren mfl väljer att sälja ut principer för några extra ören – respektive rätten att försöka ha kontroll över något som de inte haft kontroll över under många år.

Jag funderar över det. Har en postning om hur grundläggande våra olika världsbilder faktiskt påverkar oss mer än vi tror.

Sen tror jag helt enkelt att en hop med politiker och proffsmediatyckare störs av att de plötsligt inte har makten över tanken hos medborgare. Att idag är det nya röster, och många fler, som ”stör” agendasättandet.

Bloggar etiketter: äganderätt, Alliansen, Beatrice Ask, författare, Internet, IPRed, Jan Guillou, kontroll, kultur, ljuga, makt, media, skivbranschen, tanke, tolkning, upphovsrätt