Det är något blont i bloggvärlden ibland

Via Isobel hamnade jag på Blondinbella (något jag inte kan säga att jag hamnar så ofta annars). I kurserna brukar vi prata om att kommenterarerna är viktiga men fan vet vem som orkar läsa 425 kommentarer… Det är ett fenomen som modebloggarna verkar ha – att folk ska göra rätt meningslösa kommentarer, eller kommentera saker som inte har ett skit med postningen att göra – och då gärna flera gånger.

Blondinbella och andra av ”modebloggarnas” kommentarsfält är rena vilda västern. Man kan verkligen fundera hur många hjärnceller som finns kvar hos en bloggare som väljer att spamma ett kommentarsfält på det här sättet – om och om igen:

bild-11

Sen kan jag fundera om Blondinbellawannabeesen och andra inom samma genre faktiskt gillar den gigantiska mängd av kommentarer som är orelaterade till inlägg och sällan handlar om att faktiskt konversera. Samtidigt är det lite fascinerande att ett inlägg får kommentarsfält som handlar om helt andra saker.

gomda_omslagI övrigt ska bloggar uppenbarligen helst hålla på med såna ämnen som Blondinbella och kattbloggande livstilsmänniskor om man får tro hur Jan Helin kritiserar bloggarna som skrivit om Liza Marklunds ”Gömda” och om Antonssons1 bok som kom efteråt:

Antonssons granskning är intressant på en rad punkter, men man kan inte svälja den som sanning rätt upp och ner utan att prata med den andra parten. Jag kan tycka att väldigt mycket av drevet i bloggvärlden gör det. Det är en skillnad att vara journalist, då måste man vidimera det man vet.

Det är ju lite intressant att samma Helin stod och delade ut pris till bloggare för någon vecka sedan och menade att det finns saker som bloggare är bättre på än tidningar: uppenbarligen då inte att skriva om saker som är aktuella… och att Aftonbladet satsar på att kolla vad bloggarna säger (och det utifrån en sorts tidslinje som känns meningslös). Det klingar lite tunt här faktiskt. Självklart blir det märkligt när en blogg som Kritikerbloggen kritiserar alla bloggare för att bara se en sida av saken och själv sedan avslutar med att förklara att den enda som äger sanningen är Antonsson… det drar lite löjets skimmer över såväl bloggaren som bloggvärlden i gemen. Det är en komplex fråga – och det enda som egentligen är intressant är det marknadsföringsproblematiska i att Marklund och Piratförlaget faktiskt kallat det för En sann historia. Jag tycker Sandras invändning är intressant – även om skillnaden ligger i att hennes Maskrosungen ju är skriven av henne själv. Peter Englund problematiserar också. Resten känns faktiskt som en sak som inte nödvändigtvis måste dras inför allas ögon och ännu mer kapitalisera på situationen. Eventuell rättsröta löses inte i Aftonbladet och om ”Mia” är hotad så lär hon inte bli mindre hotad efter det här.

Uppdatering: Paul Ronge skriver långt och tycker jag rätt så initierat om de problem som onekligen traditionella medier har med bloggosfären och att båda kvällstidningarna verkar använda sin makt för att rädda Marklunds skinn.

Aftonbladet och Expressen (som ju under hela denna affär på nyhetsplats varit en bastion för Liza Marklund) vill stenhårt försvara journalisternas monopol på att beskriva sanningen. Helin menar att journalister måste “vidimera” sina uppgifter. Jag tycker det räcker med att titta på alla fel och fejker som varit i kvällstidningar under årens lopp för att inte sätta sig på höga hästar mot bloggare. Helin kallar genomgående det som hänt för ett “bloggdrev”. Jag kan efter 14 år på båda kvällstidningarna intyga att det “drevet” är en västanfläkt jämfört med kvällstidningarnas: Det kan gälla Malm, Sahlin, Rosengren, Freivalds, you name it. Att Aftonbladet just idag tänker lyssna på bloggvärlden känns därför extra falskt och insmickrande.
Det här är speciellt tråkigt eftersom jag uppfattar Helin som den idag mest resonerande och moderna chefredaktören, en Bo Strömstedt i vår tid. Han borde hitta ett bättre tilltal till bloggvärlden och inte med ryggmärgen försvara journalisternas medieenvälde.

  1. Antonsson har dock alla tecken på en riktig rättshaverist när man läser hennes blogg. Lite JPA-vibbar []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,

To be Good to oneself

Ulrika Good skriver om att bli pitchad som bloggare – och att säga nej. Hennes postning handlar om att faktiskt vara sann mot sig själv och sitt skrivande. Jag tycker det är en oerhört viktig postning att läsa för alla som finns i bloggosfären (ja, ordet är sjukt sticky…) – såväl bloggare som pr-människor.

kände jag att det skulle innebära att bloggande skulle förenas med prestationskrav, vilket alltså gör att jag låser mig och inte tycker det är kul längre.
Jag vill ju liksom inte komma hem till ett jobb till, det är inte därför jag har den här hobbyn.

Det här är lite av den gordiska knuten för både oss som bloggar – och oss som jobbar med att försöka hitta ett bra sätt att använda sociala medier som en marknadskommunikationskanal. För det senare är både intressant och nödvändigt för att digitala medier ska kunna ta ett ytterligare steg i sin utveckling – och samtidigt är det än viktigare att det görs rätt och inte på det sätt som klåpare valt att göra med telemarketing. Det får inte vara intrusivt, det får inte innebära krav och att styra bloggare och andra – marknadsföring idag är viral i alla stycken och det innebär också att den måste vara ärlig. Att kommunicera med marknaden idag handlar om att föra konversationer – och det kräver takt och ton, och transparens.

Det som Blondinbella gör handlar om dålig marknadskommunikation i längden1. Det kommer inte att hålla: att försöka flyga under radarn går ett kort tag – sedan tappar man höjd och slår i backen. Det är därför det är viktigt att både hålla kontakt och fråga sådana som Ulrika och liknande bloggare och att sedan vara mycket ärlig och inte ställa krav respektive att alla ska spela med öppna kort.

En av sociala medie-scenens stora teoretiker Chris Brogan råkade ut för en rejäl storm när han faktiskt skrev en sponsrad postning om K-Mart och leksaker. Hans grundläggande syn på sina val att skriva sponsrade postningar är den här:

My take is this: if I write about something where I have been obviously influenced, I will disclose this. If I’m writing about something for passion, then I’m just going to write about it. I see lots of PR people stuck in the trap of writing, “they’re not a client – I just love what they do.” Screw that. I’ll tell you who pays me and everyone else is someone I’m writing about because I like what they do.

Det var många som hade åsikter om det. Chris Brogan själv är noga med att det ska vara full disclosure men ser det också som en viktig sak att diskutera ämnet:

It doesn’t mean that everything on the web is geared towards advertising. In fact, that’s the beauty of it. This is the first medium in modern history to be built NOT for commercialism, but instead, for communication. And people can survive quite nicely without dealing with making money. Perfectly fine, acceptable, and part of the web.

Chris Brogan har valt att göra det flera gånger och jag tycker att det är både modigt och smart – eftersom han faktiskt sätter fingret på ett antal problem med sociala medier som marknadsföringskanal men Jeremiah Owyang2 visar också problemen och farorna.

I grunden handlar det helt enkelt om tillit och personligt förtroende. Och det är upp till varje bloggare att välja vilken väg man vill gå. Jag tror inte att det är farligt – så länge man berättar vad man gör och varför. Jag skulle gärna se att fler bloggare hade råd och möjlighet att faktiskt göra sin grej – om det innebär att de också väljer att skriva om saker de blivit pitchade – och betalda för så är det ok – så länge man gör det öppet och med passion. Som bloggare är det personliga varumärket extremt viktigt – vilket innebär att de varumärken man väljer att samarbeta med ska vara sådana som man vill koppla till sitt varumärke: eftersom det blir så när man går in i en professionell relation.

Opassande-Emma skriver i en kommentar hos Ulrika en sak som är minst lika viktig: hur vi påverkas av läsarframgångar – något som kanske kan vara än så mycket påverkande av vad vi skriver och hur vi hanterar vårt bloggande:

faktum är att vi läsare kan tendera att vara minst lika krävande och förvänta oss prestationer på det ena eller andra viset. Styrkan i det du skriver är att hålla reda på gränsen och inte gå över den.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. Det stämmer förhoppningsvis till eftertanke i Blondinbellalägret att hon inte blev nominerad till Stora Bloggpriset []
  2. Ok, nu är det bara Seth Godin kvar så har jag petat in alla mina gurus i samma postning []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

Sista dagen 2008

Jag är jättesjuk. Skit fan jävla superförkyld. Det stressar mig eftersom det finns en jävla massa saker som måste göras innan den sjunde januari. Och en del som hade behövt blivit gjort innan idag. Men om huvudet känns som en boll av snor så är det inte så mycket att göra.

Det är roligt att utmana min kära vän Dabitch. För hon hatar utmaningar – men när hon gör dem så gör hon dem rejält. Kolla in hennes svarmusikutmaningen… det är i sig en historia om ett liv. Fick till och med en liten tår i ögonvrån av den sista historien. En annan som också gjort det är MJV. Uppdatering: Även Åsa har gjort utmaningen på sin nya blogg och LouiseP har gjort sin patologiska lista, precis som Emma på Opassande.

Blondinbellas uttalande om att Karl-Bertil Jonssons jul kändes som om det kunde blivit en axelryckning om inte en massa bloggare gått igång på det. Herregud – varför ska sansade vuxna bloggare ta henne på allvar? Ja, hon är 18 men det finns 50-åringar som knappast kan kallas mogna. Hon vet väl fan inte ens vad AFA är för något. Och hon vädrar bara en extremt trist reaktionär populism. Jag håller inte med Arvid Falk. Framförallt kan man se det från ett annat håll: varför ska inte hon få tycka så? Argumentationen har handlat om att hon på grund av sin framgång inte bör skriva såna saker: herrejävlar – ska vi plötsligt ha bloggcensur om någon blir framgångsrik?

En annan som fått fiskarna varma är Karolina. Igen. Och hon går också i svaromål efter sin debattartikel som hissar Anders Borg. Ok, det kanske inte var den bästa debattartikeln som tagits in, och det kan nog diskuteras varför Expressen valde att ta in den men jag tyckte den var rolig: istället för att torrt bara bena ut politiken så tog det upp bland det viktigaste för en politiker idag: personal brand – hur ser du ut, vilken bild skapar du av dig själv. Tyvärr lyckas Chadie på Kulturbloggen generalisera sig in i sitt vänsterhörn när hon sätter Lassbos åsikter som generella ”högeråsikter”, och uttrycker för länge sedan obsoleta sanningar om att ”yta spelar ingen roll”. Om Chadies åsikter är gällande inom socialdemokratin så borde deras nästa bok bli den gamla klassiska ”Amusing ourselves to death” av Neil Postman som redan 1985 visade att TV-mediet gör att ”cosmetology has replaced ideology”. Det vore onekligen en intressant aspekt att lägga för Laakso när han ska fortsätta sitt jättejobb i att lista och läsa s-bloggar. Hur många av de som är politiker förstår att jobba med sitt personliga varumärke? Vad gäller Anders Borgs politiska uttalanden den senaste tiden så tycker jag nog att sossarna ska oroa sig: han har ju fan låtit som en sosse sedan finanskrisen började.

Jag gillar Piratpartiet men det här gör mig fundersam. Rick är en fantastisk entreprenör men om man ska bli ett parti som med stor sannolikhet kan röra om i mandatförteckningarna – bör man inte då ha lite mer ordnade ekonomiska strukturer? Jag förstår problemet och tycker att Rick självklart måste få ekonomi i sitt liv men jag menar: i Sverige är det ekonomi som motsvarar engelsmännens intresse för sina politikers sexvanor… Rent pr-mässigt kan det här bli en riktig stötesten när PP faktiskt visar sig hota den svenska politiska nomenklaturan: tro inte att Schlingmann kommer att låta bli att kolla igenom varje litet öre som rört sig… De argument som jiddras i sfären om att hans uträkning på 20 lök är högt är löjliga. Ronge lyckas också blanda ihop äpplen och päron när det gäller att jämföra Wikipediainsamlingen och Falkvinges bön om ekonomiskt stöd.

Martin Jönsson var tidig med att blogga som tidningsmänniska – och fr a att blogga om medier och reklam. Jag minns att jag tänkte att det äntligen kan bli lite mer fart på den delen – det var lite ensamt 2003 när jag startade Researcher. Nu slutar Martin att blogga eftersom han blir redaktionschef för SVD och jag förstår hans känsla av svårighet inför att kunna fortsätta att förhålla sig objektiv i bloggandet och samtidigt vara en viktig varumärkesagent för tidningen. Jag har ju själv vissa personer som starkt ifrågasätter mitt bloggande kontra att vara delägare. Roligast inspel är såklart RvdBs som inte kan fixa att bli kallad ”blogghatare” och ”överlöpare” – men får nog leva med det ett tag till. Läs också Jockes syn på att en av de bästa av mediebloggarna slutar.

Så en sista grej: nu har jag nog bestämt i vilket fack Deepedition ska finnas: metablog. För under året har jag blivit utsedd till mediablogg, politikblogg, dagboksblogg, skitblogg, företagsblogg (i princip eftersom RvdB anser att jag tjänar pengar på den…). Så mer meta vete fan om man kan bli :). Deepedition kommer fortsätta att handla om ”allt det andra”. Nu går den in på sitt fjärde år, jag går in på mitt åttonde år som bloggare och det kommer säkert att hända en massa saker. Stay tuned. Gott nytt år.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Noterat

Hittar roliga tidningsgrodor hos Annie Johansson:

Dagbladet:
“Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv”

Nordvästra Skånes Tidningar:
“Mannen dog medan kvinnan avled”

Örebrokuriren:
“Gynekolog hittade knarkgömma”

Svenska Dagbladet:
“Färre gökar i södra Sverige”

Upsala Nya Tidning:
“Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse”

“Huset som brann ned till grunden blev totalförstört”

Ölandsbladet:
“Mindre poliser till Borgholm”

Östersundsposten:
“Krockade med älg på motorcykel”

Kan också notera att läsare av den här bloggen (eller de som orkar svara på en enkät) inte gillar julen: 97 stycken letar efter Valium medan 43 redan längtar efter nästa jul. Se så. Det är över nu.

US News ger oss tips om 50 saker som gör livet bättre nästa år. Jag tvivlar på att ”lära sig bridge” eller ”lära sig mer om Abraham Lincoln” gör någon mycket lyckligare.

Funderar du på att starta en blogg – eller kanske läsa den här för att inse vilka misstag du gjort? Problogger tipsar om Roadmap to become a blogger. Ptjaa… själv har jag svårt för konceptet ”skriva böcker om sociala medier”. Den är dock gratis den här.

Blondinbella är nummer 81 på Sveriges mäktigaste-lista. Själv blir jag, precis som Promemorian, mest fundersam över hur Aftonbladet plockat fram listan – vilka är incitamenten (jämför med Fokus lista från i höstas)? En del bloggare har blivit upprörda men glömmer uppenbarligen två saker: Aftonbladet har lagt Oscar Swartz på 67e plats vilket knappast är så fel. Sen är det ändå ett faktum: Blondinbella har lyckats att skapa sig en plattform där många lyssnar på henne. Det må vara fel eller rätt men ett faktum oavsett.

Onekligen en udda boktitel: ”Jag hade en gång en blogg”

Årets nya ord: bloggbävning; alltså har Blogge fått ett ord hos Språkrådet. Faktiskt rätt coolt att det inte är en kvällstidning som kreerar ett nytt ord utan en minst sagt icke-pk bloggare. Grattis Blogge.

HAX skriver genomtänkt och initierat om det uppblossande våldet mellan Israel och Palestina. Det är för jävligt det som händer men det finns, enligt min uppfattning, i detta en väldigt sned rapportering där det lätt glöms bort det som HAX faktiskt påpekar: Hamas har brutit vapenvilan konstant. DNs rapportering kan stå som exempel:

En rad kontor och institutioner i Gaza stad och Khan Yunes förstördes av israeliska attackrobotar. Samtidigt tätnade ringen av israeliska stridsvagnar, men Hamas ska inte räknas ut. Ett sjuttiotal pjäser nådde Israel på måndagen.

Det finns gränser för hur mycket man kan se det utifrån underdogperspektiv. Människorna som dör i Israel är ansiktslöst beskrivna medan de som dör i Palestina är målande beskrivna. Palestinierna har en utomordentlig pr-känsla i såna här delar – de  har fått lov att förfina den genom åren för att lyckas få ut sitt budskap. Det är knappast så att jag tillhör några Israelvänner men Hamas är en hårdför gruppering som valt en hårdför väg. Det som händer är inte att Israel vill kväsa Gaza.  Att Israel sedan begår brott mot varenda jävla konvention som finns ska självklart inte förglömmas. Problemet är att dramaturgin i Palestinafrågan inte längre går att göra svart och vit.

Josh gör en mycket bra postning om hur ”bevingade ord” helt enkelt kan komma från helt andra källor än de som sägs vara upphovsman till dem. Sen är han rolig också:

Charles Darwin tog för övrigt avstånd från socialdarwinismen. Undrar varför. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var det mest avancerade naturen kunde uppbringa. Kanske tyckte han inte att tjocka vita män var att anse som fit i något av ordens betydelser. Kanske insåg han att tjocka vita män inte var de som bäst anpassade sig efter världen, men väl de bästa på att anpassa världen efter sig själva.

Lotten har det inte lätt. Förhoppningsvis blir hennes 2009 bättre än 2008… Men man kan väl säga att skillnaden mellan oss ordinära bloggare och en Lotten är att även när det går åt helvete kan hon skriva en story om det.

På tal om roliga saker så har Kullin hittat en riktig blopper från SR och det blir ännu roligare när DNs radiokrönika blir mäkta upprörd. De råkar förklara att Harry Potter har dött, 78 år gammal. Pinter – Potter: hur svårt är inte de här brittiska namnen?

Så några uppmaningar: ge mig mer tips på bloggar att nominera till Stora Bloggpriset. Sport och modebloggar känns inte riktigt som min bag alltid. Teknikbloggarna jag läser tenderar att vara väldigt mycket… internetrelaterade. Men hallå: teknik är så mycket mer!

Sen är det roligt att se många länkar som man rotat fram hos andra. Det är det roliga med möjligheten att dela med sig av sina findings.

(För övrigt är jag orolig som fan.)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Blondinbella och Birro och jag

Det blev en kort bloggpaus från Blondinbella. Det är onekligen roande att det är SvD som väljer att göra en intervju med en bloggare. Man kan undra hur hon sen tänker när hon hotar med att bli ”tråkig”1 eftersom

Jag känner att jag har ett ansvar, och att det är min skyldighet att ta upp våldtäkter, ätstörningar och övergrepp. Till exempel ska jag göra en intervju med justitieminister Beatrice Ask.

Ok. Först: varför är det ”tråkigt”? Och att göra en intervju med Ask känns ju jättespännande och nydanande. Sen bygger ju ansvaret på att hon samtidigt känns som en av de som läser henne – om hon väljer bort det kommer hennes blogg knappast vara intressantare än vilken annan.

Att hon sedan gör en minst sagt märklig vinkel på varför hon ska skriva om våldtäkter och övergrepp gör det hela intressant:

Jag tror att mina läsare kommer att uppskatta att någon tar i ämnen som ingen annan gör.

Nej, det är ju ingen annan som pratar om de ämnena…

Det känns än en gång som hon inte lyssnat med personer som faktiskt kan bloggande. För hennes sista förklaring runt bloggpausen känns minst sagt märklig. En blogg är personlig. Och att välja att göra det till någon sorts sämre version av Bang kommer knappast vara speciellt intressant för vare sig de annonsörer som hon kopplat till sig eller för de läsare som gjort henne stor.

Fortsättningsvis ska bloggen vara som ett 9-5-jobb och jag ska inte skriva på helger, och vara mer noga med att hålla isär privatliv och jobb.

Men jag lyfter på hatten för hennes engagemang i frågorna och hoppas att hon kommer att göra det bra. Dock anar jag att när besökssiffrorna droppar så kommer Blondinbella AB att dra på med mer mode, mer glam och mer nöje. Och det är faktiskt skönt att se att hon inte är speciellt medietränad – för om hon är det bör nog den byrån fundera över sin metodik.

Birro då? Högaktuell och sidekick i TV4. I ett rejält medialt bråk med Katrin Zytomierska. Och nu visar det sig att det faktiskt har sitt pris. Idiotiska kommentarer som hånar och kränker inte bara Birro utan även hans familj. Det är för jävligt. Men problemet ligger också i hur det reageras.

De bloggar som är framgångsrika är personliga och det kostar på. Birro har fått en vidrig kommentar och väljer att stänga bloggen. Jag förstår hans ilska då jag själv blivit hotad där personen också dragit in min familj men det blir helt klart kontraproduktivt att stänga bloggen – då vinner ju den som är ondskefull. Det är då det låga vinner. Det som han själv bekämpat.

Och man tar bort sin plattform för att bekämpa idioter. Just Birro har haft stängande av bloggen som hot många gånger och det är ett hot som inte längre är valitt. Att som Birro gör – faktiskt kollektivt bestraffa alla sina läsare som älskar honom på grund av en eller några idioter – är fel väg att gå. Jaga ner de personer som valt att skriva det, jävlas tillbaka.

Det är samma argumentation som Linda Skugge valde när hon stängde sin blogg (för att sen faktiskt fortsätta blogga på andra ställen) och det är en logik som jag tycker är ohållbar.

En blogg är inte en liten på och av kanal. Det är en relation.

Då kommer vi fram till min postning: Lägga ner och börja om. Det var inget hot utan mer en fundering. Jag vet inte vad jag vill med Deepedition. Jag vill ta hand om Researcher. Och det är en massa spännande på gång runt Same Same But Different. De flesta kommentarer innan har mest varit från mer troll-liknande existenser eller från personer som jag ändå pratar med via andra kanaler varje dag. Jag har inte samma tid att göra stora postningar om saker som händer, jag har inte kunnat följa upp FRA-lagen eller de lagar som nu kommit i efterhand. Så min tanke var att hitta antingen en ny plattform: jag äger några fler domäner :) eller på något sätt hitta ett annat sätt med Deep.

Så jag förstår både BB och Birro. Samtidigt vet jag att den här skapelsen: hur monstruös den än ibland kan tyckas också är värdefull. För mig. Förhoppningsvis för någon annan.

Ps. Jag har i alla fall bytt tema. Testar K2 som är det nya förslaget till default-tema för WordPress. Jag gillar det rent tekniskt men kommer nog att revidera en del typografi. Ds.

  1. och hon har på två veckor blivit äldre []

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Ignorans och idioter

Det här är bland det bästa som skrivits runt det faktum att också Sturmarkare och andra ateister kan vara minst lika hatiska och ignoranta som vilken pingstvän som helst.

Diskussionen runt Ekelunds krönika pågår och det intressanta är att det är så många som uppvisar en extremt ignorant sida när någon uttrycker en annorlunda åsikt – och det är fr a personer som lever eller levt med barn med Downs syndrom som uppvisar rejält hatiska åsikter (diskussionen efter Mymlans båda postningar är ibland synnerligen upplysande om detta). Beiersdorff, som knappast är den mest finstämda personen alltid, är den som ändå lyckas att hålla en viss skärpa och balans i argumenterandet. Dock menar jag att i det här fallet så är alla som menar att Anne Eklund är en idiot det själva.

En person vars ignorans uppenbarligen stigit henne åt huvudet är bloggaren whatthefuckdotcom (nej, det är inte hennes domännamn ens) som dels inte är intresserad av att diskutera med någon annan utan bara vill härja orera och förklara att alla andra är idioter – och när någon försöker diskutera det så menar hon att

normala människor svarar nämligen i Varandras bloggar och inte bara sin egen…

Eh… nä. Möjligen de som fortfarande tror att kommentarsfälten under bloggar är en motsvarighet till Lunarstorms gästbok. Vi andra – typ 99,7 % av alla som använder sig av bloggar inser rätt fort att det blir ogörligt att följa en diskussion om den förs i två olika kommentarsfält – och då under postningar vars ämnen är irrelevanta för diskussionen i fråga. Här kan man helt klart prata om en smula idioti. Roande är också att läsa hennes blogg som försöker vara precis som alla andra Blondinbella-wannabees (eller har Katrin Z som förebild)

tal om ignorans så kan man fundera vad skrikhalsen Katrin Z håller på med. Hennes varumärke är att vara edgy, hon har gått i skola hos sin numera fd man, men att anklaga Birro för judehat visar bara hur mycket luft det finns mellan öronen på KZ. (när jag skriver det här så ligger Finest.se, där KZ har sin blogg, nere med Internal Server Error…). Läser man kommentarerna i Birros blogg så inser man att idiotin inte har några gränser även hos Idoltittarna. Den senaste tidens händelser bevisar väl att hennes förrförra bloggs slogan ”Inte den skarpaste kniven i lådan” stämmer väl överens med hennes personlighet. Helt enkelt fanns det inget annat val för TV4: Katrin Zytomierska var en osäkrad handgranat som när som helst kunde sprängas i ansiktet på kanalen – något än värre kunde komma ur den där övervridna hjärnan och det skulle inneburit att kanalen förlorar än mer av sin goodwill. Att sparka henne handlade om att säkra framtiden – inte om vad hon hittills gjort. Uppenbarligen anser de flesta att det är rätt val.

Uppdatering: Niklas Strömstedt, vars bloggande enligt mig är ungefär 1010 gånger bättre än hans musik har skrivit roande om det hela under rubriken ”När proppen går”. Andra som skrivit om det är Virtanen, Good och DVIJDVS. Och Katrin Z har bett om förlåtelse.

Blondinbellahistorien fortgår. Hanna Fridén försöker förklara att det handlar om att människor inte trott på BB om övergreppet. Intressant sätt att försöka undvika det faktum att stängningen av BBs blogg kom efter avslöjanden om att man försökte sälja postningar dvs. sälja redaktionell reklam och att socialnämnden reagerat över hennes festande. Fridén gör nog också BB en otjänst att än en gång driva fram de personerna i ljuset igen som härjade om att övergreppet inte skulle skett. Det blir inte alltid rätt när hon tänker, Hanna. Det finns också en stor ignorans i att klumpa ihop alla i en enda stor klump.

Apropå idiotiska uttalanden så minns ni kanske Sven Åke Christiansson som var så snabb att förklara hur skolskjutningen i Finland var kopplad till sociala medier? En liten sökning i min egen databas visade sig att det var han som väldigt säkert pekade ut Max och Sagas pappa som mördare i Arboga-målet. Detta då hans stora käpphäst uppenbarligen är extremt analoga värderingar runt nätet.

Uppdatering: Voxacoms VD, dåligt försök att gömma sig bakom namnet ”Sune”, väljer att fråga om jag har ADHD. Well, INTP är jag och en smula Gen X. Men ADHD – nä, inte speciellt. Dålig personlig BNP har jag också. För att rädda ansiktet försökte denne hänvisa till forskning och mina Jaikukontakter är snabba att hitta Mosskins blogg.

Uppdatering: Insiktsfullt.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tre gånger Blondinbella

Idag nås vi av nyheten att Blondinbella väljer att ta en paus med bloggandet. Självklart blir det en väldig massa diskussion i sfären om det och större medier skriver om det (en så pass viktig nyhet att Resumé väljer att bryta sin helgtystnad minsann…).

Det finns väl tre aspekter på det faktum att Blondinbella nu ska lämna bloggandet:

  1. Trovärdighetskrisen
  2. Redan här blev det för flera av oss ganska klart att något gått rejält fel (för första och säkert sista gången så tycker jag och Foto-Lasse ungefär samma sak): att välja att sälja inlägg på bloggen är en ganska klar snedåkning. En annonsör köper in sig i en blogg för att den är personlig och trovärdig, att bloggaren har en hög grad av integritet. Nu är ryktet ute om att Blondinbella helt enkelt kan tänka sig att sälja ut den. Då är det snart slut. Det faktum att hon också valt att hela tiden sälja sina stories istället för att delge dem på bloggen har gjort att det som skapat hennes kändisskap nu blir en sekundär plattform på ett sätt som underminerar hennes trovärdighet och den ömsesidighet som en blogg har med sina läsare.

  3. Sjuttonåring i en ny mediavärld
  4. Självklart har diskussionerna runt hennes festande tärt på henne. När hon blir en del av ett alkoholpolitiskt käbbel, när socialtjänsten börjar att ringa hem till mamma och när allt hon gör ligger under lupp så blir det ohållbart. Att en massa mer eller mindre idiotiska kommentarer runt det övergrepp hon utsattes för självklart gjort henne ont är inte konstigt. Och i grunden så blir hennes intensiva liv helt enkelt ohållbart. Säg vilken 25-åring som orkar med skola, bloggande och fr a massor av festande utan att till slut behöva andas? Att sedan IdiotbrödernaSchulman™ inte klarar av att tjejer är bättre än dem borde hon kunna stå över.

  5. När bloggen blir ett monster
  6. Många är de som känt att man slutat att ha kontroll över sin blogg när den börjar bli känd. Det krävs helt andra strategiska beslut än de som Blondinbella och hennes rådgivare valt. Blondinbellas blogg är besökarmässigt en behemoth. Att ens tro att man kan driva den vid sidan av är naivt. Karolina Lassbo skriver en lång artikel på Newsmill om sina erfarenheter. I vanlig ordning är jag inte överens med henne om allt, lite måste man ändå tänka efter före, men wtf – jag har djupaste respekt för vad Karro byggde upp utan något produktionsbolag, pappamanager och endast sin egen envishet. Och hon om någon vet hur det är när bloggen faktiskt blir ett livslevande monster med en egen vilja.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Bloggar etiketter: , , , , , ,