Höstpromenad. Söndagspromenad. Älven är så där disigt vacker. Det gröna, gula och fläckar av rött skapar en helt annan känsla än sommarens grönskande raviner. Många människor ute. Promenerar. Tipstävlar med Korpen. Alla hälsar på alla när man möts. Funderar över varför man gör det? Artighet? Men det känns ändå som om det måste vara något annat. Ett beteende som fyller något behov. Sammanflätning av att man gör samma sak. För vi hälsar inte om vi går på en gata – men när vi promenerar en höstdag så gör vi det.

En utgångspunkt – en promenad är promenerande för promenadens skull medan vardagliga gåendet på gator och torg handlar om förflyttning. Om någon springer så handlar det om en avgränsad handling som är introvert medan promenerandet är extrovert: att ta in sin omgivning. Naturen skapar en högre grad av socialitet än den urbana kontexten. Mötet på en smal stig upplevs som närmare och nära innebär att man måste se varandra – därigenom hälsa för att verifiera medvetenhet om närhet. Den släntrande promenaden tvingar till att bli till i den andres blick, som Sartre skriver i Varat och intet.

Att bygga sig en grön lunga mitt i det urbana är något som tar människor ut ur deras vanliga liv. En viktig del av hur man kan skapa platser också för människan att bli sedd av andra. Växandet innebär något annat för en urban människa än det gjorde för personer i en agrar kontext. Andning. Mjuknad. En omprogrammering av sinnet genom färger som inte är skapade.

När vi möts möter vi varandra i en kontext som inte är den vanliga. Vi är inte på väg någonstans. Vårt val av att promenera bygger på en icke-effektivitet, ett handlingsmönster vars nytta bara kan upplevas subjektivt. Vi andas syre, njuter av grönska och utsikt. Inga göranden, inga viktigheter. Bara ett varande som blir medvetet genom att andra skapar ens existens genom att se en.

Bloggar etiketter: Borlänge, Dalälven, existensialism, höstpromenad, New York, urbanitet

och varför inte Wasabryggeriet:

men allra skönast är det att komma hem:

Bloggar etiketter: Borlänge, kamera

Idag hade Carl-Oskar Bohlin, riksdagsman och Borlängebo sett till att vi hade polistillstånd för en manifestation.

Närmare 200 personer dök upp och SVT liksom lokaltidningarna. Bra jobbat helt enkelt.

Trots en rejäl förkylning så såg jag till att hänga på och pratade även som en av sex stycken talare (2.55 in i filmen)

Kolla gärna in SB Media som bambusade de olika talen.

Det var länge sedan jag var med på någon analog manifestation och man kan tycka vad man vill om det – men det är något speciellt med att folk samlas och några håller appeller. Själv valde jag att koncentrera mig runt en berättelse som tar sig början i mitt besök i south Bronx för många år sedan, där polisen retirerat ut ur området och därmed tagit från människor både hopp och trygghet, till att påpeka att polishuset i sig är en symbol för trygghet och vilja framåt. Att ta bort det från Borlänge, som just nu förändras till det bättre är galenskap. Jag som förälder vill att mina barn ska växa upp i trygghet – och för det behövs en polis som inte kommer till staden utan är en del av den.

Det var länge sedan jag engagerade mig i något men det här är viktigt för Borlänge – och jag har insett hur stolt jag är över att vara Borlängebo.

Dalademokraten har skrivit om det redan.

Bloggar etiketter: Borlänge, manifestation, polishus

En del har frågat vad det handlar om. I korta drag innebär ett matrally att man äter tre rätter på tre olika ställen, varav ett ställe är hemma hos sig själv. På varje ställe är det nya personer som man träffar och äter tillsammans med. Det går fort men är mycket trevligt. För att lyckas ta sig mellan de olika ställena har LC valt att hyra in lokala fotbollsklubbar där föräldrarna helt enkelt ställer upp och kör runt folk.

Kvällen avslutas som sig bör med dans och dryck på hemligt ställe fast det känns mer och mer som om vi i Borlänge nog kommer att hänga på Buskåkers Gästgiveri även kommande år.

Det kostar typ några hundra per par plus att man själv står för någon av rätterna inklusive dryck hemma hos sig för tre eller fyra par.

Årets Matrally var fantastiskt välskött och välorganiserat och då jag haft insikter i hur oerhört mycket tid som gått åt till att planera det måste man bara ge Ladies Circle i Borlänge en gigantisk eloge för väl genomfört jobb.

Bloggar etiketter: Borlänge, Ladies Circle, matrally

En längre tid har det lite i skymundan diskuterats om var polisen i vår region ska ha sin station. Ett förslag från länspolismästaren blev till slut att stationen i Borlänge skulle stängas – så gott som all polisverksamhet ska vara förlagd i Falun.

Det blev en väckarklocka. I Borlänge kunde man nästan höra ett kollektivt ”wtf?”

Borlänge är inte någon plutt-by utan en stad med ungefär femtiotusen invånare. Idag transformeras staden än mer till en handelsstad, en situation som kommer att accelereras i och med IKEA. De gamla bruken fortsätter att gå bra men kräver personer med högre utbildning i alla led, och vi har en ganska stark tjänstemannadel genom Trafikverket liksom att det finns en stor klump med IT-företag.

Borlänge är en gammal bruksstad och har genom åren haft problem med kriminalitet. Fortfarande är det den stad som har flest anmälda brott i Dalarna. Vi har en historia av att kallas Sveriges Chicago och under nittiotalet hade vi stora problem med ungdomsgäng. Det har skett dödsskjutningar på Sveatorget, dödsmisshandel och generellt är det fortfarande en relativt otrygg stad under vissa tider av dygnet. Statistiken talar för att en nedläggning av polisen i stan är idiotisk.

Samtidigt är det en fantastisk stad. Borlängebor är som Borlängebor är – man kan bli galen på inbilskhet och envishet i vissa fall men det finns också en grundpysande stolthet över stan. En stolthet som förr inneburit att det varit oerhörda motsättningar mellan Falun och Borlänge: Falun som den snobbiga residensstaden och Borlänge som arbetarstaden. Dumt eftersom vi behöver samarbeta så mycket som möjligt. Vilket börjat att ske: gärdesgårdarna börjar att rivas. FalunBorlänge-regionen börjar bli ett samarbetsbegrepp. Men samarbetet kan inte gå ut på att Borlänge blir av med sin polisstation. Det är huvudlöst – och respektlöst mot oss som genom åren arbetat med de problem som finns i staden. Borlänge behöver en fullständig polisnärvaro för att fortsätta utvecklas i positiv riktning.

En av de som år ut och år in, i olika roller, jobbat med ungdomar i Borlänge är Per ”Pena” Madsen. När länspolismästarens förslag kom upp om att stänga polisstationen i Borlänge tog han tag i det: startade en grupp på Facebook: Vi som vill ha polishuset kvar i Borlänge. Det kan tyckas som en lite meningslös gest efter alla skojgrupper men det här handlar om människor som genom gruppen kan visa sitt stöd. Idag har gruppen 1236 medlemmar. Eftersom jag och Pena jobbat ihop under flera år när jag var ungdomspräst i Borlänge så tog jag tag i att utveckla hans början på en insändare.

Idag publicerades insändaren underskriven av ungefär hälften av dem som valt skriva under insändaren. Resten av namnen uppdateras kontinuerligt här. Det fantastiska med listan är att det är VDs, egna företagare, statliga tjänstemän, SSAB-anställda och arbetslösa. Det är en lista som totalt skär genom partipolitiska ställningar (en medvetet och aktivt hållen idé). Listan på nästan tvåhundra personer and counting är ett tvärsnitt av Borlänge.

Jag publicerar insändaren här för dem som inte har tidningen:

Det finns många saker som allmänheten i Borlänge inte förstår när det gäller förslaget om att stänga polishuset i Borlänge. Vi är närmare 600 av dem. Vi förstår inte hur man har tänkt: Borlänge är den mest expansiva kommunen i Dalarna, vi har en ökande handel och det finns massor med indikationer på en positiv befolkningsökning. Men med det goda kommer också det onda.

Borlänge har dock en historia i brottslighet och gängbildning – det är inte många år sedan Borlänge nationellt kallades Sveriges Chicago. Vi har om vi inte ser upp en grogrund till samma förortsproblematik som i större städer: Rosengård, Tensta och Bergsjön. Det är en problematik som har legat och vilat där sedan 20 år tillbaka. Vi har haft skottlossning, våldsdåd, rån, drogrelaterad brottsligt, mordförsök och mord. Under flera år utmärkte sig Borlänge som en av Sveriges farligaste städer.

Den senaste statistiken visar att Borlänge är Dalarnas mest brottstäta stad – kan bero på en hög anmälningsbenägenhet men de flesta är nog tyvärr överens om att det finns en stor kriminalitet kvar i och runt staden.
Borlänge kommun har jobbat hårt tillsammans med polisen, frivillig och religiösa organisationer och andra intressenter för att vända trenden. Ett framgångsrikt sånt arbete bygger på närvaro. Närvaro skapar trygghet. Inte minst i arbetet med ungdomar måste man vara närvarande. Polisen är en nödvändig ingrediens av att skapa den här närvaron.

Vi är helt enkelt oroliga för att polisen inte kommer att vara närvarande i Borlänge då den enda stationen kommer finnas i Falun. Poliser är som vi andra – man vill bo nära sitt jobb och man lär känna den stad man bor i. Att stänga stationen är inte enskilda polisers fel – det är blindhet från de som styr på länsnivå.

Vi oroar oss för att polisen då tappar lokalkännedom och kontakten med människorna i Borlänge. De blir främlingar. Främlingsskap skapar helt andra saker än närvaro och trygghet. Förtroendet mellan unga och polisen försvinner. De som bor i Borlänge blir mindre trygga eftersom vardagsbrotten blir än mer svåra att klara av.

Mycket av det arbete som lagts ner kommer gå till spillo och det vi har lärt oss på resan med gängen och kriminaliteten verkar som bortblåst. Vi upplever att vi kommer få börja om från början. Den positiva utveckling som finns i staden kan snabbt förvandlas om kriminalitet får fäste.

Att ha kvar polishuset är både en symbolfråga och ett reellt behov: om man väljer att stänga polishuset i en stad av Borlänges storlek, med den historia staden har respektive nuläget så visar det både att man gett upp gentemot ungdomsbrott och mot vardagskriminalitet utanför centralorterna. Polisen kapitulerar. Att ha ett polishus är också en symbol för trygghet för de som bor i en stad.

Men det är också ett reellt behov: en stad av Borlänges storlek och med den stora handel och genomfart som vi har behöver en poliskår som kan svara på larm och göra insatser direkt – inte efter femton minuters körning. Det är ett reellt behov att bland de unga att möta poliser som de har en vardagsrelation till och som de mött i skolan, på fritidsgården och på stan.

Ta inte ifrån oss polishuset. Det är en del av ett framtida positivt Borlänge.

Flera har tagit tag i öppna möten och bland annat kommer en manifestation ske den 19e september (tyvärr kan jag inte närvara vid denna på grund av jobb). Gruppen på Facebook är en digital manifestation av många Borlängebors vilja, och tillsammans med den fysiska manifestationen borde vilken normal tjänsteman och politiker inse att det här är folkviljan.

Bloggar etiketter: Borlänge, Facebook, kriminalitet, manifestation, polis, polishus, polisstation, protest

Jag var på föräldramöte i sonens skola i förrgår. Det vanliga lite lätt taffliga lärarinformerandet innan, ännu mer förvirrat då en av mammorna är hörselskadad och behöver att lärarna pratar i en hörselslinga. Sen kom ungdomsgruppen från polisen och informerade. Lite sådär myndigt som bara poliser kan vara men ändå – när hon hittade sin pondus så började hon faktiskt komma från de vanliga flosklerna och förklarade att det faktiskt redan nu varit barn i våra klasser hon haft kontakt med.

En intressant diskussion började, efter att nötet borta i dörren fått tjafsa av sig om att poliser var beväpnade när de kom till skolan – herregud, att karln lyckats driva en affär hittills är mig en gåta. Runt var problemen fanns, att det är problem neråt Kupolen, att unga barn faktiskt hamnar i drogrelaterade gäng tidigt och att det finns en tråkig stil i skolan runt fotbollsplanen med ständiga bråk.

Det vanliga dravlet började, ifrågasättande av vad skolan gör, om lärarna inte kunde se till att vara ute bland barnen mer. Herregud, vilket jävla snack! Det är inte skolan som är det största problemet: att det inte finns fritidsledare, rastvakter och liknande beror på att politikerna inte är intresserade av att förstå problemet.
För snart tio år sen diskuterade jag samma sak i min roll som ungdomspräst här i Borlänge. För oss som jobbade med ungdomar i stan var det solklart att det behövdes fältare redan på mellanstadiet. Det är då som ett sånt förebyggande arbete verkligen kan få effekt: i högstadiet börjar det mer vara ett reaktivt arbete. På tio år har det inte hänt ett skit!

På Humlan valde vi att öppna upp fritidsgården för rätt unga eftersom vi såg problemet. Men för övrigt – ingenting. Istället har politikerna i Borlänge valt att skära ner på både fritidsverksamhet, skola och på fältarna. I högstadie och gymnasie.

Det är inte skolan som ska ta hand om såna här problem: det är föräldrarna i första hand. Och sedan är det kommunen som ska se till att det finns bra vuxna för de tillfällen där föräldrarna faktiskt inte är med. Och de tillfällen där föräldrarna inte tar sitt ansvar. Och det ska finnas i mellanstadiet.

Socialdemokraterna i Borlänge – med hjälp av sina medlöpare inom såväl miljöpartiet och vänstern har – utan något större gnissel från oppositionen helt enkelt misslyckats. De har inte lärt sig något av historien. De har inte förstått vad de som jobbar bland unga säger. Eller så har de struntat blankt i det. För unga röstar inte och de kan lugnt fortsätta att misslyckas eftersom de är väl medvetna om att de ungas föräldrar skyller allt på skolpersonalen.
Barn är föräldrarnas ansvar. Därför är det fasen föräldrars ansvar att säga ifrån nu. Det kan inte vara så att vi låter unga hamna i konflikter som innebär att grupper ställs mot grupper, svenskar mot invandrare, och på så sätt låta SD-idioterna vinna.

Det gör mig jävligt illa till mods att föräldrar förklarade för mig, när jag påpekade att vi bör förstå att det här är en politisk fråga och att vi måste arbeta genom opinionsbildning, att det minsann inte är någon mening att försöka att diskutera med politikerna och att insändare inte gör någon skillnad. Hur i helvete hade de tänkt förändra situationen då? Bussa en tangorabatterad Ranelid på kidsen? Eller förklara hur illa det är ställt och att allt är Internets fel?

När jag gick hem från skolan var jag både frustrerad, ilsken och djupt missmodig. Borlänge håller på att misslyckas med ännu en generation unga. Och föräldrar orerar om att lärarna borde vara ute mer på rasterna. Jag längtade för första gången tillbaka till den tiden när jag jobbade med ungdomarna. Det var då jag verkligen grundade min aversion mot vuxna. För fy fan vad vi är dumma i huvudet ibland.

I det här fallet kan man inte ens skylla på att man inte vet. Utan det handlar bara om en jävla idioti och att inte förstå att det enda sättet att förändra är genom att förklara att det kommer att bränna till om politikerna inte gör det de ska göra. Det är dags nu. Vi lyckades att rädda Forssaängsskolan från nedläggning – men ska vi inte då inse att den lika gärna kunde gått upp i rök om inte problemet med våld, med otrygghet och allt sånt löses.

I Borlänge behövs fältfritidsledare. På mellanstadierna. Det behövs fritidspersonal som har tid och möjlighet att vara ute på rasterna. Det behövs helt enkelt personer som är utbildade att ta i såna här saker. Det är inte lärarna. Det är inte deras uppgift. Och det behövs föräldrar som inser att det här är nödvändigt att inte bara diskutera i biblioteket på skolan en gång per termin utan välja att sätta press på politikerna. Annars förlorar vi än en gång en massa unga, med massor med potential. Räcker det inte att vi redan gjort det flera gånger?

Bloggar etiketter: Borlänge, fältfritidsledare, föräldraansvar, kommunen, skolan

Sen Stockholm – Borlänge, hem och ta en kaffe och sedan sätta sig i hyr-V70n och köra ner med barnen till Västerås. Oerhört trevlig bil även om just det här exemplaret hade en väl liten motor. Sen lite käk för att åka norrut igen. På vägen höll jag på att plocka en älgrumpa, hade en, en och en halv meter till godo.

Snabbt överslag gör att jag spenderat nio timmar med att förflytta mig idag. Det kan inte hända så mycket mer en sån dag. Och nu är jag trött som fan.

Bloggar etiketter: älgrumpa, Borlänge, resa, Stockholm, V70, Västerås

Total shameless selfpromotion ahead!

Alltså: jag har lyssnat på Sator sen de kom ut med deras första skiva Slammer! och minns med förskräckt förtjusning deras spelning på Gammelgårdsrocken i Köping i Karlbergsskogen 1988 då polisen dök upp eftersom de spelat så högt att en gubbe på lasarettet gick och dog. Typ. (Polisen blev för övrigt bortjagade av ett gäng synnerligen påtända punkare… själv roade jag mig med att servera kaffe och möta Pena från bandet Blue Crow Men för första gången – en man jag typ tio år senare skulle arbeta tillsammans med och bli vän med. I Borlänge.)

Sen dess har jag sett dem på Dalarocken, på en galen klubbspelning i Västerås och på andra ställen. Men fan – att se dem lira i vardagsrummet på Vågmästarvägen (eller om det behövs så kan vi säkert fixa klubb nere på Palladium Dalarna :)). Och jodå – vi lär nog parta lite.

Nu har Norrlands Guld* en tävling där man kan vinna en konsert med Sator hemma hos sig. Min idé med ”hemma” är inte bara hemma hos mig: det handlar om hemma för Sator. Borlänge. FTW.

Så jag tycker fan det är dags att de kommer till Forssa och spelar. Att de kommer hem till Borlänge. Och dagen efter lär bli så här.

Så rösta på min raider på Norrlands Gulds tävling. Annars (glöm inte att vi pratar om Borlänge… :))

*Eftersom jag jobbar inom PR-branschen och arbetar fram dylika tävlingar så: nej, jag har inget med den här tävlingen eller Norrlands Guld, eller Spendrups att göra. I det här fallet vill jag bara vinna en konsert med Sator.

Bloggar etiketter: Blue Crow Men, Borlänge, Facebook, Forssa, hemma, Köping, Norrlands Guld, Palladium Dalarna, Pena, Sator, tävling

Tillsammans med Fredrik Svedjetun (@svedjetun) vilket innebär att Borlänge har en räknat på folkmängd väldigt högre snygghetsskala :).

För övrigt blev jag omnämnd som ”hård” av Blogge i veckan.

Det är annat än ”idiot”, ”fåntratt” och liknande som annars då och då dyker upp i kommentarsfältet.

Bloggar etiketter: Almedalen, Blogge, Borlänge, hård, lista, snyggast

Till saken hör att det diskuteras diverse flyttande – jag jobbar mycket i Stockholm och huset är litet. Livet förändras på så många sätt.

Ikväll gick vi ner till Bullerforsen för att se de stora vattenmassorna som släpps igenom, gick en bit genom älvkantsväxtligheten och upp genom ett skirande, sprakande grönt kapell av försommar.

Skulle ni flytta om ni hade det här ett stenkast från tomten?

*Sidospår: På Centralen förra veckan var det ett gäng mindre kommuner som visade upp sig. Bland annat Strömsund – eller Ström som det kallas: ni vet vi norrlänningar säger inte så mycket i onödan. Direkt började jag prata ångermanländska och nu när jag skriver ”Strömsund” så hör jag det på rätt sätt i huvudet. Människor som är vana att höra skillnad på mål säger att det alltid finns en ton av norrländska i mig när jag pratar.

Bloggar etiketter: Borlänge, Bullerforsen, Forssa, Hoting, norrländska, promenad, sommar, Strömsund