Historien om Per Anders Pettersson från Nås, har varit på gång häruppe i Dalarna några dagar. Bland annat har en Facebookgrupp till stöd för honom startats. Historien är minst sagt surrealistisk. Inte nödvändigtvis bara för att han blev dömd för övervåld utan för de olika andra delar som visar hur snett det kan bli när juridiken inte sitter fast vid kontext och nåt sorts flexibelt sunt förnuft. Från början: PAP såg en man försöka strypa en kvinna i en bil. Han tog med sig domkraften och när mannen inte slutade med strypningsförsöket så använde PAP tillhygget. Två gånger. Varav den andra gången tog slaget illa och gärningsmannen fick spräckt skalle. Slutsumman blev att PAP är dömd till ett års fängelse för misshandel och ett skadestånd på 50000 kronor. Gärningsmannen blev dömd till villkorlig dom och ett skadestånd på 8000 kronor för vad han gjort mot kvinnan i bilen, Gärd Forsgren. Rätten menar att det inte fanns någon anledning att slå en andra gång - det är något som man som medborgare på några sekunder ska kunna avgöra. Det är inget som lagstiftarna brytt sig i. Trots att det visat sig att mannen var påverkad av narkotika och var våldsam även när ambulansen senare kom. I sina domar menar man att PAP överlagt misshandlat mannen - och inte trott att han skulle bli överfallen. Helt enkelt ska PAP valt att dunka på snubben en extra gång och förstått att det inte fanns någon fara. Det efter att samma person försökt att strypa en äldre kvinna. Logiskt som fan. Det ger honom därmed samma brottsrubricering som vilken pappskalle som helst som får för sig att spöa någon på krogen. Ulf Åsgård - som tillfrågas är expert på gärningsmannaprofiler men vet uppenbarligen om hur människor alltid fungerar i stress menar att det inte är konstigt. Själv skulle jag vilja påstå att han har fel. Och hans exempel är uppåt väggarna. Den skallskadade mannens advokat, Christer Söderberg, är ungefär lika fantastisk i sina uttalanden, som förutom att mena att PAP borde dömts för mordförsök (alltså att han överlagt skulle försökt ta personen av daga) också tycker att "De [vi i Dalarna;min förklaring] vill väl ta lagen i egna händer däruppe och tycker inte att domstolar ska lägga sig i" och "Det här folkupproret i Dalarna tycker jag är obehagligt och det är lite hillbilly-folkmobb över det hela.". Undrar om det inte kan betecknas som hets mot folkgrupp om nu det andra skulle vara mordförsök? För enligt advokat Söderberg ska vi inte veta vad som hänt - uppenbarligen är det bara han som vet att PAP skulle varit ute efter personen som försökte strypa; att det hela inte alls skulle handla om något nödvärn alls. Kände de varandra? Nej, inget av detta verkar domstolarna heller veta - borde det inte vara advokatens uppgift att tillse? Som Pernilla Ohlin påpekar i en ledare så visar den här historien att Alliansens förslag och utredning om lagmässig skyldighet att gripa in, en civilkuragelag, är galet ute. Det är galet dels utifrån hur man ska kunna lagstifta om mod att faktiskt ingripa på annat sätt än att ringa polis, dels för att såna här situationer kommer att uppstå många fler gånger. För det kommer innebära att du som ingripare riskerar tre saker: du ingriper inte tillräckligt och blir därmed dömd för underlåtelse. Om man griper in och gör som PAP i adrenalin och rädsla så kan du dömas för grov misshandel. Om man griper in lagom och det visar sig att gärningsmannen inte bryr sig utan har vapen eller på annat sätt tillfogar dig skada så blir du antingen dödad eller skadad - och vad man kan se på domarna i det här fallet får man inte så mycket i skadestånd. Nånstans har det gått rätt snett. Och det är inte hos snubben från Nås. Det här skapar knappast ett större rättsmedvetande. Och det är märkligt tyst från KD-håll... Jag tror inte att det är rätt väg att gå att lagstifta om civilkurage. Och jag önskar inte något sorts samhälle där allt går att skylla ifrån sig. Problemet är att det här helt enkelt visar hur galet det blir med en civilkuragelag. Det är dels motsägelsefullt rent termmässigt och dels innebär det att du än mer avkräver oskyldiga människor att utsätta sig för antingen fara rent faktiskt eller faran att faktiskt själva bli dömda brottslingar. Så ska det till en sådan lag måste också övriga lagar ses över som hänger ihop med dem: nödvärnsrätten etc. Problemet med såna här lagar är att de faktiskt inte egentligen tenderar att vara ute efter att skapa ett bättre samhälle utan krävs då samhället många gånger har kapitulerat från sitt ansvar runt medborgares säkerhet och trygghet. Uppdatering: Nya uppgifter kommer fram som delvis förändrar bilden av det faktiska förloppet - men knappast det faktum att en civilkuragelag skulle skapa många fler såna här situationer. Läs Damon och gör er egen bild av det. Sedan anser jag att advokaten borde dömas för hets mot folkgrupp i alla fall. Och det här var lite småkul.

Historien om Per Anders Pettersson från Nås, har varit på gång häruppe i Dalarna några dagar. Bland annat har en Facebookgrupp till stöd för honom startats.

Historien är minst sagt surrealistisk. Inte nödvändigtvis bara för att han blev dömd för övervåld utan för de olika andra delar som visar hur snett det kan bli när juridiken inte sitter fast vid kontext och nåt sorts flexibelt sunt förnuft.

Från början: PAP såg en man försöka strypa en kvinna i en bil. Han tog med sig domkraften och när mannen inte slutade med strypningsförsöket så använde PAP tillhygget. Två gånger. Varav den andra gången tog slaget illa och gärningsmannen fick spräckt skalle.

Slutsumman blev att PAP är dömd till ett års fängelse för misshandel och ett skadestånd på 50000 kronor. Gärningsmannen blev dömd till villkorlig dom och ett skadestånd på 8000 kronor för vad han gjort mot kvinnan i bilen, Gärd Forsgren.

Rätten menar att det inte fanns någon anledning att slå en andra gång – det är något som man som medborgare på några sekunder ska kunna avgöra. Det är inget som lagstiftarna brytt sig i. Trots att det visat sig att mannen var påverkad av narkotika och var våldsam även när ambulansen senare kom. I sina domar menar man att PAP överlagt misshandlat mannen – och inte trott att han skulle bli överfallen. Helt enkelt ska PAP valt att dunka på snubben en extra gång och förstått att det inte fanns någon fara. Det efter att samma person försökt att strypa en äldre kvinna. Logiskt som fan. Det ger honom därmed samma brottsrubricering som vilken pappskalle som helst som får för sig att spöa någon på krogen.

Ulf Åsgård – som tillfrågas är expert på gärningsmannaprofiler men vet uppenbarligen om hur människor alltid fungerar i stress menar att det inte är konstigt. Själv skulle jag vilja påstå att han har fel. Och hans exempel är uppåt väggarna. Den skallskadade mannens advokat, Christer Söderberg, är ungefär lika fantastisk i sina uttalanden, som förutom att mena att PAP borde dömts för mordförsök (alltså att han överlagt skulle försökt ta personen av daga) också tycker att ”De [vi i Dalarna;min förklaring] vill väl ta lagen i egna händer däruppe och tycker inte att domstolar ska lägga sig i” och ”Det här folkupproret i Dalarna tycker jag är obehagligt och det är lite hillbilly-folkmobb över det hela.”. Undrar om det inte kan betecknas som hets mot folkgrupp om nu det andra skulle vara mordförsök? För enligt advokat Söderberg ska vi inte veta vad som hänt – uppenbarligen är det bara han som vet att PAP skulle varit ute efter personen som försökte strypa; att det hela inte alls skulle handla om något nödvärn alls. Kände de varandra? Nej, inget av detta verkar domstolarna heller veta – borde det inte vara advokatens uppgift att tillse?

Som Pernilla Ohlin påpekar i en ledare så visar den här historien att Alliansens förslag och utredning om lagmässig skyldighet att gripa in, en civilkuragelag, är galet ute. Det är galet dels utifrån hur man ska kunna lagstifta om mod att faktiskt ingripa på annat sätt än att ringa polis, dels för att såna här situationer kommer att uppstå många fler gånger. För det kommer innebära att du som ingripare riskerar tre saker: du ingriper inte tillräckligt och blir därmed dömd för underlåtelse. Om man griper in och gör som PAP i adrenalin och rädsla så kan du dömas för grov misshandel. Om man griper in lagom och det visar sig att gärningsmannen inte bryr sig utan har vapen eller på annat sätt tillfogar dig skada så blir du antingen dödad eller skadad – och vad man kan se på domarna i det här fallet får man inte så mycket i skadestånd.

Nånstans har det gått rätt snett. Och det är inte hos snubben från Nås. Det här skapar knappast ett större rättsmedvetande. Och det är märkligt tyst från KD-håll…

Jag tror inte att det är rätt väg att gå att lagstifta om civilkurage. Och jag önskar inte något sorts samhälle där allt går att skylla ifrån sig. Problemet är att det här helt enkelt visar hur galet det blir med en civilkuragelag. Det är dels motsägelsefullt rent termmässigt och dels innebär det att du än mer avkräver oskyldiga människor att utsätta sig för antingen fara rent faktiskt eller faran att faktiskt själva bli dömda brottslingar. Så ska det till en sådan lag måste också övriga lagar ses över som hänger ihop med dem: nödvärnsrätten etc. Problemet med såna här lagar är att de faktiskt inte egentligen tenderar att vara ute efter att skapa ett bättre samhälle utan krävs då samhället många gånger har kapitulerat från sitt ansvar runt medborgares säkerhet och trygghet.

Uppdatering: Nya uppgifter kommer fram som delvis förändrar bilden av det faktiska förloppet – men knappast det faktum att en civilkuragelag skulle skapa många fler såna här situationer. Läs Damon och gör er egen bild av det. Sedan anser jag att advokaten borde dömas för hets mot folkgrupp i alla fall. Och det här var lite småkul.

Bloggar etiketter: brottslingar, civilkurage, Dalarna, dömd, misshandel, rättsmedvetande, surrealistiskt