Bara en sån där dag ni vet

Sent igår kom jag hem från Skövde efter en kul föreläsning men lång resa. Idag tänkte jag helt enkelt jobba undan en del på kontoret – generellt har jag en rätt ok arbetsbelastning framöver: det är väl tio projekt på gång samtidigt men inget som tokbrinner i knutarna (mer än ett par). Andas lite.

Men inte nog att Google+ släppte sina företagssidor fria vilket ju innebär att jag bara måste både blogga om det och testa det: min Iphone 4S visade sig ligga på UPS bil på väg till mig. Problemet med UPS är att de är fullkomligt omöjliga att fungera utifrån vi normala människor: när paketet ligger på bilen så är det omöjligt att styra om innan de försökt att få tag i en på den adress man nämnt. Jag försökte eftersom jag satt på kontoret. Så jag åkte hem. Men innan dess hade jag försökt att lämna in barnens speldator till datorverkstaden mitt i stan. BTC verkade dock konkat eftersom min promenad vid lunchtid med stationär dator under armen inte gav någon utdelning. Så den fick åka med hem när jag insåg att jag fick sätta mig och lurpassa på UPS hemmavid: där det för övrigt var full fart på hantverkarna vilket knappast gjorde att arbetslugnet infann sig. Till min förvåning dök faktiskt UPS upp och faktiskt var det V som unboxade nya telefonen. Dock insåg jag att jag glömt att beställa ett nytt micro-sim till den: till både min och Vs stora förtret eftersom han ska få min 3GS. Jag tog och jagade rätt på en annan datorverkstad och de gav en massa tips på vad vi kunde göra för att testa datorn (älskar verkligen att de inte ville att vi skulle komma in – då har man gott om jobb som företag). Så jag och V började att plocka isär datorn – började med minnena. Det gick åt helvete. När jag skulle sätta dit dem igen så valde datorn att bara pipa. Nåt var rätt mycket fel. Det är ett dåligt tecken. Ett jävligt dåligt tecken. Så innan V skulle ner på en grej på Jax var det bara att åka till Dalarnas Datorverkstad eller hur det nu var. Snabbt hem igen och med en kall kaffe bredvid försökte jag ställa in den nya telefonen och testa på Siri-funktionen (jag älskar potentialen i det här). Och svara på ett par mail. Och skriva ett par offerter. Och beställa tågbiljetter och boka hotell. Tog under tiden sonen var på sin grej en snabb vända till Palladium och försökte jobba undan en del men det hanns mest med lite mailande plus att titta på några förslag på en ny logotyp för Deepedition DigitalPR. Fast skrivaren hade lagt av så jag får ta det sen. Och sen hem, mat och jox. Och jobb.

Det var bara en sån där dag. Ni vet.

Bloggar etiketter: , , ,

Gå ut och lek barn!

Det största felköp jag gjort är barnens speldator. Inte att jag köpte en sådan utan att jag köpte just den. På saligen och av få saknade OnOff. Jag vet – man ska inte köpa sånt på kedjorna. Jag vet att man ska bygga själv. Jag vet allt det där. Men det drog ut på tiden, julen närmade sig och jag bor för fan i Borlänge…

Det har strulat sen dess. Förutom att 64-bitars-utvecklingen inte riktigt hängt med så har den mest stannat lite då och då. Efter omblåsning av hela systemet så borde det ju gå bättre men icke. Att gå ner till affären var kört – det var mest nötter som jobbade där.

Idag slutade Sims att fungera. Dottern förklarade att det gick hon inte med på. Hennes simmar skulle väl bli av med jobbet, dö, göra revolution eller åtminstone kissa på sig om det inte fungerade. Och efter avinstallation så gick det inte att installera på vanligt sätt. Som vanligt. Säkert läge var det enda som fungerade. För sonens spel som vanligtvis kräver internet för att installeras så brukar det vara en lång väg med omstarter för att kunna installera skiten. Problemet med Sims är alla dessa extrapack som hon har.

Sonen ja. Han har förbeställt Battlefield 3. Han är ju en FPS-konnässör. Problemet är att det innebär att grafikkortet måste bytas ut – Dice har i princip gett respass åt en hel generation grafikkort. Och i november gett Nvidia och de andra en tidig julklapp eftersom alla pappor (ja, det är fan pappor som oftast får lätta på plånboken med sånt här) får lov att ta hårt beskattade pengar för att nå upp i de höjder som grafiken kräver. Problemet är fan om jag vågar lägga ett antal tusenlappar på ett grafikkort om datorn håller på som den gör.

Jag skulle fasen begå harakiri med valfritt blisterpack om det inte fungerade. Så nu står jag inför en fantastisk valsituation: försöka sälja en njure för att köpa en ny dator, lämna in datorn på valfri serviceshop för att se om de kan göra något eller helt enkelt demolera skiten och säga åt ungarna att gå ut och leka med kottar.

Aldrig har jag känt mig så andligen nära den här mannen som nu.

Bloggar etiketter: , ,

Jetlaggad

Så galet trött. Inte så konstigt antagligen – igårkväll var jag helt förvirrad och dagvill eftersom jag på något sätt tappat en dag. Det gick bra att somna igårkväll och hela dagen fram till 14 kunde jag jobba och tänka: sen tog det liksom helt stopp…

Måste försöka att komma igång. Sonen är förbannad på att stora speldatorn inte fungerar och jag får inte ordning på det. Steam fuckade upp och efter ominstallation så stannar datorn efter några minuter – och då inte bara på Steamspel. Jävla skitdator. Den har fungerat halvdåligt hela tiden men jag har inte hunnit/orkat försöka få ordning på den. Nu kan jag inte ens ominstallera systemet utan att den stannar… skräpdator On/Off sålde till mig.

Sitter och försöker strukturera tankarna i trött-huvudet och ser Familjen Annorlunda och funderar varför det annorlunda handlar om familjer med många barn? Konspiration från kristdemokraterna? ”Titta, det går jättebra att ha många barn och med vårdnadsbidraget blir det mycket enklare och bättre, och kvinnorna blir kvar där de ska vara”. Pampers som sponsrar?

Eller mer seriöst: har vi hamnat i en situation där att ha fler än tre barn anses som onormalt? Och varför får vi inte se andra familjer? Varför inte en serie där man möter människor som valt att inte skaffa barn?

Normalitet är ett konstigt uttryckt.

Bloggar etiketter: , , ,

Lite om Lotten, brand och kvinnor som bloggar

Jag säger som Jardenberg: det krävs en viss sorts bloggare för att skriva något sånt här: Lotten bloggar självklart, och tar bilder, när huset deras brinner. Hon är verkligen ett exempel på vad Seth Godin kallar ”metacognition of blogging”. Skönt att allt gick bra.

Mina barn frågade faktiskt för några dagar sen vad jag skulle rädda om det började brinna – och jag förklarade för dem att jag skulle se till att de var i säkerhet men sedan skulle jag försöka rädda mina datorer eller åtminstone backuphårddiskarna. Sen fick jag förklara den krassa verkligheten – att om mina datorer eller backuper brinner upp så blir det knöligt att tjäna pengar för mig.

Då insåg jag att det nog är värt att investera i en onlinebackup…

Nåja. Nån gång ska jag skriva en hyllningspost till alla dessa fantastiska kvinnor som bloggar. För jag inser att det mer och mer lutar åt att mina nomineringar till Stora Bloggpriset, i varje fall i Livstilskategorin kommer bestå av ett gäng kvinnor 35+ som har fantastiska bloggar.

Men det får bli någon annan gång. Klockan är 2.16. Jag gick upp kl 4.30 imorse.

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Weapons of choice

Det var ett tag sen jag fick nörda mig lite men nu gör jag en sån postning. Mina weapons of choice, mina älskade gadgets. Jag är en tekniknörd. Jag kan inte tänka mig att köpa skitdyra kläder eller lägga ner vansinniga pengar på att resa. Däremot blir jag faktiskt lycklig av tekniska prylar. När jag tänker att jag vill bli rik handlar det inte om att kunna köpa nytt fint hus eller värsta BMW utan att kunna köpa alla de gadgets jag kan tänka mig.

Nu är det ju så att jag har en fru som har drag av ekonomisk hypokondri, vilket säkert är tur många gånger så jag kan inte excessa min svaghet och hänga på olika elektronikaffärer både digitalt eller analogt. Men jag kan ibland svära att jag inte startade något motsvarande Prylkoll för att få testa allt det nya :).

Wpoc:cupertinox

Först har vi min MacBook. Börjar bli sliten och vi har verkligen haft en hatkärlek de senaste månaderna. Men den rullar på och har blivit min produktionsdator eftersom skärmen är någorlunda stor. Och på hemmakontoret har jag en stor Samsung-skärm 2333sw på 23 tum.

Man kan fundera varför jag håller kvar vid en mac när jag jobbar som konsult till Microsoft men helt enkelt har jag dels alltför många viktiga filer kvar i program som endast finns för mac och dels för att jag ju också jobbar med en hel del reklambyråer och annat. Jag tycker faktiskt mer och mer att OS-krigen är rätt ointressanta. Jag har träffat människor som blir konfysa av MacOS-GUI och det beror inte på vana utan att olika saker passar olika människor. Jag har slutat – inte på grund av min kund utan på grund av funktionalitet – att köra MacOS egna apps för kalender mm och kör Outlook. För det fungerar bättre fr a när man har en Exchangeserver i bakgrunden. Tycker jag. Jag kör också övriga Officepaketet eftersom jag tycker att iWork bara har ett program som är bra: Keynote. Sen älskar jag Omnigraffle och jag älskar Mindnode. Det sista finns i Iphone och det är lysande koppling. Enkel mindmapping utan lull-lull (finns inget). Kommer jag att köpa en till MacBook? Antagligen men då kommer jag köra både MacOS X och Windows 7 på den. För det sistnämnda är riktigt bra.

Wpoc:Li'l Devil

Vilket för oss till nästa gadget – min HP 2140. Jag blev kär direkt när jag öppnade lådan. Visst – den är inte en ordinär netbook; den har två gig RAM och tillhör de större och lite tyngre men jäklar vad smidig den är. Och när jag äntligen fick in Windows 7 i den så rullar den fantastiskt bra. Att Ultimate skulle fungera på den visste jag visserligen eftersom Johan L kör samma burk med det men jag trodde inte det skulle gå så jäkla bra.

Jag använder den nästan till allt – även om den inte har samma kraft i tunga processer som min mac. Däremot är den perfekt att arbeta med på tåget, i soffan, i sängen och att ha med på föreläsningar, seminarier och liknande. Eftersom jag och Brit numera kör våra seminarier med Powerpoint så blir det ofta min HP som kör mot storbildsskärm (tyvärr är ju inte skärmutgång standard på alla netbooks) och det fungerar bra. Fattas gör tyvärr fästningshål för skruvar vilket gör att skärmsladden ibland halkar ur.

Min plan är att köra så mycket som möjligt på den för att testa hur den orkar. Office 2010 Beta, Expression och diverse appar till Twitter och Yammer.

Så när jag reser är det ofta visserligen så att jag har båda datorerna med mig men mer och mer klarar jag mig på den lilla som självklart fått namnet “Li’l Devil”.

I födelsedagspresent fick HS en netbook, en Compaq, och det har sannerligen förändrat hennes användning av såväl internet som datorer. Det är kul att se faktiskt. Mobiliteten och det enkla i att kunna Facebooka eller maila från köksbordet, sängen, soffan har gjort henne mer digitaliserad.

Slutligen – även om min netbook länge var min mobila enhet: jag skickade upp den var jag än var för att kolla kalendern eller på annat sätt såg till att vara uppkopplad så blev ändå mitt Iphoneinköp ett uppköp – eller spik i kistan om man frågar dem som tycker jag är uppkopplad för mycket :). Att jag innan dess totalt slitit ut en N95 8 gb är en annan sak. Det är nog ändå en av de bästa telefoner som funnits. Nokia ska ha cred för den.

wpoc:iphone

En IPhone känns idag inte så där oerhört exklusiv även om den är dyr som fasen när det handlar om inköp. Men det som fascinerar mig är snarare insikten att även om alla i princip går runt med samma maskin till det yttre så är varje Iphone extremt personlig genom att alla väljer sina olika appar. Min IPhone 3Gs följer med överallt…

Om man framförallt börjar att använda den mindre som telefon och mer som bärbar gadget för information och kommunikation så är den briljant. Själv kör jag Twitter via Tweetie 2, Facebook-appen, Yammer, mina bloggar administrerar jag där, jag kollar tider med SL (snälla SJ fixa en Iphoneapp!), läser mitt RSS-flöde via GReaders iphone-UI, kollar adresser via Eniro, har alla mina mail in i telefonen, berättar var jag är med Brightkite eller Gowalla, editerar Worddokument med Quickoffice och självklart spelar jag lite spel. Tidigare använde jag min Ipod Touch för mycket av detta men då var jag tvungen att vara hemma eller i närheten av ett WiFi: nu är det konstant uppkoppling. And I like it :). Det jag saknar är att inte kunna Bambusa – för jag har ingen lust att jailbreaka telefonen.

Sen är det ju så att batteritiden suger. Som telefon är Iphone fullkomligt undermålig – den påminner mig om kvaliteten på min Handspring Visor PDA med telefonmodul från slutet av 90-talet många gånger. Kameran är skitkass och avsaknaden av blixt är irriterande. Men det finns en hel del roliga program att använda på de bilder man i slutänden lyckas att ta.

Men som möjlighet att leva livet uppkopplat så är den outstanding än sån länge. Men som den gadget-freak jag är så siktar jag på att skaffa mig såväl en Android som en Windows Phone. För att testa. För jag tror inte att Iphone för evigt kommer vara det självklara valet. Vad Apple gjorde var att förändra hela marknaden genom att tänka lateralt. Precis som Microsoft gjorde med Windows. Precis som Google gjorde med sök.

När jag kör laptop eller netbook själv, utan extern skärm så använder jag plattorna men jag har två Logitech-möss. En blåtandsmus som är suverän faktiskt och sedan en lasermus som jag hatar. Tyvärr är det den dyra… Tangentbordet jag använder på hemma kontoret är ett Apple-fullstort i aluminium.

Och för att bära med mig allt så har jag skaffat en superb väska från Everest. För typ 499 på Stadium. Briljant sak.

Hur har ni valt? Gör en bloggpost och länka hit så kan vi ha en liten nörd bloggmeme :)

Uppdatering: Den gode Dr Spinn geekar loss än värre. Skitkul! Han lägger till externa hårddiskar och det hade jag glömt. Jag har en Iomega Prestige 500 gb för backup av Macbooken via Time Machine och för all min musik respektive som arkiv. Den står hemma och kommer att kopplas till en online-backup inom kort. Sen har jag en Seagate Freeagent Go 250 gb som jag alltid har med mig. Den backupar både min och fruns netbooks men är också min minst sagt lite stora USB-minnessticka :). För den blev min när jag skulle iväg och köpa just en minnessticka och började räkna på kostnad per gb. Så istället för en 8 gb sticka blev det en hårddisk.

Jag har också en Sony Ericsson MD400-dongel från Telenor respektive en Huawei E169-dongel från Tele2 vilka båda har plats för minneskort. Jag har lagt 1 gb på båda. Problemet är att inget av dem fungerar ihop med Snow Leopard på MB respektive att tethering på Iphone är så ruskigt praktiskt genom att man samtidigt laddar batteriet på telefonen om man kör med USB att de sällan används.

På hemmakontoret kör jag en sån där förhatlig allt-i-ett-maskin för utskrift, scanning mm. Men HP Photosmart C5390 fungerar hyfsat. Dyrt med bläck är det om man ska skriva ut mycket…

Och Hepp frågar om väskan är en ryggsäck: ja, det är det:
Wpc:bag2
(och ni ser – jag hatar faktiskt kameran i Iphone… – det går inte att få mer ljus i det här rummet, och det blir suddigt oavsett vad man gör)…

Det saknas kameror här. Kan bero på att jag faktiskt inte har några men kommer att köpa. Har hittills varit tillräckligt nöjd med bilderna från min N95a men med Iphone så känns det som om man behöver både en videokamera och en bra stillbildskamera.

Uppdatering: Mathias Wiberg skriver lite techporr. Och den alltid lika hemlighetsfulle Beta Alfa (inse att han väl hållit på nästan lika länge som jag i bloggosfären men ingen vet vem det är :)) har lättat på förlåten lite.

Uppdatering: Gustav har berättat om sina två wpc:s.

Skriv ihop era weapons of choice och länka hit så länkar jag tillbaka!

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bloggstafetten: Min digitala lifestream

Jag har fått min utmaning i Bloggstafetten från Snowracer1.

Niclas digitala livsflöde når mig varje dag; han crunchar mejl, gör presentationer, mår illa, är fotbollspappa, jagar hantverkare och livesänder webb-tv på väg till kontoret. Mitt ämne, eller fråga, till Niclas blir
”Stressar den digitala, uppkopplade livsstilen, upp dig?”

Nej.

Kanske ska utveckla det lite? :)

Först: uttrycket lifestream (eller kanske livestream – beror lite på om man definierar det utifrån innehåll eller realtiden) handlar helt enkelt om att jag i den digitala verkligheten har ett antal kanaler som jag använder, som idag samlas ihop i en (eller ett par) ”lifestreams” där du följer en person: via mikrobloggposter, geotaggar, bloggar, social bookmarking mm.

Så. Nej, det stressar mig inte. För det handlar i slutänden om två saker:

  • Självvalt och frivilligt.
  • Ger input och output-möjligheter på ett enkelt sätt.

Input: Jag använder Jaiku2 för att hålla kontakt med de personer som blivit viktiga i ”Bubblan”. Jag använder Twitter för att hålla kontakt med andra personer i nätverket – fr a internationella. Friendfeed är ett ständigt flöde av information3, nya infallsvinklar, kunskap och länkar från såväl vänner som personer på ”A-list” inom sociala medier. Google Reader4 samlar ihop det jag vill och behöver läsa, i vilken jag kan strukturera saker som jag behöver för research i jobbet genom att stjärnmärka upp saker, saker jag vill blogga om genom att tagga och saker jag vill dela med mig av (mitt Sharedflöde hittar du här) – gärna med en liten notering av mig själv: ett sorts minibloggande. Om jag vill köra lite mer fri läsning använder jag en Firefox add-on Feedly.

Jag sparar länkar på mitt deliciouskonto, använder Instapaper för att spara längre saker som jag vill läsa senare, jag använder min Tumblr som en anteckningsbok precis som att jag använder Evernote för saker som jag inte delar med mig av (jobb och såna saker), sparar inspiration i FFFFOUND, mappar mig med hjälp av Brightkite. Jag kollar av Facebook då och då, använder LinkedIn för att ha en uppdaterad CV. Jag använder Researchdeploy som en samlingsplats för mitt digitala fotavtryck.

Output är en del av de ovan nämnda men också mina bloggar – Deepedition är min personliga plats, Researcher har blivit mer än en blogg och tillsammans med Mymlan driver jag Same Same But Different.

Varför? För att jag tror jag har något att säga. Det är samma sak när jag kör Bambuser – jag pratar för den som vill lyssna. Det är väl vad hela lifestreamen går ut på. Den som vill är inbjuden att lyssna. Jag behöver uttrycka mig. Varför ska jag skriva saker som ingen kan läsa – när det finns en teknik som erbjuder mig att dela med andra?

Hur lång tid tar det då? Ptjaa, eftersom jag jobbar med dator, har en mobiltelefon som är enkel att använda som kommunikationsgadget och använder min Ipod Touch minst lika mycket som en läsplatta som en musikmaskin. Självklart känner man ofta att man inte hinner läsa allt man vill läsa, blogga allt man vill blogga men det tror jag inte har så mycket med att man har en fet lifestream att göra utan det känner nog alla som har sin utkomst i att vara uppdaterad. Samtidigt som det här använder jag mer och mer tjänster som ligger på Google Apps (Researchdeploy är en domän som jag knutit upp till Google Apps), jag skriver mina saker mer och mer på Google Documents och skickar filer via Dropbox eller Dropsend. Helt enkelt ett digitalt liv och arbetsliv som mer och mer bygger på ”Molnet”.

Sen är det ett enkelt sätt att ha sociala kontakter för mig som bor en bit från Stockholm, Göteborg och Malmö, där de flesta rör sig av den grupp som en del kallar för ”Bubblan” – dvs personer som jobbar med och är passionerat intresserade av sociala medier.

Så i slutänden är det ett nej: det stressar mig inte mer än andra saker stressar mig. Jag använder det som mina verktyg, som digitala samlingspunkter, som anteckningsböcker, som ett komplement till traditionella samtal via telefon, mail och öga-mot-öga. Svårare än så är det nog inte. Känner jag att jag inte har något att komma med så får jag helt enkelt stänga av.

Jag slänger vidare stafettpinnen till Björn Wadström och frågan: Skriv en postning om ett ämne som du inte har någon initial kunskap om.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. en gammal kompis från Bold-tiden till på köpet []
  2. använder Juhu som en desktopapplikation tillsammans med Growl och Jaikus egen S60-applikation till min N95a []
  3. använder Feedalizr och Alert Thingy tillsammans med Growl respektive FFToGo som mobilwebversion []
  4. Reader har ett briljant mobilgränssnitt för att inte tala om deras specialgränssnitt för Iphone []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kefft

Tittar på klockan typ en gång i halvminuten. Har tokpackat den enda väska som finns kvar i huset som inte är ryggsäck – min träningsväska. Kan ju tyckas lite äckligt men det är ingen fara: den har inte innehållit svettiga kläder eller blöta handdukar på över ett år…

Ska ta bussen ner på stan och sedan knalla över till stationen för vidare färd söderut. Med träningsväska och datorryggsäck. Det är jobbdatorn som får följa med – min nya Acer är för stor för de datorväskor jag har… och jag tänker snika åt mig en snygg från byrån eftersom jag använder min privata för jobbdatorn…

Läser runt lite och inser att alla skriver att det luktar svett på krogen numera. Jag var där i fredags – kände inget. Sen är det några som menar att man blir mindre bakis nu eftersom det inte röks inne på krogen. Det märkte inte jag (att man blir mindre bakfull alltså).

16.28. Funderar allvarligt på att be om skjuts från grannarna. Att åka bort tär på mina nerver. Och nu ska jag åka buss. Och sen åka tåg. Byte i Sala. Framme i staden där jag bott vid tiden för Rapport.

Terrorprinsessan ville inte prata med mig i telefon för hon längtade efter mig. Det var liksom det som fick mig att ta mig i kragen, lämna oklippt gräsmatta och packa mig iväg.

Bloggandet kan bli lite sporadiskt nån vecka framöver, ungefär som sex under småbarnstiden – hinner man så hinner man. Och det gör man sällan.

Jag ska drifta en blogg under den här veckan: vackra Ulrika som ska bestiga Cho Oyo (8201 meter). Det får jag skylla på nere i stugan…

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,