Deepedition är vad jag är och Deepedition DigitalPR vad jag gör

Nu är det dags.

Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt. I min förklarande text så skriver jag: Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform: Deepedition.com …

Jag har skrivit en lång text om att mitt företag Strandh DigitalPR nu byter namn till Deepedition DigitalPR AB. Det innebär inte att jag kommer att sluta att skriva här men det innebär att det kommer att förändras en del utseendemässigt.

I min förklarande text så skriver jag:

Avgränsningen mellan mitt företag och min personliga plattform:

Deepedition.com är vad jag är och Deepedition DigitalPR är vad jag gör.

Deepedition DigitalPR kommer fortsätta att använda den här bloggen: digitalpr.se och jag kommer att fortsätta att skriva om politik, vardagen och livet på deepedition.com.

När jag startade mitt eget företag handlade det om att göra det jag ville. Det innefattar också att jag är den jag är: mina kunder köper min kunskap och mina erfarenheter. Som person.

Deeped är jag (jag har begärt att få lägga till det som mellannamn för övrigt). Och nu kör vi!

Bloggar etiketter: , ,

Fatigue eller tillfälligheternas spel

Inatt pratade jag med vännen Mumari om det här med bloggande och att bli tyst eller inte. Jag har verkligen problem med att hitta hur jag ska hantera Deepedition. Vad ska det vara? Vad ska jag skriva om? Eller snarare: det är så mycket som jag inte kan skriva om: det som Deepedition faktiskt en gång var menat som är inte längre möjligt. Så jag är inte säker på att den överlever. Jag funderar allvarligt på att starta en ny blogg där ingen vet att det är jag som skriver – för att kunna skriva om sånt som bränner. Ju fler hänsyn man måste ta desto mindre intressant blir det. Ju mindre personlig man kan vara desto sämre blir en blogg vars själva grundidé var att bygga på mina personliga åsikter, mitt eget kännande. Det blir inte längre min blogg utan man blir lite som en cirkushäst och folk börjar ha åsikter om vilka ämnen man skriver om. Som om bloggen var nån sorts jävla demokratisk inrättning. Samtidigt blir det ju lätt så – varumärket blir inte längre ens eget utan ägs lika mycket av andra och till slut har det man skapat blivit en sorts perpetum mobile som har mindre och mindre med en själv att göra. Det som en gång handlade om lust och viljan att skriva har blivit ett litet mardrömsmonster som måste matas med rätt sätt att skriva bloggposter. För det är lite av problemet: jag vet hur bloggposter bör läggas upp. Jag kan det och det innebär att jag när jag tänker att jag ska blogga blir trött – för varje bloggpostning är ett smärre projekt som planeras, omstruktureras och ska länkas upp på smartaste sätt för bästa “visibilitet” och länkkraft.

Så snart står jag inför ett beslut om den här bloggen.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Bloggdöden

Det blir svårare och svårare att uppamma tid och sug för att fortsätta att jaga efter bra ämnen, göra genomtänkta postningar och inte sällan känns det som om man upprepar sig själv. Jag ser det hos flera av oss som hållit på mycket länge: det blir färre postningar, det är inte lika “vibrant” och för min egen del kan det ibland kännas som om jag lika gärna kan skriva en postning med länkar bakåt istället för att skriva ihop ett prosastycke. Vet inte om det är samma sak som drabbat Blogge men det är sorgligt att nu se slutbilden av en så viktig blogg. Det är synd både när det gäller klimatet runt de frågor som Blogge vågade ta i – på ett sätt som få av oss andra vågade – och synd att han nu bara tagit bort allt och lämnat “a trail of dead links” efter sig.

Det här är också en aspekt på diskussionen om att K-märka domäner som Jocke varit inne på. Problemet är ju att innehållet kanske ibland är ännu viktigare och när det försvinner så blir det ett hål och en sorts dissonans fr a för de bloggar som valt att länka till ett visst innehåll hos exempelvis Blogge. Men samtidigt: vem äger innehållet? Eller snarare – vem har rätten att klicka på “delete”? I en aspekt så blir det du skriver allmängods – genom att ge ut det så blir det en del av världens samlade textmassa: som samlar en värld. Utifrån en aspekt på en frihetlig syn på information så borde det finnas kvar och vara tillgängligt för alla. Å andra sidan så bygger det frihetliga tänkandet inte på någon annan entitet än individens rätt till det som är hans. Två aspekter som problematiserar såväl när en bloggare vill lägga ner sin blogg som när det gäller upphovsrätten i stort.

Själv har jag, delvis i affekt, påpekat att jag kommer att sluta vara personlig, sluta att skriva som mig själv. För att det är något som slår fel idag när fler och fler av ens nära läser bloggar. Flera av oss är vana vid en tid där bloggandet var något som ingen tog på något större allvar, och där bloggandet ansågs som ett sorts dagbokande på nätet utan större värde (vissa: Jan Guillou och andra mediarävar anser det ju fortfarande). Idag är det en annan tid och det kräver ett nytt förhållningssätt som är svårt för oss som bloggat i mer än fem år (jag har bloggat sedan 2001).

Deepedition vet jag ännu inte var det tar vägen. Jag kommer inte välja samma sätt som Blogge gjort och stänga och slänga men det kan hända att Deepedition blir en sorts död bloggstad, övergiven, men fortfarande bärande vittne om vad som funnits där. Jag gillar länkar och jag vill inte att de som länkat till mig ska plötsligt finna sina länkar värdelösa och tomma. Men som bloggare lutar det mer och mer åt att jag går åt ett annat håll. Samtidigt är det här min skapelse, jag har valt ett sätt att blogga, utvecklat det och tycker det är roligt.

Så jag vet verkligen inte. Det här kan vara början på något nytt eller slutet.

Uppdatering: LOKE skriver något mycket bra:

Bloggosfären behöver Dougherty [Blogge Bloggelito; deeped anm.], men Dougherty behöver inte bloggosfären.

Så är det självklart. Men frågan är då – vad är bloggosfären? Och jag funderar lite över de som menar att det väl inte är hela världen om man raderar (eller gör oåtkomlig – 404 oavsett) också anser att detsamma gäller böcker och andra textsamlingar? För övrigt lutar jag mer åt att låta Deepedition ta en bloggsemester. Funderar på att skicka honom till en schysst bar med all inclusive och en bunt böcker. Synd bara att jag inte hinner åka med :).

Bloggar etiketter: , , , , ,

Have another cookie, Martin

Martin Schori skriver en artikel på Newsmill som kan sägas innehålla en del intressanta saker där han i gammal god RvdB-anda (som nu själv sticker ut hakan men sätter fingret på en viktig sak: för oss som lever i sociala webben-världen är det viktigt att vara pedagoger och inte sekterister) – förklarar att bloggar är en kakafoni (många som påpekat för honom att det heter kakofoni) och att det är en del (läs Brit Stakston och undertecknad) som byggt sina personliga varumärken via bloggar osv osv. Helt ärligt förstår jag inte riktigt varför det skulle vara så farligt om vi nu gjort det men men.

Självklart svarar vi på det hos Newsmill – dock dyker det upp först imorgon bitti eftersom redaktörerna gått och lagt sig.

Men först bara en randanmärkning från Martins artikel: pionjär är ett väl starkt ord även om min första blogg (efter att ha reloadat sen 96) kom till 2001. Sen dess har jag bloggat om reklam på Researcher.se sedan 2002, som var den första reklambloggen på svenska, tills den gjordes om och på deepedition sedan 2005 någon gång. Är det att vara pionjär? Njäee, men visst tack för omnämnandet.

Så. Länk kommer när Leo vaknat till imorgon. Nu ska jag ta tåget hem till Borlänge.

Uppdatering: Nu ligger vårt svar uppe på Newsmill. Med anledning av detta kan det vara intressant att åter länka till min och Brit Staktsons debattartikel om bloggarna som en fjärde statsmakt.

Uppdatering: Kanske Martin kan läsa på lite om bloggande här för att få en bredare bild. Och enligt vissa underhandsuppgifter så tänker Martin inte klippa sig heller :).

Bloggar etiketter: , , , , , , , ,

4000 eller 6225. Who’s counting?

4000 inlägg enligt Dashboarden.

Men 6225 enligt databasen. Så jag låter det hela helt enkelt lämnas därhän.

Kan ha något med att de första inläggen är importerade från Blogger.

WordPress är bäst men ibland är det lite eljest.

Bloggar etiketter: , ,

Jag vet…

….att det ser konstigt ut. Vi har försökt att fixa HCOs blog och jag öppnade min på en annan dator och plötsligt såg det för jävligt ut. Något strul med K2 RC7 tror jag…

Uppdatering: Mycket strul – gissningsvis är det något i uppgraderingen 2.7.1 som inte gillar K2 1.0 RC7… Så jag kör det här ett tag.

Uppdatering: Det lite lätt surrealistiska är att jag ikväll ska träffa Nikke Lindqvist som är en Mandigo-älskare av stora mått :). Och efter att ha petat runt lite med det så är jag rätt fascinerad över hur många delar som är möjliga att tweaka utan att behöva ge sig in i koden. Jag är inte helt nöjd med de defaultteman som finns men funderar på att faktiskt dyka lite djupare ner i Mandigoträsket.

Bloggar etiketter: , , , , , , ,

Det är väl det här som kallas livet?

Det är mycket. Det är väl det som kallas livet. Hinner inte läsa andra bloggar, hinner inte blogga själv. Var i Umeå för en dragning om sociala medier måndag-tisdag, körde en dragning i Avesta onsdag kväll osv…

Det är lite intensivt just nu. Massor av spännande saker, massor av saker som gör framtiden mycket intressant att möta. Men det är just nu svårt att samla tankarna och skriva om politik eller någon nyhet, eller såna saker.

Några korta bara – sen måste jag sova eftersom det är en mötesfylld dag imorgon liksom på fredag och sen ska jag tidigt åka ner till Örebro på lördag för att köra två sessioner social media på ett event. Sen dra vägarna uppåt för att ha en skiddag – första hela – i Romme Alpin på söndagen. Terrorprinsessan har bjudit upp hela släkten på eget bevåg också…

  1. En hel del märkte att Deepedition, Researcher, Samesamebutdifferent, Researchdeploy och Smacko låg nere under hela förmiddagen. Det berodde på att Oderland var tvungna att ta ner hela Nyx-servern och kopiera tillbaka en backup eftersom filsystemet brakat. Det tog tid. När det var tillbaka strulade det med diverse cacheinställningar så under femton minuter kallsvettades jag då hela Deepedition såg ut att faktiskt vara… borta.
  2. Vill påminna om att det vore jättekul om ni testar ratingfunktionen under varje postning. Och om ni går till sidans slut så finns det en cool widget från Newsmill. Har också lagt till en funktion som visar vilka postningar som är uppdaterade – jag tillhör ju dem som tycker det är vettigt att uppdatera postningar efter hand. Jag vet – dumt rent länkmässigt och SEO-mässigt men ibland får man vara lite dum.
  3. Glöm inte att nominera en blogg i mitt bakvända bloggpris. 12 nomineringar har kommit in. Mer kan ni! Shameless så ber jag er också att länka till nomineringspostningen om ni gillar tanken med tävlingen så vi får in rejält med nomineringar. Funderar på att sätta minimi på 25 nomineringar.  Sen – ge mig tips på bra priser som inte kostar så många slantar i kommentarerna: om din nominering vann – vad skulle du vilja vinna?
  4. Gjorde en liten blunder ikväll. Får skylla på att jag tryckte in 38 slides på en timme och att det var sent men jag sa till en ägare till ett kattpensionat att hon ju kunde söka efter ”kattbloggar”… Jag insåg vad jag faktiskt sa direkt men kunde ju inte nörda så mycket just då. (För den som inte minns eller var med så var terment kattblogg ett skällsord för bloggar som var extremt dagboksaktiga och introverta mot att visa bilder på sin katt, prata om ditten och datten och så vidare. Den tidigaste referensen kan nog vara här – och inse att Nicklas Mattson och PJ refererade till ett totalt antal av 200 (!) av svenska bloggar 2004… Fortsätter här.  Själv skrev jag om det senast här och tidigare här. Om det inte varit så sent så skulle jag fortsatt jaga efter den första gången referensen användes – men konstateras kan att det är en seg och livkraftig metafor.
Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deepeds Bakvända Bloggpris

Att blogga handlar om att vilja uttrycka sig själv. Och kanske att någon faktiskt läser ens texter. Ibland till och med så att den som läser kommenterar. I vissa fall att den sen också säger att den känner igen sig i det man skrivit.

I de flesta bloggtävlingar är ”bästa bloggen” självklart byggt på läsarna och den som har många nöjda läsare – eller få väldigt nöjda läsare – har ju lyckats. Det är självklart effekt. Det jag skullev vilja testa är att dela ut ett pris som bygger på läsarens upplevelse av en blogg. Jag fick helt enkelt en galen idé och varför inte genomföra den i en liten skala?

Därav det bakvända bloggpriset – det är inte så att den sämsta kommer bäst utan något helt annat.

Idén bygger på tre steg:

  1. Ni som läser nominerar den bästa blogg ni vet. Det viktiga är att skriva en riktigt bra förklaring till nomineringen. Helt enkelt är det förklaringen dvs. vad bloggen haft för effekt för sin läsare, som tävlar. Hypotesen bygger mer på tanken på att en recension också är ett säljande argument.
  2. Jag utser fem bloggar som jag tycker fått den bästa förklaringen eller recensionen om man så vill – dvs. som jag anser uppenbarligen gett sin läsare något utöver det vanliga. Sedan plockar jag bort vilken blogg som fått förklaringen, rensar texten från identikatorer, och låter er rösta på vilken som är den bästa bloggen – utifrån den förklaring/recension som getts.
  3. De tre vinnande bloggarna presenteras med sina förklaringar plus (givet att det nämnts i nomineringen) den som lämnat nomineringen.

Lite intrikat va? Dock – se det dels som ett test, som lek.

Priset? Ingen aning. Nån som vill sponsra?

Vad är grundidén? Well. Som en del av er vet så jobbar jag med strategi inom marknadsföring. Som planner på Heimer & Company Reklambyrå. Bra reklam, bra kommunikation handlar självklart om coola bildlösningar, snygga slogans och allt sånt. Men grunden bygger på att faktiskt möta sin målgrupp på rätt sätt – att förstå vad han eller hon som faktiskt kan tänka sig köpa just ”min” produkt tänker, känner och tycker. Och sedan se till att reklamen faktiskt görs på ett sätt som tilltalar just den målgruppen.1. I princip och i all enkelhet (det är rocket science när vi ska förklara det plannerwise dock ;)). När det lyckas så blir det effekt – även om en del reklamavoga inte vill tro det så fungerar faktiskt en hel del reklam. Jag ska inte säga vilken eftersom då blir vi reklamare så deprimerade… men i vilket fall – det får effekt när vi lyckas att matcha reklamen mot rätt målgrupp.

När det gäller bloggar så bygger det på samma sak. Självklart kan vi säga att Blondinbella är en dålig blogg. Och vi har rätt till det – utifrån en subjektiv värdering. Effektiv är den i alla fall. Utifrån ett visst effektmått. För den tilltalar en viss målgrupp som är beredd att läsa den och diskutera den. (Självklart bygger det sedan på pr- och på att integrera marknadsföringen..). Den fyller ett behov hos den målgruppen. Det är det läckra med bloggarna, som gjorde att jag en gång i tiden började utforska bloggandet mer än att bara leka med det; att det finns potential att faktiskt möta rätt målgrupp på ett enkelt sätt – oavsett om du är Coca Cola, Kalles Bilmek, Elsa som gör pärlhalsband eller bara är … du. Om man gör det rätt. De ger möjlighet för en person att skriva om sitt extremt udda intresse för nakennäverslöjd – och hitta en person som har samma intresse och vill läsa om det.

Idag är också recensioner och MTM/WOM-marknadsföring2 är viktiga – viktigare idag när det sker snabbt och enkelt via digitala kanaler och där Google är snabba på att plocka upp det som skrivs om en vara eller tjänst. Vi människor lyssnar mest på våra vänner, men sen mycket hellre på personer vi fått förtroende för som är ”vanliga” och inte experter. Det är därför bloggar är intressanta för marknadsförare – eftersom de både skapar möjligheten att bygga förtroendet liksom att de är bra på digital MTM/WOM.

Bloggen som plattform är, och kommer (tror jag) fortsätta att vara – oavsett mikrobloggar, Facebook eller whatever – grundbulten för användargenererat material – för recensioner av varumärken, för diskussioner mm – eftersom de många gånger är personliga. På det sättet ett extremt kraftfullt marknadsföringsverktyg, och samtidigt ett extremt svårhanterligt sådant eftersom det handlar om att vara… personlig(are) än den reklam vi är van vid. Det är mycket viktigt för företag att veta och förstå vad som skrivs om deras varumärke och erbjudanden, och hantera det. Google är ett media.

Så det är därför jag vill testa det här. Det vi ”mäter” här är snarare läsarens upplevelse – och egen subjektiva upplevelse uttryckt i text (fan vad tråkig jag låter när jag skriver sådär :)). Självklart är det egentligen inte någon skillnad mot andra. Dock är skillnaden när man sedan får rösta på en beskrivning om en blogg istället för att rösta på ”ah den där bloggen X har jag också läst den gillar jag”.

Har ni förstått?

Självklart är det så att det här inte är någon sorts rättvishetssak. Den blogg som vinner kommer vinna lika mycket på grund av kunskapen och skrivmöjligheten hos den som skrivit beskrivningen som hos sig själv. Men grejen är att det inte nödvändigtvis är ett problem: dels för att mitt mål när jag enväldigt väljer ut finalister är att hitta de som beskriver just effekten hos den som läst, de bästa recensionerna, och dels för att en blogg just är subjektiv – från det att den skrivs tills dess att den läses.

Möjliga störande saker. Förutom att ingen efter den här förvirrade postningen kommer att våga nominera en blogg, eller att alla tycker jag är en idiot (nåja – det kan jag leva med) så finns det några saker som självklart är ”bias” i experimentet:

  • de som läser Deepedition är inte ett fullgott statistiskt urval. Nej, säkert inte men det är samtidigt inte nödvändigt i det här.
  • det mäter inget nytt egentligen – det är fortfarande avhängigt på att bloggen som beskrivs faktiskt är bra. Ja. Samtidigt kan det mäta styrkan hos en recension. Det här är en metod vi använder inom planning också eller hur?
  • incitamenten finns inte för att lägga ner tid och möda på det här. Det får vi se. Det är ju för fan ett experiment för fan! :)
  • det kommer fortfarande vara de bredare bloggarna, de som lockar störst målgrupp som kommer att vinna då beskrivningen kommer att appellera till flest av de som röstar. Inte helt övertygad om att det är så. Tror att det snarare – beroende på hur väl jag lyckas i att a) hölja bloggens faktiska identitet ur beskrivningen b) hur väl jag lyckas få in respektive välja ut beskrivningar som beskriver effekten hos läsaren på ett mer abstrakt sätt
  • hur ska du hinna det här? Vem har bråttom?

För att det här ska fungera kommer det framöver ligga en postning överst – om nu WP lyckats få sin stickypost-funktion att fungera som inbjuder till tävlingen, berättar om hur den går till och har en länk till ett formulär. Självklart blir jag skitglad om ni länkar hit och dit. För desto fler som lämnar bidrag ju större är chansen att det blir riktigt bra bidrag. Sen kör vi insamlingsfasen ett tag. Sedan samlar jag ihop det och väljer ut de fem bästa. Sätter upp en omröstning om dessa osv. Jamen ni fattar.

Liten slutlig disclaimer bara: nej, jag har inte speciellt hög feber. Nej, det är ingen konkurrent till de stora priserna – det är bara ett kul experiment. Nej, jag tjänar inga pengar på det här. Ja, självklart hoppas jag att ni länkar – om ni vill.

Här är formuläret för att nominera.

Reblog this post [with Zemanta]
  1. nu kommer andra planners antingen skratta sig halvt fördärvade eller slå mig hårt men va fan []
  2. Mun-till-mun och word-of-mouth som det ju heter på utrikiska []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , ,

Nästan återvänt från de döda (trodde jag ja…)

Den här influensan är nog Alla Influensors Moder… Så här sjuk har jag inte varit på säkert åtta-tio år. Topprekord i feber var 41,2 grader. Då har man dödsångest. Nu har den värsta febern lagt sig men jag är fortfarande svag och det kommer fortfarande vågor av yrsel över mig. Har inte ätit riktigt sedan i söndags ännu. Influensan verkar nu rikta in sig på mina leder, så jag känner mig som en gammal gubbe med knän som värker, rygg som är i det närmaste låst av smärta. Huvudet är tungt av snuva och luftrören rosslar så att det var svårt att sova inatt.

Vill gratulera alla som blivit nominerade till Stora Bloggpriset. Min vinst är att jag faktiskt prickade in minst två nomineringar i varje kategori utom i livstil och vardag (mode, nöjekultur, sportfritid, livstil, prylarteknik, vardag) och hela fyra stycken i politiksamhälle. Jag måste erkänna att jag blir mer och mer skeptisk när jag ser att Alex Schulman blivit nominerad. Och självklart kommer han, oavsett vad han säger, se till att han vinner. Det må vara ett patetiskt pris i slutänden men Schulman vinner patetiken.

Deepedition blev inte nominerad dock. Faktiskt väntat. Att Deepedition sen är nominerat i YABA känns visserligen fint men lite konstigt – visserligen halkar jag in på marknadsföring då och då men Deepedition är ju bloggen som är om ”allt det andra” dvs. inte om marknadsföring. Så faktiskt – rösta på någon annan. Närmast i Marknadsföringskategorin för min del ligger Adland, Kontaktmannen, Girls of Florida, DocSpinn, WeConverse eller JMW eller nån av de andra… Problemet är att jag gillar alla bloggarna som deltar. Alla borde få pris! Samma sak i Mediakategorin trots att SSBD är där: alla är liksom bra! Samma sak i trendkategorin. Herregud – vi är för få i den här bubblan för att tävla mot varandra!

Nu mår jag inte så bra igen. Jävla influensa…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

På resande fot

Varit ute på en kortare kundturné och med mellanlandning på La Roche och spännande snack med Jocke Jardenberg. Sen kundmöten kundmöten kundmöten. Det är bra. Sociala medier är något (ännu) inte påverkas av lågkonjunkturen – helt enkelt inser de flesta att man inte kan sluta prata med sina kunder och konsumenter. Men nu kan man göra det på ett nytt sätt. Eller så beror det på att vi är så jävla bra :).

Stolt som en tupp blir jag när jag får se hur de kära OP-syrrorna lyckas få rejäl press på grund av bloggen som de skriver. Det är ett case jag hoppas kunna gå in mer på djupet på framöver – men just nu måste jag bara säga att jag är så otroligt stolt över dem. För att jobba med blogg som marknadsföring handlar mycket mindre om konsulten än om de som faktiskt skapar texterna. Det är de som är stjärnorna och som gör en blogg till framgång eller bara en i raden. Anna, Maria och Inger har lyckats med det första, att vara de där stjärnorna och det är så oerhört roligt att se dem i traditionella medier och fackmedia och branschpress.

En viss Studioman ringde och förklarade att han funnit ut hemligheten på att äga i ”På Spåret” = sprit. Själv skulle jag då vilja påpeka att med sprit så äger man i allt. Problemet är att det oftast är så att dagen efter så inser man att det nog var spriten som ägde självförtroendet snarare än tvärtom :)

Deepedition kommer dock aldrig att vinna några priser – inser det när jag fått svara på ”men vilken genre i Stora Bloggpriset ((ser att man släppt nomineringarna för modebloggarna: två av mina favoriter var med)) skulle Deepedition kunna fungera i?” och fundering över om det är en mediablogg, eller handlar det om marknadsföring eller… Det är roligt att tävla men hallå. Det är roligt att många länkar till inlägg som de förhoppningsvis tycker är bra. Det har varit roligt att ligga högt både på Knuff och på Twingly. Men jag inser också att det är viktigt att inte hela tiden tänka på det. Deepedition är en ”omniblogg” – eller snarare: det är Niclas blogg om allt det andra – dvs. det som han inte spenderar större delen av sin (höll på att skriva ”nakna”) vakna tid med. Utan det där andra.

Sen har något stort hänt. Åsk aka dabitch har spenderat tre dygn med att koda om Adland. Filmerna är fria i flashformat i Quicktimeformat för alla som är inloggade och inse: på Adland finns alla reklamfilmer som visats under Super Bowls hela historia. Det är stort. Grejen är ju att reklamen många gånger är minst lika intressant och viktig för hela SB-upplevelsen för amerikanerna. Den diskuteras inte bara av nördar som oss utan av många andra.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , , ,