Täck mig

Ok. Jag råkade fastna i coverträsket igen. Mer specifikt covers av Depeche Mode-låtar. Varför? Jag är fascinerad av att deras låtar ofta blir riktigt bra covers. Och herregud – det här? Jag är kär i Wallis Bird :)

Började tänka på det när jag hörde John Mayers version av ”Free Fallin”. För det är en låt som man skulle kunna göra i de mesta tappningar om man ville. Den är enkel utan att bli simpel, den bygger på en loop som repeterar men utan att bli tjatig. Precis som många av DMs låtar från förr.

Avslutar med en lite osannolik cover:

Hela låten finns på Spotify.

Bloggar etiketter: , , , ,

”Just nu vill jag leva”

För det är rejält spännande.

Nå annars då?

Well – jag är en smula kär i Mindnode Pro. Jag har svårt för alltför avancerade mindmapssystem på daglig basis. Det här är precis rätt. Behöver jag jobba mer använder jag Visio eller Omnigraffle. På Ipod Touchen har jag köpt Mindmaker.

Förutom det så gästbloggar jag hos Christina på Tonårsbloggen idag. Hon driver också den utmärkta 1318.se-communityn för tonårsföräldrar. Briljant tänkt och när jag jobbade som ungdomspräst hade jag en liknande idé jag hade men som var för tidig och jag var väl inte riktigt så entreprenöriell som behövdes just då.

Och på måndag släpps ”No line on the horizon” och se där – Depeche Mode kommer med ”Sounds of the Universe” i april. ”Wrong” är mer DM än på många många år… För ja – de gamla är fortfarande äldst. Sorry Glasvegas och allt sånt där som ska vara så bra – erfarenhet slår oftast ändå hårdast.

Uppdatering: Vissa gör covers bättre än andra:

Lacuna Coil är hårda och vackra.

Tori Amos är… så mycket Tori Amos.

Varför är det vissa låtar som blir så bra som covers? Antagligen för att originalet är så jävligt bra. Särskilt när Corbijn gör videon till dem :)

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , ,