Vänskap, nätverk och en ny tid

Igårkväll var jag sugen på afterwork. Gräsänkling och med en massa kul att skåla för. Men jag insåg snabbt att min bekantskapskrets är lite annorlunda. Och jag tänker på det igen när jag läser Ebba von Sydows lördagskrönika i Expressen där hon ser hur hennes vänlista är väldigt annorlunda mot hennes Facebooklista. Just med Facebook finns en intressant pendang i Whoppercaset där man skulle fimpa vänner för att vinna en gratis hamburgare

What price is Burger King placing on a Facebook friendship? At a suggested retail price of $3.69 for the Angry Whopper sandwich, customers are trading each deleted friend for about 37 cents’ worth of bun and beef.

Ebba von Sydow sluter sig ändå till att det handlar om att bjuda sina ”riktiga vänner”:

vid närmare eftertanke räcker mitt lilla kök. Gott och väl, faktiskt. För ska jag bara bjuda mina riktiga vänner? Då blir det inget stort party. Fyra totalt, kanske fem. Går igenom min inbjudningslista i huvudet och funderar. Herregud, är de inte fler?

Själv bryr jag mig inte om att räkna ”riktiga vänner” på det sättet: det blir så konstigt då en del personer som jag ser som viktiga för mig personligen umgås jag uteslutande med via nätet – men min tanke handlar mer om det faktum att jag har få personer geografiskt nära att umgås med. Mitt nätverk, mina vänner, kompisar, bekanta och kontakter är spridda över hela Sverige och världen. Men det är väldigt få som har Borlänge som bas, eller ens Dalarna. Efter att jag också lämnat RT på grund av tidsbrist så är det färre.
Varför är det så? EvS tar upp en Harvardundersökning (vars findings snarare handlar om interconnectiveness än vänskap) och Expressen har frågat en del etnologer och psykologer som alla menar att det är ok med få vänner. I en gammal postning från Genetics And Health är samma fråga uppe från en annan undersökning och menar att det snarare handlar om miljö än genetiskt arv:

I do feel that once we’ve flown the nest life and make our way out in the big bad world, life gets daunting so we fall back on our ‘comfort zones’ which tends to be the way we were brought up by our parents.

Man kan ändå säga att det finns i princip två olika synsätt när det gäller hur vi väljer vänner:

  1. Att det handlar om att välja personer i samma livsfas, i samma sociala och ekonomiska ställning och i sista hand med liknande åsikter1
  2. Vi väljer utifrån gemensamma åsikter och livsfaser, socioekonomisk ställning mm är underordnat.

När det gäller 1 så handlar det ofta om att hitta minsta gemensamma nämnare – och åsikter är sällan enkla att räkna in i det. Helt enkelt tenderar vi att i det fallet skjuta undan åsikter och värderingar till förmån för socialt liv. 2an är, vad jag och Brit Stakston i våra kurser och seminarier kallar en del av de nya ”digitala värderingar” som nätet gett – där åsikterna är individens viktigaste tillgång och vi söker åsiktsgemenskaper och värderingslikar. På olika plan självklart men själva grundpremissen bygger varken på geografi eller gemensamma socioekonomiska förutsättningar.

Det som är viktigt är att se att 2 knappast är bättre än 1 men att båda är viktiga för oss. Att enbart röra sig i grupper med liknande värderingar blir lätt åsiktsincestuöst och sekteristiskt medan att enbart skaffa relationer enligt modell 1 innebär att ens värderingar skrumpnar då man hela tiden måste undertrycka dem för att inte skava sig mot relationerna.

Självklart handlar det om både och de flesta gånger och jag tror inte människan är kapabel att hålla en nära relation till mängder av människor. Dock tror jag att vi måste revidera hur vi definierar såväl vänskap som icke-vänskap. Nätverkssamhället innebär helt nya premisser och parametrer för hur vi faktiskt umgås; både genom digitala nätverk men också utifrån hur vi ser oss själva som indivder snarare än delar av kollektiv. När jag tittar på de delar som jag läste i socialpsykologin så tycker jag mig se förändringar utifrån ett förändrat grundvärde och en teknisk utveckling: och det måste få genomslag i våra värderingar av (fr a andras) val av vänner.

Nå. Gårdagskvällen då? Well, det blev pizza, pilsner och prat hemma hos Målarn. Mycket trevligt.

  1. även om vi ändå tenderar att ha liknande ytåsikter beroende på socioekonomiska och livsfasmässiga parametrar []

Bloggar etiketter: , , , , , , , , ,

Måste man vara tonåring hela livet?

Sanna Rayman skriver om det sk ”bloggbråket” mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow. Att Skugge aldrig varit speciellt intresserad av de ”svaga” (vilka de nu skulle vara i den här fajten) utan alltid av sig själv. Det är bara att livet förändras och därmed förändras också ens egen utkikspunkt:

Skugges temperament är oförändrat. Hon skriver fortfarande kompromisslöst, känslosamt och utan att be om ursäkt. Reaktion snarare än eftertanke är fortfarande hennes signum. Det kan man gilla eller ogilla, men det torde ha framgått genom åren.
Det som har förändrats är Skugges tillvaro och liv. Hon är inte 16 och hon har tre barn, till exempel. Då är det väl en jäkla tur att hon inte beter sig som en 16-åring längre, eller?
Vem som helst borde kunna se det positiva i att man faktiskt inte måste vara exakt samma människa från tonåren och framåt.
Det är väl så. Tänkte på det när det uppenbarligen dök upp ett gammalt troll här. Som försökte att provocera. Och gav snabbt upp eftersom jag helt enkelt inte var speciellt intresserad. En del av vänner som möter mig idag känner varken igen mina åsikter som mitt temperament. Jag skulle inte vilja ha samma åsikter som jag hade då. Lika lite som att jag vill vara samma person som den sextonåriga Niclas Strandh.
Vi förändras helt enkelt. Blir äldre: ändrar socioekonomi, lär oss mer, förstår mer och ifrågasätter kanske de gamla sanningarna. Självklart – i grunden är diskussionen mellan EvS och LS relativt ointressant: vem som har det jobbigast är inte så intressant. Men kanske är det mer intressant att fundera om hur vi förändras, växer och rör oss vidare i livet.
Så jag tycker att den fråga som Sanna ställer är intressantare än den om vem som har rätt att vara stressad:
För egentligen. Är det Skugges uppgift, som offentligt känd figur som många har identifierat sig med, att även sedan hon fått tre barn förbli en självdestruktiv, självupptagen och sotögd tonåring som skriver om att hon är rädd för smör?
Skulle du vilja vara samma person som du var i tonåren? Varför måste en känd person vara det? Om dina åsikter har förändrats under de senaste tio-tolv åren: varför måste Linda Skugge fortsätta stå för sina gamla åsikter? (Fast hon passar illa som moraltant fortfarande).
Ps. Zytomierskas inlaga i ”bloggkriget” är roande desperat. Stackars henne som inte får vara med och nu sluggar åt alla håll och kanter. Och nu vet vi om att Skugge bara leker sociala medier när hon får betalt. Bra – då behöver man inte följa henne om hon dyker upp nånstans. Sydsvenskans blogg har stängt kommentarerna – knappast comme il faut eller vad säger du Sören?
Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , ,

Linkbait a la Skugge (uppdaterad)

Gammal är äldst. Linda Skugge vet hur man gillrar ett linkbait. Bara att buga.

Uppdaterad postning

(Jag har ju haft ett horn i sidan mot henne förut)

Och Ebba von Sydow, vars krönika fått Skugge att inse baitläget, huggerbetet. Övriga bloggar följer med och står upp för Ebba mot den onda Skugge. Den minst sagt ökände Aaron i Nyheter24 tar i så han kräks när han kallar det Sveriges största bloggkrig. Expressen hänger på bloggbråket. Mitt i alltihop så ställer sig Katerina Janouch på Skugges sida. En del andra bloggar gör detsamma. Och Skugge slänger på lite mer ved på brasan.

Det som är bra är själva diskussionen som jag tror behövs. Men det är synd att den inte lyfts lite högre av andra bloggare då Skugge vs. von Sydow inte verkar fixa det. Elias har en bra take. Det intressanta är att det är en sorts reverserad motrin moms-flame. Det är mammor som försvarar icke-mammor. Det är socialistiska feminister som försvarar Ebba von Sydow. Det är som vanligt upp och ner och en alldeles egen blogglogik som gäller. Det är ett bra länkbete. Jag gillar det.

Men ett länkbete är det. Skugge har varit med förut. Hon är proffs på att skapa linkbaits sen 2005. Det är inget fel att hugga – bara man inser att Skugge sällan tycker det hon skriver fullt ut. Hon är fortfarande en av oss mer pugilistliknande bloggare – det lärde hon sig när hon var ”bloggdrottningen” och numera ”bloggmormor”. Mitt råd är dock att hon börjar att använda Twitter lite mer medvetet – det skulle ge mycket mer fart för hennes baits.

Gissningsvis kommer det komma en ”jag blir bloggmobbad” från Skugge senare i veckan. För även om hon förstår att lägga ut beten så känns det ibland som om hon inte har någon fantasi att hålla kvar uppmärksamheten.

Så – kan vi gå åter till intressanta saker som TPB-rättegången nu? :)

Uppdatering: Hemliga Morsan har långt minne. Samtidigt ger det mig en känsla av att Ebba von Sydow faktiskt har rejält med skinn på näsan. Själv letar jag bakåt och inser att Ebba von Sydow skrev sitt specialarbete om Kent. Och Jenny Maria tycker om Skugge – eller inte. Svårt att veta. Men jag har insett att jag gillar Jenny Maria. Brukar vara så: den man börjar att bråka med visar sig vara en intressant person.

Uppdatering: Nämen! Se hur det ser ut om man går in på Ebbas egen blogg :)

Uppdatering: På tal om catfights så funderar Stationsvakt över vem som skulle vinna en fysisk fight mellan Mona Sahlin och Maud Olofsson. Med en smula photoshoppande för att göra de båda kombattanterna till mer wrestlers så skulle det kunna bli riktigt kul. Och politiskt inkorrekt såklart. Mamman har också elefantminne och minns att Skugge minsann orerade om otäcka småbarnsföräldrar förr i tiden. Andra ger Skugge en dagssedel.

Uppdatering: @lindaskugge på Twitter existerar inte noterar @kullin och ser vidare att kontot blivit stängt av Twitter. Kan det ha varit en impersonator som varit framme? I sådana fall lyckades den vara väldigt lik Skugge… Eller har hon, som det ryktas, helt enkelt lagt av? Redan på Expressentiden funderade hon över Twitter.

Jag blir lätt fascinerad av såna här bloggbråk. De har sin egen processteknik och logiken är inte alltid rak utan tar ofta laterala hopp. Det engagemang som ett länkbete som det här lyckas uppamma lär oss en hel del om buzz. Intressant är också att kändisarna duggar tätare och tätare i bloggosfären och en sån här grej gör att man hittar nya.

Uppdatering: Tonårsmorsa tycker det hela är en sandlådediskussion (men lutar ändå mot att tycka att Skugge har rätt). Men precis som jag anar hon att Linda Skugge

…sitter och njuter av den debatt hon nu startat och skrattar hela vägen till tvätthögarna som ska sorteras?

För övrigt har Janousch blir irriterad av att kallas ”mediemorsa” – av vilken anledning förstår jag inte riktigt heller – hon är morsa, hon har sin mediaplattform – men gissningsvis lika mycket tvätt att vika som sjuksköterskemorsor, köpcentrummorsor eller arbetslösa morsor.

Uppdatering: Jag vet – rent SEO-tekniskt är det korkat att göra som jag gör när jag uppdaterar samma postning men det känns ändå vettigare – bloggen är inte bara en jakt på läsare utan också ett tidsdokument. Nåväl: Elias gör en uppföljande postning som försöker nivellera min åsikt om att det är ett linkbait som Skugge skickar ut. Gott så. Det som en del missat är att jag inte har något emot sånt – och inte heller tycker jag det är fel som jag ändå ser ske: att andra lyfter diskussionen till att hamna om själva ämnet istället för pugilismen som EvS och LS håller på med. Ett linkbait är ett linkbait men precis som att det är ett sätt att fiska så är fiske också nyttigt.

Uppdatering: Missa inte drottningens drapa. Den är läsvärd. PGW gör en typisk PGW. Trilog gör en briljant slutsats:

Jag undrar ibland om människor inte förväxlar “måste” med “vill”? Själv har jag tid för det jag tycker att jag måste göra, men jag har definitivt inte tid för allt jag vill göra, för det är så väldigt mycket!

Skugge börjar enligt min mening slira en aning nu. Det här är dissociativ Skugge-logik:

Har du något tips till Ebba och andra unga kvinnor i karriären?

”Se till att leva ett liv utanför city bland normala svennar och blattar. Ha identiteten någon helt annanstans. Umgås inte med kändisar. Drick inget alkohol. Googla aldrig dig själv. Gå inte med på Facebook”.

Detta skriver Linda Skugge, som i sitt mejl bifogar en lista med länkar. De går till 1. Hennes bokblogg, 2. Hennes egen blogg, 3. Hennes twitterblogg1. 4. Hennes frågespalt och 5. Hennes hemsida.

  1. fast den var ju borta []

Bloggar etiketter: , , , , , , ,