Eftersom jag och Brit hade haft en heldagsworkshop med kund var man rätt nedmald i skallen och när jag var till hotellet en snabbis för att lämna väskor och byta om var det lite segt att sticka iväg. Men det var tur att jag gjorde det.

Det roligaste med såna här saker är att träffa personer som man kanske aldrig träffat tidigare – i år var det extra roligt att äntligen träffa Mumari (som hade lite otur med sin kamera och fick bilder av mig), DVIJDS (som jag lyckades fånga på bild) liksom hennes D, omtalad pojkvän, blivande pappa och polis som jag helt enkelt var tvungen att bjuda på en whisky eftersom han ju får stå ut med en del :) för att inte tala om hennes underbara föräldrar, Tonårsmorsa, Scaber Nestor, klassikern Laakso, Karin A från Lilla Gumman, Petra Jankov, Älskade Dumburk, ”Abbes Mamma” och självklart att äntligen live träffa Opassande-Emma. Har jag glömt någon så säg till i kommentarerna: inte nog med att man blev lite lätt salongsberusad så har det varit ett par rejält intensiva arbetsdagar.

Sen är det självklart en hoper som man redan träffat: de är för många att räkna upp:   – det är en ganska fascinerande grupp av människor som genom bloggar och numera Twitter hittat varandra som vänner och bekanta. Christina beskriver det bra:

Det kunde ha varit tvärtom eller helt skittrist men när jag träffar blogg- och twitterkompisar blir det alltid bara roligt, varmt, hjärtligt och skitkul.

precis som Ulrika skriver.

Det är det här som gör att jag fortfarande biter i med bloggandet här. Att det ger så många fantastiska nya kontakter.

Vilka vann då? Well – det har många andra listat så bra. Det roliga var att jublet när Farmor Gun (typiskt henne så har hon inte berört det i sin blogg – bara stoppat in badgen :) – det är en kvinna med en mission) (hon har gjort det nu) ropades upp som vinnare var oerhört. Denna lilla fantastiska kvinna fick sedan hålla ett piratbrandtal från scenen och jag lovar: hon vann en massa röster där. Rick Falkvinge såg jag hade ett brett leende i ansiktet och både jag och Nikke tjoade rejält. Hon chattade idag på Aftonbladet och kolla gärna också in JMW Talkshow där hon var gäst. Självklart – det handlar om politik – vilar hon inte på hanen utan skriver idag om övervakning.

Och jubel (åtminstone i vårt hörn av lokalen – nära baren där medelåldern var något högre än på andra ställen) blev det när Gunnar aka Abbes pappa vann med HejaAbbe. Läs hans berättelse om kvällen eftersom den var minst sagt dramatisk: jag träffade honom när han försökte få någonstans att sitta, och som den fantastiskt mysiga människa han är så bad han om ursäkt att han inte pratat mer med mig. Men snälla nån liksom :). Så oerhört värdig segrare och en hjälte att gå upp och ta emot priset trots att han bara någon halvtimme innan varit avsvimmad.

Så här var min spontana känsla efter galan. För visst – Kenza tillhör verkligen en av de bättre inom det där som kallas ”modebloggande” men jag vill ändå tro att sociala medier handlar om mycket mer:

Jag tycker också det var ett mycket bra val av hederspris: Carl Bildt och hans Alla Dessa Dagar. Intervjun är mycket intressant utifrån ett sociala medier-perspektiv också.

Sen då? Well – det var en massa mingel. Men jag fick lov att vara så där medelålders som jag snart blir och säga ”det är en dag imorgon också” vid 22-tiden och gå till hotellet och jobba inför dagens workshop runt Facebook. Samtidigt kändes det inte så väldigt roande att gå på efterfesten – ”ursäkta, åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sin efterfest” – på Café Opera.

En liten skandal eller snarare ett bevis på att en av de bästa funktioner som Twitter kan installera är ett alkolås är den person som kapat @icastig – det konto som personifierar den kända reklamfiguren – började twittra minst sagt märkliga tweets. Löjligt och framförallt onödigt att utsätta personer som Ulrika, Ulrika och Petra för sånt. Jag kan förstå att ICAs Magnus Wikner nog ringt reklambyrån King och frågat vad fan som hänt – men jag tycker deras uttalande kunde varit lite mindre… Fjollingworthskt. Framförallt är det löjligt om de inte erkänner att de tappat kontrollen över kontot eftersom jag – precis som Ulrika Good – har svårt att se att kontot från början varit skapat av samma person: det har tidigare skötts oklanderligt. Dock menar @icaredaktion att det aldrig varit ICAs. Sen tror jag att de kommer få det väldigt svårt att få Twitter att stänga ner kontot: dels har de inte enligt PRV skyddat det som ett varumärke¹, dels skulle det kunna innebära att företag får stänga ner vem som än gör något som inte behagar dem. Jag tror inte att ICA som varumärke skadas nämnvärt. Däremot lär den som hållit på nog passa sig för ett antal bloggerskor fram över. Och inse att han nog inte ska försöka att söka jobb som professionell twittrare.

Själv fotar jag alldeles för lite. Det beror helt enkelt på att jag faktiskt hatar min Iphone som kamera. Så jag lägger ut en rolig bild på Mumari från när vi inte :) var ute och rökte…

Lite linslusar från Medievärldens fotograf. Mer bilder på Aftonbladet. Mary hade med sig mannen som fotograf.

Själv undrar jag vart bilden som togs på mig, Mumari, Stielli och Nikke finns? Nån som sett oss?

För övrigt är det kul att se att en hel del gamla bloggare får proffsjobb – Fashio bloggar nu om webben på DN och kommenterar Stora Bloggpriset.

Andra bloggtävlingar – det är ju dags för YABA. Här kan vi prata om en liten bloggosfär :) – den sk ”markom”-sfären. Sociala mediebubblan. Själv är jag nominerad med DigitalPR men i kategorin ”Media” där jag fajtas med Mindpark som jag försöker att skriva för. Sen skriver jag ju en del på JMWs blogg som är nominerad i Marknadsföringskategorin. Roligt där är att Brit är nominerad för sin egen blogg – och leder över JMW trots att man lugnt kan säga att hon bloggar mest på den senare. Onekligen ett bevis på hur bra bloggande stärker personlig branding. Problemet är nu vem man ska rösta på – jag gillar ju alla och framförallt känner jag en majoritet av personerna bakom bloggarna. För lika gärna som jag vill att JMW ska vinna så skulle jag bli lycklig att Åsk fick något pris för Adland, samtidigt som jag tycker att Brit är värd att få uppmärksamhet osv. I min egen kategori så känns det som om Jardenberg, som ju också konkurrerar med sig själv, är viktig liksom de andra. Och Nikke, Gunnar och Ronnestam… äh, ni får lov att rösta efter ert eget huvud :).

Nu ska jag gå och sova. Imorgon är det också en annan dag. En sån där tidig-uppstigar-dag för att ta tåget till Stockholm.

Uppdatering: Jag lär göra en rejäl uppdatering av Bloggare jag mött – dels efter Tweetup i Sthlm, dels efter blogg-galan. Jag menar – jag har ju faktiskt mött Hector. En som jag äntligen mötte AFK var ju Anton. Fan vet vilken blogg man ska länka om honom till :).

1. visst de kan hävda att det är ett inarbetat och hävdvunnet märke men det håller knappast mot amerikanska Twitter

Bloggar etiketter: Abbes pappa, Adland, Alla dessa dagar, Älskade Dumburk, Åsk Wäppling, blogg-gala, bloggala, Brit Stakston, Carl Bildt, DVIJDVS, Erik Laakso, Farmor Gun, Heja Abbe, ICA-Stig, Jan Helin, jobb, Jocke Jardenberg, Kenza, Lilla Gumman, Mumari, Nalen, Nikke Lindqvist, opassande, Petra Jankov, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Scaber Nestor, skandal, sociala medier, Stockholm, Stora Bloggpriset, svimning, Tonårsmorsa, Twitter, Ulrika Good, YABA

…att det inte längre är frågan om utan att Internet som vi känner det är hotat. ACTA-programmet skrämmer en som fan – det driver, precis som ACAP-tänkandet, mot ett kabel-tv-internet där allt är strömlinjeformat, färdigförpackat och innanför olika väggar där dörrarna kontrolleras mer eller mindre synligt.  Karl-Sigfrid och andra moderater skriver en debattartikel som går ut på att Sverige ska villkora sin medverkan i ACTA, och även om man helst vill säga att “nej, Sverige ska fan inte ens delta” så vet man att det är försent. Det är en skrämmande framtid där frihet och möjligheten att yttra sig får stå tillbaka för immaterialrätt och företagsintressen. Tillsammans med Stockholmspaketet så blir snarare Internet ett hot än en möjlighet.

…att han har alldeles för dålig tid att läsa såna där annorlunda bloggar – ni vet, såna där som handlar om livet, som är välskrivna men som inte bara tar upp sociala medier, marknadsföring, planning – eller för den delen politik, pr och sånt där som jag måste läsa. Hittade Philip Wildenstam och fascineras av att läsa och inte veta om det är en del av romanen eller på riktigt.  Hittade Newyn och funderar över hur människor gör sina val. Eller garva rått åt Sir Prankmonkey.

Bloggar etiketter: ACAP, ACTA, bloggar, Erik Laakso, Internet, kontroll, Stockholmsprogrammet, tävling

Däremot har jag nu tackat ja till att medverka i SVTs Godmorgon 7.43 (jag är i Stockholm och kundmötet är senare) om hur rättegången följs av såväl nationella som internationella bloggar och mikrobloggare – och hur det för första gången känns som om traditionella medier och nya medier faktiskt inte försöker att totalt nedvärdera varandra utan att de ser att de behöver varandra.

Lite intressanta länkar runt TPB-rättegången:

IFPI verkar ha fått storhetsvansinne. Nu hotar de Telenor med domstol om de inte stänger ner TPB. Ett ganska fett pekfinger mot såväl svensk rätt och saker som yttrandefrihet mm.

Livebloggandet från rättegången sköts fra av Piratpartiet på live.piratpartiet.se och Rick Falkvinge bloggar även på sin blogg.

Via Twitter kan man följa rättegången och flera bloggare har gjort länklista för att följa rättegången på distans: och Pirate Bay har sin nod Spectrial. SvD gör som utlovat och verkligen ser till att inget ord blir glömt. SVT direktsänder. SR kör en sextimmarsspecial. Det är en rättegång som är extremt covered genom digitala kanaler. PCWorld går så långt att de menar att det är den första sociala medie-rättegången där livebloggande, livetwittrande skapar mängder av ny information som annars inte är vid handen.

Internationella medier skriver en hel del om det och Metro Teknik och Scaber Nestor har listat det nyhetskällor. Det är onekligen intressant. Och intresset är så stort att tekniken fallerar med jämna mellanrum – men Aftonbladet har lyssnat på Jardenberg. Men det visar i sin tur att IFPI aldrig kommer att lyckas fullt ut. Det är för många som är intresserade – hela rättegången bygger på att försöka att motsätta sig människors egna rättsmedvetande. Oscar Swartz bloggar på Nyheter24 och för internationella Wired.

Är det en rättegång som handlar om integritet och frihet? Till viss del. Det handlar fr a om det faktum att företag vill ha rätt att stänga ner sajter som inte på något sätt gör något olagligt eftersom det inte är olagligt att länka till olagligt material. Medhjälp till upphovsrättsintrång är en märklig anklagelse: rent principiellt innebär det att också Apple och pc-datortillverkarna kan åtalas, liksom internetleverantörer, personer som programmerat torrent-applikationer mm mm.

Det är helt enkelt så att IFPI missade att lösa det kommunikativa problemet: hade de varit smarta nog att inte försöka att skapa ett monster av TPB och fildelning så hade de inte hamnat där de är idag och kanske faktiskt fått lite mer förståelse för sin sak; och sluppit att låta artisterna anklaga sina fans för stöld. Nu har de ett strukturellt problem vilket inte är möjligt att lösa utan att man backar och stödjer en grundläggande förändring av upphovsrätt och distribution.

Ett antal internationella och svenska bloggar och nyhetsmedia ser paralleller mellan TPB-rättegången och Napsterrättegången och i recensionen av Piratboken finns det en klar tanke om att det hela än en gång kan visa sig bli ett bakslag för rättighetsivrarna:

”Piraterna” visar att rättegången mot Pirate Bay är en del av ett större historiskt mönster, där varje seger för upphovsrättsvännerna vänds i en grotesk förlust och där det kanske börjar bli dags att fundera på vad själva striden kostar samhället – rättsligt, ekonomiskt och ideologiskt.

Napster förlorade rättegången mot musikbolagen. Har upphovsrätten råd med en sådan seger till?

EFFs advokat Frank von Lohmann påpekar att det helt enkelt är kört:

During Prohibition, you could bust people for running a still, but you were not going to take the alcohol away from the people, [...] If Pirate Bay goes down, it will be replaced in popularity tomorrow by somebody else.

För att citera Skiften:

Antingen så vill målsägande faktiskt på allvar göra gällande att själva tekniken skulle vara olaglig, eller också är det ett symptom på den osäkerhet alla tycks hysa inför exakt vad den här rättegången egentligen handlar om.

Osäkerheten är helt enkelt rätt stor och det är fler och fler som inser det ologiska i att dra TPB inför rätta när ungefär samma saker går att hitta direkt via Google. CNets blog Crave skriver om rättegången och gör en intressant slutsats för att komma från en så pass stor spelare som CNet:

The movie industry can’t do anything about torrents. It can shut down sites like The Pirate Bay, collect relatively small fines as compensation and still never make a dent in movie downloads globally. Perhaps the studios would be better off making their content available with fewer restrictions and at lower cost. Then perhaps people would steal less and buy more.

Själv menar jag att problemet ligger i att upphovsrätten är skapad för en teknisk plattform där kopiering handlade om stora kostnader. Ju mer tekniken utvecklats desto mer problematiskt har den gamla upphovsrätten blivit att uppehålla och när vi idag har en möjlighet att göra kopior som är lika bra som originalet så fastnar frågan i om hur en upphovsrätt som bygger på förbud mot kopiering ska kunna uppehållas. Människor använder den teknik de  har till hands så länge den inte direkt skadar någon annan fysiskt. En lag som försöker att upprätthålla en obsolet värdering urholkar inte bara skyddet av det som den vill skydda utan också själva rättsmedvetandet. Den sociala aspekten har Oscar Swartz tagit upp här – själv tycker jag att The Pirate Bay visar på både den sociala aspekten och ett i det närmaste perfekt exempel på crowd sourcing.

Uppdatering: Kolla in Laakso både på SVT och på Newsmill. Droppade honom hos de olika medierna minsann :)

Bloggar etiketter: Aftonbladet, debatt, digitala kanaler, Erik Laakso, Godmorgon Sverige, IFPI, livebloggande, Metro Teknik, Newsmill, rättegång, SVT, TPB, Twitter

Laakso skriver om hur makten över ordet förändrats. Själv menar jag att förändringen är ännu större – det handlar om att makten över tanken inte längre tillhör staten och media utan individen är själv ansvarig för att tolka sin egen verklighet, och kan delge den till andra. Mer om det här och här.

Amerikanska delstater har ibland mycket märklig lagstiftning. Nu har det i vissa stater blivit förbjudet för unga att skicka nakenbilder på sig själv via epost och mms. Det går under barnporr- och sexbrott. Det är självklart så att det inte är bra att göra det men logiken i att en person kan dömas som sexbrottsling genom att ha tagit bilder på sig själv är inte direkt och solid.

Jag har puffat för den här postningen på niclasstrandh.com men den är så viktig att jag vill göra det här också. Ätstörningar är inget som är enkelt, det är ett komplext tillstånd som förändras hos personen. Att läsa Jennys berättelse kan förhoppningsvis ge större kunskap.

Opassande har en postning som är intressant då den tar upp att vissa valt att misstänkliggöra motståndare till FRA som lobbyister. Frågan är väl vad man skulle vara lobbyist för? Terrorism? Idiotiskt från ”glad socialdemokrat” som sedan försöker att släta över det hela. Problemet är att själva tankespåret inte är nytt: samma sak utsattes Isabella Lund och vi som stött hennes sak för av snedseglaren Johanna Parikka Altenstedt och andra – att det är någon som betalar för att lobba i frågor som inte stämmer överens med en allmänt politiskt korrekt hållning eller att alla som stödjer motstånd mot svensk sexköpslagstiftning är torskar.

Alla gratulerar vi Birro med sambo till nytillskottet i familjen.

Bloggar etiketter: ätstörningar, barn, bloggande, Blogger, censur, Erik Laakso, Google, Johanna Parikka Altenstedt, makten över tanken, Marcus Birro, musik, ord

Tillbaka till listan: extra roligt är att min vän Josh är så högt upp på listan liksom att den ofta briljanta Badland Hyena² fått många poäng. Swartz är en självklar trea. Att LouiseP känner sig för högt upp på listan tycker jag inte är rätt – även om hon skrivit färre postningar så är det alltid bra.

Självklart kan det konstateras att det är bloggbävningens orkestratörer som ligger högst – FRA-frågan och senare nu också IPred som drivits av de som ligger högst. Men jag håller inte med om att det bara skulle vara så: Blogge och de flesta andra har idogt politiserat postningar redan innan Reinfeldt och Tolgfors valde att nonchalera bloggarnas åsikter och fick inse att det biter en i rumpan. Den som i mitt tycke är mest oväntat väntad är Klamberg – men det visar samtidigt styrkan och möjligheterna som bloggformatet har som opinionsverktyg i händerna på duktiga människor. På samma sätt känns Johan Norberg och Copyriot knappast som vare sig uppkomlingar på grund av FRA-diskussionen eller som ”nya”.

En del har (som vanligt) retat sig på att det är många ”högerbloggar” eller att det är en stark övervikt åt liberala och nyliberala bloggar som får många poäng. Svensson/Zaramis menar att det kan bero på att det är Bent som anordnar det men samtidigt påpekar han att Laakso varit valobservatör. Promemorian menar snarare att det stämmer till eftertanke för vänsterbloggare, precis som Wadström påpekat. Laakso kan tänka sig att det finns en viss motvilja mot rangordnandet medan Bent funderar om sossar ibland hanterar sina bloggläsare på samma sätt som när de möter människor 1:a maj – som röstboskap:

Resten, och det är mitt starka intryck, möter bloggosfären på ungefär samma sätt som de möter en första maj-publik. De håller ett tal, säger de “rätta sakerna”, och går sedan hem till sig och sitt utan att engagera sig mycket i responsen på det som sagts. Tvärt om, om responsen blir ”fel” så är instinkten att projicera skulden på den som reagerar, för bloggaren tycker ju ”rätt”. Det får till resultat att bloggaren ofta tar bort inlägg i kommentarsfältet eller att bli arg. Och där kantrar bloggen till att bli megafoneri.

Själv kan jag väl tycka att socialdemokraterna fr a men också många allmänna vänsterbloggar gjort två fel:

1. de byggde in sig i sitt s-info och har konstant försökt att skapa kommuniteter av bloggare istället för att lyfta fram de bloggare som är sossar men som också vågar att gå utanför ”grindarna” som Laakso, Morian och självklart Johanna Graf. Det har förhindrat ett utbyte många gånger och skapat en sorts intern sekterism vilket också gjort att de som vågar sig in att diskutera blir censurerade om man inte har rätt åsikt.
2. vänsterbloggare är skitkassa på att marknadsföra sig själva – både genom att diskutera i kommentarer hos sina motståndare men också genom att jobba medvetet med länkande. Att gnälla över att man inte fått tillräckligt med röster i tävlingar bygger på att man helt enkelt inte fiskar dvs. berättar att ”hej, kära läsare jag är nominerad i X”. Nedvärderingen av tävlandet finns som exempel här.

Helt enkelt: sluta vara så fina i kanten! Inse att spelet som spelas heter Konversation³.

Så nu är det dags för Stora Bloggpriset. Jag börjar bli klar med en del av mina nomineringar även om det är svårt. Fortsätt att ge mig förslag!

Annat då: Andreas Ekström har gjort en lista över viktiga saker på Internet. Minst sagt subjektiv men what the heck. Att han inte har med FRA eller IPred får väl sättas på det kontot också :).

1. hon har inte skrivit om priset eller?
2. även om jag upplever den som sämre idag än förut
3. Min slogan är Context is king, content is the joker and conversation is the name of the game. För en förklaring kolla min nya blogg Niclasstrandh.com

Bloggar etiketter: Årets Politiska Blogg, bloggande, bloggar, Bloggen Bent, Copyriot, deepedition, Enligt m, Erik Laakso, FRA, HAX, IPRed, Johan Norberg, Josh, LouiseP, nyliberala, opassande, Oscar Swartz, politik, Promemorian, Socialdemokraterna, Stickan Ljunggren, Stora Bloggpriset, Svensson, tävling, vänsterbloggar