Innan jag startar nattpasset inför morgondagens föreläsning samlar jag ihop huvudet. Idag har jag varit i Falun. På ett gäng möten, samtal och grejer och kanske viktigast: hann följa vännen Johanna till sjukhuset. Det är värdefullt. Det ger ständig ödmjukhet inför livet och vänskapen. Druckit min första kopp Choko Mocca med marshmallows (fråga inte…) och shoppade lite (effektiv shopping 15 minuter): halsduk, tischa och bälte på Jack & Jones och ett Tamron 70-300 på Expert. Det sista för 500 spänn. Galet. Expert håller på att lägga ner butiker lite överallt och säljer ut varulagren.
Tag Archives: Falun
Julbordet och Kopparhatten
Förra veckan när jag landade i Stockholm, och insåg att typ halva stan verkade käka julbord, valde jag lite roat att notera att Deepedition DigitalPR åt julbord. På McDonald’s.
Då bjöd min vän Hasse in mig att äta julbord på hans restaurang Kopparhatten i Falun – och vill man titta in och få senaste nytt så är han duktig på att använda Facebooksidan som han startade efter en session vi hade för länge sen.
Det gjorde vi idag och det var en fantastisk upplevelse eftersom Hans och hans crew (som typ består av hans fru, dotter och ett gäng personer som hängt med honom genom alla år) satsar på riktigt fint närodlad mat. Och inte det förväntade: gravad röding istället för sedvanlig lax, fantastisk strutskorv från Sahlins Struts, Murboannas ost, Wallakyckling för att bara ta några. Det var fantastiskt god strutspaté, hjorthjärta, syltade trattkantareller, underbart fint varmt: hemgjorda köttbullar, speciell prinskorv och finstämd rödkål, och just de olika sallader på gulbetor, fänkål och allt du kan tänka dig är hans signum och självklart diverse crossover-tillbehör: såser är inte några normala såser utan alltid med ett uns av kreativitet. Lingonpeston är dagens bästa exempelvis. Så avsluta med ett superbt efterrättsbord så klart. I could kill for that Rocky Road.
Perfekt julbord för den som inte är traditionalist och eftersom mina barn alltid varit nyfikna och gillar mat med vuxna smaker så är det perfekt. De fann bland annat Moramusten och älskade revbenen, gravat, kallskuret och allt tänkbart. Sen är det en skön stämning. Hans går runt och snackar med folk, det är en källare och de lyckas få det riktigt mysigt därnere – ingen stress, inte långa köer utan alla tar i sin egen takt.
Att sedan ta en promenad i Falun, som ser så väldigt pittoresk ut en gnistrande vintersöndagkväll är riktigt läckert.
Uppdatering: Dottern har skrivit om det också.
Lucka 4: Twitterianer i Falun
Jepp. Lite senare kommer dagens lucka. En fantastiskt skön lördag. Sova lite och sedan fixa lite saker som aldrig annars hinns med.
Sen en sväng (med buss eftersom Röda Faran är på verkstad med ett trasigt virvelspjäll. Typ.) till Falun där @johannas aka Sicklyknitter och @octover hade tweetup aka julfika med en hoper twittrare – @selanna, @johannars, @marthanna, @ronnieritter, @diablosth, @smulgubbe – kom upp från Sthlm. En skön eftermiddag, en sån där jag för sällan tar mig tid till – att bara hänga med folk som är oerhört avslappnade att bara hänga med.
Twitter är fantastiskt på så många sätt – snabbt nyhetsflöde, möjlighet att filtrera mängder av information men också fabulös konversation. Och hela tiden är det digitala och analoga så sammankopplat: att mötas innebär att man redan på många sätt vet mer, känner igen mer och behöver inte uppleva den första tidens osäkerhet.
Tack ni som var där för en eftermiddag jag behövde.
Nu börjar en vecka som är intensiv, fylld av jobb och spännande uppdrag. Imorgon är det tillbaka i jobbselen igen.
Rockband kidnappat av kommunalt varumärke
Det här blir ett inlägg som handlar en hel del om det jag gör på dagtid, när jag inte är ledig med mina höstloviga barn. Och om musik. På lokal nivå. Bara så ni vet.
Läste i morgontidningen att bandet Sabaton under tre år sponsras av Falu kommun. För femtiotusen så ska bandet se till att sälja in Falun i intervjuer, göra skolframträdanden mm. Dealen innehåller också att bandet ska fortsätta bo i Falun, de får inte använda droger eller på andra sätt misskreditera sin sponsor. I samma tidning berättas att Borlängebandet Goodlooking Trash också blir sponsrade av Borlänge kommun. Marknadschefen menar att det är ”som att köpa en annons” (tyvärr är artikeln längre i pappersversionen än på nätet – ett nytt snedsteg från gammelmedia).
Kommuninnevånarna kommer säkert att ”rasa” mot det hela. Problemet är att det hela inte är någon vinst för banden egentligen. Kommunerna har skrivit hårda regler och i Borlängefallet är pengarna mycket små: att jämföra åttatusen med att köpa en annons är skrattretande. Borlänges kampanj i tunnelbanan kostade över en miljon, annonser i båda lokaltidningarna kostar bara i mediekostnad runt 100 000. För åttatusen kronor får kommunen rock’n'rollambassadörer som pratar om staden så fort de får chansen, sponsring på bussen med både Boomtown och Peace & Love. Det är bra betalt för den lilla skärven. Som kommunal marknadschef skulle jag dock ha en viss skammens rodnad över att ha kommit undan så billigt.
Sabaton då? Falu kommun sponsrar dem med 50 loppor. Det är lite mer. Dock handlar det om ett treårigt kontrakt. Och då Sabaton tillhör metallscenen så är de dealar de gjort för pengarna: renlevnad och Svenssonliv i Falun lite farligt imagemässigt. Kommer kommunen att ha åsikter om nästa plattas texter? Eller scenshowen – kommer den mest innehålla fina bilder över Falu kommuns stolthet koppargruvan? Tre år är Sabaton Falu kommuns fångar på många sätt.
Det är självklart vågat av kommunerna att göra det här. Det som jag menar gör det hela problematiskt är mötet mellan ungdomskulturens inbyggda revolt mot det bestående och kommunernas behov av stabilitet och icke-provokativt innehåll.
Kommunal sponsring är problematisk. Kommunala pengar är medborgarnas pengar. Hos en del kommuninnevånare är den saken väldigt framträdande. Rättvisa och ”rätt saker” diskuteras alltid ingående oavsett om det handlar om femtio spänn till fika eller femhundra tusen för utbyggnad av ålderdomshem. Att kommuner mer och mer valt att se sig själva som varumärken (med usla taglines som följd) är helt i linje med teorierna om place/nation branding men tyvärr sällan helt genomarbetat. På samma sätt är de sponsringsdelar som mer och mer blir en del av kommunernas mediemix, svåra för såväl de som sponsras som för kommunen. Det blir lätt som det vi ser nu: att de som är i behov av pengar i mångt och mycket blir fångar runt kommunernas krav på politisk korrekthet och att deras handlande måste vara så icke-provokativt att ingen kommuninnevånare kan hitta något att kritisera dem för. Att som kulturarbetare, rockmusiker eller på annat sätt en person eller grupp vars uttryckssätt är utsatt för subjektiva värderingar, där attityd är en del av det egna varumärket och framgången inte mätbar i sekunder, centimeter eller mål, riskerar att förlora rätt mycket när kommunens marknadsförare räddhågat håller koll på sin investering.
Mina råd brukar vara att innan man går in i en liknande relation först göra rejäla konsekvensanalyser för sitt eget varumärke – även om man är rockband. Det hela kan helt enkelt innebära att man förlorar mer än det smakar.
Routerhelvete
Åkte ner och köpte en trådlös router då den gamla gått hädan. Köpte en snygg Netgear: tre antenner inbyggda. Fungerade inte. Åkte tillbaka köpte en Dlink. Två antenner. Fulare.
Fungerade.
HS kollade genom reklamhögen och påpekade att samma router var tvåhundra spänn billigare i Falun.
Bad alla dra åt helvete.
Uppdatering: Dagen efter visade det sig att OnOff också sänkt priset på routern med 200. Då blev jag pissed. Ringde och de vek sig direkt så jag kunde åka ner och hämta ut tvåhundra. Heder åt OnOff.
Stolta
Same Same But Different, som jag och Sofia aka mymlan driver har blivit nominerad till Årets Nättidskrift. Självklart är man lite stolt även om det känns som om vi knappast tillhör de som fokuserat och satsat hårdast av de som nominerats. Vi startade SSBD utifrån en idé jag fick på vägen mellan Borlänge och Falun, en tidig morgon. Att det skulle vara en kul grej att testa att dels samarbeta runt en blogg, dels att faktiskt försöka att driva en blogg som var hårt nischad. Att skriva en blogg utifrån de två perspektiv vi hade: jag som marknadsförare och Sofia som journalist. Båda övertygade om att sociala medier kan omskapa den mediaverklighet som vi befinner oss i.
Related articles by Zemanta
Andra bloggar om: nominering, stolt, Same Same But Different, bloggande, nättidskrift
Ordning på pöbeln
Sittande i Västerås så inser man att man missar mycket hemmavid:
”En berusad man klev ut i gatan under cruisingen i centrala Falun igår kväll och försökte dirigera trafiken. Polisen tillkallades och kunde gripa mannen, som fick sova ruset av sig på stationen.”
Han försökte få nån ordning på pöbeln. Varför inte ge snubben en medalj istället?
Källa:








![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=8cd4136d-ea7a-4cea-845b-a259b7b0a651)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=b64feec6-0625-4476-bf45-638cdc42ff1f)
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_c.png?x-id=a4399f25-00b8-4966-b623-e41548292a63)