Måste bara få berätta om en galen hackspett här i området där vi bor. Eller galen och galen – fläng är kanske ett bättre ord. Eller inte speciellt optimerad i skallen. I vilket fall – varje morgon och förmiddag hör man metalliska virvlar någonstans i området. Det är den flänga hackspetten som hackar på TV-antennstolpar. Briljant hörru. Det är ett jävla liv om han är här och gör det. Påminner lite om vissa troll och rättssnedseglare som man mött den senaste tiden. Det är ett jävla trummande på sitt ämne och vägrar inse att ingen uppenbarligen är intresserad, att man använder fel metod och hackar på fel ställen. Det är fascinerande att möta personer som är så oerhört inkrökta på sitt eget att de inte inser att deras problem, deras kvarnstrid, inte alltid intresserar andra. Det spammas twitterkonton, det läggs in irrelevanta långa haranger i kommentarsfält och det skrivs bloggposter om hur ondskefulla alla är som inte förstår just honom och det problem som han för fram. Ett problem som är svårt att förstå vad det faktiskt är. Blir vi såna när vi råkar ut för dåliga saker? Kanske. Det kanske är djupt mänskligt att till slut tappa koncepterna totalt, synapserna kopplar fel och det blir rättshaverism av det hela. Grejen är att de personer som blir det ofta är mycket smarta från början, och oerhört passionerade och engagerade men det blir liksom envägskorsning i skallen. Det är lite som i gamla datorspel där man kunde gå in mot en vägg och sedan stå där och inte komma någonstans. Lite som hackspetten som idogt trummar på stålstolpar i förhoppning att någonstans hitta mat eller plats att bo. Kortslutning i hjärnan ja, kniven är inte slipad osv. Men engagerat trummar han på utan att lära sig något.

Måste bara få berätta om en galen hackspett här i området där vi bor. Eller galen och galen – fläng är kanske ett bättre ord. Eller inte speciellt optimerad i skallen.

I vilket fall – varje morgon och förmiddag hör man metalliska virvlar någonstans i området. Det är den flänga hackspetten som hackar på TV-antennstolpar. Briljant hörru. Det är ett jävla liv om han är här och gör det.

Påminner lite om vissa troll och rättssnedseglare som man mött den senaste tiden. Det är ett jävla trummande på sitt ämne och vägrar inse att ingen uppenbarligen är intresserad, att man använder fel metod och hackar på fel ställen.

Det är fascinerande att möta personer som är så oerhört inkrökta på sitt eget att de inte inser att deras problem, deras kvarnstrid, inte alltid intresserar andra. Det spammas twitterkonton, det läggs in irrelevanta långa haranger i kommentarsfält och det skrivs bloggposter om hur ondskefulla alla är som inte förstår just honom och det problem som han för fram. Ett problem som är svårt att förstå vad det faktiskt är.

Blir vi såna när vi råkar ut för dåliga saker? Kanske. Det kanske är djupt mänskligt att till slut tappa koncepterna totalt, synapserna kopplar fel och det blir rättshaverism av det hela. Grejen är att de personer som blir det ofta är mycket smarta från början, och oerhört passionerade och engagerade men det blir liksom envägskorsning i skallen. Det är lite som i gamla datorspel där man kunde gå in mot en vägg och sedan stå där och inte komma någonstans.

Lite som hackspetten som idogt trummar på stålstolpar i förhoppning att någonstans hitta mat eller plats att bo. Kortslutning i hjärnan ja, kniven är inte slipad osv. Men engagerat trummar han på utan att lära sig något.

Bloggar etiketter: engagemang, Forssa, hackspett, passion, rättshaverist, snedseglare, troll