Johannes Forssberg sparkar på barn

Johannes Forssberg väljer att i en kort och minst sagt märklig ledare titta på organisationen Friends. Själv har jag vissa problem med dem men den här ledaren är osedvanligt usel och knappast problematiserande. Det är fan sorgligt att libertarianer inte är mer insiktsfulla.

Friends har gjort mycket dåligt. Friends har gjort en hel del gott. Det sista glömmer Johannes Forssberg bort eftersom han vill driva en tes.

Vanligtvis tänker man att journalister ska skydda personer som inte har något med saken att göra. Även om SJFs regler är soprena från det finns det i grunden ändå att vara försiktig med ämnen där barn kan komma till skada. Det verkar Johannes Forssberg och Expressen missat. Eller så skiter de högaktningsfullt i det. Hyenebeteendet att få chansen att stjälpa omkull en organisation får gå före omsorg om individen.

För utan att blinka väljer han att skuldsätta de barn som blivit utvalda till kamratstödjare – antingen som mobbare eller mobbingoffer; och råkar de vara varken eller så gör han en fuling och menar att de kommer att bli utsatta:

När klasserna röstar fram kompisstödjare faller valet ofta antingen på populära mobbare, eller på de mobbade själva, som ännu ett led i förnedringen. Att den kompisstödjare som verkligen tar sin uppgift på allvar lätt själv blir lovligt byte inser nog alla som minns sin tid i skolan.

Min son har varit kompisstödjare. Johannes – fy fan: hur tror du att det här känns för en elva-tolvåring som varit med i programmet – som varken mobbar eller är mobbad, som tar ansvar men inte blivit lovligt byte. Att skolan sen inte utnyttjar det, att Friends må vara en märklig organisation men det du gör här är att offra barn bara för att göra artikeln bättre. Hur kul tror du det är att läsa för en ung tonåring, Johannes Forssberg?

Jag valde att ta bort exakt hur förbannad jag är att läsa det här och att mitt normala fredliga jag blir förbytt av en sån här text. För journalister som Johannes Forssberg är ofta själva jävligt ömfotade och ropar om hot och annat om de blir motsagda. De springer till Thomas Mattson och gapar om hot mot tryckfriheten.

Granskning ska göras men när man väljer att förblindas av sin egen självtillräcklighet, när man väljer att se att enskilda personer kan offras för det större – då är man ute på rejäl sankmark. Johannes Forssberg väljer att anse att ett antal barn är ett ok collateral damage för att få fram hur otäcka Friends är.

Det diskuteras om drevet mot politiker – men såna här saker: som dyker upp hela tiden: det är mediatyckarna tysta om. För det handlar ju bara om barn. Vem fan bryr sig om såna?

Bloggar etiketter: , , , ,

Notering 5627

En gigantisk intervju med Alexander Bard. Och än en gång fascineras jag över att han ibland är så hyperintelligent och ibland upplever man honom som totalt gått över till total galenskap. Gissningsvis en framgångsmöjlighet. Det roande är ju att han inte direkt velat säga sig vara nyliberal men själv kan jag hålla med honom i det här (och jag tror inte Bard vill att jag ska hålla med honom :))

Jag [Niklas Orrenius; deepanm] berättar för honom om ett ungt par i Motala – Bards uppväxtkommun – som jag träffade för ett par veckor sedan. De jobbade på en kylskåpsfabrik och räknade med att bli arbetslösa under nästa år.
De hade jobbat på fabriken i stort sett sedan de slutade på gymnasiet, de hade två barn, de var väldigt mentalt rotade i Motala, i småstaden. Du säger att alla vill bo i storstaden i framtiden, men jag tror det finns många sådana här par.
- Vi får sparka dem i arslet i så fall! Vi har inte råd att ha människor boende på orter i Sverige där alla försörjs av bidrag. Systemet kommer att braka ihop. Vi kommer att ha så många gamla och sjuka människor i framtiden. Vi kan inte hjälpa friska människor i trettioårsåldern med bidragssystem för att de ska bo kvar där de är födda. Vi får sparka dem i arslet och få dem att fatta att nu är det allvar.

En intressant tanke är det här:

Det kan ju komma från dina spetsiga uttalanden, som ”Facebook är ett underklassfenomen”.
- Ja. Men det är ju sant! Man ska inte tro att medlemskap i Facebook innebär att man tillhör någon överklass. Tvärtom. Alla kan ju gå med i Facebook. Det är snarare strukturerna på Facebook som avslöjar klasstrukturerna. Som allt annat på Internet.

Annat:

Jag håller med Jardenberg om att organisationen Friends ibland kan upplevas som mer business än ideell organisation. Å andra sidan: vi har redan sett att idealitet inte alltid ger önskat resultat – kan kanske ett företagande inom antimobbing och rättvisa vara en väg att gå?

Ibland undrar man hur folk är funtade. Och varumärken. Och hur Facebook tänker. Har de inte lärt sig ett skit av Motrin-händelserna?

when targeting an ad campaign after a specific demographic, try not to piss that demographic off with your ad campaign.

Samma sak gäller Fejjan vars demografi ligger i det läget. Plus att det känns lite gammalt att vara sådär livrädd för kristna konservativa. Och döm om min förvåning när jag för första gången i världshistorien (blogghistorien då) tycker att Wollin har något vettigt att säga.

Skivbolagen får det svårare och svårare. Stora artister väljer att skriva sina kontrakt med konsertarrangörer, andra ger ut sina skivor själva via nya kanaler. Ett annat exempel är hur Wal-Mart och Starbucks blir sina egna bolag och distributörer – nu är det Prince som förhandlar direkt med dem: han har för länge sedan fått nog av skivbolagen och valt att göra som han vill. (Vad gäller hans musik anser jag att han sak återutge The Black Album)

Det går en massa rykten om neddragningar på Microsoft. Frågan är vad som gäller när det här kommunicerades för inte så länge sedan.

Man kan tycka vad man vill om det här men rent pr-mässigt är det inte det bästa Peter Sunde gjort.

Lång näsa till Apoteket. Crime Medicine fungerar. Att sedan de som gjort kampanjen inte säkrat upp alla domäner är en helt annan sak.

För övrigt verkar Dagens Media glömt sökrutan…

Reblog this post [with Zemanta]

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , ,