30 sek Iran och ett antal minuter trav

Det är minst sagt märkliga tider.

Nyheternas inslag om Iran är trettio sekunder. På Twitter engagerar sig många konstant i det som händer. Nyhetsvärderingen haltar mellan traditionella media och användargenererade medier.

Samtidigt som jag sitter och jobbar med en presentation så ser jag Nyheterna och kollar Twitter. Det är på Twitter som det faktiskt sker många saker och det är intressanta saker: Goss vinner tre brons i Cannes, ett antal nya förslag på hur vi ska kunna lura iranska säkerhetspolisens internetkontroll och samtidigt får jag sms om att en gammal kompis blivit pappa 45 år gammal.

Allt är upp och ner. Allt händer samtidigt. Allt tar höjd.

Och nästa gång gammelmedia gnäller över att de blir sidsteppade ska jag trycka ner det här i halsen på dem…

Uppdatering: Måste bara ta tillfället i akt och gratta Goss lite till – trea i Agency of the Year. Sköna människor med stort hjärta är väl värda att vinna. Läs Ulrikas minnen av hur det hela började.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Sociala medier är verktyg för en nyare demokrati

Jag är fascinerad över att det är så många som inte förstår att Piratpartiet aldrig kunnat skapa sin ställning i svensk politik utan digitala plattformar och sociala medier. Och att de de facto också väljer att bli “fångna” av dem eftersom de inte kan välja någon annan väg.

Verktygen som de valt att använda är helt enkelt genomdemokratiserade – tillgången till internet och datorer är extremt hög i Sverige: närmare 90 % har på något sätt tillgång till internet. Vem som helst kan starta en blogg, ett twitterkonto osv. Piratpartiet har valt att konversera, diskutera och länka. De har jobbat med den sociala medie-logiken och på så sätt lyckats att sidsteppa den traditionella mediestrukturen.

När de nu kommer att behöva bevisa att de menar vad de sagt, när de nu kommer att ställas inför en mängd frågor som både direkt och indirekt påverkas av den grundläggande fråga om integritet, människans frihet och yttranderätt måste de välja att använda samma logik. Ingen kommer att tillåta att de blir ett traditionellt parti där frågor diskuteras internt. De kommer att behöva de bloggar, de mikrobloggar som fört fram deras budskap fortsättningsvis. De har förutom att ha en mängd mycket viktiga bloggare på sin sida också möjligheten att jobba mycket med onlinevideo, med Facebook etc. Och det som politikerna inte förstår är att EU-valet kommer vara ett sökmotorsval: den som får högst träffar kommer att vinna.

Svaret är rätt enkelt: det handlar om att aggreggera sin närvaro.

Den sociala medielogiken som de använt sig av bygger fr a på crowdsourcing (jag hatar ordet “svärmteknik” – det låter så insektigt. Crowd är en grupp företrädesvis människor: att prata svärmar innebär att man nedvärdera de fantastiska möjligheterna som crowdsourcing handlar om genom att mena att det handlar om något sorts styrt beteende som hos en svärm). Piratpartiet kommer att vara tvungna att fråga sina väljare och andra om alla frågor. Annars kommer de inte bli trovärdiga eller speciellt långlivade. Genom att använda sig av såväl kvantitativ som kvalitativ crowdsourcing kommer alla frågor vara genomlysta och förberedda.

En del menar att crowdsourcing är rena polska riksdagen. Det är bullshit. Dels för att crowdsourcing handlar om att alla kan vara med och vara delaktiga, inte bara de som är valda att tycka till. Polska riksdagar handlar om tjafs mellan personer som är valda och där deras egentligen intresse handlar om att vara traditionella politiker. För Piratpartiet är det extremt viktigt att ingen tvivlar på deras transparens.

En del politiker verkar vilja mena att Piratpartiet inte kommer att granskas (till skillnad mot dem själva antar jag). Det är samma märkliga argumentation som finns runt Obama – där en del (journalister) verkar mena att Obama inte blivit genomlyst. Att ens fundera i sådana banor visar att man a) inte förståt sociala medier alls b) har en agenda som ska förhindra nedmonteringen av medierna som ensamma granskare. För Piratpartiet kommer att bli granskat oerhört starkt; av hundratals bloggar som är politiskt intresserade. Av medier, av människor, av medlemmar.

Det finns inget annat val för PP.

Uppdatering: Läs Marys långa och oerhört intressanta post i ämnet. Och Rudolfs kärleksförklaring till internet är klart en motbild mot kabel-TV-internet.

Bloggar etiketter: , , , ,

Gammelpolitikerna försöker detronisera det nya

Jag insåg idag, när jag läste en tweet från Kent Persson och läste hans Newsmill-artikel, att Piratpartiet är ungefär för politiken vad sociala medier varit för gammelmedia: något nytt, något man måste försöka kväsa, något som inte går att sätta in i det gamla traditionella strukturerna. För det är oerhört intressant och faktiskt lite stötande när man får läsa Kent Perssons ord om vad som är viktigt:

På frågor om stora politiska ämnen som euron, jobben, ekonomin, jordbruk, miljö och fredsfrågor är svaret att piratpartiet inte har någon uppfattning.

För enligt Kent Persson är integritetsfrågan inte någon stor fråga. Det fascinerar mig att så många, oftast annars genomtänkta och smarta personer, är beredda att sälja ut integritetsfrågan för vård, omsorg och skola-frågor: det som är det traditionellas vanligaste frågor. Saker som frihet, integritet och yttrandefrihet tar man som så självklart att de uppenbarligen blivit icke-frågor för traditionella politiker.

Eller vi kanske ska kalla det “gammelpolitik” – precis som traditionella medier fick bli gammelmedia. Det är precis samma saker som händer: Perssons uppmaning om att PP ska “granskas” och ge svar på vad de anser om euron, om jordgubbarnas storlek och om de väljer röd, blå eller grön sida är mycket viktigare än att för moderaten Persson inse att PPs framgång handlar om att människor är trötta på att han och hans gelikar säljer ut grundläggande mänskliga rättigheter till storföretagen, för terrorrädslan och för att inte förlora kontrollen över tanken hos människor.

Kent Persson och många fler kommer att följa efter och begära att Engström, Falkvinge och andra PP-företrädare ska svara på var de står i “de stora frågorna” är att försöka slå undan benen på en politisk rörelse som är på riktigt en gräsrotsrörelse, ett mikroengagemang på samma sätt som Obama valde att öppna för, en ny politik som de gamla strukturerna inte kan härbärgera. Så man väljer att försöka detronisera den. Avväpna genom att använda enligt mig rejält grova anklagelser om okunskap – Federleys tweet är intressant på många sätt:

Christian Engström (pp) har verkligen noll koll på EU. En röst på honom är en röst i toaletten.

Vad vi ser i diskussionen runt Piratpartiet är två saker:

  • Oviljan från gammelpolitiken att förstå vad Piratpartiet faktiskt diskuterar: fildelning är inte Frågan utan endast en sorts symbol för det kluster av frågor om personlig integritet, om frihet, om internet som kommit fram i samband med ACTA, IPred, FRA och Telekomfördraget. Helt enkelt så förstår oerhört få att det som håller på att hända, den ödesfråga som många ser som icke-stor kommer att vända allt över ända.
  • Precis som för gamla journalister, mediamakthavare och Bonniermoguler så har de traditionella partierna, gammelpolitikerna, svårt för att ta det faktum att människor börjat att tänka själva, och skaffat sig plattformar för att säga det. Uppenbarligen är demokrati bra så länge det kan kontrolleras av partistrukturer, politruker och sakkunniga.

Jag håller fast vid min ståndpunkt men jag kan lugnt säga att personer som Kent Persson får det att klia i mig över att överge min autonomi.

Uppdatering: jag har skrivit om det utifrån sociala medier som demokratiskt verktyg här. Och Hartmans uppmaning är oerhört kontroversiell.

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , ,