Tag Archives: generalisering

Om 9/11 och SD

Posted on by
8

En årsdag. Elfte september. Ett datum som förändrade världsordningen. Fyra flygplan – bilden för det moderna nittonhundratalet styrs till ett terrordåd som totalt bygger om värderingar, världsbild och politiska landskapet. (tidigare skrivit om det här och här).
Samtidigt är det nu en vecka kvar innan valet i Sverige. Är det ett ödesval? Inte egentligen. Förutom en sak: Sverigedemokraterna kan komma in i riksdagen. SD som arbetat hårt för att bli mindre rasistiska och mer konservativt exkluderande. För oavsett hur de försöker att vända sig så är de inget annat än en grupp personer som ogillar invandrare, anser att islam per se är ondskefullt och sätter ”svenskhet” som något som är bättre än andra kulturer.

Jag har valt att inte kommentera alla dumheter som det partiet lyckats med de senaste månaderna – för det är ingen mening att argumentera med idioterna som dyker upp i kommentarsfälten.

Jag kunde inte annat än att roat inse att SD precis som andra partier försöker lyfta fram pensionärer som fattiga – samtidigt som vi vet att vi aldrig haft så generellt välbeställda pensionärer som vi har idag… Snacka om att hittat den svenska motsvarigheten till ”soccer moms”.

Tyvärr hänger SDs framgångar ihop med dagens datum. Al Quaida-terrorismen, Bushs ”War on terrorism” utvecklade sig också till ett krig mot islamismen, ett krig mot en ung religion och en äldre religion. Det skapade en rädsla för De Andra. En skräck som i mindre intellektuella innebar en generalisering: eftersom de som körde planen var muslimer så är alla muslimer onda. Vem som helst kan inse att det är en oerhört korkad generalisering men rädsla skapar irrationalitet och anti-intellektualism.

I en kamp mellan två kultursynsätt där SDs lösning är att separera, isolera sig för att skydda något som de anser vara värt att skydda: ett kollektivistiskt synsätt, ett Sverige som inte längre är och deras politik innebär att Sverige kommer förlora sin innovationskraft och snabbt bli fattigt, irrelevant och dränerat på kunskap.

Själv tror jag att SD kommer in. Det finns alltför många personer i Sverige som är rädda för det nya, som innerst inne när en folkhemsrasism som nu fått en möjlighet att föras upp till ytan. Däremot tror jag inte att de kommer kunna utföra något. De har ingen politisk plattform, de har inga personer som förstår politiken i grunden. De är ett enfrågeparti, ett missnöjesparti befolkat av personer som kommer att göra bort sig.

Men det innebär att vi får en helt ny politisk sfär. Och det är allas vårt ansvar att se till att vi inte går mot en dansk, eller för den delen norsk, situation. Min uppmaning till politiker är: stå för er ideologi om allas lika rätt. Min uppmaning till nysvenskar och invandrare: ge inte de svarta krafterna vatten på sin kvarn. Och till oss alla: förändra bland individer.

För att vara helt ärlig: gör tvärtom mot såväl islamistiska terrorister och SDare – använd hjärnan.

Uppdatering: Och många vet att jag anser att Humanisterna har en väldigt förenklad syn på kristendom som ibland liknar SDs syn på islam. Andra har sett detsamma. När det gäller SD så är det solklart att de inte egentligen bryr sig om realiteter: islam är ondska. Trots att en liten norrländsk inlandskommun som Strömsund nog borde ta emot invandrare med öppen famn – annars kommer det snart bli tomt och dött däruppe. Generellt tycker jag att SD påvisar dålig demokratisk grundsyn men tyvärr visar andra detsamma: det är aldrig ok att försöka tysta någon med våld.

Bloggar etiketter: , , , , ,

Gnarf

Posted on by
Reply

Klockan är tio och jag har semester. Jag är ensam hemma och ändå har jag alltså varit uppe i nästan en timme. Antagligen beror det på att min galopperande dagvilsenhet gått över och jag vet att det är måndag. Och egentligen skulle jag jobbat – om jag inte hade haft det där underliga påfundet semester…

Ledighet är otäckt. Åtminstone för oss som är riktiga arbetsnarkomaner. Problemet är att vi ofta också är riktiga ämnesnördar. Det innebär att jag kan jobba med reklam, strategier och allt sånt oavbrutet om jag fick men jag kan inte överföra intensiteten till att exempel måla klart trappen, sätta upp två lampor eller klippa gräset.

Många pratar om arbetsnarkomani lite vagt – ungefär som många förr pratade om utbrändhet när man var lite trött. Själv har jag erfarenhet av båda i hardcore-form. Jag är arbetsnarkoman, kliniskt diagnosticerad av min terapeut. Jag känner igen mig när andra addicts pratar om sin narkomani, även om det då ofta handlar om knark, spel eller sex. Och jag har redan bränt ut mig hårt en gång – så illa att jag blev tvungen att helt byta arbetsinriktning.

Just detta pratade jag med Essa om igår. Hon oroar sig för att jag ska åka ner i diket igen. Jag är inte så orolig – idag har jag mer att säga till om, det är enklare att förändra byråns inriktning (även om det kan vara frustrerande med kunder som inte gör som man säger…). Att försöka förändra kyrkan var mer som att om och om igen ta sats och springa rakt in i en stenvägg med huvudet före.

Så vad ska man hitta på en måndag, första dagen på tre veckors semester? Jag ska sätta upp de där lamporna. Och eventuellt tar jag ett tåg ner söderöver i eftermiddag. Då måste jag packa och är det något som jag hett och intensivt hatar så är det just att packa. Och att ta mig från punkt A till B. Jag har fan resefobi. Genom livet har jag tackat nej till x antal möjligheter bara för att jag tycker det är så jävla jobbigt att resa iväg. Att jag ens kom iväg till USA ’94 är ett mirakel. Jag försöker att hela tiden ändå utmana fobin – jag är ju för fasen kognitivist – men då sätter andra käppar i hjulet. Själv ville jag åka till Farnham i höst men inte HS. Så då blir det inget Farnham och Euromeeting för mig heller. Säkert lika bra det.

Ibland känner jag mig som Ferdinand:

”jag trivs bättre här, där jag kan lukta på blommorna [min dator]”

.

Säkert beror det på att det här huset är det enda som jag kan kalla hem (förutom mitt kontor då…), att jag har en 24 mbits lina och ett trådlöst nätverk, en skön soffa och ett benvänligt soffbord. Och inga uptighta åsikter om vad som är rätt eller fel att göra på sin första semesterdag.

Igår började jag på en postning om rädsla och generaliserande. Den blev så där tråkigt akademisk. Slutsatsen är i vilket fall att det är för människan onormalt att inte generalisera faror – vilket gör att det aldrig kommer att funka att säga: ”jamen det är ju inte alla [x] som gör [y]” eftersom vi i vår reptilhjärna generaliserar hur något som är farligt ser ut. Naturen är funtad så för överlevnad – problemet är inte att människor är världens farligaste däggdjur (det vet vi ju) utan att vi också försöker att ta bort alla normala (läs: naturliga) instinkter som signalerar fara. Det vi däremot måste göra – för att kunna vara civiliserade (jag är skeptisk till att man sätter civiliserad i kontradiktion mot naturlighet) är att säga ifrån till dem som gör något farligt och därmed utsätter hela gruppen för faran att ses som farliga. Det gäller alla grupperingar och det känns lite underligt att media gör muslimer exklusivt utsatta för generaliseringar.

På nyheterna såg jag också en muslim som frankt påpekade att kristna aldrig blir utsatta för såna generaliseringar som muslimer blir. Jo tjena. Jag har jobbat som präst – därmed blev jag sedd som såväl kvinnoprästmotståndare, homofob och motståndare mot alkohol, tobak och svordomar. Plus att flera ansett det vara ok att på grund av diverse katolska kollegor kalla mig pedofil. Så kom inte och säg att kristna personer inte blir utsatta för generalismer på grund av idioter som Dag Sandahl, Kristi Brud och Ulf Ekman (för att inte tala om diverse amerikanska katolska präster…).

Bloggar etiketter: , , , , , , , , , , , ,